Hmm… asså klättrar hon upp mot axeln när du står eller sitter?
Min långhåriga kille gillar inte när jag kammar honom i bakpälsen, då kan han få små ryck och klättra på mig så att han kommer ifrån det där obehagliga, det är det närmaste jag kan komma som liknar din situation med undantaget att din är rädd och min gör det för att komma undan.

Men i helhet så tror jag att det bästa du kan göra med henne är att hålla på med henne så mycket som möjligt. Ge henne godbitar när du håller henne så att hon förknippar det med godis=mat så att det blir en posetiv upplevelse hon får av att vara i din famn. :) Jag jobbar på med min hårömma fegis. ;)

Jag känner absolut igen detta. Douglas var helt och hållet självmordsbenägen redan när jag höll honom i djuraffären. Det tyckte jag bara var gulligt och insåg direkt att han skulle passa bra in i vår konstiga familj ^^
Det har helt upphört nu, jag tror att det är en vanesak. Kela med henne och som #1 säger - ge henne godis och grönt.
Ett annat tips, så att hon inte ska skada sig, är ju såklart att du sitter ner. Håll ett fast grepp om henne tills du har satt dig ner i soffan eller liknande.

Jag känner igen det där alltför väl. Hon är bara rädd det är ju så när dom tvingas flytta till nytt hem och så. Med tanke på att hon är så ung så borde det gå ganska enkelt att få henne tam och lugn i famnen. Du får helt enkelt ta och jobba mycket med henne bara - muta med goda grönsaker och så. Snart kommer hon nog lära sig att det är helt lugnt att vara i ditt knä och mysa.

För det första så tror jag absolut inte att hon har ngn hjärnskada elr sjukdom bara för att hon är rädd. Mina ungar som jag köpte för en månad sen är fortfarande skraja för mig, men dom blir väldigt sakta men säkert mer o mer tama (det tar tid beroende på hur individen är). Dom är 3 resp 5 månader gamla och är lite småskygga än. Det tycker inte jag är ngt konstigt, jag ger dom tid att vänja sig vid deras hem och mig, och det kan ta tid, det får man räkna med. Hugo, som är 3 månader, tror jag verkar tycka om att sitta på axeln, för nästan jämt jag tar upp honom i knät och sitter i sängen lite halvböjd (så att han har bättre chans att klättra upp för min mage) så klättrar han upp på min axel och sitter där nöjt. Så ang Hugo så tror jag att han gillar det, och inte för att han är rädd.

Sen kan det oxå vara så att dom har blivit väldigt otama i djuraffären där du köpte dom, eftersom djuraffärer är ett mindre bra alternativ o köpa sina marsvin hos då dom ofta är inavlade, går i samma rum som dom högljudda fåglarna, går ihop med kaniner (vilket inte är bra eftersom dom inte har samma språk, inte äter samma mat osv), säljer sina ungar alltför tidigt då dom nästan precis är nyfödda osv - listan kan göras lång. Då följer denna rädsla med, djuraffären ger ingen precis trygghet hos djuren. Nu pratar jag om dom flesta, sen kanske det finns dom djuraffärer som är mer seriösa, men oftast är det tyvärr såhär och då får man kanske ge dom ännu mer tid än vad du hade t.ex behövt göra med ett uppfödarmarsvin som oftast är mycket tryggare och säkrare när det kommer till nya hemmet.

Ge dom lite mer tid så ska du nog se att det går över. Det är ingenting konstigt ska du veta, vissa marsvin är skräckslagna och har svårt att byta miljö mer än andra, det får man helt enkelt stå ut med. Ge dom godis, grönsaker, se vad dom gillar, och 'muta' dom me det, gos mycket med dom, prata lugnt osv - ge dom tid!

#0 Exakt så var mitt marsvin Muffin när han var yngre, men jag pratade mycket med honom när han var i buren, jag gav honom "nyttigt" godis och tog upp honom korta stunder åt gången, jag bar honom inte så mycket i början eftersom att han bara ville hoppa iväg utan det började jag göra när han avr lugnare. Nu är han det lugnaste marsvin man kan tänka sig, han älskar att gosa och bli buren. Man skulle kunna slänga saker på honom utan att han skulle bry sig. Så din Lilt kan nog också bli lugn såsmåningom! :)

Tack så mycket för alla tips o kommentarer, det verkar som att jag måste ha mer tålamod me henne o inte bära henne så mycket samt muta henne me gurka hehe. Jag tror inte att det är djuraffärens fel då det är en mycket bra djuraffär. Marsvinen har sitt egna rum, tillsammans me kaniner fast inte i samma bur som kaninerna o hanarna o honorna är separerade samt att dom är minst 6 veckor gamla när dom tar emot dom. Tyvärr så är det så att jag jobbar mycket o har en hektisk livsstil så Lily får inte så mycket av den där lugna kvalitetstiden me bara mig. Jag ska dock se till att det blir mer sån tid. Jag har inte låtit dom promenera runt på golvet än då dom är för rädda för det. Grejen me att hon springer upp till axeln är att hon inte stannar där utan försöker hoppa ner på golvet, vanligtvis sitter jag i min fåtölj men ryggstödet är lågt så hon kommer åt att hoppa därifrån me tyvärr. Kanske ska prova att ligga i sängen el på golvet så att det inte blir nått högt fall o inga skador. Men tack igen får alla bra tips o grejer :) Jag återkommer om Lily gör framsteg :)

#6 Inte om Lily gör framsteg - snarare NÄR ^^
Lycka till!

Längesen jag skrev här! Nu är lilla gumman snart 2 år gammal o inte längre självmordsbenägen ;) Hon lugnade ner sig sakta men säkert men har fortfarande en nervös natur o man märker när hon blir rädd för då spärras ögonen upp o hon lyssnar noga medan huvudet vänds åt höger o vänster oavbrutet. Men för det mesta när hon är hos mig så är hon lugn :) Ibland så har hon t o m lagt sig till ro på min mage o varit riktigt avslappnad. Man kan definitivt lämna henne ensam nu på golvet eller i soffan utan att hon rymmer, men ingen av mina små tycker om golvet, dom vill bara gömma sig under soffan!

Va skönt att det gått bra !! Jag vet hur det känns,lite hopplöst i magen ungefär när man får hem ett marsvin som är så rädd.Jag har en sån dam nu.Jag kämpar på varje dag.Några ggr per dag får hon extra godis,hon blir modigare å modigare.Men det tar tid & tålamod i massor ska man ha!

Jättekul att läsa om att det går bra !

Ja det är inte alls kul, o de andra marsvinen jag hade va riktigt nyfikna o busiga o så så jag va inte van alls att få hem en sån liten fegis. Jobbigt när man sitter me tjejen i knät o så får hon bara för sig att springa upp till axeln o hoppa över den. Hon är en väldigt självständig o speciell liten tjej men ger en del mys också när man är lugn i hennes närvaro :) Du får nog pli på din lille du me snart ska du se :) Tålamod måste man verkligen ha! Men det är verkligen värt det i slutändan :)

Kul  med en uppföljar-historia, alltid roligt att veta hur det gick =)