
En etisk uppfödare
Lånar rubriken på tråden från en artikel som jag hittade inne på igelkott.iFokus som handlar just om uppfödaretik.
För den som är intresserad av att läsa artikeln så finns den här.
Jag tycker att de punkter som tas upp i deras artikel är mycket viktiga (och i många fall självklara) men det kan aldrig skada att ta upp frågan här på mif också (då självklart med marsvin i fokus och inte igelkottar).
Vet att frågan varit uppe flera gånger förr men känns som att det är en ständigt aktuell fråga som behöver plockas fram med jämna mellanrum.
Vad anser ni om punkterna i artikeln?
Vad anser ni gör en seriös och etisk uppfödare?
Har ni något som ni skulle vilja ta bort/tillägga?
Ni som föder upp, anser ni att ni är seriösa och etiska? Sköter ni djuren som man "ska"? Sköter ni om era djur på samma sätt som ni "kräver" av era köpare?
Ni som köper djur, kollar ni upp er uppfödare innan köp? Kollar ni upp så att uppfödaren delar era åsikter om vad som är etiskt/seriöst? Kollar ni upp så att djuren hos uppfödaren sköts på ett, enligt er, tillfredställande sätt?
//Sandra, sajtvärd påMarsvin.iFokus (& DaysofOurLives.iFokus)
**SMF 237 Sweet Dream's
**Uppfödning av teddymarsvin - FINNS NU PÅ FACEBOOK!!

Jag tycker att det var en bra lista. Några punkter är lite luddiga som man kan tolka olika. Jag som köpare har inte kollat upp uppfödarna så noggrannt. Jag är mer intresserad av hur marsvinet ser ut än hur uppfödarna är, sedan är det svårt att veta om uppfödarna är "etiska" eftersom det är svårt att kolla upp & känsliga saker det handlar om.
Om jag får vara lite kritisk…
Jag tyckte att flera punkter stämde bra in på min syn av en etisk uppfödare(fast lite luddigt förklarade kanske), men det fanns dock några som jag inte håller med om:
_Kommer varna för och arbeta för att utrota arvda problem.
_
Texten säger att man ska ej medvetet avla på djur som bär på sjukdomar eller är sjuka, men sen om det dyker upp ärftliga problem ändå ska man försöka arbeta bort dem och varna om dem? Om det är så författaren menar, så kan jag inte hålla med. Man ska helst avsluta linjer som bär på/har ärftliga sjukdomar.Jag skulle ej kalla dåliga ytliga egenskaper, som ej påverkar djurets hälsa, för problem. Punkten är antingen fel uttryckt, enligt mig, eller så motsäger sig författaren sig själv. Det är så jag tolkar det i alla fall.
Kommer alltid sätta mina igelkottars hälsa först, och ge fullgod vård.
Man kan inte alltid sätta djurens hälsa först, det går inte att förneka. Det är inte bra att själv må dåligt bara för att man vill tillfredsställa sina djur. Då ska man hellre kanske sälja iväg de där djuren, trots att de kanske skulle må dåligt av flytten, för alla vet ju att det inte är hållbart i längden att jämt må dåligt. Förr eller senare skulle det troligen leda till misskötsel, så det är inget jag tycker att man ska förespråka.
--
Det fanns också ett par onödiga punkter som kunde sammanfattas enklare och många punkter som jag tycker saknas. Själva upplägget kunde ha varit lite annorlunda dessutom med lite mer sammanfogad kategorisering.
T.ex. att punkterna om skötsel hört ihop, att kraven på förkunskaper innan avel hade hållts i en kategori, att råd om avelsplanering varit för sig och punkterna om krav på köpare för sig, och så vidare, under underrubriker.
Nu låter jag nog ganska kritisk och hård till texten, men jag tycker att det behövs när det kommer till sådana här texter, då det är så viktigt att allt stämmer och är med. Jag skulle inte kalla det här en fullständig sammanfattning av hur en "etisk uppfödare"(bör möjligen omformuleras lite?) ska handla och vara, men det är ju väldigt svårt att skriva en sådan text, särskilt om det ska vara beskrivet så pass kort och koncist.
Saken är ju den att meningarna kan vara väldigt delade kring hur saker ska vara och inte. Att skriva en "rätt" sådan text är av den anledningen svårt. Vissa delar i den typen av text bör nog beskrivas som enbart författarens synpunkt, ifall åsikterna varierar mycket.
Att skriva en del med krav och en del med starka rekommendationer från författaren tycker jag därför vore en bra idé.
/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.
Jag missade tydligen en fråga…
Ni som köper djur, kollar ni upp er uppfödare innan köp? Kollar ni upp så att uppfödaren delar era åsikter om vad som är etiskt/seriöst? Kollar ni upp så att djuren hos uppfödaren sköts på ett, enligt er, tillfredställande sätt?
Jag har bara köpt marsvin från uppfödare en gång. Den gången besökte jag uppfödaren och ansåg att marsvinen bodde under bra förhållanden, annars hade jag aldrig köpt marsvin därifrån. Dessutom vet jag att denne uppfödare delar många åsikter om avel och marsvinsskötsel med mig, vilket känns mycket bra. :-)
Om så är möjligt, kommer jag även i framtiden att besöka uppfödare som jag funderar att köpa marsvin ifrån. Men är det ej möjligt kommer jag nog enbart att fråga hur marsvinen har det över mail/telefon istället.
Så länge djuren lever under acceptabla förhållanden och uppfödaren ej avlar på sätt som går emot mina principer är jag nöjd. Det finns andra småsaker som jag kanske skulle önska hos en uppfödare, men som dock inte är något krav.
Jag skulle väl alltså kunna påstå att jag kollar upp uppfödarna ganska bra. Men även om jag kanske inte skulle göra det i framtiden, tycker jag inte att det gör någon större skada. Desto viktigare tycker jag det är att man som uppfödare se till att ens köpare delar de viktigare åsikterna med en själv och tar hand om sina djur på sätt som överstiger uppfödarens egna minimikrav.
/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.