Den 18 oktober somnade en av mina marsvins systrar in, nästan åtta år gammal. Moa hette hon, och var korsning virvel/släthårig . Hon hade några virvlar i bak på rumpan, så ut som om hon sovit sittandes och sedan hade fått någon lustig morgon frill (:

Lilla Moa var verkligen en sann vän, bet aldrig och lyssande alltid när man behövde lätta på hjärtat. Moa och hennes syster Tindra har följt med med dit vi flyttat, ibörjan bodde dom i våran tvättstuga, sedan i en lekstuga, sedan något år i mitt stall och sedan ut på den gård där jag bor nu. Ute på gården bodde hon och Tindra i en av de stora kaninboxarna. På dagarna lufsade dom runt och smakade på löv och annat smaksigt i den skogsdunge som hägnats in och blivit alla smådjurs lilla paradis.

En dag när jag skulle ta ut marsvinen för en kelstund under äppelträdet märkte jag att allt inte stod rätt till med Moa. Hon satt i burens sov del och "nickade till" med huvudet, som om hon höll på och somna. Hon hade också bajsat där hon satt, inte gått till toalett hörnan som hon brukade. När jag började prata med henne som jag alltid gör, vaknade hon till och såg på mig med trötta ögon. Ånej tänkte jag. Inte nu, inte än. Visst visste jag att hon var gammal och vart med om mycket här i livet, men i min hjärna fanns det inte att dom någon dag skulle försvinna bort från mig, upp i det blå.

Iallafall så tog jag upp henne och jag kände att hon var mager, men jag hade sett att hon ätit precis som vanligt hela veckan. Hennes bak var svullen och det hade fastnat bajs där, så jag tog in henne och tvättade henne med lite ljumet vatten och sedan berättade jag om hur hennes förfäder bodde, och att hon var den finaste lilla nöff som fanns. Eftersom hon åt och som vanligt pratde med mig, bestämde jag att jag skulle avvakta till nästa dag.

Dagarna efter jag upptäckt detta åt hon som vanligt, men hon hade fått diareé och värkade tröttare än förut. Hon fick flytta in i en bur med sin syster precis under fönstret, där hon kunde titta ut över sin paradis hage. Jag hade bestämt mig för att ringa veterinären nästa dag, på måndagen, för att låta henne flytta till det land där persiljeväxterna är stora som träd och där ingen smärta finns.

Efter middagen den söndagen kände jag att jag var tvungen att gå ut och kolla till kaninerna och marsvinen. Med en stor svart klump i magen styrde jag stegen mot kaninhuset där dom bodde. När jag öppnade dörren hörde jag bara ett lågmält kuttrande, inte två som det brukar vara. Inne i i hörnet, i en grop av halm låg hon, min lilla Moa. Hennes ögon var slutna , och hennes andetag var slut. Hon låg där på sidan och jag tänkte vad vacker hon är. Hon begravdes under vilthallonen, Moas favoritbär. Med sig fick hon flera godisar och en blomma, och hon låg på en bädd av strö. Inuti mig fanns vara en stor tomhet. Tindra, Moas syster, satt i flera dagr helt still utan att äta . Inte ens att kaninhonan Yada pussade och slickade henne på öronen fick henne att vilja äta.

Tindra har nu börjat bete sig lite som vanligt, men hon hälsar aldrig på mig längre. Jag är rädd att saknaden blir för stor för lilla Tindra, som i nästan åtta år bott ihop med sin syster. Jag funderar att försöka få någon som har ett ensamt marsvin ta hand om henne och ge henne en kompis, men finns det någon som vill ta hand om en 8-årig marsvins dam.. ? Tindra har fått flytta in i mitt rum, där hon får ligga under mitt täcke medans jag läser högt ur Trolldalen och delar på en banan. Det andra alternativet är att jag skaffar ett till marsvin, men vad ska hända med det är Tindra inte finns mer? För en del kanske marsvin inte är mer än vilket djur som helst, och även om dom inte förstår vad jag säger så känner jag att man får ett vänskapsband knytet med dessa små grisar, ett band så starkt att man inte kan annat än att sätta dom före allt annat. Tack för er som tog er tid att läsa min text och änglamarsvinet Moa, och om ni har något förslag på vad jag ska göra med Tindra så jag öppen.

Med vänliga hälsningar Felicia

På bilden är det Tindra (till vänster) och Moa (till höger) som smaskar på grön gräs, där dom fick när skogshagen renoverades :)