Så här ser sidan av magen ut, väldigt tunt :(

Jodå, jag tror du har rätt. De här är tydligen jättevanligt hos marsvinstjejer. Me lite tur går de ner av sej självt efter en tid.

Vår Tova har haft några omgångar under åren. De enda sättet att undvika de helt är att operera bort äggstockar + livmoder. En omfattande & rätt svår operation. Man kan oxå ge nån slags injektioner som verkar hormonhämmande en tid. Eller bara vänta…

Ja det verkar ju tyvärr som om jag har rätt :( Detta har uppkommit nu under hösten, kanske max 3 månader sedan som hon började va extra kurrig. Men när jag läser verkar det vara mest bland äldre honor, mitt marsvin är snart 2 år bara.

Nån operation skulle jag inte utsätta henne för, jag hade hellre avlivat henne hur mycket jag än älskar henne. Att se henne lida efter en operation om hon ens skulle klara den skulle vara fruktansvärt.

Men det är nått som dom kan leva me då, som kommer o går men inte är farligt?

Jadå, de flesta marsvinshonor har äggstockscystor åtminstone nån gång i livet. Jag tro nog inte att de är särskilt plågsamt, utom sjäva hormonrusherna. Vår Tova är helt återställd efter sina omgångar me cystor.

#4 - Mja, att alla honor har äggstockcystor någon gång kan jag inte hålla med om. På tio år och en hel del marsvin har jag inte en enda gång haft en hona som fått äggstockcystor.

Jag har inte varit me om det än heller som jag vet iaf. Jag vet dock inte vad mina förra tjejer dog av. Jag är mycket mer uppmärksam på symptom nu eftersom jag läser mycket här.  Förr hade jag bara sett den tunna pälsen o tänkt att ojdå där va pälsen tunn, jaja den kommer väl tillbaka o så inget mer me det. Det är lättare att identifiera sjukdomar nu.

Jag har dock en kompis som har cystor på sina äggstockar vilket gör att hon har svårare att bli gravid samt gå fullt ut me en graviditet o har lite extra ont ibland. Men annars så lever hon ju me det.

Hoppas min lilla Michie kan få ett långt o lyckligt liv ändå även om hon är lite bitchig i perioder…

Är det nån idé att gå till vet me henne el kommer dom bara konstatera o sen inget mer? Erbjuds operation kommer jag ändå tacka nej…

Jag tänkte på det också, hur vet jag att det är just cystor, det skulle väl lika gärna kunna vara en tumör i samma område som ger samma symptom? Jag borde kanske gå till veterinären o få henne röntgad el åtminstone ett expertutlåtande?

Usch jag tycker detta är alldeles för tidigt för att få såna här problem :( Ibland undrar jag om jag inte borde strunta i marsvin o skaffa en katt istället när dom dött men dom är ju så himla söta o gosiga!

Är det ingen som vet mer om detta, som har egna erfarenheter?

På internet hittar jag bara fakta o symptom, jag vill veta lite mer vad som händer me marsvinet, om det är dödligt el om marsvinet fortfarande kan leva ett långt liv trots detta. Om det är cystor o dom försvinner ibland tjockar hon på sig på överkroppen igen då o blir som hon va innan?

Jag hänger på lite då jag tror att Betty också fått äggstockscystor, skroviga, stora spenar (som dock blivit bättre) muskelfattig och svullet kön. Har dock inte sett någon extra brunst, dock har Betty aldrig brunstat så jag har sett det. Kan inte känna några knölar och hon är inte kalare.

Vad jag har förstått ska de inte lida av det eller ha ont? Bara att de kan bli stressade av att ha ständig brunst. Dock har jag (troligen) själv haft cystor och det gjorde OOOONT! Fick åka in akut då jag inte kunde stå upprätt, fast det var troligen för att de sprack.

#8 Ja på människor kan det ju göra himla ont me såna cystor fast inte hela tiden vad jag hört. Hoppas inte Michie har ont men det verkar inte som det för hon är vid god vigör.

Hon har inte stora spenar men dom är torra o lite skorviga runtom. Hon kurrar verkligen hela tiden, försöker sätta på dom andra stackarna som måste va väldigt trötta på det nu! Men hon är inte sådär brunstkladdig hela tiden iaf. Det va först igår jag upptäckte den tunna pälsen, kollade igenom henne i söndags också o då såg jag inget. Sen har jag faktiskt dom senaste veckorna känt att hon är benig, man känner skuldror o revben så tydligt så jag har hållt på o väga henne jätteofta men hon väger bra. Sen är hon ju en pälsboll så det är svårt att se när hon ändrar kroppsform.

Jag hoppas verkligen att det är nått hon kan leva med för det vore så tråkigt att förlora henne redan, vi har inte myst klart, hon är fortfarande bebis i mina ögon :(

Vad ska jag göra me Michelle?

Hon går runt o kurrar verkligen hela tiden o hon är nu tunn i pälsen på andra sidan magen också. Går detta över av sig själv efter ett tag el ska jag gå till veterinären? SNälla hjälp mig :(

Abico: Åhå…? Mitt påstående baserar sej på sånt jag läst på bl a guinealynx…. (ja, vad heter websidan..?) & i div böcker. En veterinär sa att honor i avel inte drabbas lika ofta / mycke. Vi har fyra marsvin varav två har haft cystor. Ingen har fött ungar.

Weeping: Jag tror att du bara kan avvakta en tid om hon inte verkar ha ont & så… Hos våra piggar gick besvären ner efter ett par veckor.

Lyan: Ouch! Låter mindre kul. Om Betty: För att känna cystorna kan man ta ett försikigt grepp i ljumsken, som om de vire skinnet i tumvecket. Äsch, svårt att förklara…

#12 Hon verkar inte påverkad på det sättet, äter, pratar o springer runt som vanligt så när jag bara tittar på henne ser jag ingenting. Så tar man upp henne o känner hur benig hon känns i skulderpartiet o lilla maggen som ser alldeles skabbig ut utan all tjock päls som hon brukar ha :( Så varje gång jag hör henne kurra får jag dåligt samvete att jag inte gör nått för henne.

Men jag ska avvakta tills efter jul o nyår iaf om det inte blir värre. Jag ska åka bort så jag ska lämna marsvinen hos mamma o pappa vilket känns ganska tryggt eftersom dom kan köra till veterinären om nått skulle inträffa.

Hon har ju haft detta ett par månader nu fast tappat pälsen har hon gjort denna veckan bara.

Kunde ringt veterinären o bara frågat va dom tycker men jag har ju så svårt för telefoner!

#5 Symptomen kan vara mer eller mindre tydliga, på Humlans marsvin står det att de inte alltid behöver visa symptom för att ha det.

Jag har en hona som för två år sedan började bli kal på sidorna och tunn över skuldrorna. Hon är snart 6år gammal.

Hon har inte varit dålig. Förutom häromdagen. Då satt hon och gnydde och såg skitkass ut. En tumör hade trängt ut ur vulvan! Hon var allt för dålig att söva. Men veterinären och jag band en operationstråd runt tumören (ev valnöts storlek) för att strypa blodkärlen till den och klippte helt enkelt bort den. Vi hade inget att förlora, hon var döendes.

Redan ett par timmar senare var hon pigg och åt! Hon är helt återställd idag. Nu har det gått 3 veckor.

#15 Vilken trevlig historia :) Skönt att höra att hon hade 2 år utan problem. Men så var hon ju iaf 4 år då när det började. Min lilla tjej har inte ens fyllt 2 än så om hon får 2 problemfria år till så är hon ändå inte så gammal.

Kom pälsen på din hona tillbaka nångång el har hon varit kal sedan det började? Har du provat att ge hormonsprutor?

Min hona fick syptom som mager över ryggen men ändå tjock över magen. Blivit tunnhårig lite här och var och torra spenar. Hon hade humör svägningar så vi åkte in för att kolla äggstockscystor. Det var en livmoderstumör och hon klarade inte operationen.

Många sjukdomar kan ha liknande symptom, jag tycker alltid man ska åka till vet för att få det kollat så man är säker på vad det är.

#17 Ajdå :( Hur gammal var hon då?

Jo jag har tänkt på tumörer också, vägt fram o tillbaka eftersom hon är så pass ung. Jag kan ju omöjligtvis veta vad som finns i henne utan att röntga så det är väl det jag borde göra men tajmingen kunde inte vara sämre nu inför jul o min resa o allt. Fick svar från nån vet jag skrev till online att det bästa vore att operera bort hela livmodern o allt men det är väl sällan dom klarar en sån operation?

Vi har varit hos vetten en massa gånger denna hösten. Röntgade min andra tjej för nån månad sen.

Här kan du läsa lite om äggstockscystor och livmodertumörer. Denna klinik har några här inne rekomenderat för mig, och de verkar väldigt kunniga. http://www.malarensmadjur.se/Kastrationmarsvin.htm

De tar väl inte bort hela livmodern när de kastrerar hondjur, eller? På min länkade sida står det ju "Ibland måste man öppna på båda sidorna men ibland får man ut båda äggstockarna och livmoderhornen via snittet på den ena sidan."

Det var bra info men ju mer jag läser ju sämre mår jag, det är ju nästan som en dödsdom nu :( Även om det är cystor o inte tumör så kommer cystorna leda till tumörer senare. Har iaf bestämt mig för att ringa o boka en tid på blå stjärnan imorrn så vi kan få röntgat henne iaf. Men jag är tveksam till att operera henne, det kommer kosta en massa o hur ska jag kunna ta hand om henne efteråt? Jag jobbar ju hela dagarna. Skulle det va en tumör för hon nog tyvärr somna in….

#20 ja förstår dig, det kan inte kännas bra:S men det är bättre att veta om vad som skulle kunna göras än att bara låta det va och inte ta reda på fakta om det. Hoppas allt ordnar sig för din tös! Vi håller alla tummar och tassar här hemma för er! Ge inte upp, detta kan ju gå jättebra och ordna sig också!

#21 Tack så mycket :) Ja det kan ju gå bra också, jag ska sluta tro nånting nu innan jag varit på blå stjärnan så får vi se vad som sägs. Hon mår ju bra nu iaf så vi får tugga på som vanligt tills vi fått en tid. Kan ju dröja nån vecka nu kanske me alla högtider o grejer emellan.

#22 Ja, jag har en vet som jag skulle behöva fråga lite saker om men när man ringer är det bara telefonsvararen som säger att de har julledigt nu:S

#23 Julledigt redan, det va ingen vidare service! Blå stjärnan här är faktiskt jättebra! Jag brukar få kvällstider så jag inte ens behöver ta ledigt från jobbet o jag får alltid tid max 2 dagar efter att jag ringt. Nu vet jag dock inte hur det är i jul o nyår.

Nu ligger dom iaf o sover alla tre ^^ åh så söta dom är!

#18 vid operationen var hon nästan 3 år men nu i efterhand så förstår vi att hon måste ha börjat fått tumören när hon var kanske 2-2 och ett halvt år.

Dom opererar bort hela livmodern på hondjur när dom kastrerar. Iallafall så är det väl vanligast nu iallafall? Det var vad dom gjorde på min teguila iallafall.

#25 Jaha okej, inte så gammalt :(

Hon har även tappat lite päls på magen nu så nu är jag helt övertygad om att det enda rätta är att ringa vetten imorrn! Även om man skulle få dåliga besked så vet man ju iaf vad det är o det känns bättre än ovissheten.

Då va veterinärstid bokad, fick världens sämsta tid jobbmässigt 13.10 på tisdag. Dom hade inga sena tider innan jul o jag vill ju veta så snart som möjligt så det fick bli så ändå. Hoppas verkligen jag får skjuts nu när jag fick sån dum tid, annars får jag beställa taxi.

Oj, lugna ner dig. Rejält. (och det säger jag på ett väldigt milt och vänligt sätt).

Enligt min erfarenhet är äggstockscystor vanligt men inget som exploderar på en kvart. Jag har haft en hona som hade enorma cystor, det såg ut som att hon var dräktig, det finns nån tråd här på mif om henne. Sen har jag haft en annan hona som tappade päls och var rätt tunn, också samma grundproblem men det yttrade sig helt olika. Jag behandlade inte mina och de levde tills de var sex år båda två, båda hade symptom i minst två år innan de dog men var inte allmänpåverkade. Själva cystorna dödar inte, en av mina fick dock tas bort när hon var sex år för att hon blev väldigt trött och orkade inte röra sig så mycket med sin enorma mage.

Jag vet en hona som behandlas med sprutor mot sina problem, hon är sex år om jag inte minns fel. Hör med Irene på Eragons, det är hennes marsvin. Jag kommer inte ihåg vad medicinen heter.

Förebygga äggstocksproblem har jag inte hört talas om, det enda är iatt operera bort hela paketet (kastrering som # 19 skriver om) vilket är dåligt spritt eller vad man ska kalla det, inom veterinärkåren. Jag vet bara två ställen där det utförs på "rätt" sätt.

Ta det nu lugnt. Ditt marsvin är inte döende. Du mår inte bättre av att se henne som sjuk, är det nu äggstocksproblem är hon ju snarare normal…

# 5. Det är nog en väldigt lycklig slump, eller så har dina honor inte haft så tydliga symptom att du sett det om du förstår hur jag menar. Precis som EvaLuna säger så har jag också hört och uppfattat det som att väldigt stor andel av alla honor drabbas i olika grad.

#28 Jag är lugn :P Låter bara lite hispig. Men jag vill veta vad det är, kanske är cystor, kanske är tumör el kanske inget av det…men jag vill veta iaf.

Alla era marsvin me dessa problem som är sex år har ju inte fått symptom lika tidigt som min tjej. Sen så är det faktiskt ganska jobbigt för dom andra tjejerna när hon ska kurra mot dom o försöka rida dom hela tiden. Det skadar ju iaf inte att kolla upp det!

Sen så kan jag faktiskt inte hjälpa att jag oroar mig så mycket över mina grisar, det är ju bara vi hemma o jag har ingen annan att bry mig om så det blir så då :P

När man haft så pass få marsvin som jag o dom man haft innan varit helfriska ända till sin död vid en ganska hög ålder så förväntar man ju dig iaf 4 problemfria år innan dom börjar krångla men det vet jag ju såklart att det inte är så! Men klart man hoppas. Ju fler grisar man haft ju mer erfarenhet av sjukdomar o sånt får man ju.

Blev ju jätterädd när Lily kissade blod o luktade illa o trodde hon va döende men så åt hon medicin i 5 dagar sen va hon fit for fight så nu har jag ju lärt mig att det inte är så farligt så nästa gång blir jag inte lika hispig :P

Jag är likadan me mig själv haha, enligt mig har jag massa konstiga sjukdomar :P

Det blir iaf ett veterinärbesök för att stilla mitt sinne o sen får vi se därifrån.

Imorrn gäller det! Då får vi äntligen reda på vad det handlar om. Men idag har jag knappt sett henne kurra el uppvakta de andra. Hon ligger o vilar mycket o låter dom andra tjejerna vila ostört för en gångs skull också! Lily ser väldigt nöjd ut där hon ligger o sover utan att Michelle sätter på henne! Tyckte mig också känna små sträva nya hår på de kala fläckarna på sidorna av magen så nu kanske hormonanfallet är över för den här gången.

Jag tycker nog att det verkar mer troligt me cystor än att det skulle vara en tumör. Men det får vi ju reda på imorrn vad det är.

Alla grisarna verkar klia sig en del o är lite torra på tassar, öron o lite så så jag tror det är dags för ett bad. Har dock aldrig badat dom förut så jag får införskaffa mig en hårblås först o nått bra o milt shampoo! Tror också att Michelle har Nossvamp så jag har smörjat me pevaryl i en vecka nu o det verkar ge me sig.

De låter himla lovande tycker jag. Låter helt klart som en cysta lr flera som är på väg att gå ner.

De där med kliandet kanske du ska ta med vet oxå för att se att de inte är nån ohyra…?

Hårtork tycker jag är rätt värdelöst med piggar. De är, som du säkert vet, känsliga för värme. Va försiktig! Jag använder ett schampoo från djuraffären som heter gnagarschampoo. Dock blir pälsen VÄLDIGT len & mjuk, vilket inte passar alla hårlag.

Ja det verkar ju lovande :) Synd bara att hon vart sån så länge o så precis när vi ska kolla upp det så blir det bättre. Hoppas veterinären litar på mitt ord o gör en grundlig undersökning ändå.

Vi har precis nyss avslutat en kur me advocate mot Ohyra o jag ser inte det där riktigt fjälliga me hårtussar som lossnar nu längre utan mest bara torrt. Det va Lily, den andra tjejen som hade ohyran men jag behandlade alla tre. Dom har ju aldrig badat så jag kan tänka mig att dom är lite skitiga längst in, tror inte deras egen putsning är så bra när dom har en massa päls.

Ja det kan ju bli himla varmt me en hårtork men om man håller riktigt långt ifrån o känner me handen så borde det gå ganska bra ändå. Hade det varit sommar hade jag bara handdukstorkat dom men jag har fruktansvärt kallt inne just nu, jag fryser trots 2 lager kläder så jag vill inte riskera att dom blir sjuka.

Finns det kanske nått mjällshampoo som är ganska milt? Mina grisar skulle nog passa i att va mjuka :) Dom är väldigt mjuka i pälsen redan nu, förutom Lily som är teddy.

#32 Jag använder alltid hårtork, oavsett hur varmt det är tar det energi att torka blöt päls - särskilt när man inte är så stor. Annars så badar jag dem iofs i princip enbart innan utställning och de vågiga i pälsen av att självtorka, så :P

Det finns schampon avsedda för torr hårbotten som är milda, typ på hälsokostbutiker. Annars kan du testa med balsam efter schamponeringen.

Bra kommentar Felicia! Naturligtvis är de känsliga mot kyla oxå & man kan absolut inte sätta ner dem i buren om de är våta!

Mina grisar får sitta inlindade i handdukar i mitt knä tills de är torra. Ibland med en lätt värmd vetekudde som hjälp.

#33 Jag hade ju aldrig släppt tillbaka dom i buren blöta även om det va sommar men jag hade inte varit lika rädd för att dom skulle va lite fuktiga som jag missat el frysa medan man torkar dom som nu. Det måste ju ta extremt lång tid att tvätta o handtorka 3 marsvin.

Jag ställer ju inte ut så jag brukar inte bry mig om att bada dom alls men jag tänkte det va dags nu ändå för ett litet bad. Först ska jag dock se till så att Michelle är okej.

Jag får kolla efter nått sånt milt shampoo för torr hårbotten :)

Ugh, vilken konstig undersökning vi hade idag! Nu sitter jag me en vettskrämd, halvskinny, kladdig liten lurv i famnen o vet inte vad jag ska göra!

Veterinären verkade va nån nyutexaminerad tjej el nått för jag fick förklara allt om äggstockscystorsymptomen för henne o så när hon skulle kolla på spenarna som är skorviga så började hon känne långt upp på magen o frågade efter en stund

"Men…. vart är dom andra spenarna då?"

"uuh, dom har ju bara 2" svarade jag. "

Men…. vad gör dom då om dom får 4 ungar?"

"turas om"

"Jaha"

Det kändes väldigt betryggande! Jag har dock innan haft väldigt bra erfarenheter från blå stjärnan när jag varit där me marsvinen. Fick en jättebra o kunnig veterinär när Lily hade UVI. Dom bra kanske är på julledigt.

Iaf så trodde jag att vi skulle röntga magen på henne för att kolla men det blev ultraljud! Rakade stackarn på hela magen, kletade in henne i gel o la henne på rygg. Det tog säkert 20 minuter. Lite spännande va det för jag fick se levern, tarmarna, njurar o urinblåsa o jag kan meddela att marsvin har en väldigt massa gas i magen! Till slut hittades iaf ena äggstocken o där fanns ingenting som dom kunde se. Fick aldrig klart för mig om dom hittade den andra men dom va på andra sidan o kollade så det gjorde dom säkert.

Det positiva är att jag nu vet att hon inte har några tumörer el grejer i hela magen o inga njurstenar el nått sånt :)

Men vad ska jag göra me henne nu, hon är kladdig o kal? Kan ju inte bada för jag har varken tork el shampoo…

Vilken tur att det inte var något! :) Ja ultraljud är mycket bättre än rötgen för då ser man mycket mer och det var väl bra för då är du ju säker på att hon inte har några inre problem :)