Usch vad tråkigt :( En klen tröst kan ändå vara att vad det än var så gick det fort. Jag har svårt att tro att foder eller byte av burmaterial skulle ha kunnat döda honom såpass fort, troligare är nog något hjältfel.

Allergier är inte att leka med, det kan bli riktigt otrevligt, och gnagare är ganska allergiframkallande. Om du känner av marsvinen redan nu så tror jag inte att det blir bättre av att utsätta sig för det en längre tid, det är nog även lättare att skiljas från marsvinet nu än när ni haft honom i ytterligare ett par veckor och det eventuellt blivit ännu värre med allergin.

Hu va hemskt! Om jag fattar rätt va han inte gammal heller? Jag tror inte heller han dog av nåt av de ni gjorde utan av nån sjukdom… Hjärtat eller kanske hjärnblödning…?

Instämmer med Abico. Om du känner så efter en vecka skulle jag bestämt avråda från att ha marsvin. Allergier kan ha den obehagliga egenskapen att de plötsligt blir värre om man blir exponerad. Kör du på alternativ 1, hur tråkigt de än verkar. För din & piggarnas skull…

Sorgligt, men ändå bra att de gick fort när Putte dog. Hoppas att NoNo kan flytta tillbaks till uppfödaren…

Åh, så hesmkt Alltid lika tråkigt & ledsamt att läsa om marsvin som gått bort. & ägare som är ledsna!

Hemskt att läsa och Vila i frid lilla Putte <3

Men jag tycker också du ska lämna tillbaka Nono till uppfödaren eftersom du har fått allergiska reaktioner. Och det är nog lättare nu än att ha kvar honom och sen behöva omplacera om några veckor/månader iallafall när du fått ännu starkare band till honom. Verkligen tråkigt men du måste tänka på din egen hälsa också

Sms'ade uppfödaren i morse och hon svarade genast trots att hon är på semester. Hon undrade givetvis vad som hänt Putte och svarade att hon självklart tar tillbaka NoNo om vi vill så.

Jag tänker ringa min husläkare i morgon för att beställa tid för pricktest och hoppas att jag kan få göra ett sånt pronto och basserat på resultatet kommer vi besluta hurvida vi ska ge äldsta dottern ett nytt marsvin och behålla NoNo eller om vi avbryter det hela.

Vill ju så gärna att tjejerna ska få ha sina piggisar!

OM vi måste avbryta (högst troligt) så kommer vi inte att säga till äldsta dottern att han dog utan skylla på min allergi och att båda flyttat hem till uppfödaren. En vit lögn, men vi har resonerat oss fram till att den är mest human i detta fallet…

#5 Är inte det lite väl elakt mot din dotter att inte få säga hejdå till marsvinet?

Om jag var liten skulle jag blivit helt förstörd om min pappa lämnat tillbaka min kanin (som jag hade då) pga allergi. Utan att jag skulle få säga hejdå..

hur gammal är dottern? tycker det är bäst att vara ärlig, förr eller senare så dör dom . det måste man lära barnen. plus att hon får en chans att säga hej då till den andra.

Tycker jag oxå. Klart hon ska få säga hej då.. Bättre att säga som det är., Du gör självklart som du tror är bäst! Men jag skulle valt att berätta & förklara hur bra Putte har det i marsvins paradiset i himlen…

Död är en naturlig del i livet som man inte kan undvika och som man måste lära sig att acceptera. Så jag tycker att ni ska vara ärliga, men det är ju erat beslut..

En mycket stor del utav mig delar helt Er uppfattning. Det var en liten (bak)tanke med att ge dem husdjur. Att få ta del utav liv och död. Men som hennes pappa frågade mig, "Bör hon inte få uppleva liv innan hon får besked om död?".

Att ta farväl utav marsvinet som dog igår är tyvärr försent. Jag lämnade honom för omhändertagande av kroppen på Bagarmossens djursjukhus.

Äldsta dottern är skillsmässobarn och är nu hos sin pappa denna och nästa vecka. Jag vet inte hur bra det är att behålla NoNo ensam i 2 veckor för att hon ska få ta farväl utav honom?

Dvs, hon kommer inte få säga adjö till någon utav individerna. Å därför kom vi fram till, basserat på barnens ålder, utvecklingsfaser och kris-risker, att vi kommer säga till båda barnen att båda djuren återvänt till uppfödaren. Rätt eller fel, lögn och fegt eller bäst för barnet? Jag lovar att jag vänt och vridigt på detta hela dagen och har nog i ärlighetens namn inte bestämt mig än. Men vi är fler föräldrar som skall möta hennes sorg och majoriteten anser att en "vit lögn" är bäst lämpad i detta fall.

Stor skillnad hade det varit om hon fått lära känna sitt djur under en längre tid än 1 vecka…

Som sagt var, ett stort och svårt ämne och alla aspekter och vinklar är svåra att få fram i skriftspråk.

Vad tråkigt, jag beklagar :( Här kan man läsa lite om "plötslig död" hos marsvin…

#10 Jag skulle helt klart lämnat tillbaka honom snarast möjligt, det är inte schysst mot honom att ha kvar honom längre än nödvändigt eftersom han är ensam. Jag vet inte hur gammal din dotter är, men jag hade helt klart velat veta sanningen.

#10 Men samtidigt måste de ju lära sig att liv inte är något att ta för givet. Att man ska ta vara på tiden man har.

#10 jo då är det en annan sak. två veckor är för lång tid att vänta för honom, då är det bättre att lämna tillbaka honom.

och du känner ju dina barn bäst. :)

Jag håller med dom flesta här om att ni borde säga sanningen, men samtidigt förstår jag att du tvekar. Hon kommer säkerligen bli arg, ledsen, besviken.

Först att komma hem och se att marsvinen är försvunna.

Sedan få höra att den ena dog.

Slutligen är den sista tillbakalämnad utan att hon fått veta det eller ens fått säga hejdå.

Jag tror faktiskt att jag skulle ha valt en vit lögn med… det finns ingenting som säger att hon inte kommer lära sig vad gäller liv och död senare. Det hela blev bara väldigt krångligt den här gången.

Lycka till, vad ni än väljer att göra!

Jag tror att du känner dina barn bäst och även denna situation (som är minst sagt besvärlig) du och pappan är nog de enda som kan avgöra vad som är bäst.

Verkligen jättetråkigt med lilla marsvinspojken!

Pratade med en nära vän, som känner mig och barnen. Vi vände och vred på det och kom slutligen fram till att sanningen håller i längden.

Pappan till yngsta dottern (4½år) tog henne i famnen och berättade att Putte blev så sjuk igårkväll att inte ens veterinären kunde bota honom och att han dog. Att vi måste lämna tillbaka NoNo för hans skull vilket hon förstod. Hon sörjde Putte mest för att han är död. Hon är som många 4-5åringar inne i en period med många frågor om livet och döden. Hon frågade igen och igen och igen om veterinären tagit av skinnet på Putte och om man måste ta av skinnet på henne när hon dör. dEt tröjde ett tag innan vi förstod. Det kommer från Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta "Det är bara skalet kvar".

Sen grät vi, hon och jag.

Hon kommer säkert att sörja NoNo till helgen när han får återvända till uppfödaren. Han verkar må hyfsat än så länge. Äter med god aptit.

Återstår att se hur den äldre dottern tar det, när hon kommer hem hit igen.

#16 Starkt att våga sanningen även för små barn! Vi har en 6-åring som också har många tankar kring döden och allt som rör det.

#16 Säger som #17, mycket starkt gjort! Hoppas den äldre dottern också tar det bra. Lycka till!

Bra jobbat =) Såna saker är jobbiga att ta upp. Synd också att ni inte kan ha djur, om ni tyckte det var bra för barnen… Utekanin kanske funkar?

Vi hade en katthona när jag var liten. Hon var inte kastrerad och därför blev det ungar med jämna mellarum. När mamma och pappa tröttnade så "lämnade de bort" katterna till en bondgård. Tog 15 år innan jag fick reda på att de blivit avlivade och det var verkligen jättejobbigt! Det värsta var inte att de var döda utan att jag inte fick reda på det förren jag var vuxen :-(

Vad bra att ni pratat med den yngsta. Ni kan inte åka till uppfödaren när den äldsta dottern kommer hem? Så kan hon säga hejdå till NoNo då.

#16 Starkt gjort!