Haha, jag skrev just om det i den andra tråden. Kan ta det här med.

Jag skulle önska att folk inte skaffade så många marsvin så fort, att alla uppmuntrade varandra att öka antalet långsamt. Det finns enormt många exempel på människor som aldrig haft marsvin innan, som skaffar en och sedan har 10-15 st innan de sådär ett halvår-år senare tröttnar och avlivningshotar pga klassikern "ändrade förhållanden".

Djur ska absolut sluta säljas i affär. Jag orkar inte ens argumentera för hur dumt det är.

Bra tankegångar. Jag håller definitivt med! Marsvinen är skapelsens krona & ska behandlas därefter.

Djuraffärer är ett gissel! Utomlands, Spanien t ex,  är de tyvärr ännu värre. Detta är såklart ingen anledning att acceptera missförhållanden i svenska djuraffärer.

Hur höja statusen? Varför har hundar hyfsat hög status när katter (oftast) har ganska låg? Är det inköpspriset de handlar om? Jag vet inte, men jag tror absolut att mif är ett steg i rätt riktning!

Det många inne på djurhem är överrens om är att det borde gå riktigt bra att höja djurens status genom att förhindra all sorts "hobbyavel" och okunnighet som bidrar till att många tar kullar på sina djur bara för att det är så sött och roligt.

Att de som håller på med avel verkligen är mån om djuren, inga grossistuppfödare, inte tar för många kullar per år utan verkligen ser till att hitta bra hem och även arbetar för att förbättra rasen, absolut inte avlar på djur med olika fel som kan ärvas ner till avkomman bara för att få tillgång till den där speciella färgen osv.Uppfödarna ska även kunna informera varje tänkt köpare om alla skötsel kring djuret, livslängden, sjukdommar och annat som är bra att veta så att man som köpare inte bara står där och inte vet något (självklart borde ju alla köpare läsa på innan men jag tror inte många gör det) och sedan missköter djuret på något sätt.

Att få ett stopp på affärer som säljer djur tror jag personligen är ett steg i rätt riktning, att det inte är lika lätt som nu att bara inpulsköpa ett djur som man sedan tröttnar på efter några månader och sedan säljer för billigt eller skänker bort till första bästa person.

Jag tycker det borde krävas att vissa grunduppgifter skickas med alla djur som säljs professionellt, t ex födelsedatum, föräldrar, ev kända genetiska fel etc. Djuraffärsdjuren har ju ofta inte nes ett namn, hur kan de då ha status? det är klart att de säljs när man tröttnat på dem då…

Jag tror marsinsdjurhemmen har en jätteviktig roll i att höja statusen på djuren. Det är itne pengarna som är avgörande, utan hur mycket de bryr sg som säljer dem. Djuraffärerna tar ofta 400 kr för sina, men det betyder inte att de blir mer uppskattade än en unge från en uppfödare…

Alla personliga hemsidor är också viktiga, och diskussionsforum. Och att det finns olika raser och typer. Och att vuxna bryr sig…

Ett sätt att höja marsvinens status kanske är att bara sälja reggade marsvin? Med ordentligt ifyllda papper? Det tycker jag känns bäst för marsvinen än att man bedriver en uppfödning som inte har några reggade djur alls.

Hur skulle det fungera tror ni om man som säljare hade kontrakt som köparen skrev på? Att det står att djuren inte får avlas med om de inte säljs i det syftet och lite annat viktigt? Det kanske även hjälper till att höja statusen? Att sälja kastrerade marsvin? Iofs vet jag att det är svårt för ett marsvin att bli kastrerad och priset är ju heller ingen höjdare fast då slipper man å andra sidan vara rädd att djuret man säljer hamnar i orätta händer så att det avlas hej vilt!

Om jag fick drömma lite: förbud mot att sälja djur i butiker. Folk skulle tvingas anstränga sig lite mer, kanske ringa runt, åka hem till säljaren.

Om jag istället ska vara lite mer realist: krav på "ursprungsmärkning" på alla marsvin som säljs i butiker. Köparen skulle få svart på vitt hur långt djuren har åkt t.ex. Även krav på att födelsedatum finns dokumenterat.

Det finns många saker som skulle kunna höja marsvinets status främst att visa att även vuxna kan ha glädje av marsvin som husdjur det är ju inte bara "ett barnens djur" och naturligtvis att få bort dem från djuraffärerna (det gäller även kaniner).

Hur man når ut med denna information och propaganda kan ju vara lite knepigare men vi kan ju allid börja med mun mot mun metoden.

Priset vet jag inte om det har så jättestor betydelse naturligtvis tycker jag inte att man ska ge bort dem gratis utan några hundralappar är rimligt just för att befästa att de har ett värde. 500kr är en förmögenhet för en tolvåring som stretat och sparat för att köpa två marsvin för en högavlönad vuxen är det ingenting. Pengar är relativt.

Att arbeta för att alla marsvin ska reggas och avlas fram enligt ett rasmål tycker jag inte för faktikt även om jag själv föder upp rasdjur tycker jag att det skulle vara väldigt tråkigt om det bara skulle finnas rasrena djur. Däremot kan man väl kräva stamtavla och födelsedatum tycker jag. Alla som föder upp marsvin måste ju inte föda upp rasdjur man kan ju ha andra mål med uppfödningen det viktigaste är väl att det sköts rätt ur djurvårdssynpunkt och inte svämmar över alla kanter utan hålls på en hanterbar nivå. Att bara producera marsvin för att sälja tycker inte jag är ett godtagbart mål.

Jag tycker inte heller att det är fel att ta någon enstaka kull på sina keldjur hemma om man är påläst och vet var ska göra av ungarna. Det är när folk tror att de ska tjäna pengar på marsvinen som det blir fel. Jag tycker det är helt omoraliskt att föda upp marsvin för ekonomisk vinning överhuvudtaget.

Att hindra enskilda personer från att skaffa för många marsvin är svårt tror jag. Det är inte lätt för människor att se sina egna begränsningar. Många blir väldigt snabbt helt sålda på dessa underbara djur, helt förståeligt och köper på sig många ofta blir det rätt men säkert lika ofta fel. Det är ju också allmänt känt att många människor med psykiskaproblem skaffar husdjur och ofta är det bra och hjälper personen massor men ibland kan det spåra ur. Det kan börja med två marsvin och när man har trettiotvå förstår man att man inte blev lyckligare utan bara fattigare och utarbetad. Tragiskt men allt för vanligt.

Jag tycker inte att man ska lägga upp tvång i aveln för att höja marsvinens status, snarare jobba på att öka intresset och förståelsen, sprida information om marsvin. Idag är det ju trots allt så att marsvin införskaffas för att de anses vara snälla mot barn och inte kräva så mycket av föräldrarna när det gäller att hjälpa sina barn med skötseln. Därför är det ju också många marsvin som glöms bort eller som barnen ledsar på…där har vi det stora problemet tycker jag. Man kan ha marsvinen i en bur, slänga ner lite hö och lite pellets, kanske en morot vissa dagar (folk som tröttnat) och antingen säljer de marsvinen vidare på blocket eller avlivar dem, eller tar sitt ansvar att ta hand om djuren tills de dör, men på det oengagerade vis som jag skrivit ovan.

Däremot anser jag att hundar och katter egentligen också har ganska lågt värde, speciellt "andrahandsvärde" (när de omplaceras). Rasrena hundvalpar och kattungar går åt som smör i solsken, aldrig hört om någon som inte fått sålt dem. Dessa går också relativt bra att omplacera vid allergi eller tappat intresse för några tusenlappar. Men ej rasrena hundar och "bondkatter" eller "huskatter" får ofta "reas" ut och att omplacera dessa är minst lika svårt som med marsvin. Katter får ofta skänkas bort. Skillnaden är att ägarna ofta är mer berädda att ta sitt ansvar resten av djurets liv och är införstådda i djurens behov ,exempelvis att hundar måste få sina promenader osv, även om det slarvas med det en hel del av vissa lata hundägare (enligt min åsikt och erfarenhet). Men var diskuteras marsvinens beteende och behov exempelvis i media?

Jag kan dock anse att problemet med marsvin ofta också är att det säljs för många, vissa uppfödare har fler marsvin än de klarar av att sälja och tvingas ge bort till djuraffärer själva. Att registrerade uppfödare i sig skulle vara bättre än "hobbyuppfödare" tycker jag är bara blaj! Jag har stött på uppfödare som inte brytt sig ett dugg om var deras djur hamnar, lämnar dem på djuraffär medan de är små (alltså har inte plats för dem) och är inte intresserade av att hjälpa den nya ägaren vid frågor efter köpet. De vill bara bli av med djuren och struntar i hur och vem som tar dem…och de avlar fram för många. De söker "det perfekta marsvinet i ras" och på vägen dit måste de snabbt bli av med alla "oönskade" djur. Självklart finns det bra uppfödare också! Jag blir irriterad på att det ofta skylls på "hobbyuppfödarna" att djuren blir för många, när de i själva verket bara föder upp några få % av alla djur.

Djur på djuraffär skulle jag också vilja slippa. Men verkligheten är ju sådan att alla städer inte har uppfödare och då blir det ju väldigt orättvist människor som bor där måste leta över halva sverige för att få tag i ett kelmarsvin. Men som sagt, höjs statusen så fler vill äga marsvin på rätt sätt så innebär det troligen också fler uppfödare över hela landet och då skulle ju troligen djuraffärerna konkurreras ut. Idagsläget är det ju nästan pinsamt att som vuxen berätta att man har marsvin för vissa, då marsvin ses som ett djur som barn har.

Håller med #6 om vad som är önskvärt och vad som (kanske) är möjligt.

Till #8 skulle jag vilja säga såhär:

såväl rasuppfödares som hobbyuppfödares marsvinsungar är en liten, liten procent av totalen. Den stora, stora majoriteten av marsvinsungar kommer fortfarande från grossister.

Jag har dokumentation på följande:

* den största djurgrossisten i Sverige köper in majoriteten av sina marsvinsungar från utlandet, troligtvis från Polen, Tjeckien, Slovakien, Rumänien. Alltså transporteras små (2-3-4 veckors) marsvinsungar i trånga utrymmen över halva Europa och sedan vidare till i princip hela Sverige och Norge. Marsvinen har inte ens det (teoretiska) skydd som svensk djurskyddslagstiftning ger.

* grossisterna hanterar många marsvinsungar: en svensk underleverantör till en av de stora djurgrossisterna har 800 vuxna djur i sitt marsvinsstall. Deras burar städas enligt uppgift en gång per månad och framförallt ungdjuren sitter mycket för trångt. Påpekande från tillsynsmyndigheten har getts angående burstorlek. De andra underleverantörerna (svenska och utländska) har förmodligen minst lika många djur.

* returdjur (dvs marsvin som zooaffärerna inte får sålda medan de är små och söta utan lämnar tillbaka till grossisten) behandlas mycket illa. Det finns exempel på att så många som 17 marsvin suttit i en bur med ytan 0,38 m2. I Sverige… I tillägg är karantänen mellan leveransdjur och returdjur obefintlig, så smittspridningen har man ingen som helst kontroll över.

#7 Det var bra skrivet! Jättebra det där me att alla inte behöver vara reggade o rasenliga. Jag tänker själv ta en kull på ett av mina "gatukorsning"smarsvin bara för att jag tycker det blir en kul upplevelse plus att jag tänker behålla ett par då det är kul att ha marsvin som man själv fött upp. Sen måste det verkligen gå till på rätt sätt om man ska sälja resterande ungar. Jag tänker definitivt inte sälja till vem som helst!

Bara för att man vill höja statusen på marsvin så behöver man ju inte krångla till det så att det knappt går att få tag på några som ickeuppfödare.

De vuxna måste som ni säger engagera sig mer för man kan inte ge sitt barn på 9 år ett par marsvin o sen bara förvänta sig att denne kommer visa samma intresse när han/hon är tonåring. Är man inte själv intresserad av marsvin så ska man inte skaffa åt sina barn heller.

Katterna har det inte heller lätt, allt prat om sommarkatter o sånt. Ofta folk gör sig av me katter.

#7,8,9 Håller med er! Största problemet är all grossistverksamhet. Sen tror jag oxå att många impulsköp går bort om man måste lägga ner mer tid på att hitta djuren. Tid att fundera. Sen köper man inte djur åt barn. Intresse måste man själv ha som vuxen. Jag tycker att all försäljning av djur i djuraffärer ska förbjudas. Det gäller alla djur.

Ja det är ju det här med "barndjuret" som gör marsvin lite ocoola. Det är ju sant också det är perfekta som barndjur faktiskt finns det inget annat husdjur utom stora snälla hundar som passar till småbarn överhuvudtaget. Marsvinen blir placerade i ett fack tyvärr i barndjursfacket och glöms bort när vuxna ska skaffa djur. Det är så synd för marsvin är verkligen fantastiska djur som kan ge vuxna lika mycket gladje som de kan ge barn.

De anses ju också vara så okomplicerade och lättskötta att de blir tråkiga. Nu vet jag inte om det stämmer att de är så himla lättskötta men om så vore fallet kulle inte det vara en bra grej då?

Nej VÅGA ÄLSKA MARSVIN säger jag! Stå för att ni är marsvinsägare var stolta över att ni funnit en husdjursart om passar er. Jag är oerhört stolt över att jag har katter, fiskar och marsvin de är ju mina favoritdjur. Jag har mycket hellre dem än hund, sugarglider eller en giftig orm. Okej en häst skulle väl inte vara helt fel förståss… men jag är en stolt marsvinsägare och det står jag för!

Förresten det blev nyss en paus i skrivandet av detta inlägg för det kom marsvinsköpare hem till mig, ett studentpar vuxna sådetså! Lycka till Klonken och Krake i ert nya hem med era nya unga fast vuxna och stolta ägare!

#9 Jag förstår inte varför din text var riktad till mig? Jag har väl aldrig menat att grossister har bra djurhållning? Jag skrev bara om registrerade uppfödare och hobbyuppfödare. Grossister kan man ju utesluta, de kommer ju aldrig få en bättre syn på marsvin, enda sättet att bli av med dessa är ju att bli av med djuraffärer.

Jag har aldrig vetat om det där med grossister förut, har trott att marsvinen i våra djuraffärer hemma kommer från hem som fått oönskade ungar. Men det låter verkligen fruktansvärt så jag håller me er, ingen grossistverksamhet. Men ändå bra me nått ställe där man kan lämna ungar som blivit till av misstag såsom omplaceringshem.

Kan ju säga att jag har stora bilder på mina tre marsvin uppe vid mitt bord på jobbet så att alla kan se o jag får alltid kommentarer att dom är jättefina :) Så jag är en stolt vuxen marsvinsägare :D Men jag var även en stolt marsvinsägare när jag var liten.

#13 Därför att du uttrycker att det säljs "för många" på grund av att uppfödare föder upp för många djur. Min poäng med texten i #9 är "för många" inte beror på vare sig rasuppfödare eller hobbyuppfödare, utan på djurgrossister. Förbjuds djurförsäljning i zoobutik blir vi av med grossisternas marknad för levande djur. Detta skulle innebära väldigt mycket mindre lidande för många marsvin och andra smågnagare (och fåglar).

#15 Jag håller också fast vid att det finns uppfödare som avlar fram fler ungar än de kan sälja och det bidrar ju till att det blir "för många" marsvin. Det är ju för många marsvin i omlopp när dessa personer har 10-15 marsvin till salu och inte får dem sålda och de tvingas lämna in dem på djuraffär och sedan fortsätter de ändå sin uppfödning. Då föder de ju upp i för stor skala och det blir för många marsvin "över". Men visst grossisterna vill vi alla ha bort, men innan det är möjliigt så är det ju de seriösare uppfödarna som måste anpassa sitt antal efter efterfrågan, får de inte sälja 7 kullar per år utan måste lämna bort några ungar till djuraffären så får de väl nöja sig med 5 el 6 kullar nästa år osv.

#16 Om en uppfödare då och då har många djur till salu måste det inte bero på att det är svårt att sälja ungarna utan bara att det är stor omsättning. Jag har inte så stor uppfödning men har ändå ofta några djur till salu för det mesta. Jag stressar inte upp mig för det och de blir väl omhändertagna medans de väntar på sina nya hem. Så tror jag att det är för de flesta att de hellre väntar på goda hem än stressar bort ungarna och då kan det ibland bli lite "lager" det får man stå ut med som uppfödare, plats måste ju finnas för dessa "väntare". Jag tror faktiskt att läget oftast är under kontroll och att uppfödarna vet vad de gör när de tar nya kullar.

#16 Mitt sista inlägg i denna tråd blir ett räkneexempel:

Antal marsvin i Sverige enligt Statistiska Centralbyrån: cirka 45 000. Med en genomsnittlig levnadsålder för marsvinet  på 4-5 år hos den genomsnittlige svenske husdjursägaren blir det årliga "behovet" av marsvin mellan 9 000 och 11 000

Antal marsvin födda hos uppfödare och som registreras i Svenska Marsvinsföreningen är drygt 3 000 per år om jag inte minns fel. Många av dessa marsvin behålls av uppfödarna själva. Lägg till kanske högst ett par tusen ungar som inte registreras och du har maximalt 5 000 marsvin per år från alla Sveriges rasuppfödare. 5000 marsvin varav inte ens alla blir till salu.

Från grossisterna blir det ungefär 20 000 marsvinsungar per år om de har totalt minst 5 sådana underleverantörer som i exemplet i #9. Antagligen har de fler och större underleverantörer.

Hur många marsvinsungar som hobbyuppfödarna och keldjursägarna föder upp per år vågar jag inte spekulera i.

#18 Jag berättar bara vad jag sett, att vissa uppfödare inte blir av med sina marsvin och därmed är efterfrågan för liten för dessa uppfödare som inte blir av med sina djur, sedan om det bara är 20 marsvin från en uppfödre som tvingas ges bort så är det ändå 20 marsvin "för mycket". Som jag skrivit tidigare så är jag emot grossister och djuraffärer och önskar att de inte fanns. Men nu finns grossisterna pga att djuraffärna får deras djur sålda och därmed finns en efterfrågan för dem, tyvärr! Om marsvinens status höjdes skulle ingen vilja köpa dem på djuraffär och fler seriösa uppfödare skulle finnas över större delar av landet och därmed konkurrera ut grossister och djuraffärer. Men tyvärr har vi ju inte kommit dit än.

#19 Vi marsvinsuppfödare försöker inte bara få fram rasriktiga marsvin vi vill också vara ett alternativ till djuraffärerna. Jag tror alla rasuppfödare vet att bara en liten del av de djur de föder upp platsar på utställningar och att resten kommer att säljas som keldjur och att det finns ett värde i det också. jag tycker faktiskt det är bättre att det sitter 20 osålda marsvin hos en uppfödare som tar hand om dem än ett osålt grossistdjur på en djuraffär med den bakgrund den har och med en framtid som ormmat.

Det är så tråkigt när det klagas på uppfödarna (alla sorters uppfödare) när vi marsvinsvänner har en "gemensam fiende".

Oj jag visste faktiskt inte att grossistverksamheten var så stor bland marsvin! Så jag tar tillbaka allt jag sagt om hobbyuppfödare för grossisterna verkar med denna information som finns i tråden vara otroligt stor!

Det går inte att stoppa denna verskamhet på något sätt? Att ni uppfödare pratar med de djuraffärer som finns i er närhet och erbjuder dem djur från er? Nu vet jag inte om någon här inne skulle vilja lämna djur till en djuraffär men det kanske är bättre än att de tar in grossistdjur som med stor säkerhet har sjukdommar och kommer gå en framtid till mötes som ormmat då de blivit för stora för att säljas i butik?

Här i stan så finns det affärer som vill köpa av privata uppfödare men de hittar ingen. Ofta så följer inte djuraffärerna lagen om att sälja två ihop,rätt info om djurhållning osv. Därför sålde jag aldrig några ungar till en djuraffär just för att det inte går rätt till när de säljs. Jag har dessutom aldrig haft problem att få ungar sålda,de jag inte behållde. Ibland var de tingade innan de föds. Visst finns det ett fåtal bra djuraffärer men de är få. Jag försöker fortfarande övertyga de i affären om att hanar trivs med hanar tex. Lite bättre har det blivit men andra djuraffären kan ingenting om några djur de säljer.Jo,fiskar kan de…SUCK! Varför ska det vara lagligt att sälja smådjur??? Hundar får ju inte säljas i affär. Ser ingen skillnad på djur som djur. Förresten kan inte vinsten vara specielt stor. Många blir inte ens sålda heller…folk har internet och de som verkligen har intresse köper av uppfödare. Det är min erfarenhet.

#22 Om affären är intresserad av att få köpa av privata uppfödare borde man som uppfödare kunde få ställa krav så som att de ska säljas två och två, rätt information osv.
Det borde vara i Affärens intresse att följa återförsäljarens rekomendationer.

Jag skriver nog under på vad elin85 skriver. Mycket ofta läser/hör jag om uppfödare som lämnar ungar till djuraffär - ibland utan att dom ens har platsbrist, det handlar snarare om att kunna avla fram fler "perfekta djur". Då blir det ju indirekt platsbrist i och för sig. De ungar som har skönhetsfel eller kanske är resultat av tjuvparningar hamnar på djuraffären. Så har i alla fall jag uppfattat det. Överhuvudtaget är många uppfödare ytterst dåliga på att hålla kontakt eller ens att fråga något om dig som köpare. Det är snarare handpenningen som är viktigast……

Nu ska jag väl inte påstå att jag skickar ut ett mejl till mina köpare en gång i månaden och frågar hur det går, men med de flesta har jag kontakt genom MiF eller msn eller telefon. Man pratar om det mesta, vardagliga saker, men inte alltid om just det marsvin jag sålt. Men genom att hålla den här kontakten så vet jag vad som händer och får på så sätt också höra om det händer marsvinet något. För dom som jag inte har den här vardagliga kontakten med, mejlar jag några gånger per år och frågar hur det  står till med person och marsvin.

Nog om mig. Vad jag skulle vilja se är mer information till djuraffärerna! Helst vill jag få bort djur från affärerna överhuvudtaget, men eftersom jag inte har en aning om hur det ska gå till så ser jag att man under tiden försöker samarbeta med zooaffärerna. Jag får ofta mejl och telefonsamtal av köpare som varit på djuraffären i närheten men inte hittat vad dom sökt. Då har personalen varit snäll och tipsa om mig :-) Jag ska snarast åka runt på de djuraffärer som finns i min närhet och fråga om jag kan få skriva små faktablad gällande flockdjur, varför man ska ha två marsvin, råttor eller gerbiler (bl a). Ingenting om vilken mat dom ska ha eller liknande, för tyvärr så säljer ju djuraffärerna inte den bästa… och de vill inte ha någon info som kan få dom att se dumma ut. Däremot lär jag få tipsa om olika forum osv :-)

#24 Bra! Faktablad behövs till de som köper marsvin, hoppas bra affären skickar med dem också.

Kanske man kan starta någon slags namninsamling på att djurbutiker ska sluta sälja djur!? Kanske är ett steg i rätt riktning?

#26 Jag har bra kontakt med samtliga affärer så jag tror nog det ska gå att övertala dom att skicka med papprena. Om inte annat kanske jag i alla fall får sätta upp infon på burarna eller liknande.

Namninsamling låter jättebra, men jag vet inte hur det kan gå till och vad man gör av det sedan. Hur går man tillväga?

Det har ju blivit mycket lättare nuförtiden att hitta uppfödare med hjälp av internet o tex mif. När jag fick mitt första marsvin 1997 så var det ingen som använde internet nästan o uppfödarna gjorde inte direkt reklam så mina föräldrar hade nog knappt kunnat få tag på ett marsvin om inte djuraffären funnits. Men som sagt nu är det mycket lättare när man kan googla sig fram o så.

#20 Hur kan du skriva "vi marsvinsuppfödare", du kan ju inte representera alla? Det jag skrev gällde ju vissa uppfödare som jag har stött på. Och de 20 marsvin jag skrev som exempel var ju sådana som lämnas på djuraffär av uppfödare som har platsbrist eller av annan anledning vill bli av med dem. Vill uppfödarna ha de 20 marsvinen kvar tills de blir sålda så är ju det jättebra, det har jag inget ont att säga om. Det jag har emot är just uppfödare som upprepade gånger får för många djur och måste ge bort till djuraffärer, de kan säga "om jag inte får den nya kullen såld inom 2 veckor så tvingas jag lämna dem på djuraffär". Det är då jag inte tycker att uppfödaren är seriös och att de bidrar till "för många" marsvin.

#25 #26 #27 Problemet är ju bara att uppfödare inte finns överallt (i alla städer). Här i Umeå exempelvis. Om djuraffärerna skulle förbjudas så skulle alla smådjur "dö ut", det skulle inte finnnas några djur att tillgå. I Västerbotten tror jag det finns 2 uppfödare (?) som föder upp långhår och dessa finns typ 12 mil norr om Umeå. Annars är det väl ca 25 mil till närmaste och då är det Sundsvall eller Luleå (tror det finns någon där). Men det är ju bara så att inte många föräldrar vill köra så långt för att köpa marsvin till sina barn, så är det ju bara :(

#28 Nej det kan ju vara ett problem, jag vet själv inte om det finns några här, tror det finns en men vet inte vart. Annars är säkert göteborg närmsta o det är 7 mil dit. Jag kanske hade gjort mig besväret om jag hade haft körkort men mamma el pappa hade aldrig kört mig flera mil för att hämta ett marsvin. 25 mil hade jag aldrig kört.

Men man kunde väl isf göra djuraffärerna bättre som ni pratar om. Se till så att det är ungar från uppfödare eller misstagsungar från familjer som inte kan ha kvar dom o så se till så att dom i djuraffären är kunniga samt ger rätt info till marsvinsköparna. Och se till så att marsvinen bor i en trevlig miljö utan kaniner i affären. För nästan alla har ju marsvinen me kaninerna. Den djuraffären jag köpte Lily o Michelle i hade marsvinen i egna burar men nu har dom bytt lokal o dom sitter numera me kaninerna.

Ja om man åtminstånde kan ordna så ungar från uppfödare och misstagsungar finns i affärerna så kanske det ändå går att dra ner på grissisterna? Då kanske de märker att detta inte längre är någon marknad så att de drar ner på det hela?

Största problemet är väl att många djuraffärer sitter fast i det gammla. Vi vet mer om vad djuren behöver nu än för 10-20 år sedan. Samtidigt vekar de inte vilja ändra sig för de har ju sålt så här i 20 år. Nu har jag ingen uppfödning längre men skulle inte vilja sälja djur till djuraffärer. Hur får man serösa uppfödare att göra det? Jag ville ialla fall ha lite koll på vem och hur det gick för de djur jag sålde. Full koll har man ju aldrig men då har man gjort det man kan och givit rätt info om hur djuren sköts osv. Det ska inte vara lätt att köpa djur! Vill man tillräckligt så åker man o hämtar eller fixar transport. Inte åka långt för ett marsvin?? Då är det ju inte värt mycket om man tänker så eller hur? Jag hade en familj som åkte 20 mil för att få köpa teddysar! Alla var involverade i marsvins köpet,mamma,pappa och barnen. De menade precis som jag tycker att de skulle gjort det samma med en hund eller annat djur. Flera av mina djur har faktiskt flyttat rätt långt(20-40 mil) med toppen bra människor som nya ägare. Om marsvin och smådjur ska få högre status så ska de inte finnas i djuraffärer-INTE vara lätt tillgängliga! Då skaffar inte folk djur på impuls.

#31 Jag tänkte på nått slags samarbete mellan djuraffärer o uppfödare så att allt går rätt till o det finns papper på marsvinen samt vilka som köper me kontaktuppgifter o sånt kanske. För att uppfödare ska vilja ha ett sånt samarbete så måste ju affärerna bättra sig o allt måste gå rätt till o inte så som det är idag.

Det ska väl inte va alltför lätt att köpa djur nej men det ska inte va näst intill omöjligt heller. Man kanske inte har mörjlighet att ta sig långt trots att man vill det otroligt mycket. Jag kan förstå att man åker långt för en speciell ras men rasen spelar inte alltid så stor roll. Jag tar tex hellre en liten mixad misstagsunge för jag tycker dom är charmiga. Jag hade inte åkt 25 mil för en hund heller då hade jag hellre köpt en annan ras el en blandras inärheten. Min kusin skaffar hundar på impuls, 3 st har hon haft på 4 år varav 2 är bortlämnade nu. Marsvin är dessutom ett bra djur för barn för dom är roliga, snälla o kräver lagom med skötsel o uppmärksamhet så jag tycker föräldrarna ska ha en chans att köpa sitt barn marsvin även om dom inte är så hemma på avel o sånt. Det är ju tack vare att jag fick den där grisen på min 11-årsdag som jag är så förälskad av marsvin idag.

Jag tycker inte att det okej även om djuraffären säljer marsvin från uppfödare, problemet är att de oavsett djurens bakgrund säljer till vem som helst som kommer in och viftar med plånboken. Det görs ingen uppföljning av hur djuren har det eftersom djuraffären inte tar kontaktuppgifter till personen. Man kan köpa en levande varelse på samma sätt som man i en annan affär går in och pekar på att man vill ha en liter mjölk. Det är ett kortsiktigt tänkande, man har en konsument och ger den en vara, sedan är man nöjd. Djur ska inte säljas till någon som inte funderat igenom köpet ordentligt, vilket man inte behöver göra om man bara knallar in på zoo och väljer den sötaste, utan att veta något om arten.

Läste i tidningen i morse, en annons från Arken zoo på Svågertorp (Malmö), som marknadsför sig med allergigaranti. Det gick ut på att om man köper djur har man rätt att lämna tillbaka den inom en vecka om man kan visa på läkarintyg om allergi. Det är rätt tänkt men bara ett myrsteg i rätt riktning. Det ska givetvis vara livslång återlämningsgaranti! (oavsett om säljaren är privat eller ett företag!) Även om man är riktigt allergisk kanske man inte förstår det första veckan, hinner få tid på vårdcentralen och tillbaka resultatet från testet.

Visst finns det bättre och sämre djuraffärer och många befattar sig inte med grosistdjuren det är ju bra men för mig är det en principfråga, jag tycker inte att gnagare och fåglar ska säljas i butik just för att motverka dumma impulsköp och framförallt för att höja djurens värde.

Jag vet att det finns en grupp uppfödare som har startat ett samarbete med en eller om det är flera djuraffärer. De säljer sina djur där för att konkurrera ut grossisterna. Jag vet inte riktigt allt om detta men både affärerna och djurköparna får gott om information och den här modellen är ju bättre än den gamla slentrianmässiga djurförsäljningen. Jag tycker det är bra och ett steg i rätt riktning men duger inte helt för mig personligen, då jag vill ha personlig kontakt med mina köpare.

Däremot har jag klurat på andra typer av samarbete där djuraffärer skulle kunna hjälpa till att förmedla kontakter mellan köpare och uppfödare och i gengäld skulle uppfödarna kunna dela ut värdekuponger för affärens räkning, eller nåt vad vet jag… För det blir ju trist om det blir krig mellan uppfödare och djuraffärer. Något sådant system skulle väl kunna fungera i Norrland också, kanke zoobutikerna kunde hjälpa till med frakten av djuren!?

#34 Jo, fast då skulle ju djuren verkligen säljas till vem som helst om de skulle fraktas till enskilda personer flera mil av djuraffären. Vem skulle ha koll på dem då? Eller hur menar du att frakten skulle ordnas?

#35 Hur frakten ska ordnas har jag ingen aning om jag vet ju inte hur det ser ut på de olika ställena, det var ju bara en fundering. Men hur menar du med "verkligen säljas till vem som helst", så blir det ju inte om djuraffärerna förmedlar kontakt mellan köpare och kund, då kan ju uppfödaren backa om kunden är knäpp. Hur allt detta ska fungera praktiskt vet jag ju inte än det är ju som sagt bara en fundering.

Tycker att man skulle komma en bit på vägen genom att ta bort grossister. Att sluta sälja djur i affär också. Har köpt marsvin från djuraffär en gång. Däremot inte från grossist utan då omplaceringar djuraffären tog hand om i väntan på ett hem.

Jag tycker inte det spelar någon roll med stamtavla eller ej eller om de är renrasiga. Om man såg till att alla som köper djur tar ansvar och vet vad de ger sig in på har vi kommit en bra bit på vägen.

Egentligen tycker jag den här affären börjar avvika från ämnet, det kanske vore bra med en ny tråd om djuraffärer…

Apropos att åka långt för att köpa marsvin- man ska ju ändå förväntas behålla grisen i 5-6 år, då kanske man kan tänka lite och åka en bit när man köper det.

Jag tror som många att marsvin måste bort från djuraffärer. Tills vidare är det bra att visa för köpare att det finns alternativ, annonsera på blocket osv.

#43 Jag tycker det är viktigt att djur avlas för att vara friska och sunda. Om man inte följer någon slags avelsidé finns risk att marsvinen börjar få extra-tår och annat som är ohälsosamt. Rasavkade marsvin ska ju ocksp ha bra "typ", dvs trubbig nos, hängande öron och kompakt kropp. Jag vet inte om de blir friskare av det, men uppfödare verkar ju också känna eett ansvar att inte avla vidare på medfödda fel.

# 44. Jag har i vart fall hört om marsvin som är konstant snoriga för att de har för platt nos. Rasavel måste givetvis alltid sätta hälsa i första hand, mil före platta öron och höga nackar.

#44 Vad jag hört behöver inte uppfödare med rasavel direkt avla för god hälsa utan snarare för "god ras" dvs utseendemässigt fina enligt rasstandard. Det skrämmer mig lite att höra det du säger om trubbig nos och hängande öron. Sådant gör ju inte djuret friskt och hälsosamt utan "rastypiskt". Jag blir rädd att det kan gå som med hundar :(

#50 #51 Nja, jag uttryckte mig nog lite otydligt. Jag menar inte att trubbig nos etc är bra, det vet jag inget om. Däremot tycker jag det är viktigt att den som avlar tänker på djurens hälsa och att förbättra stammen. Dvs att avla på friska sunda djur. Vad jag förstår så har inte grossister en tanke på detta, och olycksungar finns det ju inte heller en plan för. Så jag tycker uppfödarna gör en viktigt insats eftersom de har en idé om vart de vill komma, och kan ha en diskussion om vad som är hälsosamt. Att det finns ett aktivt arbete för att få fram "finare" marsvin tror jag också höjer marsvinens status, precis som alla söta filmer med marsvin som gör konster eller bara sjunger av hjärtans lust.

Om man vänder på steken- det jag tror sänker marsvinens status är

- uttråkade marsvinsägare

- att marsvin får säljas utan namn och fraktas runt som varor

- osunda marsvin

- tråkiga marsvinsmiljöer

Som sagt, sluta sälj marsvin i djuraffärer och fler djurhem för marsvin!

En till sak som jag tror skulle förbättra för alla djur: att staten subventionerar kastration. Om det var billigt skulle det nog bli färre småkatter, marsvinsungar etc, och då skulle vanvården också minska tror jag.

Jag tror faktiskt att det skulle hjälpa att ha undervisning om husdjru i skolan. T.ex vad de kräver, fakta, historia osv. Då skulle man redan när man är yngre ha koll på vad som gäller.

Det jag tror är det som skulle kunna höja statusen mest är som många andra sagt att djuraffärer sluta sälja djur, att man överlåter det till uppfödarna som informerar djurägarna och tar ansvar för sina djur tex ta tillbaks djuren om köparna blev allergiska tex.

Och att alla som tar kullar bara för att det är sött slutar med det. För de gör att det blir sådant överskott på djur. Sen finns det mycket annat som skulle kunna göras men jag tror dom här 2 sakerna skulle göra störst skillnad snabbast.

puttar upp :)

Puttar igen, någon mer som har några synpunkter?

Har gjort en ny tråd med sammanfattning av innehåller i denna som ni hittar >>här<<

#59

Då låser jag den här med hänvisning till den nya.