Jaha, jag vet inte riktigt vad jag ska säga:P Hon verkade inte så förtjust i honoms uppvaktning iaf;)

Haha, nä. Han var verkligen envis

Ska du ta kullar på alla tre honorna med Totte samtidigt?

hehe =)

#3 Ja det ska jag. :-)

#5 Oj! Så du har verkligen börjat en uppfödning nu. Från början sa du ju att det skulle bli en kull och inte mer. :-P Du verkar skaffa marsvin på löpande band nuförtiden.

Jag är glad för din skull, men samtidigt vill jag varna dig lite. Du skaffade dina första marsvin för ungefär ett och ett halvt år sen väl? Att gå från noll marsvin till över 10 st på mindre än två år, med planer om 3 kullar på en gång, är att låta det gå farligt snabbt.

Jag har hört många fall där folk gått från 0 marsvin till en uppfödning med uppåt 20 eller ännu fler på bara ett par år. Och inte sällan har det slutat upp med dålig utgång. Antingen så har personen tröttnat, inte orkat med alla marsvin den skaffat eller utvecklats till att se marsvin som en "slit och släng"-vara, dvs köper-säljer-köper-säljer marsvin hur som helst.

Såklart att det finns undantag, och jag tror att du kan höra till dem, men jag blir lite orolig ändå. Jag råder dig bara att tänka dig för nu. Jag vill inte att du eller marsvinen ska komma till skada av följder till din ändlösa marsvinsentusiasm som du innehar i dagsläget.

Det är nämligen högst otroligt att man känner arten ordentligt när man tillbringat mindre än två år tillsammans med den. Att då börja föda upp och skaffa många marsvin, skulle jag inte se som någon klok idé. Men du kanske fixar det ändå.. det får tiden utgöra.

Bara du verkligen tänker efter innan du gör något och låter besluten ta tid så tror jag att det kommer att bli bra. Hoppas att du inte tar illa upp av min uppmaning, det var mer ett allmänt råd eftersom jag ser att ditt marsvinsantal ökar väldigt fort jämfört med andra relativt nyblivna marsvinsägare.

#6 Jag kunde inte sagt det bättre själv! Jag håller med till 100% och önskar TS lycka till förstås :)

Jag känner henne och tror verkligen hon har tänkt igenom detta och att hon också avslutar det på ett vettigt sätt om hon skulle vilja det i framtiden. Jag avancerade också fort framåt på kort tid men har nu dragit ner till en lagom nivå för mig utan att det har känts fel något av det. Vi är ju ändå vuxna ansvarskännande/tagande individer som bara råkar älska marsvin och en del kunskap läser man sig till, en del lär man av andra men mycket lär man på vägen genom att prova och få försöka själv! HLJBs marsvin har det mycket bra, det är jag mer än övertygad om! Men råd är ju alltid bra!

#6 - nu fick du mig en funderare. Bra det nu måste jag fundera verkligen om jag klarar en uppfödning. Jag har just nu 6 marsvin här hemma, en ska flytta ut och en ska flytta in. Och jag har skaffat 3 nya bara iår. Men jag har iof skaffat en kull också valde att behålla två stycken..

Men TS lycka till =)

Super intressant trådkap blev det här. Tänkte samma sak när jag såg tre honor med hanen i samma bur. Jag håller med #6 om allt hon skriver och jag vill betona att jag vill dig väl TS. Men precis som #6 vill jag göra dig uppmärksam på detta.

Jag har tänkt massor på detta och har hittat på ett namn för det som jag är stolt över: startpeak. Jag tror nämligen att de flesta som börjar föda upp djur drar på högväxeln i början. Väldigt många får för mycket djur i sin startpeak. Kanske kan det vara bra också om man är medveten om vad som händer. Jag menar att det kan vara bra att veta hur många djur som är för mycket. Problemet är bara att så många bränner ut sig redan där och inte förstår att det bästa är att minska på djuren igen och försöka hålla den nivå som fungerar. Hur många djur som är för mycket är väldigt olika för olika personer.

Själv fick jag mitt uppfödarnamn i höstas 446 Chokladfabriken och jag är medveten om att jag har gått fort fram och har en aning för många djur. Jag är i min startpeak men har hela tiden varit medveten om det och att antalet djur kommer att minskas om några år, det är bara att hålla ut. Det har börjat minska redan och jag är inte trött än jag tror marsvinssverige får dras med mig i många år. Nu har jag 22 marsvin det är för mig rätt lagom när de för ett halvår sedan var över 30 st tyckte jag att det var för mycket. Jag tror att idealet för just mig är strax under 20 st.

Jag vill också varna TS lite extra eftersom hon inte har haft marsvin så länge de är ju en ny kärlek i hennes liv. plötsligt uppblossande nya kärlekar kan lättare slockna än långa ingrodda relationer. Jag är himla ingrodd, har haft marsvin sen jag var liten med bara mindre avbrott oftast rätt många samtidigt redan innan jag fick för mig att börja föda upp. Att jag skulle börja föda upp marsvin hade jag även funderat på i säkert 10 år innan det blev av. Startpeaken var jag medveten om innan jag började.

#6 och #10 Jättebra inlägg. Det är ju för att vi sett så många nya uppfödare "gå i väggen", som vi gärna vill råda folk till att ta det lite försiktigt med antalet nya marsvin och antalet kullar i början.

Samt att hellre vänta med att ta några kullar alls tills man har riktigt bra avelsdjur.

Vad som är bra avelsdjur kan man inte lära sig utan att ställa ut i rasklass. Man bör också diskutera mycket med erfarna uppfödare av ens egen ras.

#8 Det är ju ingen här som säger att hennes marsvin inte har det bra. Saken är ju mer att folk är oroliga att hon själv inte ska orka med det hon tagit på sig, alltså märka senare att hon tog på sig för mycket. Jag tänkte likadant när jag först läste tråden.

Min åsikt i diskussionen då. Jag har själv haft marsvin i snart 5 år. Att hitta bra avelsdjur var SVÅRT, först blev det helt fel, så då fick jag sälja och köpa nya. Sedan visade det ju sig bli fel igen (satinet var felet). Jag funderade länge och till slut tog jag ändå steget och så blev det som det blev, en blev satin trots allt, trots nogrant val av hane för att undvika. Dräktigheten var en påfrestande period för mig med en massa oro och sedan första tiden med ungarna=ytterligare oro. Nu är de sjuka=en till oro osv.

Jag var helt inne på att starta en LITEN uppfödning, men efter detta har jag kommit fram till att det inte är rätt period i mitt liv att föda upp. Det blir därför inga fler kullar, inte just nu, kanske i framtiden. Jag hade tänkt spara min self hona utan satinanlag och avla på henne för att "utrota" satinet hos golden :) Men, det är inte för mig. Jag ska inte avla, det tar allt för mycket tid mentalt och det går också ut över mitt förhållande då min sambo blir less på att ständigt höra om min oro över det ena och det andra.

Med detta menar jag bara att jag är glad att jag tog tid på mig, jag är glad att det inte gick så bra med första kullarna, för då fick jag snabbt komma fram till det utan att ha samlat på mig en massa djur och sedan komma på det. I framtiden blir det hanar för hela slanten, för jag vet att jag kommer ångra mig om jag har både honor och hanar :( Att avla och få ungar blir lätt ett beroende (för mig iaf), så jag vill inte ha något val.

#12 - lite så var de för mig, men senaste tiden har jag tänkt till varför jag vill avla för, det är nog mest för bli av med satinen. De blir så plågade, och nu kommer jag försöka bara ha någon kull då och då inte ha mer än 1 samtidigt. För det blir påtok för mycket och sådant. Just nu ska jag ha en kull till sommaren som jag antagligen tror. Då hoppas jag på fina rasklassar. Sedan ska nog jag vänta litet tag. Men framtiden vet ingen den bestämmer sig själv!

#13 Oj, nu blir jag nyfiken :) Har du alltså hittat golden-marsvin utan satin i stammen? Hör ju dock inte till den här tråden, men du får gärna skicka mig ett PM om hur du gått till väga :) Är du intresserad så har jag ju en self utan satinanlag till salu ;)

#14 - tyvärr har jag liiite ont om plats just nu. Satin finns, men nu är de längst bak i tavlan snart ute alltså! Jag är väldigt stolt, enda som finns kvar är ungarnas farfar som var satin. Tyvärr han skulle jag gärna bara plutta ut ur stamtavlan! även mormorsmor och morfarsfar var satin.. Men om jag parar mina hanar jag har nu då är satinet borta på ungarna som kommer antar jag.

#15 Borta ur stamtavlan är inte samma sak som att de inte bär på anlaget, tyvärr.

#15 Tyvärr fungerar det inte så. De kan vara satinbärare utan att de behöver ha någon satin med på stamtavlan, det kan ligga långt bakom och sedan följa med för att visa sig igen flera generationer senare.

#16-17 då kommer satinet vara mer eller mindre omöjligt att få bort… Suck vem skapa satin de är ju djurplågeri :(( Ska slå personen som skapa rasen. Ursh hatar satin fy för stain.

Inlägget redigerat av moderator på grund av svordom.

Tack för era åsikter och personliga erfarenheter!

Jag tar väl hand om alla mina marsvin (Tack Lomsen för fina ord!) och ingen av dem är en "slit och släng vara", inte heller är det en "uppblossad kärlek" som kommer att gå över i rasande fart.

Kortfattat: jag har under 27 (född 76) år jobbat psykiskt med mig själv och känner mig själv rätt så bra faktiskt och det är därför som jag vågar skriva som jag gör i detta fall. Fast jag inte ägt marsvin själv så har jag under flera år varit intresserad av att skaffa egna och orsaken att det tog så länge är för att jag har funderat på för och nackdelar. Enda missen som jag gjorde var att jag inte tog reda på ordentligt live om jag ville ha hanar eller honor, men nu vet jag vad jag vill och därför gör jag det bästa jag kan för att ordna upp det på ett bra sätt och som passar mig. Jag mår bra av att ha marsvin i min närhet, dem ger mig sinnesro och ett speciellt lugn som jag aldrig upplevt innan jag skaffade mina två första marsvin.

Eftersom jag går hemma sjukskriven på oviss tid så spenderar jag många timmar tillsammans med mina marsvin, jag ger dem mat, pysslar med omvårdnad och ibland blir jag sittande i flera timmar med att bara titta och observera grisarna.

Många tror/anser att dem är tillsammans med sina marsvin genom att bara vara i samma rum/hus/lägenhet/bod/uthus/hage men för mig är det "bara att vara där" inte att vara tillsammans med!

Ang era kommentarer: Okej skaffar marsvin på löpande band ja så kan man ju se på det. Endel köper kläder men använder knappt hälften, tatuerar eller piercar sig och blir aldrig nöjd utan vill ha fler och fler, duschar två tre gånger varje dag för att de kanske har tränat eller nått annat, borstar tänder efter varje måltid kanske för att de har tandläkarskräck, många äter godis varje lördag just för att det heter lördagsgodis osv, jag köper marsvin, det är personligt jag älskar deras olika personligheter, dem är inget slit och släng varor eller ytligheter som mkt annat är.

Som med väldigt mkt här i livet så är det ofta man säger "bara en gång", jag ska aldrig röka, dricka alkohol osv sen blir det inte som det man sa från början. Alla har rätt att ändra sig och de flesta människor gör det flera gånger varje dag utan att ens reflektera till det eller ja endel vet inte ens om det själv överhuvudtaget. När jag tog min första kull på Ninni så hade jag en orsak, ett mål ett syfte, det var då!  Det jag inte visste då det vet jag idag, jag tycker om att vänta på parning, första tecknet på dräktighet, att känna och väga, se förändringarna som sker, att vara där vid födsel, hjälpa till då/under/efter, att ta hand om svaga bebisar, väga dem, fotografera, ser deras personligheter utvecklas och massa andra saker MEN jag är inte en sådan som i stort bara tänker: nu ska jag ta kull undan och efter den å den och få fram det och det och sen sälja den eller den…

Jag behåller de marsvin som jag har plats och tid för och om jag skulle få för många marsvin för att jag tagit tre kullar samtidigt så kommer jag göra det bästa jag kan MEN jag kommer inte att ha som backup plan (som endel andra uppfödare har) att skänka/ge till djuraffärer bara för att jag ska ha plats att ta ännu fler kullar bara för att jag tycker det är roligt med marsvinsuppfödning…

Eftersom jag har "all tid i världen" för mina marsvin åtminstone 8-17 så förstår jag inte hur jag ska kunna "bränna ut mig". Jag tycker ju om allt som har med skötsel och omvårdnad att göra. För många år sedan hade jag planer på att bli veterinär men tyvärr så utvecklade jag allergi och klarade inte av miljön, fick en allergichock (kan ha varit en mix av alla djur och rengöringsmedel) och trodde att jag aldrig skulle kunna vistas nära djur igen, men sen kunde jag ha hund/samojed, undulater och nu marsvin och även kanin. Jag har allt jag önskar mig (förutom att bli av med huvudvärken och mina traumatiska barndomsminnen), en underbar man som ställer upp 120 % en dotter som är precis som hon ska ler och husdjur!

Jag har gränser när det gäller antalet marsvin! Jag skulle aldrig någonsin låta dem bo med olagliga mått bara för att ha så många som möjligt eller låta dem bo ensamma bara för att jag behöver den hanen/honan i avel och blabla. Finns mångt och mkt att säga om detta. Jag har läst vad ni skriver och varnar om men känner inte igen mig förutom att jag ökat i antal fort men ser inget fel i det.

Ang det här med bra avelsdjur: Sista utställningen som jag var på nu den 27/2 så ställde jag två marsvin i klippt långhår och tyckte det var de tråkigaste jag varit med om på länge! Tyckte inte alls om bedömningen och sen säger ju domare ganska olika saker om precis samma djur och det är lite lustigt tycker jag för när ska man egentligen då veta NÄR ett djur är riktigt BRA? Dessutom så tycker jag inte det är intressant om en Lunka (som ex eftersom jag har det själv) har nog långa kinder för att just den domaren/domarna tycker det, är min Lunka ful och O-älskbar för att den råkar ha kortare kinder än andra? Däremot som de dömer i Pet tycker jag är intressant och kul, för då får jag ju veta lite mer om hur just JAG skött mitt marsvin, om jag missat att rengöra något öra, klippt för mkt eller lite på klorna, om den behöver mer massa, bra temp och andra sådana saker som jag kan LÄRA mig av. MEN eftersom jag är ny på det här med utställning så har jag inte bildat mig en klar uppfattning om var jag själv egentligen står i frågan så jag lämnar den öppen. 

Slutligen: Jag tycker alltså om allt som har med djuromvårdnad och skötsel att göra medan rastypiskhet inte är lika intressant för mig. Min man stöttar mig i mina beslut, han märker ju att det får mig att må bra! Jag mår BRA! Jag har planer på framtiden och det kommer ske vissa förändringar bland mina många marsvin inom inte allt för länge.

#18 Ja, så har jag också tänkt. Det var därför jag avlade på en annan ras för att få bort satinet. Men då får man ju också "sämre" djur ur rasstandard. Så då måste man ju liksom börja om från 0. Tar ett bra tag med en hel del engagemang, men till slut lyckas man nog :) Fast inte jag som sagt…

#19 Så bra då :) Jag tycker också det var otroligt kul att väga och följa dräktighet, men det var alltid något att oroa sig över tyckte jag. Det är helt klart beroendeframkallande med avel och få ungar! Därför jag måste agera nu så jag inte övertalar mig själv senare. Det känns tråkigt, men jag vet att det är det rätta att göra för mig. Jag bor för litet för att ha uppfödning i nuläget. Men, dåså, då önskar jag dig bara all lycka till! Jag håller också helt med dig ang utställningar ;)

#19 Först undrar jag bara vad du menar med "När jag tog min första kull på Ninni så hade jag en orsak, ett mål ett syfte, det var då!". Har du inget mål, inget syfte längre?

Sen vill jag bara säga att rasstandarden inte är till för att säga vilket marsvin som är vackrast eller mest älskbart, det finns det ingen standard för. Alla marsvin är förstås lika mycket värda(fast ens egna är givetvis alltid värda mest). Man ställer ut marsvin för att se hur väl marsvinet passar in på den satta standarden som(jag tror) enbart finns för att man ska ha något mål i den tävling som utställning innebär.

Det du säger låter ju i övrigt väldigt bra! :) Jag tvivlar inte en sekund på att du idag mår bra av dina marsvin, älskar dem och sköter dem på bästa sätt. Men vad som sker i framtiden vet vi ju inte.

Jag personligen har uppfattat det som svårt att förutsäga huruvida arten passar en permanent eller inte just under de första åren. Jag kan alltså inte lita fullt på ditt påstående ang. att det inte skulle vara uppblossande kärlek, eftersom det är svårt att veta i dagsläget. Det finns många som har haft väldigt starkt intresse tills marsvinen blivit uppåt 3 år. Då kanske det inte är lika nytt och roligt längre.

Riskerna är dock desto större att läget utvecklas på ett annat(men ändå liknande) sätt, ifall man skaffar marsvin i den takten du gör. När du nått maxgränsen, vad gör du då? Slutar du bara att köpa marsvin och väntar tills att de du har dör av ålder eller sjukdom innan du skaffar fler?

Det finns folk vars intresse enbart verkar hållas vid liv av att de får utöka marsvinsantalet regelbundet. Detta ser jag inget fel i, så länge man tar hand om de marsvinen man har, inte impulsköper djur gång på gång och inte "byter ut" djur(behandlar dem som saker istället för individer) enbart för att man tröttnat på dem och vill få plats för nya djur. Detta får dock inte vara den enda anledningen till att de har marsvinen förstås.

Når dessa personer sin maxgräns för fort kan det leda till att de börjar se marsvinen som en "slit och släng"-vara(säljer de marsvin de tröttnat på och byter ut, slutar se marsvinen som individer), säljer alla marsvin eftersom den inser att marsvinsägandet inte var lika spännande när personen i fråga inte får fler djur, eller(i värsta fall) fortsätter att låta marsvinsantalet öka i samma takt och börjar försumma marsvinsskötseln.

Vad jag menar nu är inte att jag tror att du kommer att råka hamna på någon av dessa vägar. Dock är jag tvungen att varna dig för dem, eftersom risken är större för dig som relativt nybliven marsvinsägare att gå någon av dessa öden till mötes, än de som varit marsvinsägare längre tid, har långsammare ökningstakt av marsvinsantalet och avvaktar mer när det kommer till att ta beslut på marsvinsfronten.

Dock kan det lika gärna gå bra(kanske är din maxgräns oerhört hög, kanske saktar du in framöver), vad vet jag. :-) Det kändes bara som min plikt att varna dig, så att du vet vad du ska undvika. Kanske ge dig någon sorts tankeställare?

Jaja, lycka till, hur det än blir i framtiden! Du tar säkert bra beslut.

 Det jag menade var att när jag tog första kullen undan Ninni så hade jag en orsak, ett mål och ett syfte med att para just henne men det är inte samma orsak som jag nu ska försöka ta kull undan Ninni (igen) Daga(om de ens går) eller Isa. Eftersom dåtid var då och nutid är nu… så enkelt var det.

Hur ska man göra om man har låt säga 5 marsvin som inte är bäst enligt rasstandarden och därför inte kan avla på dem då de inte är bra nog? OM man nu bara bryr sig om det alltså. Det är väl dem som inte bryr sig om sådant som har sådana ändå lika fullt underbara marsvin i slutänden, sådana som jag som inte bryr mig om det utan ser varje marsvin som den individ den är istället för att bry mig om ifall den har nog bra kinder för att kunna ge en bra kull…

Nej, jag kan inte veta hur framtiden ser ut, kan någon det? Vad är det egentligen för skillnad på en uppfödare som tar kullar och säljer de marsvin som inte är bra nog för sin egen fortsatta avel eller utställning, och på en hobby uppfödare (om jag nu måste ha den titeln) som tar kullar och sparar de flesta av ungarna för eget privat bruk och skäl? Jag menar, vi alla är ju i slutänden födda med en skåra därbak. ;-)

När jag har nått min maxgräns så tar jag inte in fler så enkelt är det! För mig har intresset utvecklats och blivit mer och positivare med tiden jag har spenderat med dessa underbara smådjur inte tvärtom, som många andra som tycker det är jobbigt att rengöra vattenflaskor och andra saker, småsaker. Det handlar inte alls om att marsvin är nått "nytt och roligt" för mig snarare så fascineras jag av arten.

Tack för varningen men jag känner inte att det stämmer in på mig! Om jag fått mig en funderare, nej det kan jag väl inte påstå men jag förstår att många andra som kanske inte har samma självkännedom som jag har går de ödet till mötes.

Det här om att impuls köpa marsvin det är inte bra såklart. Jag är en öppen person som skriver både här på mif och i min privata blogg men naturligtvis så berättar jag inte allt som pågår inuti mitt huvud eller hur och varför jag handlar som jag gör.

Jag byter inte ut djur hur som helst, totalt har jag ägt 18 marsvin och av dessa har två tyvärr avlidit, en togs bort pga okänd sjukdom, en unge har sålts och ännu en kommer att säljas, resterande 13 har jag i dagsläget kvar. Eventuellt kommer två eller alla fyra hanar att flytta och orsaken är att jag inte vill ha hanar det är ett beslut som jag grubblat på många timmar/dagar/veckor/månader så de är inget sådant där "ögonblicks påhitt". Två av honorna äger min dotter och resten är mina.

Det här med att, jag citerar: "byter ut" djur(behandlar dem som saker istället för individer) enbart för att man tröttnat på dem och vill få plats för nya djur." Är inte det precis vad många seriösa uppfödare sysslar med? Kanske inte för att de har tröttnat på dem men för att ge plats åt bättre avelsdjur. Har många gånger läst både här och lite varstans på Internet att de inte har någon användning för djur som inte är helt perfekta nog utseendemässigt osv.
 
Jag kommer inte att sälja alla mina marsvin om jag inte blir dödssjuk utav dem! Och jag kommer aldrig att skylla på allergi. Jag levde många år med att vara jätteledsen och sorgsen för att jag trodde att jag aldrig skulle kunna få ha djur igen. Aldrig kommer jag heller att försumma skötseln, det finns inga ursäkter för sådant och de är en av de värsta/sämsta saker jag vet och kan sätta ord på.

När det gäller närmaste framtiden så ser det ut så här: Ninni får förhoppningsvis en sista kull (totalt 2 kullar isf). Daga går med hane för andra gången i ett sista försök att få henne dräktig. Isa går med hane för första och sista gången, jag tror hon kommer få jättefina lunkablandisar. Eventuellt kommer jag para Smulan någon gång med det är för tidigt att säga. Varken Agnes, Signe, Pinglan, Tuva eller Molly kommer att paras! Om jag kommer para någon av de eventuellt kommande tre kullarna är för tidigt att säga nu. Liara kommer inte att paras!

Jag kommer inte att bygga en större bur och jag kommer inte att sära på flocken!

#23 Jag har aldrig klagat på att du inte avlar efter rasstandarden(vet inte om du menade det som ett allmänt förtydligande eller svar till mig).

Bara för att man avlar efter en rasstandard behöver det inte betyda att man ser marsvin som objekt istället för individer. Man avlar bara efter ytterligare ett mål, för att göra utmaningen större. Seriös rasavel är ju som kelavel i grunden, med ett mål att få marsvinen att efterlikna rasstandarden därtill. Alltså, ungarna ska bli friska och med bra temperament, samt efterlikna rasstandarden så mycket som möjligt. Det finns inget "antingen friska ungar med bra temperament eller ungar som efterliknar standarden". Rasmålet blir som en bonus. ;)

Jag har aldrig sagt att det är något fel med att du föder upp i syfte att behålla istället för att sälja. Det är väl vad alla vill i grunden? Det är bara att de inte kan behålla alla, vilket heller inte du kommer att kunna göra ifall du inte vill ha hanar eller det blir för många, osv. På det sättet skiljer du dig inte från andra uppfödare. Den enda(eller i alla fall största) skillnaden mellan dig och många andra uppfödare är att de inte har gjort en så snabb antalsökning som du har och de har större erfarenhet av arten innan de gett sig in på avel. Sen att du inte vill ha hanar är väl ännu en stor skillnad, som jag verkligen inte förstår mig på, men det är väl en diskussion som inte hör hit. 

Jag tvivlar på att någon tror att den kommer att tröttna i framtiden när de skaffar marsvin eller har haft marsvin ett tag. Annars skulle de väl aldrig ha skaffat marsvinen? Det är just därför jag varnar dig. Det kan hända(och risken är ganska stor), även om du i dagsläget finner det osannolikt.

Du verkar ta det jag säger personligt trots att jag säger att det bara är en varning om vad som kan hända. Jag har ingen aning om du har gjort impulsköp eller inte. Men att du känner dig träffad är väl antagligen ett bevis på att det har hänt. Olycksbådande, måste jag säga. Men gränsen mellan impulsköp och snabba köp är fin, så det måste förstås inte innebära något dåligt. :)

När det kommer till att byta ut djur, finns det skillnad mellan syfte och syfte. Seriösa uppfödare ser fortfarande marsvinen som individer och skulle inte tröttna på dem ifall de kunde behålla marsvinen. Personligen tycker jag inte helt om köp-sälj-beteendet ens då, dock finner jag det bra mycket bättre än beteendet hos den sortens människor jag talade om annars.

#24 Jag har inte sagt att du klagar på min avel, jag skrev rent allmänt.

Jag tar det personligt eftersom du skriver direkt till mig och i princip varnar mig för mig själv i framtiden. Hur ska jag inte ta det personligt även om DU inte menade nått illa?

Du skrev tydlig om hur DU tycker och tänker ända tills #24 i stycke 5 när pajkatsningen och spekulationerna drar igång om mig och mina marsvinsköp och bluttan blä. Ganska tråkigt tycker jag som från början tyckte du var lugn och opersonlig. Lämnar diskussionen!

Egentligen hör inga av våra inlägg hit eftersom det ligger under bilder och filmer och handlar om en filmsnutt!

Håller med creation med flera i det här. Orkar inte fördjupa mig mer än så ;) Men att du tar 3 marsvinskullar sammtidigt. Känns lite "extremt" Förstår att det är kul, men ja som flera skrivit kan det vända,osv..

Tycker faktiskt att ni är lite väl hårda här…=/

Tre kullar på en gång är inte extremt på något vis…dessutom så kan det vara en smidig sak att para tre honor tillsammans då man slipper sära på dem och de även kan hjälpa varandra när det är dags för kull.

Själv så började jag med att köpa ett marsvin…innan reglerna om att de ska vara två. Någon månad senare köpte jag en kompis till honom. Ungefär ett år efter det så hade jag nog 15 marsvin. Nu har det gått 14 år sedan jag började och jag har inte tröttnat ännu! Undantag finns alltid och visst är det flera som har tröttnat efter ett tag…men man kan inte dra alla över en kant och förmoda att det ska hända även här.

Jag kan känna att det är många yngre (och inget ont om er!) här som sitter och säger åt äldre marsvinsägare vad de får och inte får göra. Är man myndig så är det faktiskt upp till den personen själv att bestämma vad man klarar av och inte. Låt alla ta sitt egna beslut.

Mvh

Cornelia

#25 Varnar dig för dig själv i framtiden? Det är inte alls vad jag gör, tråkigt att du uppfattar det så. Jag säger vad som kan hända. Jag hade skrivit samma sak till vem som helst annars i liknande situation. Bara för att risken finns att det blir så, inte för att jag tror att det kommer att bli så.

Förlåt, jag är medveten om att det var att gå för långt. Det är sant att det var spekulationer. Kommentaren om att det var olycksbådande var förstås också onödig, då det enbart är det om det är ett repetitivt beteende. Impulsköp kan vem som helst göra dessutom, det gör inget om det hänt någon gång.

Men du är givetvis fri att lämna diskussionen närhelst du vill.

#28 Jo, jag vet, det var inte min avsikt att det skulle bli en lång diskussion angående ämnet. Tänkte bara ge några snabba råd i början. Långa diskussioner kan ju uppfattas som att jag ser jättehårt på saken, men det är inte vad jag gör. Jag vet att det finns undantag, kanske rentav många(?).

Dock kan jag inte påstå att 3 honor samtidigt är helt smidigt jämt… honor har tendenser att "sätta igång" varandra när det kommer till födsel, så den första kanske exempelvis råkar sätta igång de som inte ska föda förrän 2 veckor senare, vilket inte är bra.

Håller med #28 om att många yngre ska försöka ge råd och ha åsikter till äldre marsvinsägare.

Jag brukar också ta 2-3 kullar samtidigt, tycker inte det är nåt fel med det, har just nu en kull som är 5 dagar och 2 kulla rtill på gång.

Sen förstår jag inte allt detta snack om att man kan tröttna. Tröttnar man så får man ju avveckla och försöka hitta nya hem till djuren. Det finns väl många marsvinsuppfödare som håller på ett tag och sen lägger ner sin uppfödning och säljer djuren av olika anledningar. Själv håller jag på att minska ner, ev. avveckla helt nu, eftersom jag inte har möjlighet att ha en massa djur som jag bor nu, bodde tidigare hemma hos mina föräldrar och där fanns (finns) gott om plats för djuren.

#28 & #30 Yngre kan ha mycket mer erfarenhet av marsvin/avel. Än äldre marsvinsägare. Så det resonomanget är lite tokigt. Råd/åsikter behöver alla. Kanske tänker man till en extra gång..

 Man behöver inte vända allt till något negativt! Alla vill ju bara TS & marsvinens bästa!

Sen får ju självklart TS göra egna beslut & ta till sig/ta åt sig det hon tycker hon behöver. Lätt!

#31 Jo då, om man har bett om råd, men så var ju inte fallet här. Sen är ju marsvinen redan ihopsatta, varför komma med en massa negativa åsikter och ifrågasättanden då?

#32 För att TS ska tänka sig för innan hon parar fler marsvin? ;) Nej, jag tycker det är bra råd, ämnet i tråden är ju rätt iaf. Startar man en tråd för man räkna med åsikter tycker jag. Det är ju ett diskussionsforum!

#33 TS har nog med all säkerhet tänkt sig för inför dessa parning och om du läst alla inlägg, så förstår du nog att så också är fallet med ev. framtida parningar.

#26 Håller med.

#34 Vi kanske tolkar olika? Du vet väl inte hur TS tänker. Lätt att gå in i en "försvarsposition"… Tror TS kan stå upp för sig själv.

 Ja, jag vet att jag skrev att jag ska lämna diskussionen och jag tänker inte skriva om det heller men har såklart andra saker att säga:

#29 Creation Tack för att du ber om ursäkt över att du gick för långt, jag uppskattar att du själv ser det. No hard feelings!

------------------------------------------------------------->

En sak som jag finner både är irriterande och tröttsamt på samma gång är att det är många som har åsikter men verkar inte vilja vara den första att skriva så när någon annan skriver om liknande saker så hakar många på och skriver att dem tycker precis samma sak…

Sen är det faktiskt lite lustigt för ett tag innan jag skrev #25 så pratade jag med min man om tråden och sa bland annat att jag tycker att Creation ändå skrev tydligt och inte var otrevlig i tonen på sina spaltmeters inlägg, en liten eloge för det. Det var riktigt intressant att läsa och svara med för den delen. MEN sen så sa jag också lite frågande att jag undrar när tråden kommer spåra ut och alla hormonstinna fjortisar, ja, endel medelålders också för den delen skulle "kapa" tråden med en massa spekulationer och ja, rent ut sagt bara koblajja!

Det tog ju inte alls speciellt länge för när Creation "råkade"(?) skriva lite otrevlig så var det igång igen. Endast 30 ynkliga minuter senare så var den första där och hakade på och det tråden blev genast ointressant att läsa i.

Sen är det endel som försöker vara neutrala och se det från en annan vinkel istället för att bara haka på andra skribenter. Åtminstone två av dessa känner mig personligen (Lomsen och Linnet) och ändå så är det "läge för spekulationer" om att dem inte vet hur jag tänker, jag menar hur tänker man när man skriver om saker utan att ha den blekaste aning om vad jag och mina bekanta pratar om utanför mif det är ju bara skrattretande!

På bilden Totte!

#36 Håller med, trist att tråden har spårat ur :( Vill bara förtydliga att, bara för att jag skrev att det här med avel inte fungerar för mig så menade jag inte att det inte ska fungera för dig. Jag ville bara visa på att även om man tror att man vill avla, så passar det inte alla, men för mig är det ändå beroendeframkallande, det är ju så härligt med ungar, helt fantastiskt.

Lycka till med din lilla avel! Honan på bilden är ju bara såååå söt! Är hon lilac/white?

#37 Tack för ditt förtydligande! Det är hanen som är på bilden, glömde skriva det. Han heter Totte och ja han är white/lilac.

Totte är hemskt söt :) Lycka till, hoppas det blir bebisar snart ^^