jag kan inte säga så mycket mer än att jag är otroligt ledsen för din förlust !

*Och om du vill prata så har du ett öra här! Jag vet hur otroligt svårt det är att mista ett djur och jag finns här !

Beklagar verkligen din förlust! Det är aldrig lätt att ta det beslutet, även fast vännen sin är ung eller gammal.

Det låter ju som epelepsi, så som du beskriver anfallen. Och det finns ju marsvin som har just denna sjukdom. Men är inte riktigt säker tyvärr, har aldrig upplevt anfall hos marsvin.

Många tröstkramar ifrån oss!<3

Först och främst vill jag verkligen beklaga det du och ditt marsvin fick gå genom, det msåte har varit riktigt fruktansvärt att se.

Utan obduktion (om det ens hjälper) tror jag att det blir svårt att komma fram till vad det var som hände, men för att försöka tror jag det skulle vara bra om du kan svara på några frågor.

Du skrev att hans bror drabbades av marsvinsförlamning, var det länge sen? Hade han några andra symptom? Vad gav du marsvinen att äta? Hur länge pågick dessa kramperna?

Det var de frågor jag kommer på just nu iaf som kan vara bra att få svar på, kanske någon som kan komma på ytterligare några.

Än en gång så beklagar jag att du mist båda dina marsvin på ett sådant här vis :'(

Tack för era fina ord, ho0mii3z och Tisslibiie, det värmer!

@Sandra-B, tack för att du tog dig tid att svara och ställa lite frågor. Det uppskattas otroligt mycket!
Nu valde jag att låta djursjukhuset ta hand om och kremera honom. Det där med gravar är otroligt smärtsamt för mig, både när det kommer till djur och människor. Antar att det är olika rutiner för alla sjukhus, men tror du man kan be om en obduktion några dagar efteråt? För mig är det grymt jobbigt att inte ha en aning om vad som egentligen hände och det här med obduktion var en bra idé. Antingen så ger det något, eller så ger det inget. Kan vara värt att chansa!

Jag hade ingen riktig koll på klockan, men kramperna pågick nog inte längre än någon minut som max. Dom var väldigt intensiva och självklart h*lvetiskt jobbiga för honom. Måste poängtera igen att det inte rörde sig om "vanliga dödskramper" utan det här var något mycket kraftigare och jag hade som sagt svårt att hålla i honom. Dödskramper är som en dans på rosor i jämförelse med detta. Han gjorde även sig själv och mig illa under dessa kramper eftersom han bet i ren blindo i precis allt han fick tag i. Verkade som sagt som att käkarna låste sig helt, mig bet han i låret tills blodet mer eller mindre forsade under en sån där kamp och släppte inte förrän krampen var över. Han verkade inte ens märka själv att han bet eller att han gjorde sig själv illa.

Hans bror gick bort i december 08, och precis som Glenn var han en pigg (hyperkativ snarare) och frisk kille fram tills det plötsligt slog till. Har, utom ett värmeslag för Glenn, aldrig märkt av en rinnig nos ens. Det förbryllar ju mig otroligt mycket i båda fallen. Ingen av dom har heller varit skadade och jag har bara behövt uppsöka veterinär en gång, och det var nu i förrgår med Glenn.
Då dom är köpta på djuraffär och inte har någon särskild ras vet jag ingenting om mamma och pappa, men vad jag förstod det som var det en tjej som sysslade med hobbyuppfödning och sålde marsvinsungar till affären när hon fått en kull. Speciellt Bengt (bror 1) var väldigt social och det tog mig inte många sekunder att vinna hans hjärta när han flyttade hem till mig, så hon verkade ha haft god hand med mina killar innan dom flyttade hemifrån.
Jag har som sagt heller inte märkt några sorts konstigheter eller sjukdomar hos någon utav dom.

Glenns basföda har såklart bestått utav hö. Eftersom han var en ganska tjock herre fick han Versele Laga som kraftfoder. Godis för honom har varit gurka, tomat, äpple och sallad (samt gräs på sommaren), vilket han fått ett par gånger om dagen i mindre portioner. Även knäckebröd gick hem. C-vitamin i vattnet, saltsten som förvisso mest satt där eftersom han inte verkade uppskatta den och tuggpinnar gick det åt många utav (sånna goda frön fanns det ju inte maten så han passade verkligen på). Sen är ju ett glupskt marsvin ett glupskt marsvin så ett par böcker har slunkit ned också…

Har funderat mycket på om han kan ha slagit sig på något vis som kan ha skadat nerverna, men kan inte komma på något speciellt. Han var en mycket försiktig kille som helst låg och mös. Tror inte han någonsin lyckats ramla från någon kant, honom hade jag nog kunnat placera obevakad var som helst eftersom han nöjt la sig där man satte honom. Enda gången det blev action på honom var när det kom ny mat i buren!
Han har även haft en stor kaninbur med mycket utrymme att röra sig på, och varit uppe många timmar om dagen. Roat sig med att jaga katten (i det här huset är det omvända roller, så gissa om katten verkar lite lättad nu när mördarmarsvinet inte terroriserar henne mer). Har inte märkt av att han skulle vara stel eller haft svårt att röra på sig heller, vilket kanske annars kunde varit ett symptom på just nervfel/epilepsi (?).

Jag blir väldigt ledsen när jag läser detta. Så jag ville bara sticka in en nos och beklaga att detta hemska hänt dig :(

Tröstkramar!

Beklagar sorgen:'( Det måste varit smärtsamt att gå igenom.

Tröstpussar och kramar från oss<3

Beklagar att hans liv inte blev längre, jag har tyvärr ingen aning om vad han kan ha drabbats av..

Kram

Gud va hemskt! Vilken chock du måste fått! *tröstkramar*

Sov sött lille vännen, nu lider du inte mer!

Beklagar sorgen. Det måste ha varit otroligt hemskt att uppleva. Skickar ett gäng tröstkramar från mig och mina marsvin.

Jag har ett marsvin som drabbats av, något som förmodligen var, ett epilepsi anfall. Jag känner igen mig lite i det du skriver men ditt fall känns mycket starkare än mitt (mitt marsvin mådde bra igen en stund efter anfallet).
Fick ditt marsvin något nytt att äta den dagen?
Den kvällen då mitt marsvin fick ett anfall hade han fått sallad för första gången i sitt liv. Vi spekulerar i om han kan ha haft en kraftig allergi gentemot salladen (detta skulle innebära att det inte var ett epileptiskt anfall), men det är bara rena spekulationer från vår sida.

Skickar tröstkramar i Din sorg. Jag sörjer med Dig!

Tänder ett ledande stearinljus, så han hittar till Regnbågslandet.

*kramar från oss*

Min 1,5-åriga hane dog idag. Har varit till synes helt frisk och pigg, senast i morse. Ikväll var han stendöd. Jag har ingen aning om vad som hänt. Känns hemskt… :(