Min marsvinsbebis
Jag har ägt marsvin i många år och varit med om 5 olika personligheter allt från fegismarsvin till riktiga tuffingar dock aldrig som nu Mor och dotter. Dotter är 1 månad och en vecka och är JÄTTESVÅR att handskas med. Bångstyrig gnällig och vill egentligen inte veta av mig medans mor är hur gosig som helst. Har slutat ge dem pellets, vilket dem fick innan, gradvis och fått mor att lugna ner sitt temperament. Dem får nu grönsaker istället vilket bebis inte vant sig vid än iaf så är bebis fortfarande lika energisk. Är detta ett ungebeteende eller har hon sådan personlighet. Jag tycker mig genomskåda henne ibland och se en liten nyfiken varelse bland allt bus. Vill veta om jag bara ska vänta ut hennes ungebeteende eller försöka börja vänja henne som normalt med rädda marsvin vid mig ?
Vissa marsvin är helt enkelt såna, mamma har ett marsvin som inte gillar när man grejar med henne medans mamman är lugn. Men det kan vara busfasoner med, det vet man aldrig :=)
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
Det kan mycket väl vara så att hon är bångstyrig p.g.a. åldern, eller som #1 säger att hon är ett sånt marsvin som helt enkelt inte uppskattar människor spc. Fast att det senare skulle visa sig så tidigt tror jag inte riktigt på, det är snarare någonting man märker efter mycket hantering när man inser att marsvinet fortfarande är bångstyrigt.
I vilket fall som helst skadar det ju inte precis att du hanterar henne "som normalt med rädda marsvin.
Hanna
Bäst att handskas med henne som en räddig sötnos. Har med dem så fort jag kurar ihop mig någonstans och läser en bok eller kollar på tv. Dock inte när jag grejar i köket än tror det är för mycket buller. Längtar tills dem kryper på fötterna på mig och vill ha gurka ^^ Jag ger dem mycket tålamod! Har även fått lära mig av min mor som liten att man inte får prata högt "normalt tonläge" när man har marsvinen i famnen för det blir för högt för dem. Så jag viskar så fort jag har dem hos mig stämmer detta ?