Jag fick se en coronet (cream eller buff) för 9 år sedan. Då var det väldigt ovanligt att ett rasmarsvin som kom till vår klinik. (Jobbade på djursjukhus.) Uppfödarna var inte många och Internet var precis i startgroparna. Jag blev helt förbluffad av coroneten, den såg ut precis som ett mini-lejon.

Något år senare var jag på en husdjursmässa i Kävlinge. Där stod SMF sydväst i en monter. Och där satt ett minilejon, en coronet i cream till salu .  Sen började det!!!! Långhår för hela slanten.

Med åren ändrade jag min inställning till att ha dem ensamma i päls under sitt första levnadsår. Jag kände att det inte är ok i min syn på djuretik. Så därför ser man inte mina långhåriga "PonyTailare" på utställningarna mer.

Så här fick du både början och slutet på mitt val av marsvin!

Åh vilken rolig fråga!

Har alltid varit fullkomligt djurgalen. Min mormor och morfar var bönder där skapades mitt stora avelsintresse. Även hemma i mitt hem när jag var liten föddes kattungar, fiskyngel och marsvinsungar. Redan då hade jag en dröm om att föda upp djur. Att det blev just marsvin är helt naturligt då jag alltid haft marsvin och älskar dessa djur och naturligtvis för att det är en rolig art att avla på med sina många raser och varianter.

För mig är det släthår som gäller. Tycker helt enkelt att de är snyggast. Först började jag med self cream den färgen är ju fantastiskt fin. Så upptäckte jag nonself magpie och blev helt såld. Ett tag trodde jag att att jag kunde ha båda raserna men blev tvungen att välja pga. platsbrist.

Jag satsar nu på nonself harlequin/magpie för att de är så läckra med sin rutiga teckning. De är också svåra att få till det passar mig jag gillar utmaningar. Det finns en hel del att arbeta med när det gäller typen det gillar jag, långsiktiga planer passar mig. De djur jag har nu har så bra temperament det gillar jag det är en bra bas i uppfödandet. Extra plus med denna variant är att de kommer i olika färger både svart/vit, choklad/vit, svart/cream och choklad/cream det blir liksom så himla spännande att vänta på kullarna då!

Hur jag fick tag på första avelsparet? -Sökte på SMFs hemsida hittade uppfödare och köpte de djur jag ville ha.

Första kullen? Allra första petkullen när jag var liten blev tre virvelblandisar och en nonself. Första raskullen ett antal petkullar senare blev en levande self de white och två döda self cream. Första magpiekullen två nonself black magpie och två nonself zobel magpie.

På bilden Chokladfabrikens Lily nonself black magpie som har två cert nu. Bilden är kass med gulstick så hon ser brun ut och hon är i värsta slyngelåldern där. Nu har hon vuxit till sig och är så fin.

Åå vad kul med några som har svarat :), riktigt intressant att läsa!

Jag funderade på om jag "har rätt" att svara på den här frågan med tanke på att jag fortfarande (efter 1½ år) inte lyckats föda upp ett enda marsvin av "min ras". Nu är det nog på gång visserligen och jag är uttråkad så jag kan lika gärna svara ;)

Min allra första kull fick jag för 8 år sedan eller något sådant, en kompis och jag parade min virvelhona med hennes långhårshane. Jättespännande, men (kan jag i efterhand tycka) ganska oansvarigt av våra föräldrar att gå med på. Efter den blev det ytterligare två kullar på mina blandisar, en fick vi på köpet med marsvinet…

Hösten 2008 råkade jag för första gången på Self och English crested Dark eyed white = ungefär världens vackraste variant (jag är heeelt opartisk). Jag lekte väl lite med tanken på att börja föda upp redan innan och hade funderat på rex eller self cream. Men så hittade jag dessa bilder dew's och insåg att jag hittat rätt. Ida (Idipidi på mif) hjälpte mig ner i träsket genom att skicka en bild på SCh Mantas Sondra, så otroligt vacker!

Sedan började ett (långtifrån oavslutat) arbete med att hitta några fina avelsdjur. Jag började i Sverige men kom ett halvår försent - de uppfödare som sysslat med white hade lagt ner och de flesta avelsdjuren sålts till kel. Näst på listan var Danmark, mailade runt till uppfödare där och fick veta att köerna på dew var jättelånga med intresserade både från Sverige, Norge, Finland och Tyskland. Blev till sist erbjuden ett avelspar (tror att det var en satin buff eller cream och en pew) som jag tackade nej till. Därefter gick jag över till Finland, även där hade de som sysslat med dew lagt ner/minskat kraftigt och sålt avelsdjuren till kelhem. Men en av uppfödarna hade en hona kvar som hon ev. kunde tänka sig att sälja, hon skulle höra av sig om det var så.
Ett par månader senare fick jag mail från Finland, jag kunde få dew honan om jag ville. Helt underbart! PamPam's Bradana (Siiri) kom hit efter en hel del pyssel med att få ihop transporten och hon var som en dröm, så fin och underbar på alla sätt och vis. Efter någon månad med Siiri blev hon sjuk, rejält (I efterhand vet jag att det var tandproblem). Jag stödmatade i flera veckor och hon blev bättre! Åkte iväg på semester och när jag kom hem var hon dålig igen… Siiri avlivades dagen därpå.

Efter det visste jag inte vad jag skulle göra riktigt, allting bara var emot mig på dew sidan… Men så (jag minns faktiskt inte hur det gick till) kom jag i kontakt med Darren F. som flyttat till Sverige och tagit med sig en del av sin marsvinsuppfödning, dark eyed white!
I augusti 2009 flyttade IceT (Kira) hit och efter lite letande fick jag faktiskt tag i en hane till henne. Så nu, om det inte går åt skogen (igen), är hon förhoppningsvis dräktig och då kommer min första dew kull i april!

Det känns faktiskt som om det vänt lite nu (fastän jag inte vågar gå runt och hoppas för då lär det gå åt skogen med allt igen). Imorgon kväll kommer det hit en Eng. crested dew hona i sällskap med en Self dew hane. Honan är här för att stanna medan jag ska låna hanen ett tag för att ställa ut och sedan para med honan innan han får åka hem.

Långt blev det, men det är väl min historia såhär långt.

Jag hade marsvin som barn och har alltid gillat dessa djur. Så när mina egna barn år 2002 började prata om marsvin var jag lätt övertalad.

Döttrarna var helt bestämda på att det skulle vara trefärgade släthåriga, så vi kontaktade S som haft sådana länge. Hon hade kö på honor, men återkom efter ett par dagar då hon fick två 5-månaders honor återlämnade pga allergi. Dessa var först bara kelhonor, men vi kom snart på att vi ville avla också.

Sedan byggde det på: petutställningar (som gick jättebra, döttrarna håvade hem massvis med rosetter & pokaler), flera kullar, rasutställningar, utställda avelsgrupper och godkänt uppfödarnamn.

Så 8 år senare håller vi (eller mest jag då…) fortfarande på att försöka få fram en perfekt rutig nonself tort'n white. Lite skraplott är det över kullarna (=mest nitlotter), men vi har iaf fått fram 4 egna champion samt att 1 inköpt hane också blivit champion.

Just för tillfället har vi bara några få avelsdjur, mest beroende på att jag har en del kortare utlandsuppdrag då och då. Hoppas på att två av våra honor är dräktiga just nu!

Varför började jag för, jag vet inte. Det blev bara så, först ett marsvin sen två tre sen helt plötsligt hade man liksom 6 stycken. Nu är jag uppe i 7 och tänker hålla mig runt 7-10 stycken så länge jag bor hemma. Jag har inte direkt kommit igång heller faktiskt. Jag känner att jag fortfarandes vill ta det lite lugnt och inte ta mer än någon kull mer i år. Kanske blir för mycket för fort, men det vågar jag inte riskera heller. Jag fick min första kull 30/1-2010. Vilket är inte för så länge sedan. Honan jag parade med heter Sophie och ska ha en till kull till sommaren. Hur jag började vet jag inte riktigt heller, jag fick bara en instinkt att marsvin är något för mig. Något ut över det vanliga. Något som inte så många andra håller på med. Eftersom jag redan är en sådan som gör så mycket udda, och då kom jag fram till jag har ett marsvinsintresse som är ganska stort. Eller väldigt stort faktiskt.

2008 fick vi ta bort min älskade hund. Och jag vart ganska ledsen, så mamma sa vi kunde försöka ersätta henne med ett litet marsvin. Och visst gjorde vi det, vi köpte mitt första marsvin. Men jag hade haft ett marsvin innan henne också. Men då var jag så liten så jag inte ens minns. Men jag ångrar aldrig att jag tog en kull, jag kommer aldrig ångra det. Man lever bara en gång. Men på något sätt känns det lite som jag gått fram lite väl fort, därför försöker jag brejka fram till sommaren då jag tar en till kull på min dam (som jag skrev innan). Jag har tänkt försöka fokusera på Buff & golden, men vi får se hur jag klarar det. Hittar jag någon annan färg som jag blir förälskad i ska ni nog se den med kommer med i min samling, självklart är jag en släthårs människa. Så då är det Self som gäller.

Hur jag fick tag på min första avelshona? Jo jag köpte henne av Hanna (abico) det var faktiskt hennes första kull också. Och det är snart 1 år sedan hon kom hem till mig. Tiden har gått väldigt fort faktiskt. Och hanen hon parades med lånande jag från Rosamarsvin. Jag är mycket tacksam för lånet av Eldorado. Och den trettionde januari tvåtusentio kom det tre små marsvinskillar ut i världen. Som har nu väldigt lustiga namn, men: KunKun, Jun och Souseiseki. Mycket trevliga och sociala pojkar om jag får säga det själv. KunKun kommer inte bo kvar här hos mig men Jun och Souseiseki blir kvar, och det är tre d.e golden pojkar. KunKun kommer flytta till Kalmar för att bo med Linnéa (queenlinnea). Och just nu känner jag att jag börjar bli redo för ställa ut mina små marsvin. Så vi kanske stöter på varandra under en marsvinsutställning? :)

Sist men inte minst slänger vi med en bild på de tre pojkarna!

Vilken rolig tråd! :) Verkligen intressant läsning. Hoppas att fler skriver snart.

Kul att läsa! Jag skulle jättegärna vilja föda upp marsvin men jag får inte pga. platsbrist och alergi:( Men jag får nöja mig med två:)

Putt! Några fler uppfödare som känner sig manade att skriva? :-)

Jag köpte mina första marsvin sommaren 2000. Innan dess hade jag haft kaniner till sällskap men efter att den tredje kaninen på kort tid fick avlivas pga tandfel så tänkte jag att jag skulle prova något annat djurslag. Jag tittade runt på internet och hittade två pethonor som var till salu hos en registrerad uppfödare i Stockholm. De fick flytta hem till mig och jag insåg snabbt att det här var min typ av husdjur! :-) Genom internet fick jag kontakt med andra marsvinsfantaster inom SMF och hösten/vintern 2000 ställde jag ut för första gången. Jisses så nervös jag var! :-) Marsvinsflocken utökades sedan med en liten abytös och därefter med en rexhona. Jag blev mer och mer intresserad av utställningar och avle och beslutade mig för att prova att ta varsin kull på mina två pethonor. Jag fick låna hem en jättetjusig rexhane och i februari 2001 föddes kullarna varav den allra första gick helt åt skogen och både mamman och ungarna dog. :-( Det var nog tur då att jag redan hade en högdräktig hona som två dagar senare födde fyra friska, pigga och vansinnigt söta bebisar!

Sedan dess har det rullat på kan man säga (det är ju 10 år sedan nu! Hjälp!). Anledningen till att jag började föda upp just buffar var att jag fick se en bild på en satin buff på nätet och blev helt kär! Sådana skulle jag föda upp! Efter en del letande fick jag tag på min första avelshona som var just satin buff och på den vägen är det. :-) De första åren tog jag väldigt få kullar och jag har nu på sistone börjat fundera på att dra ner på marsvineriet litegrann så antagligen kommer jag att minska ner på antalet kullar framöver.

Jag har uppfödarnamnet SMF 333 Lejonhjärta's o föder upp Peruaner mest, kommer sheltie coronet och alpaca då o då ibland petar också.

Jag hade min Tuffa Bamse som barn och sedan blev det en satin gloden self sen en Teddy från Duettens och ja Duettens, Anja Hamrin fick oss helt enkelt att börja avla. Vi blev mer och mer intresseradde, började ställa ut osv.

Året 2001 så fick vi vår första kull, Tuffa bamse och Malaxi's Illmira.

Peruan och Alpaca, en golden Peruan hane Bambi, och en Black/ white (har jag för mig) Alpaca hona Belle. Belle sålde vi så minns henne inte så super tydligt med tanke på att jag var 7 år då.

Sen har det bara rullat på :) Först hade jag mamma och syster bamira's tillsammans, sen fick syster baby Angels och jag Lejonhjärtas :)

#11 - Roligt du är här Jessie, hoppas du kommer vara kvar med oss här! :-)

Kul tråd! Jag fick mitt första marsvin som barn. En korsningsgris som jag ställde ut på petutställningar. När han dog lyckades jag övertala mina föräldrar att få köpa en peruanhona och startade en mycket liten uppfödning. Det var kring 1985 och jag var runt 13 år gammal. Min mamma satte gräns för att jag bara fick ha 3-4 marsvin och de skulle dela samma bur/golvyta. Så jag fick till exempel inte köpa någon avelshane, utan jag fick ringa och arrangera lån med andra uppfödare :(. Det är faktsikt därför jag lånade ut Eldorado till dig, Strawveri, för när jag såg dina efterlysningar här efter en avelshane kände jag igen mig..

Min syster visade sig vara hö/gräsallergiker så jag fick lov att lägga ned uppfödningen. Men precis innan hade jag lånat en golden roan-hane (som måste ha varit en av de första i Sverige), till en self golden-hona som jag också hade. Då visste jag att om jag skulle plocka upp marsvinsavel igen, så skulle det bli den teckningen, gärna i rasen satin, som då på 80-talet var helt nytt i Sverige.

När min son häromåret började tjata om att vi skulle ha djur som får ungar, tänkte jag att nu är det kanske dags.. Jag tänkte till en början ha bara ett avelspar, men är nu uppe i 7 marsvin. Det första paret blev golden/golden roan, men jag har lagt ner tanken på satin helt pga av OD.

Det som jag tycker är så roligt med marsvinsavel är att det finns en frihet i avlandet, det är okej att skapa nytt. Man kan ställa upp en plan och sedan försöka avla mot den. Jag har till exempel ett litet projekt att avla fram brindle roan. Nu råkar det vara en standradiserad teckning, men man skulle ju också kunna avla på något helt nytt. Om man jämför med hundar, så är det ju inte lika accepterat att försöka avla fram tvåfärgade pudlar eller dvärgafganher, även om det säkert finns seriösa blandrasuppfödare också. 

Sen är ju marsvin väldigt charmiga och okomplicerade djur, de bästa husdjur man kan ha!