Är ju ny på marsvin, men vet att det är så med katter, hästar, får, hundar, råttor, ja de flesta djur iaf, så borde ju vara på det sättet med marsvin med??

Det är ju egentligen omöjligt att säga eftersom man bara har en chans, så att säga. Man vet ju inte hur just den individen som jag uttalar mig om och säger det ena eller andra om hade blivit om man hanterat den annorlunda.

Generellt är unga marsvin och gamla marsvin väldigt olika. Är man ung har man inte samma lugn till att sitta still och bli kliad under hakan. På så sätt är de flesta äldre marsvin lugnare än de flesta yngre och därför mer klappvänliga. Jag tror inte att det helt handlar om att de hunnit hanteras mer utan om att de mer landat i sig själva och är trygga i sin omgivning.

En del marsvin söker mänsklig kontakt tydligt, andra undviker det och vill inte bli upplyfta. Det senare handlar dels om ovana men också om att de inte uppskattar det. Jag vet inte i vilken ålder de skulle präglas mest, om det verkligen är under tiden de bor hos sin uppfödare (upp till sådär 5 v ålder) eftersom de då nog borde se mamma som viktigast.

Jag tror tyvärr att det saknas studier så att din fråga går att exakt besvara. Rent logiskt kan man ju tänka att en stor del av personlighet grundas i barndomen, så varför inte? Samtidigt kan ju terapi och miljöombyte förändra en vuxens synsätt, på samma sätt borde det fungera för marsvin som för människor att de kan förändras?

Sedan kan man ju fundera på vad "hantering" innebär och vad det därmed ger för effekt. Är det hantering att sitta ensam på en uppochnedvänd hink så att man ska kunna sitta stilla på en utställningsplatta som vuxen? Är det att tvingas ligga upp och ned i någons knä? Är det att bli vägd en gång om dagen? Det är nog inte dumt att fråga vad personen som säger sig hantera menar med det begreppet. Om hanteringen bara tar en minut eller två, hinner marsvinet påverkas då? Om det innebär flera timmar, hinner marsvinet skadas av frånvaron av mamman?

Haha, jag har som synes inga bra svar. Jag tror inte att det finns några enkla svar i den frågan. Av mina marsvin är de två som söker min kontakt och hoppar upp i mitt knä en som flyttat mellan minst 10 olika hem innan hon kom hit och bland annat vart hos en djursamlare som garanterat inte hanterade henne, och en som var lika vild som envis när jag fick honom när han var 1. Hanen är nu 6 1/2, honan har okänd ålder men är gissningsvis minst 5. Hon stryker sig längs mig som en katt, väldigt märkligt men älskar närhet.

Oddsen borde ju rimligen öka i jämförelse med ett djur som inte blivit hanterat alls.

Jag köpte dock mitt första marsvin på zoo. Han var från grossist. Hade tänkt köpa från uppfödare men så ramlade jag över denna störtsköna kille. I buren gick kaniner och flera andra marsvin. Alla marsvin, utom mitt, låg skrämda i sina hus medan min kille låg helt avslappnat uppe på kaninernas ryggar och käkade gräs. Han var helt lugn fast det gick förbi folk och det var mkt oljud. När jag fick hem hans marsvinskompis på två år var det min lilla pojke på bara ngn månad som bossade i buren de första dagarna. Jag hade fått höra att rangen skulle bli själklar med en vuxen hane till honom, men det var min ännu inte könsmogna hane som tog över. Nu har han dock gett med sig. Lite OT kanske. Det jag vill säga är att en del individer har de genetiska förutsättningarna och blir fantastiska även utan hantering. Jag hade tur.

En av mina honor är hanterad från första degen och hon är fortfarande jätteskygg och har precis lärt sig att ta mat från handen. Min andra hona är omplacering och har knappt blivit hanterad alls sina första 2 år. Ändå ar min omplaceringshona det tamaste mysigaste marsvin jag någonsin träffat :)

Har haft mina två marsvinshonor i tre dagar nu, dom är 7 veckor. Båda är snälla men skygga. så fort jag kommer in i rummet smiter de in i sina hus. när jag har dem i knät sitter de helt stilla för att dom är så rädda.

Ska jag fortsätta ta upp dom i famnen ofta? även fast de är rädda?

#5 De smiter in i sina hus för att marsvin är flyktdjur. Fortsätt att prata vänligt och kela så vänjer de sig. Tre dagar är väldigt kort tid att förvänta sig något. Alla mina marsvin har tagit någon vecka på sig efter de kommit hem till mig innan de överhuvudtaget vågat sig fram till handen med mat i. :)

Kan tillägga att mitt andra marsvin oxå är från zoo från början (köpt av privatperson på blocket). Han springer då aldrig in i ngt hus utan sitter vid burdörren och tigger godis och kel. Men hos uppfödare avlar de i regel på temperament, så är marsvinets föräldrar trevliga borde det nedärvas. Från grossist har man inte den kollen överhuvudtaget. Jag tror trots mina erfarenheter att det är bättre odds med djur från mindre uppfödning. Men det är bara min egen känsla jag baserar det på.

vad bra :) Men jag har dem på mitt rum och dom är väldigt aktiva på nätterna. kommer dom alltid o vara det? och ibland jagar den ena den andra lite, är det typ för att bestämma rang?

 dom verkar inte precis vänner, dom är inte syskon men dom har levt ihop i flock sedan födseln med andra marsvin. kommer det alltid att fortsätta elr kan dom bli vänner? dom bråkar ibland om maten.

Jag tror absolut det har betydelse för hur enkelt det är att få dem fortsatt trygga och tama, samt vana vid deras nya hem. Dock spelar varje marsvins individuella temperament stor roll, samt hur mycket nästa ägare hanterar dem och hur mycket de flyttar runt.

Jag har haft många olika marsvin, från olika ställen (djuraffär, privatpersoner och många olika uppfödare). De marsvin som hanterats sedan födseln (och därefter gällande de som flyttat hit som äldre/vuxna) har varit enklare att få tamare och tryggare fortare. Jag hade en hona som kom från en uppfödare med många djur, som inte blev mycket hanterade. Hon flyttade hit som bebis och tog mycket längre tid att få riktigt tam jämfört med den hona som flyttade hit samtidigt och var hanterad från födseln (varav den sistnämnda åkt betydligt längre sträcka).