Jag har hört att man kan para marsvinen lite hejvilt eftersom det inte brukar ge några tydliga defekter/missbildningar hos marsvin. T.ex. para en hona med sin pappa. Det kallas väl för linjeavel eller något?
Men jag är inte 100% säker på att det jag säger nu stämmer helt & hållet.

Inavel är hos alla djur oplanerad avel mellan släktingar, alltså inavel som inte fyller något speciellt syfte och ej är till för att bevara några egenskaper hos djuren. Det kan gå väldigt snett ifall man gör detta och det är fullt onödigt. 

Linjeavel däremot, det är planerad avel mellan släktingar som utförs strategiskt med två bra djur för att inte förlora de goda egenskaperna i linjen på vägen när man avlar. Men innan man gör detta måste man tänka igenom och planera det noggrant, genom att se över släktingarnas sjukdomshistoria o.s.v.. Detta är alltså inget man bör göra med en linje som ej är fullt bekant.

Så det räknas alltså som inavel så fort släktingaveln är utan direkt syfte eller inte är fullt genomtänkt. Men i folkmun kallas väl både inavel och linjeavel för inavel och då kan man väl säga att all sorts släktingavel(hur avlägsen den än må vara) kan kallas inavel.

Är det friska linjer kommer inga defekter att dyka upp vid vare sig linjeavel eller inavel. Anledningen till att släktingavel kan ge upphov till defekter är för att det är stor risk att de nära släktingarna bär på samma defekt som sedan kan slå igenom hos avkomman just pga att båda föräldrarna har den. Men innehåller linjen en ärftlig defekt finns ju risken att den dyker upp vare sig man inavlar/linjeavlar eller ej, och därför kan jag inte kalla den typ av linje frisk.

Defekterna orsakas alltså inte av att man inavlar i sig, utan det sker enbart om det finns några defekter(synliga eller dolda) i linjen till att börja med.

Jag hoppas att det där gav tillräckligt med svar på dina frågor.

Jag brukar säga att inavel aldrig skapar sjukdomar, men däremot tar fram de som ligger dolda. Jag menar, marsvinet får ju inte fem öron som sitter på ryggen bara för att hanen råkar vara honans pappa…

Ibland kan det vara bra att göra en syskonparnig för att se hur det ligger till med defekter osv i stammen. För är det något så dubblas det och kommer antagligen att visas på avkommorna. Då kan man lämna den linjen och försöka få en ny frisk linje istället.

Linjeavlade djur brukar oftast bli rätt snygga om man gör det på rätt sätt. Hade en hamster som hade mycket inavel i stammen och hon placerade sig i BIS varje gång och kom 2 på SM osv. Så gör man det rätt så blir det oftast Väldigt bra! Men har man ingen kunskap så kan det gå riktigt snett.

Förstår inte varför inavel på marsvin skulle vara mer okej än på andra djur. Jag tycker att det är helt oacceptabelt att medvetet avla med inavel. Oansvarigt och hemskt och inte okej.

Jag kör på samma rekommendation som för hundar, att inavelsgraden inte bör överstiga 6,25%. Nu har jag inte i huvudet men jag tror det är kusinparning.

En vän till mig har köpt en del djur som är rätt rejält inavlade för h*n vill ha färgen, h*n säger att när man tar dessa djur och utavlar med en helt obesläktad individ blir det pannkaka förutom färgen. Med andra ord så har h*n nu färgen men måste jobba tillbaka typen från början i princip. Uppfödaren till dessa djur är ytterst framgångsrik då inavel/linjeavel får fram djur som typmässigt är väldigt lika.

Nackdelen är att det är lika stor chans till bra egenskaper som det är risk för dåliga. Man behöver också stora mängder djur så det finns plats för att sålla bort allt "skräp", de som får de dåliga egenskaperna.

Jag fick ett väldigt osmakligt "tips" från en person för något år sedan (denna människa har inget med marsvin att göra). Jag hade precis fått fram mina första lockiga, beige långhårsatiner, ju fler reccesiva anlag man har att jobba med ju svårare är det att få fram vad man vill ha i början. Ännu jobbigare blev det av att jag helst ville ha bort vitfläcksanlaget. Han tyckte att jag skulle ta ungar på Lady och hennes bror, sedan para tillbaka så många gånger som Lady klarade att få ungar med sina avkommor. Samma med avkommorna. När stammen sedan var så inavlad att det började komma defekter och honorna inte längre kunda ta hand om sina ungar skulle jag fortsätta para dem men sätta ungarna hos ammor istället.

Behöver jag säga vad jag tänkte om den idioten ÖRK

Sedan har jag gjort mor-son parning på Mys, Mys är alltså både farmor och farfarsmor till Honey.

Min sista kull är Hugo både farmorsfar och morfars morfar, Honey är pappan. Detta är inget jag förespråkar men det var enda sättet att behålla mina linjer så detta var ett rent egoistiskt beslut från min sida och inget som gagnar renrasaveln på mina djur. Trots att det låter mycket är inavelsgraden väldigt låg eftersom släktskapen ligger så långt bak.

Någonstans mellan 3-5 generationen räknas all inavel som noll även om samma djur finns 10 gånger på föräldrarnas stamtavla