Jag har både kelgrisar och riktiga kelgrismotståndare i min lilla flock på fyra grisar. Saga (ca 4 år) tänker bara på att springa och skutta runt, hon finner sig visserligen i att vara uppe i famnen men tar chansen att hoppa iväg så fort hon kan. Frideborg (3 år i juli) är en riktig soffpotatis, hon kan ligga och mysa hur länge som helst. Även i buren sitter hon helt still och bara njuter när man klappar henne under hakan eller i cresten. Hennes dotter Kurkuma (2 år i maj) älskar också att vara uppe i famnen och framförallt ligga på axeln under mattes hår. Men hon är livlig också och får riktiga busryck emellanåt. Lilla Pimienta (snart 1 år) är en riktigt hoppetossa som mest använder munnen - hon pratar, skriker, biter och drar i saker. Det tar inte många sekunder innan hon protesterar högt när man har henne uppe i famnen, och hon är barnbarn till Frideborg - vilket man inte märker på hennes temperament annat än att hon är grymt envis.

Jag tycker det är väldigt individuellt hur keliga de är. Tar man upp dem mycket när de är små tror jag dock att de lär sig uppskatta det snabbare än vuxna marsvin som är ovana vid det.

Ok.. ja, de sista tror jag nog du har rätt i.

För vårat första marsvin, han som är jätte kelig var ensam en liten tid i början då blev det ju bara han och jag. Så de kanske stämmer :)

Börjar fundera hur pass "tamt" våran yngsta kan bli, han har gått ifrån att inte skaka när man har han i knä, till att kunna äta ensam utan kompisen i knä. Men till exempel om jag sitter med han i knä och klappar honom som försöker han gömma sig under tröjan.. eller krypa in i armhålan på mig.

Och när jag väl slutar klappa han så tar det inte många sekunder innan han börjar leta vägar ner från knät…

Tycker det är tråkigt… :/ Vill ju att han ska känna sig trygg i knät för det första och sedan gärna vilja bli klappad och så.

2 av 4 marsvin jag har är kelgrisar:) de andra 2 är mer avvaktande

Jag har också en riktig kelgris ifall jag ropar melvin så kommer han till mig o min andra är inte så alls han e kvärtom :) men precis som vi människor är olika så är djur olika

Mina ena ettåriga hane är lugnet själv. Man märker att han gillar att bli klappad i buren och är lätt att ta upp. Därför är det honom min dotter alltid tar upp. Därmed blir han nästan bara mer och mer kelig. Han lägger sig till rätta och myser när han är uppe.

Den andra ettåringen gillar också kel men vill mest vara uppe hos min sambo då lägger han sig platt ner och myser. Men det är mest hos honom. Är han hos mig börjar han bita på kläderna efter en liten stund och vill ner i buren eller golvet.

Den ena 4-månaders hanen börjar bli lugn och kan nog bli ganska kelig om man fortsätter jobba på det.

Den andra är väldigt sprallig och man kan knappt ta upp honom eller hålla honom i famnen. Jobbar på det att få honom lugnare. Springer in i sitt hus för minsta lilla. På golvet springer han efter sin kompis och söker stöd.

När vi fick våra två första marsvin hade vi mycket tid för dessa. Sen skaffade vi två till och de får inte lika mycket tid. Min dotter tar nästan bara upp den lugna keliga ettåringen Oskar. Så det gäller nog att hålla på med dem mycket.