Asocialt marsvin?
Jag har under alla åren vi haft Stella funderat över vad hon är för typ och undrar nu vad ni tycker och tror.
När hon kom hem till oss var hon väldigt rädd ganska länge. Hon satt verkligen ned med rumpan på samma plätt alltid när vi hade henne uppe och hon sa ingenting.
Hon slutade sitta så där och se utsatt ut efter några veckor, men pratade fortfarande ingenting. Och då menar jag inte alls. Hon började snacka första gången när vi haft henne i flera månader och då lät hon bara sur!
Hon är inte marsvinet som ger ifrån sig det där nöjda kluckandet, precis. Vi tror att hon är nöjd när hon är tyst. För om hon snackar låter hon sur.
Innan när Nagini levde, så mobbade hon Nagini i buren, skulle alltid hugga henne på näsan och sånt. Men när de var ute på golvet så var alltid Nagini ledaren.
Det allra knasigaste tycker jag är när vi skulle introdusera Pangea för dem. Nagini och Pangea började undersöka varandra direkt på golvet. Men Stella struntade totalt i dem och gick en helt annan stans.
Det var inga problem i buren över huvud taget, men jag förstår inte varför hon är så ointresserad…och sur? Har vi gjort något fel eller är hon bara inte som andra marsvin?
Hon är inte precis vad man kallar charmig och social. Det är vi som tigger hennes uppmärksamhet och inte tvärtom.
Alla marsvin är ju olika, precis som vi människor är olika. Jag har och har haft marsvin av alla sorter tycker jag (ändå blir jag alltid glatt överraskad när jag får lära känna en ny personlighet), såväl pratglada som rent av tysta marsvin, busiga, korkade, springiga, lata m.m.
Just nu har jag en hona som verkligen verkar anse att människor är lågt stående varelser och kontakt med dessa är under hennes värdighet, haha.
Hanna
Marsvin är olika, det får man ha överseende med ;) Har hon bott ensam tidigare? Jag tror inte att hon är olycklig eller sur, men kanske kräver hon mer (eller något annat) för att bli glad på samma sätt som de andra.
Är hon trygg i resp. utanför buren?
Mvh Felicia
medarbetare på Marsvin.ifokus
Stella har aldrig bott ensam. Utanför buren är hon en riktig fegis, utom när det gäller att springa från andra änden i rummet tillbaka till buren. I buren är hon en diva, som sagt.
#3 Hon kanske har dåligt självförtroende :P Hade en hona för flera år sedan som kändes så.
Mvh Felicia
medarbetare på Marsvin.ifokus