Jag vaknade av ett ljud som lät som om någon andades väldigt hastigt och väsande(tänk astma anfall) så jag for upp och ut till marsvinsburen. Då sitter Kakan och typ kippar efter luft. Först ser jag inte att det är hon för hon springer runt som vanligt, men sen tat jag upp henne och ser attd et blöder ur nosen på henne. Så upp med sambon kvickt och på med kläder och ilfart till djursjukhuset, som tur var tar det bara 5 minuter med bilen från oss.

Väl där får hon syrgas och veterinären lyssnar på henne och säger att hon har väldigt svårt att andas och är spänd. Jag trodde hon blödde ur näsan av ansträgning men han tror att det kommer från lungorna. Han säger att det finns tre alternativ, antingen ta bort henne, röntga eller sätta henne i syrgas bur och vänta och se. Då hon har haft en tumör innan vi har opererat bort så misstänkte han att det kanske kunde vara det, då hennes allmäntillstånd i övrigt var bra ( glansig päls, bra hull, pigga ögon, pigg förutom andingsvsårigheten). Rötgen skulle kosta 1500 kr extra, men jag kände att jag måste få veta. Jag har ändå skaffat djur så då ska jag ta hand om de också. Så vi röntgade, på röntgenbilderna syntes inte några tumörer men mycket vätska kring lungorna.

Det kunde bero på massa saker, det enda som skulle gå att behandla var om det var allergisk reaktion eller en infektion. Men han tyckte inte något annat tydde på det eftersom hon just var så fin i övrigt och att det hade kommit akut.Han sa att vi kunde sätta henne i syrgas bur i ett par timmar med antibotika och betapred men att han trodde chanserna var små, 1 på 10 kanske av erfarenhet att hon skulle bli helt bra, och 50/50 att hon skulle klara dagen.
Så jag tog det otroligt jobbiga beslutet att avliva henne. Jag tror det är bland det svåraste beslut jag tagit med djur faktiskt. och jag kan säga att det var inte pengarna de handlade om. Utan jag kände att hon kanske blir bra, men risken är större att hon får sitta där och må jättedåligt hela dagen bara för att vi ska försöka.

Han var jätteduktig veterinären med ett lugnt stick i magen, så somnade hon ganska snabbt, och när jag satt där och klappade på henne, kände jag en knöl vid armbågen. Sedan kände vi igenom henne och då hittade vi en knöl vid bröstet och vid juvret. Då kändes som jag hade tagit rätt beslut, för då var det mest ganska stor sannolikhet cancer som hade spridit sig. och även om det inte skulle vara det och hon hade haft en infektion skulle det ända vara en tidsfråga innan knölarna hade fått henne att må dåligt…

Men det gör fortfarande inte sorgen mindre jobbig, min älskade Kakan, hon var bara 3 år… och nu är de tre små grisarna bra två….