man hade väll kunnat försöka omplacera innan man avlivar det stackars djuret :O

Jag vet inte om du har läst allt jag skrev…
Men man omplacerar väl inte ett djur som är opålitligt aggressivt???
Det är ju mitt ansvar som djurägare att se till att katten isåfall får ett hem där hon trivs och där hon INTE gör någon illa…det KAN jag inte. har diskuterat detta med veterinären som har träffat henne under 5år och hon höll med mig.

Tack för ditt stöd!!!

men katten tycker in om barn och hundar. Det finns många människor som varken har barn eller hundar. Och den kissar inne uppenbarligen för att den inte trivs. Ge den ett hem utan hund och barn så slutar den nog med det.

Men det är din katt och ditt samvete =)

Tack igen!

tråkigt att det det inte fungerar men du har levt med din katt så du känner henne bäst du verkar ha koll så du gör nog det bästa trots allt. Kramar

Usch vad jobbigt :-( Jag förstå dig att du inte vill omplacera henne. Det är skitsvårt att hitta ett bra hem till en trevlig katt, de eldsjälar som har kunskap och tålamod att ta en sådan här katt har oftast redan huset fullt av behövande katter.

Det verkar som att du har gjort det mesta för att få det att funka och rent krasst, en död katt lider inte.

Det finns alltid folk som har åsikter, vad man än gör eller väljer. Jag hade ett marsvin som var väldigt sjukt för ett par år sedan, jag valde till slut att avliva och det slutade med att jag fick polisanmäla en idiot för att han tyckte att även jag borde avlivas eftersom jag inte gjorde mer för Perry. Många andra tyckte att jag väntade för länge, att jag borde ha avlivat tidigare eftersom han var så dålig men jag klarade inte att ge upp på honom.

Styrkekramar

Det är omöjligt att bedöma hur katten är utan att ha träffat den och om både du och veterinären som känner katten anser att detta är det bästa, så är det säkert så. Skickar tröstkramar, sånt här är alltid lika jobbigt oavsett vad orsaken är. Kram.

Om katten har temperamentsfel så tycker jag nog också att avlivning är rätt. Men är ni säker på att hon inte hade ont någonstans? Djur som är skadade blir ju ofta oförutsägbara. Fy vad tråkigt :(

Hej på er, tack för era tankar och ert stöd. Den här sitsen är ju en djurägares mardröm men även en bit av ens ansvar.

#10 Jo vi är helt säkra på att hon inte är aggressiv för att hon har ont. Hon var 5 år och har varit sån här i nästan hela sitt liv. Det har varit rätt tufft med tre barn. Barnen har dock lärt sig att Sickan är ingen som man klappar…där håller man sig undan. Dock har alla tre blivit rivna och bitna ändå. När hon var ungefär 1 år blev hon rejält skrämd av en grannkatt. Han var rejält närgången och hon värjde sig gång på gång. Ägaren vägrade kastrera hanen och tillslut flyttade han därifrån och lämnade katten åt sitt öde. De var i slagsmål massor av gånger den sommaren, veterinärbesöken blev många och smärtsamma för Sickan. Lilla gumman som nästan bara var innekatt men gick ut någon gång då och då för att lufta sig.

Vi fångade in hankatten, som var jättevänlig mot människor och kastrerade honom, därefter lyckades vi hitta ett nytt hem åt honom flera mil härifrån. Frid och fröjd men inte för Sickan…spåren gick aldrig ur. Det senaste året har hon varit i många slagsmål, jag tror att alla katter som kommer förbi vår tomt åker på stryk. Mot människor var hon skygg (fast inte inne) och rädsla är ju en utlösande faktor för aggressivitet.

Nu är det gjort och jag känner en stor lättnad…sorg såklart att vi inte kunde hjälpa henne och saknad men lättnad över att hennes kamp är över.

Det här var kämpigt för barnen här hemma. Inte lätt för dem att acceptera att man avlivar ett djur. Att man dessutom inte tar hem och begraver var ännu värre. Men hur gör man annars på vintern???

Nu får vi satsa allt på den katten vi har kvar…lillskruttan…och hunden och marsvinen och gerbilerna… :)

Det är skönt att vara stor familj!