Kan han stå eller är han förlamad är då min fundering… kanske det första djuret drabbades av någon sjukdom som även nr. 2 fått. Är marsvinet kall och stel om benen? Om inte skulle jag försöka sätta in tvångsmatning med morotspure för energi till honom.. Det beror ju på hur marsvinet ser ut.. Normalt ska inte ett marsvin sluta äta och så när de är friska även om de drabbas av sorg.

Ligger den bara och vägrar äta och dricka så är det nog inte så mycket att hoppas på.

Den är frisk, till synes, den andre dog av ålderdom då den var 4 år äldre.
Han har ätit väldigt väldigt sparsamt o mest stått med ansiktet in mot ett hörn i buren.
Idag lade han sig på sidan med halvöppna ögon o vägrar röra sig o då gav ägarna upp hoppet.

Om han nu stått stilla några dagar, varför har man inte åkt till veterinären med marsvinet och kollat det.. men det blir ju snabbt akut om de inte äter alls.. hade de iallfall försökt med tillmatning så kanske det fanns en liten chans…men isåfall ur akut nu..

Jag skulle helt ärligt talat inte sälja marsvin till den familjen efter som att de bevisligen inte har åkt med ett sjukt marsvin till veterinären. Nu har vi ju alla olika avelsmoral, men att köparen tar djuret till veterinär vid sjukdom är väl ändå väldigt viktigt?

Nej, vi känner oss lättade att våran omplacering inte hamnade där.
Ifrågasätter starkt hur de hanterat det kvarvarande marsvinet…
Jag vädjade redan igår att hon skulle ta marsvinet till veterinär även om den inte såg sjuk ut men tydligen gick inte det fram.
Tycker det är en självklarhet att man inte bara ger upp, skulle ALDRIG låta mina älsklingar ligga o självdö i ett hörn.

Men marsvinet måste väl nästan se sjukt ut om han bara ligger på sidan med halvöppna ögon, & vägrar äta? Det var verkligen ingen bra anledning till att låta bli att ta marsvinet till veterinären.

Om jag var du så skulle jag ta marsvinet till veterinären, om nu inte ägaren bryr sig alls om att djuret lider. Man måste ta sjuka djur till veterinären, det är djurplågeri att låta bli…

Jag känner dem inte på det viset, vet inte ens exakt adress, o tyvärr funkar det ju inte så att man kan sig in hos folk o ta andras marsvin till veterinären även om man i vissa fall önskar att man kunde göra det…

#8 Jag tror nog inte man skulle behöva ta sig in, det kanske tom skulle räcka att prata med dom om sveriges djurskyddslagar.

Men va tusan väntar de på! I med Fortimel, hövatten och vad som helst som man kan spruta in i munnen!

Men! Om de hade tänkt skaffa en kompis till det kvarvarande så verkar de ju ändå bry sig och annars hade de nog inte varit så ledsna att de ringer å gråter nu. Men de verkar fruktansvärt okunniga och inte fatta var de kan skaffa information.

Jisses, jag fick smått panik när vår ena gris gick ner 20 g på en vecka :)

Mvh,

Fam Hagström Berg

http://emsmarsvin.blogg.se

Ja, okunnighet var nog huvudet på spiken :(
Samtidigt kan jag tycka att man ser väl till att skaffa sig information om de djur man skaffar?
Iofs, detta var oplanerat för dem för de i sin tur hade gått hem till nån där marsvinen stod o inte blev omskötta alls o frågade om de kunde ta dem efter att ha hört att de brukade sparka på buren då marsvinen ropade av hunger…
Usch, nä jag mår bara dåligt av att höra sånt där.
Själv skulle jag inte bara ge upp.
Så det känns hursomhelst bra att min omplacering inte kom dit…
Men man tänker ju på marsvinet som de gav upp på…

#11 Man ser naturligtvis till att skaffa info om de djur man tar sig an - planerat eller inte!

#12 Precis. Blir så bedrövad att folk inte verkar fatta det o ta det för självklart.