Min senaste kull är väldigt speciell och fick mig verkligen att fundera över det här att välja avelsdjur. Kullen består av Cookie och Troja de är bara två och båda är honor lika stora och pigga samma färg och lyxigt nog rätt väl tecknade båda två. De har dessutom jättefina ögon okej öron och bra svärta, dessutom är båda övervägande vita vilket är trevligt att ha i aveln då motsatsen är vanligare. Jag har aldrig tidigare haft en så jämn kull och inte heller en där det varit så självklart att en borde stanna men att vilken som helst kunde ha fått den äran.

Men jag har valt Troja Cookie kommer till en annan uppfödare. Jag valde Troja mest för att hon är den av systrarna som har bäst bredd på huvudet och kanske något kortare nos. Slillnaderna är minimala men det var det som avgjorde mest. Teckningsmässgt är hon också jämnare och har en mycket bättre rygglinje än syrran, däremot är hon inte så jättebra från något håll medans syrran Cookie har en jättefin sida och i det närmaste en perfekt ansiktsteckning.

Bild på karamellerna! Cookie är den med bläs.

Måste bara få lägga in denna bild på Troja och Cookir tillsammans med sin mamma Safari bara för att jag tycker så mycket om bilden.

Den togs dagen innan Cookie flyttade till sitt nya hem.

Jag föder upp underbara self och english crested dark eyed white. Rasstandarden säger att en dark eyed white rent färgmässigt ska ha mörka ögon, ingen pigmentering och snövit päls. Det låter lättare än det är :P De dews som har riktigt fina mörka ögon får ofta också mörkare pigmentering, sotade öronkanter, trampdynor, ögonlock o.s.v. Det syns för det mesta tidigt att ungarna är mörkare och jag sparar bara ungar som har bra pigmentering, hellre lite ljusa ögon än skuggad hud. Ögonen mörknar också något med åldern så lite ljusa ögon vid födsel kan vara mörka fina när de blir något år.

Sen är öronen viktiga, de ska vara stora och hängande och välplacerade, helst veckfria. Ett marsvin som är riktigt fint i övrigt kan jag spara i aveln ändå även om det har ett mindre veck, det är inte alltid det ärvs till ungarna. Vecken brukar hänga ihop med ett väldigt typat huvud och då väljer jag att para marsvinet med ett marsvin som har något längre typ.

Typen är också något jag väger in, det gör så mycket för helhetsintrycket med ett fint huvud och selfarna och crestarna ska ha breda och någorlunda korta huvudet. Crestarna kan ha något längre huvud eftersom cresten gör att det ändå ser vältypat ut sålänge det inte är jättelångt.

Pälslägden på mina varianter ska vara kort och nog för att man trimmar dem till utställning men en för lång päls från början blir inte mycket bättre av trimning. En fin päls är därför något jag också tänker på, faktiskt har jag valt bort ungar som sett helt okej ut just för att jag tyckte att pälsen var för lång. Jag vill (och tycker ^^) att mina marsvin ska (och är) vackra som de är när de går hemma och inte bara på utställning när de är fixade. Större delen av året är trots allt hemmadagar.

På crestarna är också cresten viktig, centrumet ska vara litet och cresten placerad väl. Jag tycker att cresten är lite lurig ibland för den kan se helknasig ut på ungmarsvin men med åldern rätta till sig riktigt bra.

Allra viktigast är att marsvinen i min avel tilltalar mig, en rasstandard är jättebra och något att sträva mot men jag tror att alla uppfödare själva har en bild av hur de vill att deras variant ska se ut.

På bild min vackra Abicos Lilla Björn, ett dygn gammal på bilden och tyvärr saknas nyare. Hon blir bara finare och finare :)

Kul tråd tycker jag, så lägger till ett litet bokmärke åt mig själv :)

Puttar lite och hoppas på fler inlägg i denna tråden. Mkt intressant läsning! :)