Jag skulle inte göra mig av med ett marsvin bara sådär.. Mår den inte bra hos mig så hade jag försökt hitta på nya saker till den som den kanske skulle må bättre av. Det är ju inte säkert att den mår bättre hos någon annan och då kommer den bara få byta hem en massa i onödan.

Sen måste det ju finnas uppfödare för att annars dör marsvinen ju ut och fler som vill ha kan inte få tag i några.. Sen är det ju inte alla som vill ha en unge heller, så det är ju tur att det finns dom som tröttnar på sina grisar, eller bara resonerar annorlunda. Sen kan allt hända som gör att man kanske måste överväga att omplacera.. Skulle mina barn bli dödsallergiska så skulle jag inte tveka att omplacera mina grisar. Men jag hade inte lämnat dem till vem som hellst.

Älskar mina grisar <3

#1 Jag håller med dig i det du skriver, men det var inte riktigt så jag menade. :)

Som jag skrev mår grisen bra, men jag tror att den skulle kunna må bättre hos någon den klickar med. Jag har personliga relationer till var och en av grisarna, utom den grisen.

Självklart ser jag inget problem i att den bor kvar här, den har allt den behöver och sörjer knappast att den inte har den relationen till mig som övriga grisar har, men är det rättvist om man vet att den skulle kunna få det med någon annan?

Nä jag vet inte, jag vet bara att jag märkt att det är så tabu att sälja vuxna marsvin, som om det skulle vara så mycket värre än att sälja en unge.

Jag hoppas att alla som säljer marsvin - oavsett om marsvinet är 5 veckor eller 3 år, har en anledning som känns rätt för DEN, och för marsvinet, och ska inte behöva ifrågasättas. Jag tycker det är tråkigt.

Jag tycker inte att det är tabu.. Men jag reagerade lite på han som skulle sälja sitt svarta marsvin för att byta ut det? :S Man måste kunna sälja om man inte tycker att det klickar. Men marsvinet är kanske inte ett sånt man klickar med :P Man vet ju aldrig så det är så himla svårt att säga. Men att byta ut min gris mot en annan skulle jag aldrig göra!

#3 Jag håller med om att det lät illa som skrevs i den annonsen. Just med orden "för att byta"

Men jag irriterar mig ändå på att så många bryr sig om varför. Jag hoppas ju att alla som säljer ett marsvin gör det för att det finns anledningar som är rätt för ägaren, inte för alla andra.

Jag tror - tyvärr - att allt för många marsvin sitter hemma i en sliten trång bur utan uppmärksamhet för att en del räds leta nytt hem oavsett om grunderna är accepterade av andra eller inte.

Är det, det marsvinet jag tänker på?

Jag tycker inte att det är fel med att göra det. Man ska ju trivas med varandra. Däremot om man köper och säljer hela tiden för att "Man inte klickar" är ju fel men enstaka gång tycker inte jag är fel.
Då kanske marsvinet kommer till en som den för ännu bättre relation med. För det är ju så, man passar ju inte med alla marsvin, eftersom dem har med sina personligheter och egenheter :)

Ja precis, alla är olika. Det är så mycket föräldrar som köper marsvin till sina barn bara för att barnet vill ha ett, och så kan de ingenting om dem och så tröttnar barnet och så får den stackaren sitta i sin lilla bur.. Det är så jag har fått tag i Nemo.. han satt i en hamsterbur som var jätte sönder, med en liten matskål med kaninblandning, en provosorisk lösning till vatten, endast en tidning liggandes i botten.. Och klorna var inte av denna värld! Jag ville bara komma bort därifrån med honom och komma hem så fort jag bara kunde för att ge honom det bästa! Och han är verkligen tacksam ska ni veta! Han är så mysig och tillgiven och älskar sina mys-saker och allt gott han får var dag. och i morgon kommer hans burkompis äntligen! =) 13.00 ska han anlända! Och det ska bli så roligt och spännande!!

Jag själv känner att det är fruktansvärt att att sälja ett marsvin som mår bra för att inskaffa ett annat.

Men vad jag undrar vad menar du med klickar? Trivs marsvinet i sin bur med sin kamrat så är det ju underbart. Att sälja ett marsvin för att det inte klickar tycker jag själv att det låter underligt. Som att säga "du är inte som jag tänkt mig så du får gå".

Och detta med marsvinet i annonsen är hemskt, ägaren skriver att hon vill sälja den för att göra plats åt ett annat. Och i mina ögon är det hemskt.

Är marsvinen inskaffade, det fungerar med kompisarna och den mår bra så finns det ingen anledning att göra sig av med den för att ett annat marsvin är finare.

På vilket sätt menar du att du märker att det är ömsesidigt? Jag tror bara att du måste ge det lite mer tid, tar ju ett tag innan man lär känna ett marsvin ordentligt… Måste säga att jag tycker det är fel att sälja marsvin av den anledning att det inte klickat.

Platsbrist vet jag inte riktigt, marsvin tar ju inte så mycket plats. Om man nu inte har många. Tror att dom flesta som skriver så har tröttnat och ja, då är det ju bättre om marsvinen får ett nytt hem.

#8 Håller med dig om att de flesta nog tröttnar.. Och då är det absolut bäst att sälja det. Allt för många marsvin lever i misär! Ensamma i en liten bur utan hus eller rätt mat eller vård. Sen det med platsbrist tycker inte jag heller är rimligt.. Man skaffar väl inte en gris till om man vet att man inte har plats??

Jag kanske inbillar mig att vi inte klickar, men det känns så. Det känns sorgligt för marsvinet, och jag tycker det är själviskt att hålla kvar ett marsvin som kanske inte trivs.

Vi vet inte om marsvinet trivs här, funderingar har bollats med andra erfarna om att det kanske är så att det är något här som gör att marsvinet inte trivs. Om det är burkompisen, miljön, maten, det vet vi inte.

Jag skulle aldrig sälja ett marsvin till någon som för mig är en främling, inte ens ungar som föds. Och jag vet inte om jag själv skulle klara av att omplacera detta marsvinet även om jag vet vem det kommer till, men det handlar ju bara om min egna själviskghet, att JAG vill ha kvar det, inte att marsvinet har det bäst här.

Men jag drog mig själv som exempel, för jag tycker det är så höga krav på alla här inne, hur man måste vara för att anses seriös, eller ha goda skäl till agera som man gör. Räcker det inte att man agerar med marsvinens bästa i sikte?

En del säljer marsvin som inte går ihop med något marsvin som finns hemma hos denna, både vanliga privatpersoner och stora uppfödare, och det verkar vara okej. Men om marsvinet inte går ihop med ägaren är det fel?

#10 Men vad är det som får dig att tro att marsvinet inte trivs?

Sedan är ju en del marsvin mer framåt och med lite mer personlighet. Men byta ut den som är blygast och inte så framåt som dom andra skulle jag aldrig göra.

Och jag undrar som Moa varför skulle marsvinet inte trivas?

#11 Jag vill inte diskutera just detta marsvinets omständigheter då jag redan har personer nära mig som jag har denna frågan uppe med, utan jag ville ta mig och detta marsvinet som ett exempel.

För av någon anledning är det svårt att tala klarspråk här inne väldigt ofta för att man är rädd för att bli dömd. Jag tycker det är tråkigt. Det är så överallt.

Bland mammor, bland hundägare, kunde aldrig drömma om att det var så även bland marsvinsägare. :/

Jag tycker inte det är fel att sälja ett marsvin som man inte klickar med.

Jag är av den åsikten att man inte kan tänka att det bara är hos mig djuret i fråga har ett bra liv. Utan att det kan må precis lika bra, eller kanske till och med bättre om det får flytta till ett annat hem.

Jag personligen tror inte djur bryr sig om vart de bor, så länge de mår bra och tas om hand på ett bra sätt. Men då säger jag inte att det inte blir en omställning för djuret att flytta, för det blir det ju självklart.

#12 Det är absolut inte ett blygt marsvin men som jag sa nyss vill jag inte diskutera OM marsvinet trivs eller inte, jag vet att det inte gör det, varför vet jag inte.

#15 Oj skrev och undrade innan ditt svar, så det var inte att var tjatig, förlåt.

Jag håller med dig _charlie Folk dömmer ofta andra väldigt hårt och särskillt mammor och hundägare osv.. Man måste få tycka vad man vill och be om råd utan att få påhopp. Sen får man naturligvis säga vad man tycker, men utan att trycka ner den andres åsikt. Men jag tycker att man måste göra det väldigt klart när man skriver att man inte menar något illa eller så. Jag försöker i alla fall alltid att inte verka otrevlig eller så när jag kommenterar något.. Alla har olika erfarenheter och olika livs situationer och olika relationer till sina djur och barn osv.. Man får utgå ifrån att folk gör det som de tror är bäst iaf och att de ber om hjälp om de anser att de behöver det. Tyvärr finns det många bråkmakare i denna värld, speciellt här på nätet och sidor som denna.

#18 Vi har ett marsvin här hemma som inte alls passar oss som familj egentligen, som egentligen tror jag skulle passa bättre hos någon annan. Jag hade lämnat tillbaka henne om inte sonen sagt nej. Så visst kan man märka att ett djur inte passar, men jag hade i det här fallet återlämnat henne till henne jag köpte henne av.

Enstaka djur helt ok, men att göra det på löpande band tycker jag inte är ok. Man ska tänka efter före varje inköp så att det blir så rätt som möjligt ifrån början viktigt att inte bara köpa djur från höger till vänster för att sedan sälja dem och upprepa detta hela tiden.

Något som jag vill tillägga är att många säger snabbt att du kan göra så emot ditt marsvin , man måste behålla det så länge det lever är inte heller rätt.

Man måste lyssna in varför denne ska sälja sitt djur. Inte bara säga det är helt fel, som vi sett här tidigare exempel på den här sidan. Det kommer snart sluta med att ingen med vuxna djur vågar säga att sitt djur ska omplaceras, vilket kanske gör att marsvinet kommer till en ägare som inte är lika fullt bra som om man kanske kunde finna här.

Så till alla, tänk efter före alla era bittra svar på omplacerings marsvin av diverse orsaker !!

Tycker det låter konstigt att du vet att han inte trivs, men vet inte varför. Hur som hellst, masvinet lider ju inte av att flytta till ett nytt hem om han får en bra ägare. Även om just jag tycker det är fel att sälja ett djur, för att köpa ett annat. Kan ju hända att du inte klickar med det nya marsvinet heller…

#13 Man kan tycka det är fel att sälja djur av fel anledningar, utan att döma personen som gör det.

Jag tror att man förmänskligar sina marsvin väldigt mycket om man tror att dess lycka står och faller med relationen till ägaren. Bur, kompisar och mat tror jag är betydligt viktigare än om det "klickar" med människan som står för markservicen. Jag skulle därför inte omplacera ett marsvin som verkar trivas pga att personkemin brister. Trivs däremot grisen inte och man tror att ett nytt hem skulle hjälpa, om det så handlar om rumstemperatur/burkompisar/vad som helst, så tycker jag det låter helt rätt attt omplacera.

Men sen blir jag lite bekymrad _charlie när du skriver att du inte kan tänka dig att sälja till främmande människor men har planer på att avla. Har du gjort någon plan för de närmaste åren där du skrivit upp hur många kullar du planerar ta och hur många marsvin du då riskerar att bli sittandes med OM du inte lyckas sälja alla?

Jag skulle aldrig sälja ett djur för att jag hellre vill ha ett annat, det skulle jag aldrig klara av. Aldrig skulle jag kunna välja bort någon för någon annan.

Och nej jag kan inte säga att jag vet till 100% att marsvinet inte trivs här, för marsvinet kan inte prata och tala om det. Men det kan visa det genom sitt beteende, och eftersom marsvinet är fysiskt friskt men ändå inte mår bra är det ju något annat som är fel.

Att sälja med diverse bortförklaringar gång på gång finns inget att försvara, men jag har svårt för hur hökiga många är. Det ska ifrågasättas och diskuteras huruvida någon gör rätt eller fel, fastän jag tror och hoppas att personen som tog beslutet var vuxen och mogen nog att ta det bästa beslutet för sig och marsvinet/en det berör.

Många trådar har jag sett där ett marsvin dör och ägaren vill sälja kompisen som blivit ensam för att den inte vill skaffa ett nytt marsvin och börja om, där kommentarer som "du kunde ju ha 2 marsvin innan, varför kan du inte det igen?" postas gång på gång, så att personen kanske rent av känner sig tvungen till att börja om igen, fastän den redan tagit beslutet att inte göra det.

Om jag bestämmer mig för att leta efter det perfekta hemmet för mitt marsvin, så gör ju inte det mig till en dålig marsvinsägare för att jag inte håller fast vid ett marsvin som kanske inte trivs i vår miljö i 6 år till, bara för att jag ska se bra ut i andras ögon? Är det inte helt tvärt om OSJÄLVISKT att leta efter ett bättre hem än sitt eget åt en gris man faktiskt ändå älskar väldigt mycket?

#21 Jag har kravet redan satt att jag vill ha en tids konversation med de blivande ägarna till mina framtida marsvinsungar. De får väldigt gärna komma och hälsa på innan ungarna är leveransklara för att jag ska kunna känna av dom. Jag vill bygga upp iaf en liten relation till köparen, innan jag släpper iväg mina djur till denna.

Somliga kanske tycker att det är för höga krav, men det är djur som jag själv bestämt ska sättas till världen och det ligger på mitt ansvar att se till så att de hamnar i fullgoda hem, och ett sådant hem är svårt att hitta via en blocket annons där köparen mailar och kommer och hämtar dagen efter.

Kan köparen inte ställa upp på de ändå för mig realistiska kraven är köparen helt enkelt inte rätt för mina marsvin.

Fast nu skriver du "inte trivs i vår miljö", det är inte alls samma sak som "det klickar inte".

Har du en bra anledning att omplacera så gör det, en del kommer alltid att döma och kritisera men så länge du vet med dig att du gjort vad du anser rätt så får de väl göra det då.

Man kan inte hålla alla nöjda.

#24 Ja fast vi klickar inte heller. Det har vi aldrig gjort. Trots det älskar jag marsvinet. Det är det som gör det så svårt. Det är ju först nu sista tiden marsvinet börjat bete sig annorlunda, även mot sin burkamrat som det alltid funkat bra ihop med förut.

Visst har du rätt i att folk alltid kommer döma, tyvärr. Jag pratade med en väninna till mig för några dagar sedan och berättade en del exempel härifrån då hon inte trodde på mig att det fanns "pretto-marsvinsägare" och hon både skrattade och häpnade.

Det är så tråkigt. Vi kan inte få en underbar värld men tänk vilken underbar sajt vi hade kunnat skapa gemensamt, om alla bara kunde försöka lite. Det krävs inte mycket och man får så mycket mer tillbaka än man ger, om man bara försöker lite.

Marsvin ska inte behöva sitta undangömda för att någon inte vågar omplacera.

Uppfödare ska inte behöva ta smygkullar för att ett marsvin kanske har satin 5 generationen bak.

Jag tycker det är sorgligt. :(

#25

Jag tycker ändå att marsvinsmänniskor är de trevligaste av djurmänniskorna, jag har aldrig känt mig så välkomnad och trevlig bemött som sedan jag skaffade mina grisar. Pretton finns överallt, du skulle bara veta vad grannarna förmodlgien säger bakom sina gardiner t.ex.

Om marsvinet börjat bete sig underligt nu men verkat trivas innan skulle jag nog främst misstänka att han inte mår så bra rent fysiskt. Och är han frisk men ändå inte verkar trivas så omplacera. Huruvida det klickat, eller inte, är inte relevant i den här frågan tycker jag?

Nu måste jag gå och fiska upp min 8mån gamla son som sitter och plaskar i hundarnas vattenskål…. Igen….

Oavsett vad man gör kommer folk att döma och kritisera tyvärr.

Sen är kritik bra, jag vill veta vad andra tycker.

Men det ska också presenteras på rätt sätt.

Min Totte var underbar, snäll och gosig. Men han hatade min sambo. Hon har aldrig gjort något mot honom men dom klickade inte. Han hackade tänder så fort hon skulle ta upp honom och ''dissa'' henne totalt. Ingen aning om vaför. Mig hade han inga problem med.

Hade jag haft ett marsvin som helt enkelt inte fattat tycke om mig och det bli problem med hanteringen hade jag omplacerat.

Det finns många bra anledningar att omplacera och det finns många dåliga. Vad som är bra eller dåligt är ju upp till varje person.

T.e.x så vill jag ha satinet låååångt bak i mina stammar eller så ska det inte finnas alls. Vissa tycker detta är bra för det minimerar risken för satiner, andra tycker jag är dum och överdriver.

Jag tycker dock att jag vill ha så säkra stammar som möjligt.

Vad jag vill få fram är att oavsett vad man gör finns det alltid människor som kommer klaga. Man får stå på sig ordentligt ibland.

Sen är det ju också från situation till situation.

dåligt inlägg men vet inte riktigt hur jag ska förklara

#22 I ts skrev du inget om att marsvinet mår dåligt oss dig, men om han nu inte mår bra så kan jag garantera dig att det inte är för att du inte klickar med honom. Sånt känner ju inte marsvin av, dom skulle förmodligen vara nöjda bara dom fick mat :)

Du skrev också i ts att du skulle köpa fler marsvin. Var därför jag skrev som jag gjorde. Hänger inte med alls… Hoppas dock du hittar ett bra hem till marsvinet.

#28 Jag skrev att jag troligen kommer köpa fler marsvin i framtiden, jag vet att jag kommer behöva göra det för att nå dit jag vill. Men skulle jag omplacera detta marsvinet skulle det inte vara för att jag någon gång kommer köpa ett annat marsvin, men eftersom jag vet hur det är kanske någon skulle få för sig det.

Jag lär säkert aldrig göra det eftersom jag ändock älskar marsvinet, vilket jag själv anser faktiskt gör mig självisk om det nu är så att marsvinet inte trivs här. Men men, framtiden får utvisa hur det går för marsvinet. Kanske om jag ger mig sjutton på det att jag kan få en relation till det, vi får se.

Charlie. Jag tycker du ska göra det som känns bäst för Dig! Som de andra har skrivit så finns det alltid nån som kan döma men av alla de inlägg du skrivit här och utan att jag träffat dig så anser jag att du är väldigt seriös och vill dina svin det bästa. Du har gjort det klart att du inte vill diskutera närmare om just orsaken och det är bara acceptera. Du, och bara du kan avgöra om du vill sälja eller inte. Det är inte meningen att du ska behöva gå och grubbla över om du gör rätt eller fel i andras ögon… Jag gör som jag vill, vi alla har olika värderingar och om jag inte utsätter mina djur för lidande eller vanvård tycker jag inte att nån har rätt att yttra sig i vilka djur jag väljer att sälja eller behålla, och inte heller på vilka grunder. Jag själv skulle inte välja att rådfråga eller skriva här på Mif om jag väljer att sälja något äldre djur just för att jag inte vill ta diskussionen om det. För är säker på att det skulle bli en…. Men självklart ska man få ventilera och fråga om råd och man ska inte behöva bli påhoppad. Som någon redan skrivit i tråden, om alla inkl mig själv tänker på bemötande och istället är stöttande än ifrågasättande så skulle vi kunna ha hur trevlig som helst. Gör det du tycker känns rätt!

Jag tror inte riktigt på det här med personkemi mellan marsvin och ägare, eller framför allt tycker jag att det är helt onödigt att prata om det eftersom det inte behövs någon personkemi mellan marsvin och människa. Det är en annan sak om det handlar om djur man ska jobba med, häst eller hund exempelvis - där man behöver vara ett team. Med marsvin kan det kvitta liksom.

Jag har haft marsvin som varit helt störda, vilda och hyfsat otrevliga att ha och göra med. Det har inte spelat någon roll om man gett dem mer tid eller så, de har bara varit himla skumma i temperamentet. Inga av dessa marsvin har jag vågat sälja. För trots allt tror jag att de har de bättre hos mig, som begriper att det är sådana de är än att de råkar hamna i någon barnfamilj där de blir straffade för sina egenheter genom omplacering eller isolering.

Däremot tycker jag inte att det är fel att omplacera marsvin om man tror att de kan få det bättre någon annanstans. Snälla, goa marsvin som som skulle kunna göra vem som helst jättelycklig men som exempelvis av avelsskäl inte passar lika bra i nuvarande hemmet längre. Nyligen sålde jag en vuxen hane som är född och uppvuxen här, han är jätterar och himla fin men jag hade använt honom i avel och sparat två honor efter honom så han kunde inte göra mer nytta inom det. Och jag hade helt enkelt inte plats att ha kvar honom, och ytterligare en hane, bara för att det var fel att omplacera eller något i den stilen. Det var hemskt sorgligt när han flyttade men nu bor han i ett hem där han gör sin nya matte och burkompis himla glada och då tycker jag att han passar bättre och gör mer nytta där liksom. Ytterligare en anledning till att han fick flytta var att jag behövde minska ner på marsvinen och då avgjorde att det var smartast att hålla mig till bara honor. Och det är ju samma sak där, han har det mycket bättre i ett nytt hem där han är uppskattad och passar in till 100% än hos mig där han kanske egentligen inte får plats längre, det går ju ut negativt över både honom och mig på sikt. Trots allt förändras ju allas livssituationer över tid och det går förstås ut över husdjuren också, men handlar man bara för deras bästa så är det ju inget problem att tala om.

Sen behöver man ju inte hålla på och sälja och köpa marsvin i obegränsade mängder, det mår ingen part bra av.

Jag köpte en hona förra sommaren. Hon kommer om några veckor flytta till en bekant & dennes kastrat som blirivt själv. Jag avgudade denna hona direkt när jag såg henne. Under detta året har jag kämpat med att hon ska blir " ett med flocken". Det går inte. Även prövat henne med en mindre flock. Gick inte. Hon trivs inte. Har ingen kompis. Är ofta i små bråk. Vill inte vara hos mig heller. Så jag tog beslutet att låta henne flytta. Så nu hoppas jag hon kommer blomma upp när det bara är hon & en kompis.

Detta är inte samma sak som TS.  Men eftersom hon inte någonsin har funkat med mina andra djur så har jag inte dom känslorna för henne som jag borde.

Jag tror nog TS kommer göra det som är bäst för henne & grisen

Hej Charlie!

Du är en av de goaste och modigaste tjejer jag stött på i mitt liv.

Att du vågar ta upp diskussionen om "duktighets-diskussionerna" som förekommer i trådarna tycker jag är jättebra. Jag är en av de halvgamla tanterna som dyker upp i trådarna ibland. Du är en ung tjej med hjärta för både marsvin och deras mattar/hussar.

Handen på hjärtat, ni självsäkra medlemmar; även om ni säkert har rätt i sak när ni skriver i trådarna så har väl även ni gjort fel eller tvekat om vad som är rätt någon gång? För har ni aldrig ifrågasatt era beslut, exempelvis när det gäller marsvin som är lite "svåra" (hoppas ni förstår vad menar med det)? Har ni inte, som jag, varit nybörjare? Tänk på de yngsta medlemmarna, som vågar ställa de enkla frågorna som alla som planerar att skaffa marsvin gör! De kan få hur mycket stöd och råd som helst här. Skräm inte bort dem, för ni kan verkligen hjälpa till. Charlie har en poäng, när hon tar upp den här känsliga frågan. Just för att vi möts här och egentligen inte känner varandra eller våra skäl till att ha marsvin, så är det lätt gjort att såra någon, fast man inte menar något illa.

När jag läser igenom den ovanstående diskussionen är min enda kommentar till omplaceringsfrågan: Det är naturligtvis skillnad på att ha några få kelgrisar i sin familj och att vara uppfödare. En uppfödare måste tänka på ett annat sätt. Vi som bara har några få marsvin boende hemma pratar ibland om dem som familjemedlemmar (marsvinen ser oss som mat-leverantörer) och, så att säga, ger dem mänskliga egenskaper. Även om vi innerst inne vet att djur är djur och styrs av instinkter. Dock är ju marsvinen både intelligenta och läraktiga. De känner igen matte/husse på ljud och lukt. Dessutom vet de vem de känner sig mest trygga med.

Här hemma har vi två fyrbenta killar som trivs tillsammans, efter en hel del konflikter och även svår sjukdom och ett drygt dygns separation. Även vi funderade på om vi skulle bli tvungna att välja bort en av hanarna, för de slogs väldigt ofta och fick blessyrer. Men efter den enes djursjukhusvistelse, då han även blev kastrerad, är de oskiljaktliga. De är inte alltid sams, men de behöver varandra.

Jag gillar samtalstonen på MIF. Jag uppskattar att det går att lära sig om marsvin här. När någon ny och ung person, som antingen nyss skaffat marsvin eller står i begrepp att göra det, frågar er andra om råd så svarar flera av er (även jag om jag har något att bidra med). Fortsätt så och glöm inte att alla är vi barn i början.

Tack för alla svar.

Jag kommer inte att omplacera min gris, så länge det inte känns som det enda rätta att göra för båda parter. Tills dess kämpar jag vidare, för det är grisen värd. Och skulle det ske, får andra tycka som dom vill, så länge jag själv vet sanningen.

Intressant att läsa allas svar, även om jag inte håller med om alla. :)

Men vad då "klickar", ett marsvin är ett marsvin och ska trivas med sina burkamrater, det låter ju som att det är en människa du pratar om. Visst har man kanske marsvin som man gillar bättre än andra av olika anledningar, men det viktiga är ju att marsvinet fungerar bra med burkompisarna. Jag "älskar" inte mina marsvin, tycker dom är trevliga, roliga och fina, men mer än så är det inte.

35, det låter tråkigt. Mina marsvin är mer än trevliga små varelser som springer runt i en bur. Men alla funkar vi olika och tur är väl det. :-)

#36 Jag tänker precis som du 

#36 Men man älskar sina nära och kära, sin familj, sina vänner, man tycker om sina djur.

#38 Du kanske tycker så men jag älskar mina djur  Dom är mer eller mindre mitt allt då jag inte har den sociala biten på min sida, vilket gör att jag väljer själv att bli hemma och pyssla om mina djur.

Ts. följ ditt hjärta så kommer du göra ett bra val. Har också haft djur jag inte klickat med som jag senare har omplacerat och dom mår riktigt bra nu.

Sen kan jag ju lägga till att jag inte har läst alla inläggen heller :P

Hur man än gör så kommer det finnas de som tycker att man gör fel. Enligt mig är det viktigaste att man själv känner att man har gjort rätt och kan leva med sina beslut.

#38 Man älskar sina djur också! Alla våra djur (även hönsen) är familjemedlemmar och ska behandlas med all kärlek man kan ge!

#38 - Klart man kan älska sina djur också. Fast på ett helt annat sätt än familj och vänner tycker jag. Om jag skulle bli tvungen att välja människor framför djur skulle jag utan tvekan välja människorna, men jag skulle sakna djuren.

#42 och jag hade antagligen valt djuren. Konstigt nog.

#42 Mig beror det lite på. Familjen väljer jag såklart först, men föredrar djuren före vänner faktiskt många gånger. Dem sviken en aldig, lyssnar på en osv

#43 - Alla är vi ju olika :)

Precis som vi människor är olika individer är det ju samma med djuren.

Alla marsvin har inte behov av att vi ständigt skall hålla på med dem. Vissa pockar ständigt på uppmärksamhet och vissa bryr sig icke ett smack om dom blir upplockade eller ej.

Visst ger man var individ keltid så gott som dagligen, men som sagt jag märker ju att ett par av mina sju raringar finner sig att sitta i mitt knä enbart för mitt höga nöjes skull. Man nästan hör hur dom pustar ut av lättnad när dom sätts tillbaka i buren.

#46 Marsvinen har knappast nåt behov av att man ska hålla på med dom, gillar inget vidare att sitta i famnen, precis som du säger så är det bara för att vi vill hålla på med dom. Marsvin mår bäst tillsammans med andra marsvin, så tyvärr så tror jag inte att dom uppskattar vårt sällskap så mycket.

#47 Där har du helt fel. Våra marsvin uppskattar vårat sällskap. Märks att dem gillar att vara med oss. Vissa hoppar till & med upp i famnen själva.
Visst marsvin ska vara med andra marsvin men betyder inte att dem inte uppskattar människosällskap.

#44 Ja, med tanke på min relation till människor överlag så är mitt val djuren. Har nog alltid varit så också.

#45 Och tur är väl det :P Hade alla varit som mig hade det inte funnits folk på jorden tillslut :P

#49 Samma här :) Är inte så social av mig direkt.

#49 Nä inte jag heller. Slipper helst om jag inte blir ivägtvingar :P

#48 Skulle era marsvin sitta och sakna den uppmärksamheten och chansen till att hoppa upp i knät, om de inte fick tillfälle att göra det på ett tag? :)

Marsvinen kan ju lära sig att göra något de får fördel av. Hoppa upp i en människofamn t ex, då kan man få något gott eller bli kliad skönt bakom örat. Men jag tror inte marsvin lägger någon värdering i en människas personlighet eller liknande, utan gör i princip allt för sin egen vinnings skull.

Förstår vad du menar med att "det inte klickar". När man köper ett marsvin måste det kännas i hjärtat att det är rätt. Det är ju ett djur man ska ha i många år som man ska ha fina stunder med.
Charlie du är en jätte go och trevlig tjej, jag känner dig inte men jag kan ändå känna att du älskar dina djur. Du gör allt för dem och vill dem väl.

Hur du än gör, vet jag att du gör det rätta. Sen är det ju stor skillnad på människor som lämnar bort sina djur p.ga att de tröttnat på dem (vilket jag inte kan fatta, marsvin som är så roliga). Och på att man verkligen känner att det inte är rätt helt enkelt. Jag tror att om man har många marsvin så går de kanske ändå, men har man bara två eller tre så vill man ju att dom ska vara så där goa och trevliga. Jag har två marsvin som är helt olika varandra, men jag älskar dem ändå för de klickar. De ska bara kännas rätt i hjärtat.

Tack Virvlan, vad fint skrivet och jag håller med dig.

Tyvärr fick jag inte välja denna gången då marsvinet somnade in i sin myspåse under tiden jag var iväg idag. Så tyvärr var det nog större bekymmer än att det inte trivdes i vår miljö.

Oj vad tråkigt :( var hon gammal? Har du lagt upp någon bild på din bur? skulle vilja se hur det såg ut med alla fina myssaker =)
Mina älskade sin myskorg, de blev helt galna, skuttade runt och allt möjligt =)

Nej, men vad sorgligt att det slutade så, Charlie. 

Ibland händer det att något smärtsamt inträffar; som ett husdjurs död eller något annat som gör ont. Men jag tror att det finns någon sorts naturens ordning (att svaga individer inte överlever för att rasen ska bli starkare), för att de bästa generna ska gå vidare. Så gick ju evolutionen till. Det räknade Charles Darwin ut för länge sen. Han fick ordentligt på skallen för det på sin tid och kanske får jag på skallen här och nu.

Men visst kan det ibland vara så att ett smärtsamt avsked och ett sorgligt slut, med tiden kan bli något som bara är en vemodig saknad. Jag tror säkert att ditt lilla marsvin har det bra i "marsvinshimlen" om det nu finns någon sådan. Tanken är i alla fall trösterik. En dag måste vi ju alla skiljas från våra kelgrisar….

#56 Bra skrivet, instämmer till fullo.

Blir allmänt nyfiken på vad det är man saknar i det att man inte "klickar" med ett marsvin. Som någon tidigare skrivit kan jag förstå det till liten del i relationen med ett djur man arbetar med, som häst och hund. Även om jag där också tror att människors mått på "klickbarhet" grundar sig i minimiansträngning, dvs, ju mindre motstridigt/egensinnat djuret är dessto högre klickbarhet. Vi anpassar gärna djuren efter våra egna behov snarare än tvärtom.

Men när det gäller ett marsvin - Vad är det som fattas och i så fall skulle göra att man klickar? Vad innebär det att man klickar med ett marsvin? Ju mer motsatta individer är i förhållande till oss själva dessto mer kan vi ju lära oss. De som inte "klickar" (om klickar nu betyder "passar ihop med") kanske i så fall är riktiga guldgruvor.

#58 Ett mycket tänkvärt inlägg, Buffen.

Varning för långt inlägg

Ju mer jag funderar på det du skrev om hur vi möter djur - att vi gärna anpassar djuren efter våra egna behov och att vi har mest att lära oss av de djur som är egensinnade - desto mer måste jag instämma.

Vad marsvin beträffar, så har jag inte så lång erfarenhet som vuxen skötare av dessa underbara djur. Men jag hade två marsvin som liten och de var helt olika till sitt sätt. Det ena var en vuxen hane som vi tog över från en familj. Han var trygg, tam och väldigt lätt att hantera. Dessutom var han rumsren och det märktes att han var van vid barn. Det andra marsvinet var en skygg hona, som jag fick som "ersättning och tröst" av zoo-affären där min hane dog när han var inackorderad där. Honan fick jag (och mina föräldrar) börja från början med. Jag gissar att hon var en avelshona som blivit för gammal. Vill bara vara tydlig med att det här var på 70-talet och att vi inte hade någon aning om att marsvin inte ska leva ensamma i sin bur/låda. Så småningom fick jag honan tam, men vi lyckades inte med att bli hennes "flock"; om ni förstår hur jag menar. Hanen Putte var som en liten del av vår familj där han travade omkring i vardagsrummet och han njöt verkligen av att bli klappad och "bortskämd" av mig och mina kompisar.

Jag har också haft hundar och en katt. Därtill har jag varit kattvakt åt grannar och umgåtts med andra djur och deras ägare hela mitt liv. Jag fastnar alltid för de mest "svårflörtade" djuren. Min egen katt, som var en siames/bondkatts-hona, uppförde sig mer som en hund än en "typisk katt". Hon följde med mig överallt och älskade folk och uppmärksamhet. Hon vaktade också sitt revir som en tiger, fast hon var den minsta katten på gården. Hon visste bara inte om detJag funderade många gånger på om hon betedde sig som hon gjorde för att jag uppfostrade/dresserade henne som jag gjort med familjens hundar eller om det berodde på siamesgenerna. Det sägs att siameser är mer "pratiga och utåtriktade" än andra kattraser.

Nu är jag mamma till en marsvinshusse och jag har ännu en gång fallit pladask för den lite skyggare och försiktigare varelsen vi fått förtroendet att ta hand om. Den mer framåt och lättdresserade marvinshanen (jodå, det går att leka fram beteenden som ser ut som konster om man bara mutar med gurka) har min sambo som sin favorit.

Samma helt olika förtjusning kände jag och min sambo för grannens kattpojkar som vi i många år skötte om under grannarnas resor. Vi tyckte bäst om var sin katt. Min sambo klappade helst den tuffe revirvaktaren som glatt rullade över på rygg och lät sig klias på magen efter en ganska kort bekantskap med oss (katter gör bara så om de känner sig trygga). Jag tog mig tid att vänta på att den katthane som grannfrun kallade "familjens poet" skulle närma sig mig. Han gick bara ut korta stunder och höll sig då i den lilla täppan på husets baksida. Det tog mycket lång tid innan denne känslige och ganska gamla katthane lät mig bli hans vikarierande matte. För visst var jag där för djurens skull. Då måste kontakten ske på deras villkor. Faktum är att man kan göra på samma sätt med ett litet barn man inte känner och det funkar (för mig) alltid bäst.

Så vem är till för vem? Den frågan måste var och en själv svara på och inget svar är fel. Att vi marsvinsägare tagit på oss ansvaret för våra djur är självklart. Det innebär att det är vår skyldighet att låta dem få ett bra marsvinsliv. Men det skulle inte förvåna mig om det tar ett helt människoliv att fundera ut hur man gör. Gozo och Dumle (sonens marsvinsgrabbar) gör sitt bästa för att lära oss.

Jag är inte heller särskilt social och har inte så många vänner, även jag brukade säga att "mina djur är min familj" osv.

Men sen fick jag barn, min son är 9mån gammal nu. Om någon skulle komma fram till mig och säga att "mitt marsvin är lika mycket värt som ditt barn" skulle jag bli mycket mycket upprörd.

Folk som var i min sits innan (satte sina djur främst) tycker det är tragiskt att jag har "förlorat" den biten, synd om mina djur som blivit "mindre viktiga". Men det är inte så det funkar. Jag vann något, jag fick något som var mer viktigt. Djuren har kvar sin plats, men någon annan fick en ännu större del av mig.

Och sen, för att gå on topic igen, kan man bli dömd för precis vad som helst. Inte för att det är så i det här fallet, men vägrar man omplacera djur av principskäl och ska behålla allihopa till varje pris löper man risk att bli kallad "blödig" och "översentimental" istället. Eller djursamlare, den svider också fint.

Vi får vara lite öppna för att alla tycker och prioriterar olika.