vet ej, men jag hade 4 marsvin tidigare, o de var inte alls lika goa o gulliga som mina nonselfar :) tycker dessa är oerhört självtama, nyfikna o gosiga.

Den ras de flesta hävdar har ett "utstickande" beteenden är abessinier, skulle jag påstå. Aby är "min" ras, alltså min favvo och jag har haft och har ett större antal. Somliga anser att de är "kaxiga" och har ett negativt beteende vilket jag anser är fullkomlig smutskastning.

En bekant sa till mig att hon trodde att abys skulle vara den ras som överlevde längst i naturen då de reagerar snabbare än andra raser, generellt sett. Hon menade att deras reaktionsförmåga är det som gör att somliga uppfattar dem negativt i och med att de reagerar och agerar snabbt - ibland för snabbt och blir skrämda av det de reagerar på (t.ex. en hand) och agerar därefter.

Mina abys, jag har just nu 7 stycken varav 3 vuxna (2 äldre tanter och en 1årig mamma med 4 tvåmånaders), är underbara i tempermentet och jag märker inte särskilt stor skillnad i beteendet från andra marsvin (har just nu "bara" pettar utöver abysarna men har haft diverse raser tidigare). Jag upplever dock abysarna som något kvickare än andra, snäppet mer nyfikna och kontaktsökande samt att de har ett annorlunda läte från de andra, deras prat är gnälligare. Jag hävdar även bestämt att abys har en stor dos självrespekt och går inte med på vad som helst utan säger ifrån när det inte passar, t.ex. är de ofta benägna att bestämt dra undan tassen om och om igen vid kloklipp (vilket även de andra gör till och från men inte lika bestämt).

Jag upplever abys som sociala, kvicka och mycket kontaktsökande, jag ser inget negtivt i deras beteende, personligen gillar jag att de har "självrespekt". De har mycket karaktär. Skillnaden mellan abys och andra raser anser jag dock är ytterst liten.

Mina raserfarenheter består av Non Selfar, Rexar, Lakeland samt Skinny.

Har inga Non Selfar nu men upplevde dom som väldigt dominanta i grupperna. Inte så att dom inte fungerade i flockarna men ständigt vid exempelvis omflyttningar så ville gärna just Selfarna gruffa, och ibland kunde det även hända att någon av dom i en invand grupp helt plötsligt kunde välja ut någon stackars "hackkyckling". Jämför dom lite med Terriers.

Till skillnad mot Selfarna har jag aldrig haft problem med Lakeland och Rexarna i flockarna, tvärtom tycker jag att dom är oerhört okomplicerade i sina personligheter samt väldigt lugna till sina sätt.

Skinnysarna upplever jag som dom inte bryr sig nämvärt över vilka dom lever och bor med, viktigare är att ha koll på oss tvåbenta så man inte missar något gott samt en mysig kelstund. Ja Skinnysarna tycker jag pockar mycket mer än dom pälsade på vår uppmärksamhet.

Väldigt intressant tråd, skall bli kul att höra om det är fler som har samma erfarenheter som jag i detta.

Hemma hos mig är abessinierna/virvlarna väldigt busiga och pigga, medan selfarna är lugnare :)

#2 Stämmer väldigt bra in på mina abessinier/virvlar :D

Den lilla erfarenhet jag har av nonselfs är att dom är betydligt lättare att få tama och är mer "glada" i oss människor än andra raser. Tigra som jag fick låna var totalt orädd och älskade all uppmärksamhet hon fick. Hon myste mer än gärna i famnen på kvällarna och var betydligt mer social än t ex min pet (Lunkarya blandis) som hellre ville vara i buren än att mysa med mig hehe! Hon är också sjukt lugn av sig, lätoch pratade lite ibland men inge nämnvärt. Mer vuxen på något sätt än mina andra honor! :)

Min pet är däremot väldigt busig och är alltid glad i buren! Ser ofta att hon gör popcornskutt och hon pratar nästan hela tiden, vad man än gör så ska hon prata. Hon är väldigt social i buren och när hon är på upptäcksfärd i soffan..

Min teddyhona däremot är det lite si och så med.. det beror helt på vilket humör hon är på har jag märkt. Hon kan vara superglad i oss människor ena dagen och poff en annan dag så vägrar hon allt som har att göras med oss tvåbeningar! ;) Annars är hon lite vaktsam av sig, har inte riktigt fattat ännu att jag inte ville henne något illa men förhoppningsvis fattar hon väl det för eller senare.

Nu har jag bara haft min skinny i ett par dagar så jag känner henne inte.. men det jag märkt att hon är väldigt social jämfört med dom andra två. Plockar jag upp henne för gos då är det absolut ingen som helst protest, hon älskar att bli kliad under hakan och myser mer än gärna med oss människor! ^^

Så ja, jag tycker det helt klart skiljer sig ganska så markant på raserna med både beteende och personlighet :)

JAg kan ju försöka förklara mina grisars personlighet.

Lola (bortgången) nonself crested: Gillade att få uppmärksamhet och trivdes stort i knät och var mån om att inte göra 2beningar nått ont som att bitas eller kissa på. Dock kaxig och kunde nypa till den som kom ivägen i buren.

Pepsi: Self, lite skyggare mot 2beningar. Rejält med energi och en bråkstake. Chirpat en hel del hos mig.

Charlie, Lakeland: Lugn och fin både mot andra grisar och 2beningar. Ställer sig gärna och charmar/spelar dum vid gallret för att man vet att man ser söt ut och får nått gott att äta.
VÄLDIGT pratglad.

Lilla My, virvelgris: dominant, nyfiken och tycker väl bu eller bä för oss 2 beningar. HAckar gärna på burkompisarna. Pussgurka!

Vimsa, pet: Energiknippe! Lite skyggare mot både grisar och 2beningar, men väl i famnen så lägger hon sig gärna till rätta och av någon anledning så ska man lägga handen över nedre delen av ryggen och rumpan för att hon ska trivas riktigt bra. Säger ifrån när hon är less o lskar att busa. Chirpat några gånger.

Molly, ser ut som teddy/rex: 2beningens händer är LIVSFARLIGA i buren. Men i famnen så kuttrar hon som bara den och kryper sakta och säkert upp mot ansiktet och ska kila in sig mellan axel och hakan. Är väldigt beskyddande mot lägre rangdjur så hon ställer sig ofta mellan Lilla My och hennes hackkycklingar.  Pussgurka!

Polly, pet möjligen alpacka eller dyl: 2beningar är livsfarliga och när deras mastodontiska händer försöker lyfta upp mig så protesterar jag högljutt ochsprattlar allt vad jag kan. Sätter dom ner mig så börjar jag genast att leta mig tillbaka mot min bur. JAg säger sällan nånting utan bara finns i buren och äter mat.

Jag har tre st abysar hemma och en sheltie. Mina abysar är fortfarande bara bebisar. Grabbarna har jag inget större problem att mysa med eller plocka upp, men däremot min abyhona skriker bara man tittar på henne och tycker att vi 2beningar är extremt läskiga.

Min sheltie har jag själv inte haft sen hon var bebis, fick hem henne som vuxen, men hon är en extrem kelgris och älskar att prata :)

Sen har jag inte någon längre erfarenhet av marsvin.

Men hur kunde jag missa att jag även haft två Sheltisar "omplaceringar".

Den ena var mycket lugn och helt okompliserad både med mig samt marsvinskompisarna.

Den andra var tyvär en pälsätare och jag tror inte att hon mådde helt hundra. Hon var mycket lugn och go att hantera men gruffade ofta med marsvinskompisarna.

Här hemma har jag många olika raser och dom dominantaste är Nonself/Self har en Self hona som är totalt vidrig vid ihopsättning.

Har några abby blandingar om jag upplever som bestämda och ibland dominanta.

Mina långhår så som Texel/Peruan/Merino Upplever jag som milda och väldigt glada.

Tror det är svårt att säga hur en specefik ras är då alla marsvin är så olika. :)

Nej jag har aldrig märkt det på ras. Bara individ :)