Jag tänker börja med att säga att jag tycker att det är fullkomligt förkastligt att ha bara ett marsvin. Jag anser att det är djurplågeri att låta ett marsvin leva en lång period utan artfränder då menar jag inte utan burkompis utan helt isolerade från andra marsvin. Skilnaden mellan att leva helt ensam och inte höra se eller känna lukten av andra marsvin och att leva själv i en bur med andra marsvin intill är enligt mig enorm. Jag tycker inte det är någon katastrof om marsvin får sitta ensam i en bur periodvis om andra marsvin finns i närheten.

Vissa marsvin är himla knepiga att sätta ihop det gäller främst hanar mellan fyra månader och två år. Man kan ha haft en som varit helt hopplös i sin ungdom som senare funkar utmärkt med en annan hane. Man ska inte ge upp utan man kan prova igen senare. Att sätta in en bebispojke till en vuxenhane över två år brukar i regel fungera oavsett om den vuxne varit väldigt aggressiv mot andra hanar i sin ungdom. Man ska inte ge upp hoppet eller döma en hane som "galen" för det brukar gå över när hormonstormen stillar sig med åldern. Får han leva i anslutning till andra marsvin medan han lugnar sig så är han säkerligen lycklig ändå även om han inte har en burkompis. Troligen lyckligare eftersom han inte måste slåss hela tiden det är säkert stressande.

Många avelshanar hos uppfödare kan inte sitta med andra avelshanar så de sitter själva. Men de sitter i anslutning till andra marsvin och de har lika ofta eller oftare sällskap i form av honor eller bebispojkar på tillväxt.

Visst är det kul för hanar att få leva som kastrater i honflockar men det är inte den enda lösningen för dessa knepiga hanar. Kastreringen är inte ett helt ofarligt ingrepp om det går bra ger det marsvinent fantastiska möjligheter men det är ett riskfyllt ingrepp. Personligen har jag sett för många exempel på tråkigheter i samband med kastreringar, jag vågar inte göra det. Om man inte vill/vågar kastrera sin hane måste man få ha möjligheten att välja andra vägar.

Jag känner tydligt att jag blir irriterad när folk uppmanar andra att kastrera eller omplacera alla hanar som inte funkar med sin burkompis. Jag tycker inte om att folk ska behöva känna sig som djurplågare och tvingas sälja ett älskat husdjur för att andra uppmanar till det. Jag tycker inte om att marsvin flyttas runt mellan olika hem i onödan det omplaceras för mycket tycker jag marsvin mår inte bra av att flytta runt. Att ha två hanar i varsin bur intill varandra eller ännu hellre i ett hemmabygge med bara ett nät som avgränsning så de kan leva med varandra utan att skada varandra eller stressas av varandra kan vara en god lösning. En marsvinskompis måste inte vara en burkompis till nöds kan det vara en god granne. MEN det MÅSTE fortfarande finnas minst två marsvin på plats.

Så tycker jag vad tycker ni?