För mig är det en så klar gränsdragning att när livet slocknat finns det inte längre kvar i kroppen, därför har jag inte heller några problem att släppa taget om den. Snarare tvärtom, skulle jag begrava mina husdjur i trädgården skulle det vara oerhört jobbigt den dagen jag måste flytta…

Jag har valt att kremera mina djur när det fått somna in (hund,katt,häst och marsvin) och finner hellre tröst i att jag gjorde min bästa när de levde, än att jag hedrar kvarlevor.

Vi har nyligen köpt villa och jobbat mycket i trädgården och det dyker upp ben ibland, troligen katt. Det… är inte alls roligt….  Någons älskade kisse och vi visste inte ens om att den fanns där.

I början så begravde jag (mamma) mina marsvin, tror det blev en 2-3st men sen av någon anledning så har det blivit till att kremera dem hemma vilket pappa hjälpt mig med, jag klarar inte av att vara med.

Några marsvin har jag även fått tagit till veterinär för att avliva och då har jag lämnat kvar dem där, blir väl kremering även där skulle jag tro.

Det hade varit trevligt med en liten fin djurkyrkogård men tyvärr känns det lite fel, tänk om man skulle flytta? Och hemska tanke om det blir som Eulwen befarat att nya husägaren gräver upp gravarna ovetandes, det skulle inte kännas bra :-(

Jag skottar ner dem i skogen bakom vårt hus. Är lika rädd varje gång att jag ska hitta någon som begravts där tidigare har nämligen aldrig någon aning om var jag grävt tidigare. Vad jag vet ligger det massor av djur där i skogen mellan bostadshusen själv har jag biddragit med tammöss, undulater och rätt många marsvin men kaniner och katter ligger där också vet jag. Jag fixar inte att slänga dem i soporna inte ens dödfödda marsvinsungar så dör de på vintern får de ligga i frysen. De som avlivats hos veterinär lämnar jag där vill inte begrava dem eftersom jag är rädd att en räv eller något gräver upp det döda djuret och blir sjuk av avlivningsvätskorna.

Jag har ingen religiös övertygelse som får mig att tro på något liv efter detta. Jag tror på livets kraft. I en död kropp finns inte något av värde kvar så jag bryr mig inte om deras "gravar". Samtidigt äcklas jag av tanken på att de ska åka ut med soporna det känns ändå ovärdigt därför gräver jag ned dem. Då återgår de till naturen.

Mina avlidna djur begravs. Är det fruset i marken, så får de ligga i frysen tills det finns möjlighet att begrava.

Min lokala veterinär på hemort har en äng i skogen som är tillägnad spridning av aska från de djur som avlivats hos dem. Där "vilar" mina första två marsvin, Scheffield och Kerstin. Det är ett upplägg jag verkligen gillar. De är där, men ändå inte där.

Fast jag har inte haft några djur som dött hemma, vad jag gör då vet jag inte. Om man kan lämna in dem till vet för kremering? Det enda djur jag begravt här är min guldhamster, han vilar under trollhasseln i trädgården.