Inatt har min fina, underbara, dumsnälla Greta somnat för sista gången. Tiden hann i fatt henne. Greta var allas favorit, just för att hon var så snäll och långsam. Hon var helt döv under de sista åren och istället för att bli orolig och rädd av det så blev hon bara hur snäll och lugn som helst - dumsnäll kanske. Hon var alltid sist fram när det vankades mat, kom alltid knatande ett par minuter efter att alla de andra börjat vråla efter godsaker, och klämde i från tårna och ropade hon med.

Greta var starten till mitt min omstart i marsvinsintresset kan man säga. Efter att i flera år bara haft gammelgubben Sune bestämde jag mig till sist för att jag skulle skaffa två honor. På Eragons hemsida hittade jag Wilma, en superrar medelålders dalmatinerhona, och bestämde mig himla snabbt för att hon skulle få flytta hit. En kompis till henne skulle jag köpa på annat håll. Men så fick jag syn på Greta, en tufsig teddyblandning med enorm attityd, hon såg så himla tuff ut på bilden haha. Visst var hon rätt bestämd min lilla men jag skulle inte beskriva henne som ett marsvin med mycket attityd såhär i efterhand. Att Greta och Wilma flyttade hit var i vilket fall som helst starten till att marsvineriet tog fart igen, att jag halkade in i SMF och fick så otroligt många goda vänner och möjligheten att lära känna massor med härliga marsvin. Så jag är så tacksam för den tid jag fått med Greta, och så himla ledsen över att jag mist ett helt otroligt marsvin.

Sov sött hjärtat
070211-121011