Jag har haft honor som varit svåra att sätta ihop, men det har hjälpt att ge dom riktigt gott om utrymme och tid. Och mycket mat, haha.
Ibland har jag gett upp bara för att prova igen några veckor senare och då har det funkat… Men jag håller inte med om att det alltid är så enkelt som somliga påstår att sätta ihop honor (i flock alltså, honpar har jag nog aldrig haft problem med).

#1 Det är den uppfattningen jag också ha fått, att honor i princip bara är att hysta ner i flocken så löser sig allt fint. Därför blir jag förbryllad när så många krånglar i mina försök till flock.

Jag tror nog att de 2 minst bråkiga skulle kunna funka ihop med de andra om de har ytan av en hel bokhylla och allt görs försiktigt steg för steg i rätt ordning med rätt inredning.

Den bråkigaste dock är jag rädd inte kommer acceptera dom andra. Jag vet inte vad som har flygit i henne, för för ett år sedan gick hon i flock hos mig med 5 honor till varav några är dom hon nu bråkar med.

Nu sitter hon ensam och är så lycklig så som slipper bråka, tjoar och tjattrar på mig jämt och ständigt och står till och med still och låter sig klappas och njuter, något hon inte gjort förut. Men jag vill inte ha marsvinen ensamma, dels för deras egen skull då jag tror att alla marsvin mår bäst med rätt kompis framför att vara ensam, och dels för att jag faktiskt inte har plats för att sätta varje marsvin som tjurar i en ensam bur.

Jag har tänkt att alla marsvin ska gå i bokhylleburar, hanarna i par i avdelade bokhyllor och honorna hade jag då tänkt skulle få ha en hel öppen bokhylla eftersom det blir mer plats för dom att springa på, men det lutar åt att jag får dela av även till dom, och det kanske är det lugnaste.

Jag provar nog när bokhyllorna kommer hem en sista gång, väldigt försiktigt, och går det inte så får jag se. Kanske hon accepterar att gå ihop med en eller två ranglåga honor, men nu vågar jag inte försöka något eftersom 3 av honorna är dräktiga och behöver lugn och ro, och inte en huggande galning som springer efter dom var de än går. ;)

Är det förresten vanligt att honor blir så här tjuriga med åldern? Hon bör vara en 4-5 år nu och beteendet har kommit nu.

Hur länge väntar du innan du särar dem igen?

#3 Jag har fått sära inom ett par timmar eftersom de har rykt ihop ordentligt. Jag har inte sett honor slåss som hanar förut, men det gör dom, så pass att jag får luta mig över buren och smälla hårt i mina händer för att avbryta de flygande bollarna.

Har du satt ihop dem i buren då alltså? Bor någon av dem i den buren sen tidigare?

#5 Några av dom hade bott i buren som är en bokhylla tidigare men det var flera månader sedan. Efter det har den stått på balkongen i flera månader och togs sedan in. Jag drog loss gamla vaxduken, skurade ur buren, och la i helt ny vaxduk och helt nya hus. Sedan släpptes alla ihop i buren eftersom jag tyckte den var tillräckligt neutral i dofterna.

Det finns ju en hel del trix man kan ta till. Sätta ihop dem på golvet eller i helt neutral, nystädad bur är en sån sak. Golvet är ju bra iom att de har mer plats. Att bada dem innan och kanske tom låta dem vara lite fuktiga (självklart inte blöta och förstås inte i ett svalt rum) så att de lukar neutralt och dessutom har lite annat att tänka på är ett annat trix. Det brukar jag göra om jag ska sätta ihop vuxna hanar. Det kan också vara en ide att våga ha mer is i magen. Jag vet de som sätter ihop marsvinen, stänger dörren och går. Efter några timmar brukar det mesta löst sig… Gnabb får man räkna med den första tiden. Det kan ta många veckor innan en flock är harmonisk. Däremot vill man ju helst undvika att de verkligen skadar varandra, men det brukar de oftast inte göra.

Och sen tricket att ha en bra kastrat förstås. ;)

#6 Det borde ha funkat tycker jag. Svårt att säga varför det inte går bra.

Jag har haft nästan löjligt enkelt att sätta ihop honflockar, det har liksom bara funkat av sig självt. Men nu på sista tiden har jag haft en del tjafs fast jag tror att det är en speciell unghona som ligger bakom allt trams. Hoppas hon lugnar sig. Tidigare fick jag ihop hanepar plätt lätt också men nu har det gått troll i alla mina hanar alla slåss… Eländigt när de inte kan bo ihop när det vore det trevligaste för dem. Dumisar.

Bada dom gjorde jag ju faktiskt inte, det tänkte jag inte ens på då jag aldrig behövt göra det på honorna förut. Att ha lite mer is i magen behöver jag nog också, men då jag hade en ganska långt gången dräktig hona och 2 nydräktiga i samma bur vågade jag inte låta dom slåss så som de gjorde. En av de som slogs var dessutom en av de nydräktiga.

Jag låter dom gå uppdelade i sina provisoriska burar tills de fått sina ungar, så gör vi ett nytt mer grundligt förberett försök senare. :)

Nej, jösses. Är de dräktiga så tänker jag helt annorlunda. I slutet av dräktigheten gäller att inte göra några förändringar alls. Tidigare i dräktigheten tycker jag att man kan låta dem göra upp om man behöver byta sällskap till dem, men aldrig om den dräktiga hamnar i underläge. Då får de byta till ett mesigare sällskap. Ofta beter de sig dessutom annorlunda pga ändrade hormonnivåer när de är dräktiga.

#11 Nej precis, jag känner detsamma, därför får de gå som de går nu även om det är lite kaotiskt med välta bokhyllor och ihoptejpade flyttkartonger för att få plats tills de nya bokhyllorna kommer. Så försöker vi igen när alla fått sina bebisar och jag kan ha mer is i magen.

Den bråkigaste av dom är dock inte dräktig, så jag vet inte varför hon är så bråkig.

Vissa honor kan vara rätt stökiga när de är dräktiga. Jag förstår att du blir orolig när dräktiga honor är i bråk och är de långt gångna ska det undvikas. Jag förstår att du väljer att hålla dem separerade.

Om mina honor bråkar till och med om de slåss så struntar jag i det för det går över på ett par dagar och såren får man väl tvätta då. Det jag menar är att det kanske inte är så obråkigt hemma hos andra heller men att inte alla ser så allvarligt på det. Jag tycker att det hör till med en massa jagande och pip vid ihopsläpp. Då och då blir det mindre slagsmål med små bitskador men de brukar alltid lugna sig innom en vecka. Jag tycker att det finns mycket att vinna på flockhållning det är praktiskt och platssparande och för marsvinen själva är det ett trevligt sätt att leva på och mer naturligt än parvis. Så jag brukar låta dem härja så mycket de behöver och ta den tid de behöver för att komma underfund om varandra. Bara en gång har jag gett upp och flytttat om mina hongrupper då var det en dräktig hona som fått massor av små bitsår på rumpan.

Jag har haft bråkstakar som kommit till min flock. Just nu 9 honor & 1 kastrat. de har försökt bråka & leva rövare. Men kastraten som är en stor pojk & hans "partner" som är lika stor hon har satt de på plats. Men vissa djur trivs inte i en stor flock. KÄnner sig hotade eller så har de inte den "kunskapen" hur man ska komunicera. Hos mig är det så tydligt hur rangen går. Vilka som står längst fram osv. Jag har en hona nu som aldrig trivts i min flock. Hon flyttade till en bekant & dess kastrat. Men har nu fått komma tillbaka eftersom killen dog. NU går det bättre.

Vad du ska göra vet jag inte.  Din sura kanske bara inte vill gå i flock. Eller så får du slänga hit henne ,) När hon kommer hem igen kanske hon tycker att hon kommit till paradiset. För alla andra var så stränga på semestern ;)

Jag brukar ha de honor som inte går i avel för tillfället i grupp. Hade dem tidigare på 1,44 kvm men antalet marsvin där en dag uppgick till 8 så blev det oroligt och jag tog tag i att utöka buren till det dubbla. Så storlek på buren har nog betydelse, och vad som krävs varierar säkert med olika individer.

Att introducera nya marsvin leder till allt mellan ingen reaktion öht till bråk i 1-2 dagar. Bråk kan se ganska våldsamma ut, men eftersom de har goda möjligheter att fly undan så brukar de klara sig ganska bra. Det går över och resultatet har aldrig blivit värre än småbett, småhack i öron och tussar med päls. Stora högar hö att gömma sig i och goda grönsaker att äta brukar underlätta. Jag brukar dock inte stoppa ned högdräktiga honor i flocken eftersom jag inte vill stressa dem.

Jag har aldrig haft några stora problem med att sätta ihop en grupp honor, enda gången var när Kikki och hennes dotter flyttade ihop med resten av teddyflickorna. Kikki for runt och jagade de andra men efter någon timme var allt frid och fröjd!