Intressant tråd! :D

Jag är bara i början i aveln av mina varianter (har precis välkomnat andra generationen "Saphira's-grisar" bland mina foxar), så mycket av informationen om mina linjer kommer från andra uppfödare och egen efterforskning vid inköp av nya möjligen blivande avelsdjur. Jag skickar även ut formulär om hälsa och temperament till mina marsvinsköpare för att i den mån jag kan, följa hur de egenuppfödda djuren utvecklas och därmed få en överblick över hur de mår och hur de är som husdjur. Jag önskar även att köparna hör av sig om deras marsvin skulle bli allvarligt sjuka eller skulle avlida. I framtiden hoppas jag att "mina" linjer har kommit längre fram och är väldokumenterade. Då har jag förhoppningsvis fått följa många av mina grisar genom livet och har egen erfarenhet om djurens eventuella åkommor och livslängd.

Min erfarenhet av mina djur och det jag känner till om deras linjer:

**Nonself black fox/otter:
**Inga kända hälsoproblem. Får ofta sunda, "bakpotatiskroppar". I mitt tycke ganska lagom typade. Flertalet i den närmsta släkten lever fortfarande och mår bra. Ofta nyfikna, men lugna som vuxna. Trygga och framåt. Väldigt bra (tycker de är bättre än "medel") förmåga att fungera med andra marsvin.

Denna variant är den som har varit med längst och är min främsta ras, erfarenheten sträcker sig från 2009-nutid.

**Teddy
**Inga kända hälsoproblem, men två av mina grisar har tenderat att få svamp. Dessa är dock inte använda i avel. Mina teddysar är orädda, framåt och framförallt milda och jämna i sitt temperament. Mig veterligen är många av grisarnas äldre släktingar fortfarande i livet. Min äldsta hona är bara 2 år, så mitt gäng är fortfarande väldigt ungt. 

Jag föder även upp Self cream (det kommer även PEW och DEW och ev. lemon och saffron i framtiden) och har än så länge fått två kullar (år 2012), men min erfarenhet kring dessa är än så länge begränsad. Mina selfar har mycket pondus och självsäkerhet, är framåt och väldigt aktiva och utforskande. Brukar även ha bestämda åsikter. Min stamhona är 2,5 år och har aldrig visat minsta tecken på sjukdom. Hon kommer från en seriös, duktig uppfödare som bara tar kullar om hon verkligen tror på kombinationen. Hanen till första kullen har flertalet av sina släktingar kvar i livet.

#1 Tack för ditt svar!

Fler?

Jag föder upp nonself harlequin och magpie.

Jag upplever dem som väldigt friska. Det enda jag tycker mig haft problem med är att de tenderar få urinvägsinfektioner men det har även andra av mina marsvin lätt att få så jag vet inte om det är ett släktdrag eller om det är något fel jag gör med kosten. Troligen är det mest kosten eftersom det blivit mycket bättre efter vissa ändringar. Vissa får också lätt små fettknölar vid hög ålder men jag tror inte det heller är mer än genomsnittet. Vad jag däremot tydligt ser är att de är otroligt lättavlade. De har hög fertilitet honorna blir oftast dräktiga på först brunsten och dräktigheterna är i regel okomplicerade liksom födslarna. De får ofta stora kullar nästan alltid fyra eller fem ungar som ofta föds redan på dygn 67-68 så ungarna är ofta rätt små men ändå väldigt livskraftiga det dör sällan små ungar och få föds döda. Jag upplever dem långt över medel när det gäller barnfödandet och det anser jag vara ett sundhetstecken. De är också väldigt aktiva och rörliga och har i regel inte så lätt att bli feta vilket jag ser som ett plus. De är sportiga. Jag upplever magpie som väldigt friska marsvin.

Jag har inte haft varianten så jättelänge att jag ännu kan utvärdera medellivslängden så väl men jag tycker att det ser ganska bra ut. Mina äldsta magpies har tackat för sig nu. Nougat hade en knöl på bakbenet i ett par år men den verkade inte påverka honom han var pigg som en mört och aktiv som ett ungdjur tills han plötsligt blev sjuk och dog nästan fem år gammal. Elie var lite racklig sista året och fick somna in när hon var fem år och några månader gammal. Min första magpie kull är nu 4,5 år där har en dött för ett år sedan och honan dog i samband med sin andra kull de övriga två lever. Andra kullen är fyra år gamla och vad jag vet så lever alla fyra tredje kullen blir strax fyra och alla tre lever. Så det ser rätt bra ut tycker jag.

Tempermentet är helt fantastiskt om man gillar aktiva nyfikna och orädda marsvin. Magpies är väldigt roliga djur! Full fart hel tiden. Jag gillar det men om man vill ha soffpotatisar som bara vill ligga i knät och mysa kanske andra vrianter passar bättre fast magpies kan det de också fast vissa har lite för mycket myror i kroppen för att ligga still ordentligt. Deras oräddhet och kontaktbarhet är något extra tycker jag. Parsonligen tycker jag att de är så härliga att jag inte vill ha någon annan variant. Jag är helsåld på magpie och deras sköna temperament!

De funkar bra i grupp. När det gäller honorna har jag aldrig haft problem. Jag flyttar runt dem i olika grpper rätt ofta och har aldrig känt behov av någon kastrat som håller ordning mina brudar klarar det själva. Jätteduktiga som flockkompisar. När det gäller hanarna har jag haft problem på sista tiden med slagamål men då finns andra hanepar och en massahonor här omkring som triggar bråk. Jag kan säga att det funkat tidigare och jag hoppas det kommer att gå bättre snart igen. Däremot verkar det i regel funka bra i de hanepar jag sålt så det är bara här hemma som de strular. Magpie tenderar att ha bra självförtroende och många är nog rätt dominata till sin läggning men samtidigt är de inte så benägna att bli aggressiva.

Jag har tidigare en kort tid fött upp self cream och de & pe white det var inte länge så jag är ingen expert där. Men jag upplevde dem som mycket bräckligare än de mer friska och robusta magpie. De djur jag hade fick många småkrämpor och ingen utom en har levt längre än fyra år. jag kan ha haft otur och det finns säkert friskare linjer i de varianterna men jag var absolut inte nöjd med hälsan på de djur jag hade. Episkey som är den enda cream jag har kvar fyller fem om några veckor hon har varit frisk men börjar nu se väldigt gammal och racklig ut.

Temperamentet däremot klagar jag inte på de är inte lika roliga att ha som magpie men de är istället skönt lugna och mysiga att sitta och gosa med. De är väldigt pratiga det är gulligt men det innebär också att det är ett väldigt pipande och klagande vid kloklippning och annat pyssel. Episkey är en riktig drama queen.

Intressant tråd! Hoppas många fler uppfödare skriver.

Tack godisgrisen! Några till uppfödare finns väl här på MiF? Skriv, skriv! :)

Har två teddykorsningar som är 7 år nu och har varit helt friska hela livet, mer vet jag inte x)

Jag är väldigt grön men kan dela med mig av det lilla jag hunnit få en uppfattning om.

Jag har 16marsvin från 3år och yngre. Jag började med magpie/harlequin (från godisgrisen och Arinah) och har sedan även skaffat in ett litet gäng med self/fox/otter från olika håll.

När de övriga kom hit så bekräftades min teori om att magpies & harlequiner är en lättgödd och tålig variant av marsvin. De kräver inte mycket kraftfoder, växer ganska snabbt och blir rejäla. De är nyfikna och orädda.

Fox/otter/self-gruppen däremot är mindre och har i vinter gått ner sig lite tills jag insåg att det krävdes mera kraftfoder till dem för att de skulle hålla hullet. De är inte heller riktigt lika oblyga och framåt som nonselfarna.

Nu har jag inte så många marsvin och nonselfarna kommer dessutom från "samma" håll (liknande linjer och bra uppfödare) så att de är som de är kan likaväl bero på att de fått en väldigt bra start i livet. De övriga kommer från lite olika håll som sagt och där vet jag egentligen inte så mycket om hur de haft de tidigare, hela den gruppen är inköpta som vuxna djur medans nonselfarna har vuxit upp här. Det gör säkert också skillnad.