Små sjusovare.
Tidiga mornar lagomt när jag laddar kaffekokaren brukar gänget vakna upp och tala om att nu vill vi ha käk.
Samtliga hänger då vid buröppningarna och var och en pockar på sitt eget lilla vis på uppmärksamhet, Hedvig skakar otåligt på gallret, Vild Vittra håller i vanlig ordning på att trilla över kanten när jag öppnar luckan och restrerande har sina olika läten där dom talar om att minsann var och en anser sig ha förtur.
Men för en tid sedan höll jag på att få hjärtsnörp då den gapigaste av dom alla lilla Tila var helt tyst och hon var inte ens en gång framme!? Hjärtat stod nästan stilla då jag försiktigt rörde vid hennes mysrulle som hon sover i, och glädjen var underbar då hennes lilla tryne stack fram och hon såg ut att ifrågasätta - Oj hoppsan höll jag på att försova mig?. Lättnaden var oerhörd över att hon visade sig vara varken sjuk eller död som jag ju trodde. Hon var bara trött.
Tila har alltså nu på lite äldre dagar blivit en liten sjusovare, och jag har vant mig med att jag får röra lite lätt på hennes mysrulle när jag serverar frukosten så att hon inte missar alla godbitarna.
Är det flera som har små sjusovare? Berätta om dom.
Marsvin 4-ever 
.
Jag har en liten sjusovare som jag också får PETA lite försiktigt på för att väcka till liv. Mumindalens Maja heter hon och nu den 20 Februari blir hon 7år och 4 månader.
Jag får ofta hjärtsnörp av hennes fasoner och det var nog för något år sedan jag märkte att det hör ihop med att hon troligen nu är döv eller iallafall hör väldigt dåligt. Hon skriker inte lika högt som tidigare men när hon väl skriker då är det ofantligt högt då hon troligen inte hör hur högt hon faktiskt låter!
2 gånger har hon skrämt mig ordentligt då hon legat kall och livlös men efter lite värmande kramar och stödmatning så har hon återuppstått. Jag hoppas hon hänger med lite till för hon är otroligt charmig och mysig även fast hon skrämmer livet ur en allt för ofta
Sajtvärd för Djurfoto
www.mariekengren.se
Här har vi Poppy 6,5 år. henne får man ibland putta på vid matning annars sover hon lätt vidare. Antar att hon precis som min gamla farmor (91 år) blivit tämligen döv med åren. Det där med hjärtsnörp känner jag igen!
Greta var en sån :) Hon var nog döv för hon hängde aldrig med hur mycket resten av flocken än gapade efter mat. Flera gånger trodde jag att hon var död och var framme och petade på henne för att få hennes uppmärksamhet "Hallå där, nu får du hänga med om du ska få någon mat!".
Hanna
![[rumelle]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Min Hubert-Birger var också sådan på gamla dar. Han brukade alltid börja gny när man kom hem från jobbet, men då han var 6-7år hände det att han sov vidare och vaknade med ett ryck när man stått och tittat på honom ett bra tag. Som om det tog ett par minuter för honom att registrera att han faktiskt hade hört mig gå i dörren. :P
Elsa skrämmer livet ur mig nästan varje dag. Hon är inte helt döv ännu så det räcker med att ropa hennes namn eller klappa i händerna så vaknar hon men det är lika otäckt varje dag.
Nellie skrämde mig också några gånger förra veckan när hon bara låg och kurade i höet utan att komma fram. Visade sig att hon frös eftersom hon är nyklippt för så fort jag höjde temperaturen så var hon som vanligt igen :-D
Starta ny diskussion