Foto från ikväll.

Bångstyrig och vill inte sitta still. ;)

Inte många 3 veckors pluttar kan skryta med bad ass ärr men Chifu kan med sina trasiga små öron. ;)

Han ser lite tokig ut vid munnen från denna sidan. Det är mattes fel.

Jag ställer in havregröt i buren varje dag. En dag glömde jag bort att tvätta honom efteråt vilket resulterade i att han hade enormt mycket intorkad gröt i pälsen under och bredvid munnen. Så pass att pälsen lossnade från liten bebis när jag försökte luckra upp det med vatten. :( Men det växer ut igen. Hoppas vi. ;)

Åh alla dessa val! ;)

Den? Eller den? Eller den? Eller…

Det finaste vi har sätter vi på bordet…. i matskålen. ;)

Foto mitt i ett popcornlyft. ;)

Jag går och lägger mig här hos mamma tills du slutar med den där blinkande mojängen.

Fina mamma passar på att ta en morot när skålen äntligen är Chifu-fri.

Älskade rara Coffee Break som gjort ett så fint jobb trots att det inte gick som vi hade tänkt och hoppats på.

Tack lilla Kotte-Böna för den finaste lilla pojken!

Så bedårade!!

Det är kul att se att han mår bra. Och skönt att veta att jag inte är ensam om att få småbebisar. Dom är 5 veckor nu och den minsta väger 100 g och den andra väger 147 g. Men dom är pigga o glada o skiker högst av alla :)

Åh så kul att få se en massa nya bilder! :) Hans bakgrund gör honom lite extra söt, en riktigt fighter. 85g och 3v är ju en helt sanslös siffra, tänk vilken vilja han måste ha.

Vilken sötnos & kämpe! Han är helt bedårande!

Vilken fantastisk kämpe han är! Jag har inte hört talas om en mindre unge som överlevt. Rekord Chifu. Ni har gjort ett fantastiskt jobb både lillkillen och hans matte!

Jag vet ju vad du går igenom eftersom jag har min egen Chifu nämligen Bill lägger in en bild på honom hoppas att det är inspirerande. :-) Bill vägde 61g när han föddes han var näst störst i sin kull den minsta vägde 46g men han levde inte länge :-(. Bills startvikt är oerhört mycket högre än Chifus och vid tre veckor vägde Bill ca 140g så trots att han i mina ögon växte segt och var bräcklig var han ju mycket större än chufu. Bill var ändå mer prematur än Chifu då han föddes redan på dag 61 det är galet tidigt. Chifu är mindre och i mina ögon av den anledningen en större kämpe än Bill han är också lite duktigare som äter gröt och saker från fat! De vägrade Bill han åt hö, kraftfoder och grönsaker men inga av mina mödosamt tillrörda grötar och andra näringsrika saker som jag tyckte att han skulle ha… nej jag fick snällt fortsätta att mata med Fortimelsprutan i en evighet som det kändes.;-)

Bill är nu drygt ett år och fortfarande rätt liten och späd men pigg som tusan. Chifu och Bill är dessutom släkt. Chifus pappa Samsung är son till Bills halvsyster Zabini. Kämpesläkt! :-)

så himla charmig! Kul att det går uppåt :)

Vad skönt att höra att allt går bra! Vi behöver fler uppfödare som dig _Charlie så låt inte det här sänka dig! Jag håller alla tummar och tassar för dig och dina limpor.

Vad fina ni är! Tack för alla kommentarer! :)

Så roligt att läsa om lilla Chifu :) Han är verkligen liten, men vilken vilja! Och så söt, älskar verkligen bilden i inlägg #3

Ja sa ju det han axlar Charlies mantel med bravur ♥

Bra kämpat _Charlie det ska du ha en eloge för ♥

växer gör han ja

#13 Bill är vår förebild här. ;)

Så då är Bill, Chifus farmors bror.

Så här i efterhand kan jag ärligt säga att jag vet inte om jag skulle göra om detta igen. Jag tror att det var tur att jag aldrig hade gjort detta förr, nappat upp en kull helt och hållet från födslen. För när jag satte igång hade jag enorm beslutsamhet att vi skulle fixa det, och ingen vetskap om hur fruktansvärt det skulle vara psykiskt och fysiskt att genomföra.

Jag har nästan gått ner mig totalt under dessa veckorna, första veckan var det 4 ungar som skulle ha mat dygnet runt, och man hann knappt mata klart den sista i kullen innan det var dags för den första att ha mat igen. Sömn är något som är så viktigt för mig, utan stadig sömn slutar jag fungera.

När dom sedan trillade bort en efter en blev det ju inte bättre. Men så här i efterhand är jag mycket glad och stolt över att jag inte gav upp, för tack vare det har jag fått ha Chifu i mitt liv i tre veckor. Jag vet ännu inte om han finns kvar i framtiden, men jag hoppas att han gör det.

Så ja, därför kan jag inte säga med säkerhet att jag gör detta igen. Kanske låter jag naturen ha sin gång nästa gång det händer. Eller kanske orkar jag ändå. Förhoppningsvis ställs jag inte inför det beslutet igen, och om jag gör det får vi se vad beslutet blir.

Jag är ändå otroligt glad för all stöttning och alla påhejningar vi fått från er, stort tack till ängeln som snabbt som blixten skickade fortimel till oss när ungarna tynade bort och jag inte kunde få tag i det själv. Även Stort tack till de som mailade och bad om att få skicka fortimel men inte behövde, vilka hjärtan ni har.

Tack hälsar både jag och Chefen för att iaf han fick möjligheten att leva. Nu håller vi tummarna att vi får följa honom under många långa och underbara år framöver. :)

Och självklart måste jag ju tacka Pappa Samsung för denna fina unge, tacka Eulwen som så generöst erbjöd oss att låna honom, tacka Godisgrisen som fött upp en så snygg herre och så vill jag tacka…

"Okej tjejen, ta ditt pris och lämna scenen, vi har hört nog."

#20 Bravo bravo *klappar och stampar* Torkar en tår ♥

Så nu kan du lämna scenen

Ja det var allt en jäkla resa han gjorde Samsung och han hälsar nu att "tack bock, men hädanefter porrar jag endast loss här i hemmets trygga vrå". ;)

är så glad för din skull att han överlevde, lilla pojken <3 du ska inte döpa om honom efter någon som också var den enda överlevande, nu ger jag ett exempel "nemo" eftersom han var det enda överlevande ägget :) jag menar inte att det är något fel på chifu det är stencoolt o passar lilla parveln

Hehe nej inte ska jag döpa om honom inte, han är ju Chifu, min lilla tappra Hövding och Chef för livet. ;)

Länge leve Chefen! :)

Hejja Chefen, och dig _Charlie! Jag har förlorat en liten premis, efter bara ett knappt dygn - och det var något av det vidrigaste jag upplevt genom marsvinstiden. Man tyr sig till de små så fruktanvärt fort. Så jag kan fullt och helt föreställa mig hur hemskt det känns att förlora en hel kull, en efter en. Många många kramar och applåder för att du varit så duktig!

Jag har en fundering.

I morgon fyller Chefen hela 4 veckor, och om han hade varit en "normal" liten pojke skulle han flyttat in till vuxna Hugo och 3 månader gamla Boston.

Men. Nu är han bara en liten plutt som inte ens passerat 90 gram ännu.

Inte ska jag väl separera honom från mamma än? Finns väl inte en chans i världen att denna lilla krabat skulle vara könsmogen och lyckas bestiga sin mamma än på ett bra tag?

Hur mycket tyr han sig till mamma då? Han diar väl inte, någon mjölk kom väl aldrig?

Jag har svårt att tro att han skulle klara att para OM han nu är könsmogen (vilket borde kunna bli senare än normalt iom starten) men samtidigt känns det dumt att "störa" för mycket nu när han ändå fortfarande är så himla liten. Kan inte fatta att han är hela 4v redan… Under 90 gram liksom!? :P

Jag vet, han är så pyttig så det finns inte. Med hans storlek kunde han lika gärna varit född ikväll. :O

Jag är väldigt orolig över att jag förstör för honom om jag tar ifrån honom mamma och sätter honom med grabbarna. I jämförelse med dom är han absolut inte stark, och han har inget extra hull att ta av.

Han tuttar ofta och mycket på CB, i ena spenen är det helt tomt, i andra spenen lyckades han till slut få igång någon genomskinligaktig vätska, jag antar att mjölken kanske inte är helt fullfet på henne det lilla som kommer ut.

I alla fall, det känns som att hela han halkade efter så där 3-4 veckor, han beter ju sig absolut inte som de andra 4 veckorsungar jag haft förut utan mer som om han var 7-10 dagar gammal.

Jag har för mig att könsmognaden till viss del hör ihop med vikten. Du märker om han börjar uppvakta henne. Sen är det väldigt väldigt ovanligt att en liten parvel får till det med en vuxen hona, även om det hänt. Tycker han skall stanna, speciellt som han faktiskr lyckats dia igång en tutte.

Härligt med din fina lilla skrutt:-)

Jag smälter alltid när jag får se hur det gnistrar i hans små ögon. Åhh! Lilla mannen med guldhjärtat. Fler sådana här lyckliga sagor!

Jag resonerar som er, jag hade helt klart haft kvar honom med sin mamma och resten av tryggheten ett tag till. Det kommer säkert en dag då du känner att rätt tid är kommen :)

Min sista kull för i år blir även de 4 veckor idag, men de får bo kvar med mamman och de andra damerna ett par dagar till. De föddes någon dag för tidigt och snuttar fortfarande på mamman så de känns inte redo. De är inte precis några kurredutter heller utan snarare mommas boys, så det känns rätt lugnt på det planet med ;)

Jag tycker du ska låta honom gå med mamma minst en vecka till, tror inte han är könsmogen och det dröjer nog några veckor till. OM han skulle bli könsmogen medan han går med mamma…hur i hela friden ska han få till det med den lilla kroppen

Jag tycker det ska bli väldigt intressant att följa Chifu, jag är nyfiken på hur stor han blir som vuxen. Om han fortsätter vara en "plutt" eller om han växer i kapp så småningom. 

Tack så mycket, då kan jag släppa oron över att flytta honom alla redan och låta honom gå kvar ett tag till med mamma. Jag får hålla lite extra koll på honom och se när hans beteende börjar ändra sig mot henne. Än har jag svårt att tro att han skulle lyckas även om han verkligen skulle försöka. Han är ju vad då, en tolftedel av henne. haha!

Jag får ta tillbaka det jag skrev om vikten igår. Han vägde ju faktiskt vid 4 veckorskollen i morse "hela" 97 gram. På 4 veckor har han alltså ökat 50 gram från födelsevikten. Jöta petter, jag är som Eulwen nyfiken på om han kommer alltid kommer vara mini. Han kanske stannar som vuxen på 500 gram. ;)

Eller så blir han en sådan som tar 2 år på sig att bli vuxen. Allt har ju tagit väldigt mycket längre tid på honom, han verkar utvecklas precis som han ska men så där 4 gånger långsammare än normalt. Så han kanske ska växa 4 gånger så länge. ;)

Det är iaf väldigt roligt att följa honom och se honom utvecklas även om det går så långsamt. Jag kan fortfarande inte få in i mitt huvud hur den lilla taniga fjanten bara ens överlevt. Snacka om att ha alla odds emot sig och bara trotsa dom alla en efter en.

Han är minsann ett litet mirakel, och han får bli hur stor eller liten han vill så länge han lever och mår bra. :)

Måste fråga: kommer han stanna? Förstår att man fäster sig oerhört vid bebisar som honom. Skulle vara kul att få följa lillen och se hur stor han blir. :)

#36 Åh ja, han flyttar ingenstans. ;)

Nu har jag passerat fem hela veckor, woho!

Och inte blir jag mindre bortskämd med tiden inte. ;)

Plutt! ♥

åh vad roligt o se färska bilder kämpechiefen!

Hahaha, så himla söt han är Chefen!

Det är inte kloookt vad söt han är!

#38 Hur mycket väger han nu? Nyfiken :)

Han är gudomlig ♥ Vad väger han nu?

133 gram!

OJ Det var inte dåligt…

#46 Hehe, 133 gram, inte illa! Lille plutten

Hehe ja, och han ser ju så fjantig ut denna lilla underbaringen. Han verkar inte förstå att han är så liten när man tittar på hur han beter sig.

För ett par dagar sedan stod jag och skrattade åt honom när han skulle äta persilja. Jag hade lagt in en hög med hela kvistar och det var ju klurigt att bita av, och ganska hårt och tjockt. CB gluffsade i sig snabbt och han kom på att i stället för att kämpa med att gnaga av egna små kvistar kunde han sno färdig-gnagda från CB's mun.

Han hoppade och studsade och kämpade för att ta det hon hade i munnen och allt hon behövde göra var att lyfta huvudet lite högre så nådde han inte. :D

Gud vad fin han är! Go Chefen!

Men gud så söt han är :-* Vilken kämpe!

Kan man annat än beundra denna lille parvel ♥♥♥♥

Man har ju hört talas om s.k. teacup chihuahuas, men här ser vi nog världens första eggcup guinea pig. ;-) 5v och 133g, det är ju knappt man tror det är sant. :-) Kan du inte ta en bild på honom bredvid en tändsticksask? Nästa omslagbild till MM! Jag tycker du ska skriva en artikel om Chifu och skicka till mm faktiskt. Dels för att det är en otrolig historia och du skriver så bra, men också för att det blir en viktig tankeställare till alla egentligen som vill avla. Do it. :-)

Sötisen!

#53 Ja det tycker jag också!

Vilken liten kämpe! :)

Tycker som #53 och #54 Skriv i MM  om Chifu :) Han historia är så osanolik så det finns inte…du kan ju skriva det har vi här på Mif fått bevis på mer än en gång ;) Skicka gärna in bilder på honom också ♥

Hehe, nja, vet inte vad jag skulle skriva. ;) Men visst vore det intressant att höra om det finns fler ungar i hans storlek som överlevt. 36 gram, idag förstår jag inte att ni som är mycket mer erfarna än mig inte bara sa "du det är nog kört" utan hejade på och hoppades. Jag har tittat runt lite vad andra skrivit och jag har inte hittat ungar under så där 45-49 gram som överlevt, jag kommer nog aldrig förstå hur dessa ynka 36 grammen lyckades med allt en kropp måste lyckas med för att leva.

Här är en liten video! Filmades innan jag köpte minneskort till kameran, därav är den så kort. Och usel kvalite, men det är ju bebis-chefen!

10 dagar var han och inte alls intresserad av att gå på golvet, han ville tillbaka till mig (maten). ;) Sätt på ljudet. :)

#57 Skriv som du gjort här från dagen CB fick sina ungar och din kamp att få de att överleva…till nu tid ;) Förstår du att Lille Hövdingen är UNIK ♥ Fler skulle få läsa er historia inte bara vi på Mif ;)

#57 men gud, så sorgligt o sött på samma gång. din lilla plutt har verkligen berört mig, en äkta kämpe

Hur många Chifusar får det plats i en myspåse?

Ganska många… tror jag… =)

En 4 st eller fler ;)

Jag utser honom som Årets mkarsvin 2012.

Hans historia och kämparglöd är unik och han är bedårande söt och ett äkta mirakel.

#62 Jag håller med dig till 100%

Det är en fantastisk historia som tål att berättas. Inte bara om fina Chifu, utan om ditt engagemang. Som andra påpekat, det finns mycket att lära. Så skriv!

Även jag röstar för att lilla chiefen blir årets marsvin! :)

Bild tagen nyss. :)

Grattis till mig på min 6-veckorsdag!

Grattis Chifu på 6 veckors dagen ♥ Vad ligger vikten på idag?

Badaboooom! 168 gram!

Oj Snart uppe i 200g ♥ men det dröjer någ några veckor innan han når 300g..

Om han följer kurvan han haft de sista 2 veckorna bör han ligga på 300 gram vid ca 11 veckor. :)

Grattis Chifu!

6 veckor och 3 dagar. Idag har jag sett Chifu kurredutta för sin mamma för första gången, så nu åker han ut innan han övar upp sina nyfunna färdigheter. ;)

Han kommer om en stund få flytta ihop med Chivas. Jag valde honom eftersom han för tillfället har en skadad baktass och därför förhoppningsvis kommer ta det lugnt med honom.

Liten bebis blir stor, lite sorgligt men otroligt roligt! :)

#72 GILLA!

Några nya bilder tagna idag. Se så tjusig han börjar bli! :)

♥

♥

♥

Jag vet ju vem som ska ställas ut i PET nästa år ;)

♥♥♥♥♥♥ Han är underbar

8 veckor gammal, 210 gram tung!

Mattes händer är fortfarande favoritgodiset, varenda gång. Undrar hur länge han kommer förknippa mina händer med mjölk, det var ju ett tag sedan vi slutade men ännu letar han mjölk från mina händer.

Han är helt bedårande, så söööööt!

#80 Tack, det tycker jag också. Men jag är nog en aning partisk. ;)

I morgon får jag träffa honom live

jag tycker han redan är årets marsvin efter att igår fått egna ungar (inte personligen ) å sett hur små de är även fast de är normalstora så har jag mer grepp om hur himla mini mini lilla chifu verkligen måste varit, och att han överlevt är ett under. kämparkillen!

Så ståtlig!

Han är supersöt! :-)

Badabom! Idag fyller Chefen 11 veckor, och som grädde på moset landade vågen på 305 gram idag. Det börjar bli trångt i handen!

Grattis Chifu äntligen har du kommit upp i de magiska 300g Bra kämpat ♥

Så tråkigt att höra att dom andra inte klarade sig. Men chifu är fin och han är stor nu =) duktigt.

Sååå söt! Vill ha! ;)

#86 RIKTIGT vacker är han! :')

Åhhhh så fin han e!!! <3

Grattis super chifu :) !! Det vart en lång resa till de 300 gr. in ii vuxenlivet Hur går han ihop med pojkarna?

Han är så söt, han! Har aldrig sett så litet marsvin tidigare. Så himla gulligt.. :)

Om 2 veckor fyller Chefen 4 månader, det var det nog inte många som trodde han skulle göra. Inte jag i alla fall. ;) Petar in lite nya bilder på lillfisen som nu väger 428 gram! :)

♥

♥

Lik far men söt ändå. ;)

#97 Men HALLÅÅÅÅÅ!!? Lik far och DÄRFÖR söt! Jue…..

Men gullechefen!! 

haha, skönt ihopklippta bilder! såhär tänkte jag när jag såg chifus blick:

Samsung: Chifu, I am your father!!

Chifu: No way… (ò.ò) 

vår A-kull, alltså chefens kusiner, eller… typ… avlägsna släktingar… alltså samsung = sonen till deras pappa… uhm de hälsar i alla fall!

#100 Samsung är son till din A-kull's pappa? Så, Samsung är halvbror med din A-kull? Då är ju din A-kull fastrar och farbröder till Chifu! :D

Chefens nos är väldigt rund, den är så extremt icke-nonself'ig den kan bli. Det måste väl vara rexgenen som satt sig på näsan? Jag brukar ha svårt för de långnosade nonselfarna, denna trubbiga runda lilla saken är jag förälskad i. :D

#101 att samsung är halvbror med A-laget är helt rätt fast, vänta. faster…. fars- syster näa. eller jo det blir det. fast, mer, halvfaster o halvfarbröder haha

En hälsning till Chifu från vår överlevargris och lille kämpe Dumle.

Dumle gick igenom ett riktigt trauma för ett år sedan, bara fyra månader gammal. Han fick akut pungbråck och opererades på Roslagstull. Dumle fick stanna över natt på vet-kliniken. Vi var ju såna nybörjare på skötsel.

Jag gick här med en hård klump av oro i magen hela operationsdagen. Ville inte berätta för Dumles 11-årige husse, min son, att det var stor risk att Dumle inte skulle överleva.

Dumle klarade sig inte bara. Ett par timmar efter sin hemkomst klättrade han (i ett obevakat ögonblick) över en 35 cm hög bräda för att komma till storebror Gozo på andra sidan. Han hade magen full av stygn. Jag blev jätterädd att de skulle ha gått upp. Men veterinären visste vad hon gjorde när hon tråcklade ihop Dumle.

Livsvilja och framåtanda är Dumles signum. Smart som få när det gäller att komma först till maten och riva åt sig från sin större fosterbror Gozo.

Kanske är det Dumles nyfikenhet som gjort hans nos lååång. Hela hans utseende är kufiskt. Men det vet inte Dumle. Han njuter av livet, rusar nyfiken fram och tuggar på allt som kan sätta livet på spel (om han hinner hitta det före husse).

"Livet är toppen," hälsar Dumle och tillägger när jag ber honom snällt; "Din matte är klok, stark och snäll som bara den. Käka och väx, lille vän!".

Ha det gott Charlie! Du förtjänar alla framgångar du kan få.

 KRAM!