Åh så vacker hon har blivit! En sådan tur du hade. 

En sån liten söt groda hon var! Men åh så vacker nu! :D

Ha ha som det kan gå. Har för mig att Abico drabbades av samma gällande hennes Vild Vittra? 

Som sagt var dom små fula ankungarnablir oftast små skönheter.

Galet söt! Älskar att hon ser ut som min dvärghamster på de första bilderna 

Jag tycker hon ser jättefin ut på babybilderna! Stooora ögon, stora öron och helt ok nos. Hennes små örontofsar på tonårsbilderna avslöjar vem mamma är ;-) Jättesöt!

Sparade du inte en hane i samma kull?

Jag skulle ju bara behålla Xíexie i min kull men de bidde kvar alla tre XD Fast det är jag glad för för att de har alla olika fördelar. Jag kommer inte att avla på Xíexie då jag är rädd att förlora henne men att bestämma vilken av hanarna som ska gå i avel kommer inte bli lätt. Ai har helt klart utseendet för sig men Jai är den som är roligast och trevligast och sin mor upp i dagen <3

Fast det känns bra att ändå ha bägge ifall det skulle hända någon av dem något, de är ju det sista som finns kvar att avla på i den linjen.

oj vad fin hon blivit! Älskar verkligen den färgen på marsvin 

#5 Ögonen var nog det enda jag "ville ha kvar" från hennes utseende som bebis. ;) Visst var hon fin, men de andra hade finare attribut. Då. ;)

Jo jag sparade Boston och tyvärr lämnade han oss för några veckor sedan. Så jag är glad att det blev som det blev med Baltimore, att jag har Pluras linje kvar i henne, annars hade den varit slut hos mig nu.

Hehe ja lite örontoffsar har hon allt, precis som mamma Haiya. ;) Bå bilderna ble hon dock rätt ruffsig eftersom hon absolut skulle springa och undersöka "gräsmattan" hellre än sitta still. Men visserligen har Ella också lite örontoffsar och hon har nog inget långhårs i stammen på många generationer. ;)

Temperamentet på denna damen är väl inte det bästa. Hon är pigg, nyfiken, äventyrlig och sprallig, älskar livet i allmänhet. Men inte så mycket människorna. Som mamma. Haha! ;)

Ja det blir spännande att följa dina sötnötar i framtiden! =)

#7 Vad tråkigt med Boston :-(

Ja, det är ju väldigt individuellt med örontofsar :-) Tror faktiskt att ingen av mina har örontofsar som utmärker sig. Rufsi har lite. Hade en sheltie tidigare (kullsyster till Nellie), hon såg så kul ut för hon hade jättemycket rufs bakom öronen men typ inga kinder, domarna skämtade om det ett par gånger XD

Få hoppas att hon lugnar sig med temperamentet då

#8 Tack. Ja det var oväntat och dramatiskt. :/

Hehe det lät snitsigt, med massa bakom öronen och inga kinder. Varför vara som alla andra liksom. ;)

Ja det är intressant att 2 systrar från samma kull, som flyttade hit samma dag och bott tillsammans sedan dess, haft samma typ av hantering etc, kan vara så olika i sätten. Haiya har sedan hon var liten varit mycket lite intresserad av människor, "ge mig det jag behöver och låt mig sedan vara i fred" ungefär. Medan Humla är den som alltid kommer fram och tigger kel i buren, lyfter så man kommer åt under hakan och sluter ögonen och njuter.

Jag ska när det lugnat ner sig lite här hemma sätta igång projekt vänja grisar vid mina händer för de som ännu har lite svårt för det. Det är lite svårt att hinna med när man har ett gäng. ;)

#9 Det förstår jag :-(

Haha, ja precis XD Nellie har lite samma stuk med massor av man men hon har rätt bra kinder också. Hade så extremt gärna velat prova att ställa henne för hon är helt klart den snyggaste jag har! Känns nästan lite meningslöst att fortsätta avla ibland, när jag vet att jag aldrig kommer få djur som ser ut som Nellie (om man bortser satinet då)

Och även samma med temperamentet på Kitty (örontofsen :-P) och Nellie, Kitty var väldigt skygg och stressig medan Nellie är extremt framåt.

Känner igen det :-/ De av mina som är tama har antingen varit det när de har kommit hit eller så har de gjort sig själva tama. Jag är väldigt dålig på att hantera dem, tycker det är roligare att bara titta på dem :-P

Hon e så vacker, Baltimore 

Önskar att det aldrig dök upp nån allergi så vi hade kunnat ta henne…men tur för dig som får ha henne kvar å njuta