🌺Jag skickar ett PM, Charlie.

Tråkigt att du tagit detta beslutet, men jag förstår dig. Åå vad jag förstår dig. Jag hoppas du kommer tillbaka in i aveln igen för som du säger, du med alla dina erfarenheter är en sjuhelsikes uppfödare. Nu får du bara se till att alla små bebisar får fina hem och sen gosa ner dig i dina smågrisar utan att behöva planera inför parning, förlossning, småbebisar och hemsökande. Nu är det bara du och familjen *kram*

❤️

Tack. ♥

Fint skrivet, fällde en liten tår. Förlåt att jag frågar men måste du kastrera hanarna? Menar absolut inget illa och hoppas du inte tar illa upp.

Tråkigt beslut men jsg förstår dig. Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur mycket som kan gå fel och hur mycket mer jsg skulle behöva kunna. Jag har haft tur, hittills, men inser att någon dag drabbas mina grisar också. Och just den där biten med att "det var mitt beslut att para" inser jag kommer bli tuff att bära. Det var orättvist att du skulle åka på så mycket tycker jag, du är en sån uppfödare som det borde finnas fler av. Men nu kan du bli en sån där som skaffar en ny söt gris om du vill bara för att du fallit för den! :-) Vilken som helst!

#5 Jag kastrerar dom, för att kunna ha kvar dom. En i var tjejbur. Ska jag kunna njuta av marsvinen, och ge dom de liven jag själv tycker att de förtjänar, och ingen avel står i vägen, så kan jag inte ha massa hanar i ensamma burar staplade. Jag har aldrig kastrerat marsvin förr och har aldrig gillat tanken, men jag tror det blir bäst för alla.

Kan inte säga annat än att jag förstår dig. Har aldrig sett maken till otur så jag förstår att du inte orkar mer. Det är ju ett trist beslut men det här är något man måste göra av lust upptäckarvilja och glädje finns inte det så kan man inte göra det. De som du gått igenom kan kväva vilken iver och vilken glädje som helst. Orättvist är vad det varit. 

Hoppas du nu kan luta dig tillbka och njuta av de marsvin du nu har. Kanske kommer du igen kanske inte. Men marsvinen tror jag att du har i ditt hjärta och det är det viktigaste.

Hoppas vi får se dig lika ofta på MiF i fortsättningen också. 🙂

Ok :)

Kramar och tankar till dig, _Charlie. 
Önskar dig all lycka till med dina kalasgrisar i fortsättningen, det måste kännas skönt att ha tagit ett beslut - åtminstone för en tid framöver.

Tack för stödet och alla fina hälsningar, det känns bra.

Samtidigt känns det hemskt. Dels har detta upptagit hela min värld under det senaste året, så jag känner mig lite vilsen och tom nu.

Men jag vet att det är rätt beslut.

I denna strävan efter att komma framåt i aveln har jag glömt bort varför jag hade marsvin från början. Mina principer har förändrats (till det sämre) under detta årets gång, och det skrämmer mig då jag förr var väldigt principfast när det gällde marsvinen.

Jag ser det som ett avslut, med en möjlighet att dra tillbaka beslutet när jag vill i framtiden. ;)

Det är ju inte alls konstigt att du känner dig tom och lite vilsen. Som du beskriver så har det varit en så stor del av ditt liv, med all planering och tankeverksamhet som du lagt ner på projektet. När det sedan avslutas så är det klart att det känns tomt - det är ju tomt. Du får försöka fylla den känslan av tomhet, precis som du själv skriver, med att få tillbaka dina principer och att bara njuta av dina grisar.

Du är så vis. Att stanna upp och reflektera är så viktigt, och det är synd att du behövt göra det p.g.a. väldigt tråkiga omständigheter. Jag tror att dina erfarenheter även kan hjälpa andra uppfödare (och människor i allmänhet) att stanna upp och ta sig en tankeställare. 

Kram igen!

En stor kram till dig Charlie!
Förstår dig fullt ut i ditt beslut. Själv hoppas jag att det "bara" är en paus då det är uppfödare som dig som behövs!

Massa kramar till dig och grisarna! ❤️

Jobbigt beslut det måste vara för dig 😕
Du är en jättebra marsvinsmatte som bara haft otur nu 😕

Kram på dig! ❤️

Känns det rätt i magen så har du tagit rätt beslut. Jag tycker du resonerar klokt och för ditt och dina mysgrisar bästa. Massa Styrkekramar

Du resonerar alltid så klokt _Charlie! Hoppas att det en dag känns rätt att avla igen & att du kan få dina magpie/harlequin rexar 🙂

Kram till dig & de dina! ❤️

Tack, vad fina ni är.

Jag har idag ringt och bokat in min Edward för kastrering om 3 veckor. Han kommer inte ens sövas under ingreppet, och de har aldrig haft ett marsvin som dött under ingreppet eller efter med denna metoden, så det känns okej, även om det är oroligt.

Chifu höll de med om var för liten ännu, så han får vänta lite till.

Åh, jag förstår dig! Du har haft det mycket den senaste tiden

Jag kan verkligen förstå att du känner som du gör. För din egen skull tror jag att du gör rätt val. Jag kan tänka mig att det är en enorm stress för dig att ständigt gå och vara orolig för dina dräktiga honor. Det är inte så det ska vara att avla. Det ska vara kul och spännande, och visst får man räkna med motgångar men det är galet var mycket otur du har drabbats av. Förhoppningsvis kommer det att kännas bättre i framtiden när allt har fått varit lugnt ett tag och då kanske du kan ta tag i aveln igen. Kramar på dig och de små bollarna! ❤️

Verkligen jättejättetråkigt men jag förstår dig. Det är helt sjukt hur mycket otur du har haft :-(

Det finns gott om tid att sätta igång igen i framtiden om du skulle känna för det :-) Jag har ju också ett tydligt avelsmål men jag har bestämt att det får ta den tid det tar med kanske 1-2kullar/vartannat år. Det är väldigt drygt att behöva vänta så länge men hellre det än att köra slut på sig själv.

Kramar <3

Jag tycker, precis som övriga, att det är jättetråkigt att du har tagit det beslutet. Som några sagt tidigare så behövs fler uppfödare dom tar djuren på allvar och engagerar sig i dem så som du verkar göra. Jag kan Dick inte säga annat än att jag förstår dig fullt ut, har själv brottats med samma tankar - men kom till ett annat beslut. Jag hoppas att du finner glädjen med dina grisar och att du längre fram eventuellt omvärderar ditt beslut :-)

Men stackars dig vad du drabbats! jag är fullkomligt stum.

Har fullaste förståelse över att du fått nog, hoppas innerligt att du nu enbart får njuta fullt ut över dina sällskapsgrisar. Tröstkramar.

Hm.. varför kom inte hela min kommentar med? Skriver om hela: Åh, jag förstår dig! Du har haft det mycket den senaste tiden. Så tråkigt för dig att det blev såhär med dina honor och ungar. Om du känner att du har valt rätt, så har du absolut gjort det! Du kommer säkerligen att få uppleva lycka med dina grisar och njuta av att äga dessa små liv i fortsättningen.

😕❤️

Det är just av denna anledning jag inte vill föda upp. Bara tanken av att jag skulle förlora någon av mina fem underbara honor i ett barnafödande…jag skulle inte klara mig med de skuldkänslorna och den saknaden!

#0 Kan säga att så kände jag också efter min honas bortgång. Ja, min älskade lilla Dolly.. Som jag försökte kämpa med i flera timmar.

Jag velar hit och dit mellan att kastrera min hane så han kan bo med honorna, men jag är så rädd att han ska dö under ingreppet.

#26 Har du möjlighet att skaffa en annan hane som burkompis till din hane? Ifall du är rädd för att kastreringen ska gå snett, menar jag.

Kanske missförstår jag; men jag fattade som att du har en hane som går ensam. I så fall behöver du ju hitta en lösning.

Vi har en kastrat som bor med en annan hane. Men kastreringen gjordes av medicinska skäl och han opererades på Roslagstulls djurklinik, där de är skickliga på marsvin.

Det är lite grymt att en del av er bor så långt bort från veterinärkliniker som har specialister på smådjur i allmänhet och marsvin i synnerhet.

Jag har lidit med Charlie och läst hennes engagerade inlägg i olika trådar. Hoppas vi får se mycket av henne på MiF i fortsättningen också.

#27 Jag har prövat med en annan hane, men min hane börja bita och ha sig så det funkade inte. Så jag lämnade tillbaka den andra hanen eftersom det inte funkade, jag skulle aldrig vilja att den också skulle få vara ensam.

Han var helt ner deppad när Dolly gick bort så raskt sökte jag en lösning, tänkte mig en kastrat, men det fanns inte. Så hittade jag en underbar kaninhona som han bor med nu, nu beter han sig likadant som när han gick ihop med sina jämlikar, kurrar, sover brevid kaninen, tigger mat osv.

 Specialister är jag tveksam om eftersom när jag åkte de som är mest specialister inom norrbotten med en marsvinshona som hade något i lungorna tyckte de att hon inte direkt var ung fast hon är 3 år, fast gammal är det väl inte direkt.

Så jag velar mellan kastreringen hela tiden, även om det är något jag vill pröva så är det stora risker, men då igen har han de där syndromet i rumpan som man måste rengöra ofta, många sajter jag läst om det syndromet säger att det blir värre med kastrering.

Jo, jag hoppas det ordnar sig.