Smakar han, naffsar lite lätt, eller biter han på riktigt?

Jag har nog faktiskt aldrig varit med om eller hört om ett friskt vuxet marsvin som biter människor, det är inte ett sunt beteende hos vuxna marsvin.

När biter han? Om det är när du klappar honom på sidan liksom ned mot magen och under hakan så kanske han är kittlig? Alla marsvin jag har haft har bitits när man klappat dem där.

Han naffsar på en men har ett ärr på magen efter att han bitit mig.

Vet att han inte gillar att man tar han på tassarna , under hakan , sidorna och magen, Han Biter en utan förmaning och man kan bara gosa me han eller klappa på han så kan ha bara hugga en. Han biter ganska hårt! Har fått flera sår efter han.

Han har alltid gjort så.

#3 Det låter som att han inte mår bra alls. Marsvin är bytesdjur, de fångar inga andra djur utan blir själva fångade. Vid fara flyr dom, de går inte till attack. Jämför med en hamster, blir en hamster rädd eller arg fräser den och kan flyga på och hugga. Marsvin flyr.

Ungar och ungdjur naffsar och bits gärna, de undersöker precis som små barn. De biter för att lära sig vad som kan ätas och inte. När de växer upp växer de ifrån det beteendet eftersom de vet att människofingrar inte kan ätas. Men väl naffsas på ibland, speciellt om de luktar lite gott. ;)

När de bits är det för att de har ont eller mår dåligt av någon anledning. Jag undrar därför om du haft marsvinet sedan han var bebis? Om han råkat ut för något riktigt illa av en människa någon gång?

Om marsvin bits för att göra skada, enbart av att du rör dess tassar, är något fel.

Jag köpte han från en djuraffären när han var ungefär 1.5 månad och nu är han 3år. Han är ju som sagt var väldigt osäker och rädd. Men vet inte om det har hänt nå när han var liten. Vissa dagar han han vara hur snäll som helst å jätte gosig men andra dagar bitsk och sur.

Han kan gå från att vara hur gosig och kelig som helst till att bita och hugga efter en på bara någon sekund. Jag har försökt tillrätta visa honom men han lyssnar inte. Vi tror även att det är inavel på han eftersom han har extra klo på varsin baktass och hans framklor växer inåt och snurrar på sig på nå konstigt sätt.

Han verkar annars må bra. Utan att han dricker mycket, antadligen stressad. Man måste ofta jaga han i buren.

Mamma har sagt många gånger vi kanske borde sälja honom till någon som inte har några barn eller avliva han men det vill jag inte. Även om han är knäpp och de så är han ju min lilla gölli bebis.

Jag skulle ju kunna tänka mig att mina marsvin har haft en "otrygg barndom" eftersom de kommer från djuraffär. Min ena flicka, hon som är mest oberäknelig gällande bitande, har flera hack i båda öronen och varje gång jag ger dem grönsaker tar hon en bit och springer iväg och gömmer sig med den. 

Det bästa tror jag är att vara så lugn och avslappnad som möjligt runt djuren. Inga snabba rörelser, försök att lugnt mota in dem i ett hörn istället för att jaga runt dem i buren när de ska lyftas upp. Att "tillrättavisa" dem tror jag inte alls fungerar med marsvin, det ger nog snarare motsatt effekt.

Jag håller med _Charlie, det låter inte som ett sunt beteende alls, speciellt inte med tanke på vilken ålder han är. Jag tycker att det låter som att han antingen är frustrerad eller har ont. Det låter konstigt att han vill bita på allt möjligt, som spadar och filtar, om det inte är i ett nyfikenhets-syfte. De kan ju mumsa och smaka på de flesta saker men inte hugga eller bita, det låter som om han försöker säga något till dig. 
Hur ser tänderna ut, har han tillräckligt att gnaga på? Är han aggressiv i övrigt, mot sina burkompisar?

#6 Jag tror på tillrättavisning av i stort sett alla djur. Det har för mig fungerat i alla år och idag har jag en dvärghamster som inte gör annat än pussas och unga marsvin som förstått att mattes fingrar inte är gotte :) Djur lär sig via betingning, och där ingår beröm och tillrättavisande.

Jag tycker att det låter som att han kanske kan ha ont.

Dra in saker i buren gör mina för att det är kul, lika så med att bita sönder saker. Det kan även vara att han är frustrerad och uttråkad för vad jag förstår så går han själv?

Ett av min marsvin vi hade när jag var liten bet ofta mig utan anledning. Han var också lite bestämmande mot sin kompis. Med lite små tjaffs men aldrig att han gjorde illa sin vän. Han bet mig vid flera tillfällen så det börja blöda, var av en gång jag har ett ärr. Han värrka inte ha ont under sitt liv, fast han blev bara 2 år då han plötsligt dog utan teckna på sjukdom. Fast det var som han inte vågade bi mamma då hon skulle bliver arg ( inte gör honom illa självklart). Han var påväg en gång men det var somt han ångrade sig i sista stund. Jag var hans offer och mig bet han utan anledning när jag bara satt o klappa honom med honom i knätt. Han var också köpt från djuraffär. Måste tillägga att det sista han gjorde var att slicka mig på kinden innan han dog då jag var där när allt hände. Allt gick så fort ena sekund sprang han på golvet och andra låg han i buren i kramper och efter bara någon sekund var han still, tyst och fanns inte längre med oss. Vi han inte ens reager inte göra något. Kan inte marsvin vara precis som oss människor olika humör med olika aggressiva och sura? Jag mena alla är ju individer, vist att vissa beteende kanske inte är vanliga. Och att det kanske är lite överdrivet att han hugger efter allt. Men kan det inte bero på osäkerhet. ( skriver från mobil så orsäkta alla konstigheter som kanske blivet)

Jag har haft ganska många marsvin men bara ett enda som bitits på det sättet du beskriver. Han gillade inte alls att vi tog i honom och högg efter händerna när man kom nära. Vi trodde att han kanske hade ont någonstans och tog honom till vet, som dock inte kunde hitta något. Plötsligt en dag dog han. Utan förvarning. Jättemärkligt. Han var bara två år då. Så min gissning är ändå att han faktiskt var sjuk på något sätt och upplevde det väldigt obehagligt att vi rörde honom… :-(

Hej! tack så mycket för tips å hjälp :)  Han verkar inte tycka att det är obehagligt att vi rör han, för han kan faktiskt ligga och njuta av det.

Han går själv i sin bur men hans föredetta burkamrat har sin bur brevid så gallren brevid varann så de ska kunna prata och de.

Han går inte ihop med något marsvin. Vi har testat det. Han kan gå ihop med mitt andra marsvin en stund tills Charlie blir allt för busig, fast han är några månader äldre.

Han är inte aggressiv mer osäker och rädd. Han har saker att bita på i buren som en fröstång , hö , pinnar på sommaren och ibland en godisboll med gosaker i.

Han har inga ärr eller nå men så fort han får maten springer han in i huset och äter. Han blir även rädd bara för att man reser sig från soffan.

Det verkar som om många haft det här problemet men bara från djuraffären.

Ni vet inte vad de hade marsvin som dog hade för sjukdom? vad de dog av?

Mitt är 3år så …. men han verkar må väldigt bra. Gjorde era de? Hans tänder och allt är fina (borstar de ibland med vatten för skojj skull).

:)

Ludde verkade inte sjuk, plötsligt dog han. Inte ont heller bara aggressiv. Vi hade många mysiga stunder med kel och gos. Men ibland bara bet han utan anledning. Att klippa klorna var en mardröm för både oss och antagligen för honom. Min andra marsvin jag någonsin haft har aldrig betet sig så även om de inte verkar gilla de och Carla jag har nu biter lite försiktig i klosaxen man aldrig mig. Ludde han Bet som en galning. Jag håll och mamma klippte och för att inte bli helt upp biten hade jag handskar. Ena handen håll jag Ludde i och andra försökte ha mellan mamma och Luddes mun då hon inte kunde ha några handsnar. Det var väldigt klumpigt att hålla honom på det sättet. Och även att vi börjat med att vänja honom från första början som man ska så hata han det ändå. Den handen jag höll mellan Ludde och mamma beta han igenom handskarna på, han gaggade sig igenom.

Jag vet inte varför han dog och eller vad det kan ha varit. Men han måste ju blivet sjuk eftersom han dog så tidigt. Tyvärr visar ju inte marsvinen att de är sjuka i vissa fall förens det är försent.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att han inte hade ont på något sätt att det var därför han bet. Och om han var sjuk hoppas jag inte de var något som han plågades av och hade ont av under hela livet.

Bara minuterna innan sprang han fritt på golvet och vi gosade för sista gången. Precis när jag lade ned honom i buren sprattlade han antingen att han hade panik över något (andingen eller vad som) eller att han inte kunde resa sig. Möjligen några döds ryckningar. Det handlare bara om minuten innan han dog. Och hade jag behållit honom i min famn några minuter till hade han dött där i min famn.

Jag fattade inte vad som hände utan skrek i panik på mamma, hon han lagom in i rummet så blev han alldeles stilla. Sen satt jag där på golvet bredvid honom hela kvällen. Han fick ligga i en korg över natten på en mysig filt.

Även att han många gånger bet mig så är jag glad att jag valde just honom och ingen annan. Han och vårt andra marsvin var min första marsvin och dessutom första djur. Jag älskar dem av hela mitt hjärta och skulle jag få göra om mitt val där i djuraffären skulle jag ändå valt dem för alla stunder tillsammans var det värt. För de båda var fantastisk på alla sätt. 

Efter tio år sköter jag fortfarande graven och plantera nya blommor på sommaren, tänder ljus under mörka tiden och köper grav kransar till vintern. I mitt hjärtat kommer de alltid leva kvar för jag älskar och saknar dem så.

Så synd :((((( Mitt marsvin tror jag de bara handlar om att han är rädd och att när han bet oss när han var liten så lät vi honom vara. Inte först för nå år sen så började vi försöka bearbeta det och jag ser en stor skillnad nu :) Han är inte lika rädd om man är ensam med han. Särskilt med mig. Vi två hör som ihop :) Så fort jag är ledsen går jag till han och han tittar på mig som om han förstår. Han är mitt allt!

Jag hoppas verkligen inte att han är sjuk :( Men jag väger honom 1 gång i veckan så jag ser om han går ner i vikt.

Men han verkar må ganska bra :)

Tack så mycket för hjälpen :)

Ett av mina tidigare marsvin som bet blev 7 år så jag tror verkligen inte att han gjorde det för att han var sjuk eller hade ont, han kunde vara jättelugn och gosig men plötsligt "attackera" bara man höll fingret vid sidan av hans kind utan att man rörde vid honom. Jag tror att det var en dålig vana han fick sedan han var liten och rädd i en djuraffär, ett beteende som han liksom inte kom över fastän han fick ett tryggt liv. Djur kan ju precis som människor få psykiska men av en dålig barndom.

Det låter precis som vad mitt marsvin gör.

Jag vet att det är verkligen svårt ibland att få marsvin tama. Jag hade en abbyhona är som nästan var helt ohanterbar, bet till ordentligt och flera gånger och skrek så otroligt så det skar i öronen. Trodde grannarna skulle anmäla mig för gris-slakt inomhus i lägenhet. Men med otroligt mycket tålamod och uppmuntran så går det att få bort.

1. Sluta jaga runt i buren. Låt honom få komma till dig. Locka och pocka med godsaker. När han väl kommer fram, så börja inte klappa med en gång, då kommer han bara att rygga till baka. Låt honom få hämta sin godbit och springa iväg dom första gångerna. Sen när han väl kommer varje gång du lockar så avancerar du lite mer, håll i godiset och försök få honom att äta hur handen på dig. Håll godis i handen och lägg ner handen i buren och låt den ligga. Snart kommer han att förknippa dig och din hand som något trevligt. Till slut lär du kunna klappa och plocka upp

2. Om klorna skruvar sig så beror det oftast på att man inte klipper dom, så pröva att klippa klorna. Tyvärr där måste du ju fånga in honom så där får man ju lov att jaga lite, men försök att jaga lugnt, mota in i ett hörn så blir det enklare, får du upp honom så ge honom nåt gott som beröm.

3. Om han biter dig så ska du också tänka på att i så fall inte släppa ner honom, då får han som han vill och då vet han att biter jag matte så släpper hon ner mig. Till slut tröttnar han på att bitas (förhoppningsvis). Sen om det är en virvelpet eller abby, så kan den ha lite terrier-temperament, ofta har abbysar lite tuffare temperament än andra marsvin. Men här gäller det att ha enormt tålamod.

Lycka till