Det är ett tag sen du bestämde dig för att du hade gjort ditt i detta jordeliv. Du var gammal och trött, orkade inte mer. Dina annars glödande ögon fyllda av liv, var matta och trötta.

Allt började med dig, min prinsssa. Kommer alltid att minnas den varma dagen vi träffades första gången 2009. Du var så liten och skrynklig.

Det var med dig mitt vuxenliv började, för samtidigt som du växte, växte också min son i min mage. 17 år gammal flyttade jag och du samt Ior in i vår första egna lägenhet, vårt lilla kryp in.

Kort därefter utökades vår lilla familj med först en människobebis och sen en marsvindam. Snövit, din "mamma". Sen kastrerades Ior och flocklivet tog raketfart.

Du vet allt om mig, och jag om dig. Vi har lärt varandra att vara starka och kämpa, för vi har kämpat tillsammans gumman. När jag sedan separerade från sonens pappa och vi flyttade hem igen till mina föräldrar blev det rätt stökigt.

Mindre burar och Iors bortgång. Men vi klarade det, du och jag tillsammans. Och nu vet jag inte hur jag ska klara mig. Utan dig, att berätta allt för.

Det är jobbigt när den starkaste och högsta rösten tystnat. Men du saknade nog Snövit för mycket för att orka kämpa på mer. Och tumörerna blev bara fler och fler. Så jag hjälpte dig finna ro.

Även fast det var det jobbigaste jag någonsin gjort vet jag att det var det enda rätta att hjälpa dig med.

Min älskade andra hälft, vänta på mig. Älskar dig för evigt.