Blir det avlivning hos veterinär får de kremera och jag tar inte med mig askan hem. En död kropp betyder inget för mig, och jag har ingen glädje av en urna eller en grav. Dör de hemma är det svårare. Hittills har jag slängt de i soporna, som enligt mig är lika bra som kremering. Men det är inte kul, mest för att jag har tvångstankar om att de inte skulle vara döda. Jag vet ju att de är döda, men… Ja, tvångstankar som sagt.

Jag bor i hyreslägenhet. Min katt som blev avlivad på djursjukhuset kremerades, fanns inget annat lämpligt alternativ. Det kändes som en "okej" summa att betala. För annars hade alternativet varit att behöva ha den döda katten i frysen för att invänta att vi skulle till min mors stuga. Eller slänga i soporna. 

När guldhamstern dog fick det bli soppåsen. Samma med marsvinen som dött här. Tyvärr. När de första dog gick det inte att gräva, och jag blir så förstörd vid varje dödsfall att jag skulle inte klara av att veta att de ligger i frysen och väntar på begravning. 

Det borde egentligen kännas fel att göra så, men jag känner att jag inte har så mycket annat val.

#1 Jag förstår dig till fullo. En begravning kan nog för många (dels för mig själv tror jag) ses som ett slags avslut och som en tradition. Men alla behöver inte den "rutinen" eller det avslutet. 

Jo, olustkänslan finns ju där :/

Min Hobbe fick avlivas hos vet, lät dem ta hand om allt. Tidigare djur jag haft har pappa tagit hand om för då har jag bott hemma. Har aldrig frågat var han gjort av dem. 

Om någon av mina nuvarande grisar skulle dö hemma vet jag faktiskt inte var jag skulle göra av dem, lutar åt att åka in i skogen och gräva ner dem. Är marken frusen blir det kanske mina föräldrars eldningstunna. Skulle inte klara av att slänga dem i soporna trots att det bara är en död kropp.

#2 Okej, ja. Frysalternativet funderade jag själv på när det gällde hamstern. Men det kändes inte som det "bästa" alternativet för mig där och då. 

Nej, eller hur. Det väcker ju kanske en del känslor, både hos en själv och andra, när man säger att man faktiskt placerat kroppen bland soporna. Men vad har man för val? Det finns inte speciellt många alternativ, inte som jag känner till i alla fall.

När Mimi dog så lämnade vi henne i djurbutiken. Ville begrava henne men mammas särbo ville inte de för att  han inte ville förstöra sin trädgård ( självisk) så hon är nog kremerad eller begravd😕

Jag var hos vet och avlivade ett marsvin för en tid se'n och hon sa att det är ok att begrava djuren hemma men om det är avlivningsvätska i djuret så måste man gräva ner det djupt så inget annat djur får tag i det och äter upp det.

Jag begraver mina vuxna djur på tomten och slänger ungarna i soporna (låter hemskt men det är ett enkelt sätt).

Morfar är jägare, så han kan ta bort. 
Eller ber jag någon annan som kan det.
Åker inte till veterinär för avlivning. Stressigt och jag vill att mina ska få vara sista tiden på ett bra ställe plus att det är dyrt.
Nej ser bara fördelar när en jägare gör det

Vi begraver hemma, ute på en äng. Om det varit vinter har det tyvärr inte gått och då har vi tyvärr fått "slänga" kroppen.

Jag tycker precis som många andra att begravningen blir ett fint "avslut". Att begrava mina marsvin är en självklarhet. Mina marsvin har även fått en begravningssten och en skylt i trä med namn och en liten text. Jag blir otroligt fäst vid mina marsvin och vid begravningen läggs blommor på graven.

#8 Vad smidigt att du har din morfar till hands, och att det finns fina, lämpliga platser där du kan begrava djuren. De förmånerna är det verkligen inte alla som har! 

Förstår hur du menar med vetbesöket men det går ju att göra det relativt bra för djuret. Min hamster fick somna in i min famn och hade fått resa i en fleecefilt som han gosade till det rejält i. Det är ju trots det, absolut att föredra att kunna göra det hemma där djuret är tryggast.

#10 Ja det är toppenbra. Finns även andra här i närheten som ev kan göra det om det är riktigt akut eller så,
Ja det går säkert, men jag känner att jag inte vill överlåta det till veterinären, och vill att det ska gå snabbt, inga nålstick osv.

Jag håller med #1 en grav eller en begravning betyder inget för mig. Jag har aldrig slängt ett djur i soporna ändå det känns trots allt lite ovärdigt. Dör de hemma gräver jag ned dem i någon skog. Dör de på vintern lägger jag dem i frysen tills marken är grävbar. Jag märker aldrig ut gravarna eller besöker dem på något sätt. Ibland är jag rädd att jag ska råka gräva upp någon redan begravt, har ingen koll alls var de ligger. Avlivas de hos veterinär lämnar jag kroppen där för att jag inte vill att något djur eventuellt ska få i sig avlivningsvätska.

När jag avlivade min hamster så åkte vi till veterinären där det var riktigt lugnt och skönt, han fick ett stick i buken sedan snabbt till mig. Så rann det tårar ner för mina kinder samtidigt som jag klappade honom på huvudet. Det var jättefint och han var inte stressad ett dugg. Det var inte heller dyrt, 30 kr kostade det. Dagen efter grävde jag en grav och begravde honom med ett fint kors. Jag tycker det är viktigt att gräva ner dem med en fin begravning, känns som att de fortfarande finns kvar och jag vill det bästa.

Det blir soptunnan, eller om det är på sommaren gräva ner det.

Vi har fått avliva både hästar, hundar, Marsvin och kaniner. Vi har avlivat hos vet, med några. Men med marsvinen har vi aldrig behövt att åka in med. Dels för att de har dött själva i buren och för att pappa har gått jägarkurs så har han fått ta bort dom.. Vi har alltid bott på gård och då har vi begravt dom, iallafall på sommaren. Med min råtta som gick bort i sin bur på vintern blev det lite svårare. Men då la jag henne i en fin låda och bäddade ner henne i elden. Sedan tog jag hennes aska och la i en urna. Det var en jätte fin "begravning". ♥ Med de 'större' djur så har vi åkt till vet och så har de blivit kremerade där. Ibland har vi fått med en urna hem. Vi har förlorat många många djur. Nyligen, den 14 Maj så gick vår 10 år gamla hund bort. ♥ Han var född hos oss och hade levt hela sitt liv hos min familj och mig. Han blev också kremerad. Jag antar att de flesta vet hur det går till när man avlivar en häst. Än så länge har vi inte förlorat något marsvin där vi bor nu (vi flyttade från gård - lägenhet) så hur vi gör när det väl händer vet jag inte. Men jag har aldrig slängt någon i soporna. För det har jag aldrig behövt, det går snabbt och enkelt. Men jag kommer alltid att begrava/kremera mina djur. ♥

#13 Det var extremt billigt.

Hittills har mina djur dött när jag bott hos mina föräldrar (antingen har de dött i hemmet eller hos veterinär och då har vi tagit med dem hem) och där finns en stor trädgård där vi har grävt ner dem. Inga jättepampiga gravar, en grop bara som man sedan gräver igen. Sätter ljuslyktor där på alla helgondagen och lite blommor runt sommaren. Nu bor jag ensam i lägenhet och vet faktiskt inte ritkigt hur jag skulle göra om någon av mina djur skulle dö här i lägenheten. Men förhoppningsvis skulle jag hinna till veterinär och då skulle de få ta hand om djuret.

Numera blir det soporna. Det tog emot i början men nu känns det helt okej. Tidigare brukade jag begrava i skogen. Slutade med det efter att mitt favoritmarsvin hade blivit uppgrävt av något djur. Väldigt otrevligt när jag passerade där någon vecka efter att jag begravt henne och hittade pälstussar m.m.

Det finns för övrigt regler kring vad man får göra med döda djur. Reglerna ser olika ut i olika kommuner. I Stockholms kommun räknas döda djur som avfall och det får man inte gräva ner, inte ens i sin egen trädgård.

Det är ju olika hur man gör. Precis som idipidi skriver i #18 så tog det emot första gången man "slängde" sitt älskade djur, men jag försöker tänka på att det är bara kroppen som är kvar. Det är inte själva djuret jag lägger i soporna, det är resterna. Och att det för mig inte är så viktigt med begravning. När min kanin jag hade när jag var liten dog så gjorde min morbror en kista och jag gjorde ett kors. Jag vet inte ens längre vart vid stugan hon ligger och det är inte en plats jag brukar besöka. 

Jag kan förstå att andra tycker det är känslokallt, men jag har väldigt många känslor för mina djur.

#18 Just därför vill jag inte gräva ner någon, så hemskt och äckligt om något djur skulle gräva upp. Och jag vill definitivt inte ha nån i frysen *ryser* Kunde jag skulle bränning kunna vara ett alternativ, men har inte möjlighet till det.

#18 Okej! Intressant, om man får säga så. Det kan ju vara lämpligt (för bl.a. mig själv) att titta upp vad som gäller i ens egna hemtrakter. Jag satt ju i dungen och grävde och hoppades att ingen kommunbil skulle se mig, utifall att det inte var ok *fy på mig..*

I min kommun får man gratis lämna in döda husdjur om man ringer ett speciellt telefonnummer. Då kremeras kroppen tillsammans med trafikdödade djur. Leta på era kommuners hemsidor eller de som sköter sophanteringen.

Här hemma hamnar större djur i frysen i avvaktan på inlämning för kremering, medans mindre hamnar i soporna.

För mig är kroppen ett skal, och vi gör inga speciella ceremonier. Ibland tänder vi ett ljus dock.

Jag brukar (vi har en liten skog bakom vårat hus, och villaområde på framsidan) begrava mina marsvin. Med ett kors eller nån form av gravsten sen så skriver jag när den föddes namn och när den dog. Hittills så har inget större djur dött för mig men min ena katt är ju 11 år nu.. Jag tycker det känns hemskt att "kasta" bort djuret. Hoppas ingen tar illa upp men för mig så vore det som att : du är inget värd, jag slänger dig här i soptunnan. Självklart förstår jag er som inte har nåt annat val! :)

När jag var yngre hade jag och en kompis en djurkyrkogård i skogen där vi begravde alla djur vi förlorade. Var en jättefinplats som vi ibland besökte och tände ljus där och så.

Nu när vi har hus begraver vi djuren i närheten av vår tomt och gör fint när vi begraver dem mat och filt i graven och blommor och ev ett kors på graven.

För mig är det viktigtare att djuren är inbäddade med en handduk eller lite hö runt sig och har det fint i graven än att det är fint utanpå. Något jag fått för mig…

På vintern lägger jag faktisk ut mina djur i skogen, har förstått att många tycker det är otäckt. Men jag tänker att det är så det går till när dem dör i det vilda, dem blir mat till någon annan, som kanske tack vare det klarar en del av vintern. För mig känns det bättre än att slänga i soporna (men tycker inte att det är dumt, jag skulle själv inte klara av det bara)

Jag har begrav den del marsvin i trädgården, på sommaren. Men under vintern har jag kremerat dom i min panna när jag eldar. Detta är när det gäller marsvinen.

Med de större djuren få bli begrava hemma som mamma i skogen. Trivs inte riktigt i huset jag bor så vill inte begrava mina mina vänner här. Plus att jag oftast inte ens reder ut att begrava dom själv heller.

Vi begravde mina första två marsvin i en skog. Den senare blev uppgrävd. Efter det har jag lämnat samtliga till kremering. Julgrisen som var väldigt speciell för mig blev enskilt kremerad och jag fick tillbaka honom. Hans aska ligger i en kista i bokhyllan sedan två år tillbaka. Har många gånger tänkt att jag borde gräva ner honom, men det har inte blivit av än. Jag är alldeles för blödig för att kasta någon i soporna.

Jag får låna en liten bit av föräldrarnas trädgård(ar) och där vilar samtliga av mina avlidna grisar. För mig blir det som en sista hyllning att värdigt lägga ner "skalet" av den älskade grisen på en bädd av gräs, löv eller annat. Det blir väldigt högtidligt och fint och samtidigt som ett avslut för mig. Jag har alltid varit lite blödig när det gäller döden, kan tilläggas.

Denna tråd kom ju ganska "lägligt" nu i dagarna för min del. Jag har alltid begravt mina djur men det var när jag bodde på landet. Då kunde jag begrava alla djur på mina föräldrars gård. Men nu bor jag i lägenhet och har inte den möjligheten längre. Jag är inte så överförtjust till att gräva ner djuren i skogen eftersom det kan komma andra djur och känna doften och gräva upp graven.

Egentligen vill jag verkligen ha en gravplats till mina djur, dit jag kan gå när jag saknar dem och hälsa på dem ibland. Även om kroppen som blir kvar för mig bara är ett skal så känns det ändå som jag vill ha en aning om var den finns. En gravplats blir som en portal för mig där jag kan prata med djuret och de hör mig där, med ord eller bara tankar.

När jag hade läst den här tråden så kändes det okej då det var flera av er som skrev att ni faktiskt kör på alternativet soporna. Det var det jag fick göra igår. Jag kände mig som en vidrig människa efteråt och det blev ännu värre när jag hörde att soporna tömdes idag. Herregud, jag är så himla blödig. Trots detta känns det väl som en rätt bra lösning för min del…

På min tomt ligger det 3 kaniner och 3 hamstrar under marken. :(