Det är så mycket som har förändrats bland mina marsvin "sista" tiden!

Har insett att mina "bebisar" inte längre är bebisar utan att de närmar sig det äldre gänget. Eller som min bebis Rema som inte ens lever längre :'( Dovv är snart på övre halvan i åldersordning och hon har till och med blivit mamma. Yohnny och Yokan har gått från att vara småttingarna till att ha fem yngre grisar under sig. Här har flyttat in fem nya sista 1,5året och de hör liksom inte hit. Jag ångrar inte att jag köpte dem (men det är otroligt tråkigt att jag inte har kunnat använda dem till det jag har köpt dem till) men av de andra 12 är det bara en som inte är född här. Jag stör mig enormt mycket på att jag inte kan lära mig de nyas stam utantill, min egen linje har jag stenkoll ända till åttonde generationen.

Mina tanter försvinner en efter en, och någon gubbe har jag inte ens längre. Min äldsta hane är nu endast 2,5år. Satinerna har också gått bort och jag som alltid har haft satiner har nu bara en 4,5åring kvar (som jag hela tiden oroar mig för!).

Jag har även sålt tre stycken under våren och trots att jag vet att det var det bästa och att de har fått jättebra hem så saknar jag dem ändå.

Dock känns det väldigt bra med marsvinsantalet jag har nu. Jag känner inte längre samma stress och press som jag gjorde i vintras utan nu hinner jag med dem alla och det känns skönt, men just att det har blivit så stora förändringar i åldersordningen är jobbigt.

Det är säkert många som tycker att detta är hellöjligt men det är faktiskt jättejobbigt och jag kan inte få in dessa förändringar i huvudet utan blir typ lika förvånad varje gång jag inser att det faktiskt är så