För fyra månader sedan fick vi hem vårat första Marsvin Sixten. Han hade hittats i en låda vid vägkanten nära en rastplats på väg till Skövde. Sixten hade blivit lämnad i lådan, som vid tillfället han hittades var full med avföring och en blöt filt. Sixten var väldigt mager, rädd och han hade så långa klor att han knappt kunde gå. Eftersom kompisen som hittade honom inte hade möjlighet att ta hand om honom, så hörde hon av sig till mig. Jag och min sambo valde att ta hand om Sixten, och efter ett besök hos veterinären konstaterades det att han var fullt frisk förutom vanskötseln. Sixten fick bo hemma hos oss tillsammans med våra tre katter, och de kommer jättebra överens. Sixten har verkligen förändrats sedan han kom till oss. Magen har blivit större, han är pratglad och älskar att umgås med katterna ute på altanen. Men vi märkte att något fattades. Så vi beslöt oss för att skaffa ett till marsvin, för Sixtens skull. Vi fick hem vårat andra marsvin idag och lyckan är total. Inte bara hos oss, men mest hos Sixten. Vi har döpt vårat andra marsvin till Frasse (tidigare hette han pamuk). De båda marsvinen är efter bara en dag oskiljaktiga och det värmer en mattes hjärta när man ser dem båda prata och gosa med varandra. Men det som glädjer mig mest är att se Sixten bete sig som en riktigt marsvin, och hur mycket han har utvecklats sedan vi fick honom. Från att ha hittats frusen och blöt i en låda, till att få ligga tillsammans med sin nya vän Frasse i mattes famn. Alla behöver vi trygghet, men framför allt: alla behöver vi en vän oavsett om vi är människor eller djur. Tänk hur mycket en vän kan bidra med.