Marsvin för mig är stort intresse och avslappning. Jag skulle absolut inte dö utan mina marsvin även om de givetvis betyder väldigt mycket för mig. Jag vet sedan tidigare förluster hur stark man kan vara när det väl gäller och tror att det är väldigt sällsynt att man utan sina djur dör av djup sorg. 

När jag är ledsen, stressad eller upprörd kan jag söka mig till marsvinen. De bidrar alltid till ett leende.

ja de birdar till mycket små liven #1

jag slappnar av när jag är med någon av mina grabbar

Jag hinner inte skriva vad dem betyder för mig men när jag är ledsen så går jag till min hund! :)

okej alla har vi ju alla olika djur som vi tyr oss till när vi är ledsna 4

Nej jag skulle inte dö utan dom, men skulle vara svårt utan dom. Jag skulle inte kunna sova till exempel (eller ha väldigt svårt för det) då jag vant mig vid att dom alltid låter, och har jag vant mig vid ngt är det väldigt svårt att bryta den vanan. Om den pågått i flera år, vill säga.

Sedan är det alltid skönt att ha någon att trösta sig hos, och gosa med och mina marsvin betyder extremt mycket för mig. Men ärligt talat, så är det hunden som går först. När hon åkte blev jag knäckt i tre veckor, det hade jag inte blivit om jag förlorat mina marsvin. Inte i så lång tid.

Dom betyder allt och ett liv utan dem vore väldigt tråkigt.

håller med dej #7 att livet utan dom små liven skulle vara tråkig

Nej jag skulle inte dö utan dem, livet går vidare.
Däremot är djur mitt liv, det är dem som får mig att må bra och ett liv utan marsvin just nu är otänkbart.
De är som familjemedlemmar 🙂

De är mina husdjur, något som roar (och ibland oroar) mig, de är min hobby (väldigt intresserad av genetik m.m) och något som förgyller livet. De gör mig mer social iom att jag tycker det är kul att prata marsvin med andra och åka på utställning. När jag släpper ut en hel flock på gräsmattan och ser en massa ivrigt tuggande och grisar som sträcker ut sig i solen och chillar, då mår jag bra! Ljudet av så många munnar som tuggar hö samtidigt efter kvällsfodringen när det är tyst i huset är meditativ. Däremot räknar jag dem inte som familjemedlemmar. Jag skule klara mig bra utan dem, men ha lite tråkigare. De är inga nödvändigheter i mitt liv, däremot är de guldkanten på vardagen.

Djur för mig är väldigt viktiga. Dom älskar mig oavsett vad och skulle aldrig säga något elakt eller svika som människor gör :(