Rolig frågeställning tycker jag :) Jag fick först upp ögonen för marsvin när jag läste att de fick "färdiga" ungar, dvs att de föds med päls, tänder och öppna ögon. Ju mer jag läste, ju mer insåg jag att det var djuret för mig. Har två barn och tycker marsvin är det mest lämpade djuren då. Dels att de är i en bur, då kan jag skydda dem från barnen, samt att de inte är lika benägna att bitas som t. ex hamstrar. Nu bryr sig inte mina barn så otroligt mycket (pojken på 4 år klappar lite ibland när jag har ett marsvin uppe och pojken på 4 månader är för ung för att fatta :P). 

Sen har det gått av bara farten! Har nu tre marsvin, och planerar att börja avla :)

Ja de är verkligen barn vänliga djur:) till och med kanin vänliga;) När Malte var nära Cesse så slickade Cesse Malte:-*

Även ifall jag inte har ett marsvin nu så tänkte jag ändå svara. Jag och sambon har en guldhamster och två gerbiler, älskar de alla men känner samtidigt att det är något som saknas. Vi har länge pratat om att skaffa mer djur och vi båda vill nog ha något större och gosigare och jag hade gett förslaget marsvin då vi hade det när jag var liten. Även ifall jag inte var så mycket för djur då så saknar jag marsvinet vi hade, Lilla Gubben som han hette. Då sambon inte var så på att skaffa marsvin, samt vi bor hos min mamma som troligtvis är allergisk, så trodde jag det var kört men för några dagar sedan så sa han att han vill skaffa ett i framtiden när han har fått jobb. Vi båda känner att det kan vara mysigt att få höra lite ljud här hemma samt kunna gosa på ett helt annat sätt än vi kan göra med djuren hemma. Marsvin för mig känns dom något helt annat, fascinerande och helt underbara varelser. Detta blev en lång text men tror ni förstår vad jag menar :)

Jag förstår det det blir tomt utan marsvin:) Kände ett sug när jag bara hade min kanin . Så när t fick frågan om jag vill ha en hane av Cesses uppfödare så sa jag dräkt ja. Nu bott inte kaninen hör mer.

Jag hade en kanin månader innan jag fick mina marsvin. Kaninen levde inte så jätte länge efter vi hade köpt den. Han bodde ute precis utanför våran ytterdörr i en lagom stor bur ensam. En kväll när vi satt och tittade på tv så hörde vi ett högt ljud utifrån. Vi gick ut och tittade så låg kaninen med huvudet mellan höhäcken där han brukade sova. Vi tror att han blev rädd och hoppade till på något vis. Troligtvis var det kanske en räv som kom och spökade.

Några månader efter saknade jag att ha ett litet djur att ta upp och gosa med. Våran katt är utekatt och syns inte så mycket till på dagarna, bara när han vill ha mat och vatten. Han sprider också fästingar på sommaren så då får han inte vara inne.

Jag gick in på fäboden på datorn och tittade vilka djur dom mer har förutom kaniner, för jag köper alltid mina djur där. Jag såg att dom hade marsvin och började googla bilder på dom. Jag fastnade snabbt för deras öron och kroppsform. Speciellt teddy och rex som jag tyckte var lite extra söta då.

Eftersom jag inte hade en aning om marsvin och deras skötsel osv, så bestämde jag mig för att googla så mycket som möjligt på det. Jag tog fram papper och penna och började skriva av det mesta vettiga som fanns att läsa. Hur ofta man ska städa buren, byta vatten, vad de ska äta, hur många de ska vara och alla sjukdomar de kan få och vad man ska göra åt det när de får dessa sjukdomar osv. Verkligen ALLT. Det var iallafall inte lite text, minst åtta papper.

Jag skrev allt innan jag ens hade frågat om jag kunde få marsvin. Jag frågade min mamma några dagar efter och hon var först tveksam. För hon visste inte så mycket om marsvin fast hon själv har haft dessa små djur när hon var liten. Det ända hon visste var att de ska vara minst två stycken i en bur och att dom är lättskötta. Jag försökte få in lite mer fakta så hon kunde gå med på det någon gång. Tillslut blev det ju äntligen. Fast min pappa ville inte ha mer smådjur, men det struntade vi i då.

Någon månad efter allt tjat åkte vi till fäboden för att kolla vilka grisar de hade. Jag hade redan bestämt mig för två teddy eller rex hanar. Tills jag gick in i ''marsvinsrummet''. Där fanns det en bur med två virvel grisar i. Det spelade ingen roll vilka kön de var, jag skulle ändå ha dom! Dom var så otroligt söta! Vi skulle först köpa bur och tillbehör innan vi köpte marsvin. Vi betalade för en lagom stor bur för två marsvin, hus, spån, hö, halm och fäbodens hemmagjorda mat.

När jag gick tillbaka till rummet där alla söta marsvin fanns, så fanns det en lista där det stog vilka kön alla grisar var. Det visade sig att det var två virvel honor jag ville ha. Jag ångrade mig inte en sekund och tog med mig dom hem. De fick åka en liten resa hem till mig i en kartong full med hö och halm.

När vi var hemma fixade vi i ordning buren med allt vi köpte. Sedan släppte vi i marsvinen och lät dom vara i timmar tills vi kunde ta upp dom och gosa med dom. Sen flöt allt bara på tills nästa gris kom hem till mig ett år senare. :)

Min lillasyster kom hem med en söt peruanhane vid namn Mufasa en vår. Och sedan på hösten samma år så skaffade jag mitt första marsvin, som fick heta Ronja som bodde med mammas hona Cocco som mamma skaffade samtidigt. Sedan har det rullat på 🙂

#3 du vet att ni måste skaffa minst 2 stycken? (:

#3 Precis som #7 säger måste ni skaffa minst 2 st marsvin, är lag på det. Och andra djurslag räknas inte som sällskap, utan ska vara just marsvin 🙂

Vist är marsvins pratandet triv samt att ha runt öronen:)

Jag vet inte ens var det kom ifrån. Jag har alltid velat ha husdjur, men främst en hund eller en sköldpadda. Tyvärr kan jag inte ha något av dem i min lilla lägenhet, så jag hade mer eller mindre accepterat att husdjur inte skulle vara en del av mitt liv de kommande åren.

Sen någon gång i vintras kom plötsligt tanken till mig att det vore kul att skaffa två marsvin, en brun och en ljus, och kalla dem för Fíli och Kíli efter dvärgarna i The Hobbit (som jag är ett stort fan av, hehe). Först var det mest en kul dagdröm, men efter ett tag insåg jag att det skulle ju inte vara helt omöjligt att genomföra. Det fanns faktiskt ett hörn i min lägenhet där en marsvinsbur kunde få plats, ju!

Så, jag bestämde mig för att skaffa en Fíli och Kíli, fast pga studentekonomi tänkte jag mig att jag skulle vänta en månad eller två innan jag hade råd. Sen såg jag plötsligt två supergulliga marsvin på Blocket och blev omedelbart kär, trots att de inte alls såg ut som jag hade tänkt mig att de skulle. Så jag slog till på en gång och hämtade de typ en vecka efter att jag sagt till hela världen att jag funderade på marsvin. Eftersom de inte såg ut som jag tänkt mig fick det bli andra namn, fast även de Hobbit-inspirerade, såklart. ;)

Det var ett ganska spontant beslut att skaffa dem, men hittills kan jag inte påstå att jag ångrar mig. :D

Jag fick mina två första marsvin som 6 åring av mina föräldrar. Och det gick ju som det alltid går när man ger små barn djur. Man tröttnar och vi fick sälja dom. Jag klandrar inte mina föräldrar men jag tycker att när barnen är små ska föräldrarna också vara delaktiga. Jag är nu imot att man ger sina barn djur när dom inte är redo men det var tck vare det jag fann marsvin<3

Sen när jag var nio vill jag försöka igen. Då hade jag blivit ansvarsfullare och fick två marsvins honor. Det var en 1 åring(Sussan) och en som var några månader(Tova). Då blev jag helt fast för marsvin. Sussan lever inte längre, hon blev 7. Men tova lever och hon är nu 6 år. Marsvins intresset har bara ökat och nu har jag en friggebod där det bor 2 hanar och tre honor. Och ungar ska det bli i höst :) Burarna/boxarna är runt 2,5 kvm var. Så jag har haft marsvin sen jag var 9 år och nu är jag 15 och älskar det lika mycket nu.

#7 #8 Jag vet att det är lag på det och att de bara ska vara marsvin och inga andra djurarter. Blev bara att jag skrev det som en och inte två. Lita på mig :) Vi hade bara en när jag var liten då mina föräldrar inte visste att det var lag på det då och han var älskad och mådde bra ändå.

#12 Inte lätt för oss att veta att du visste det, just eftersom du skrev "ett marsvin" mer än 1 gång 😉

#12 Ja, förstår att ni blev misstänksamma och ber om ursäkt för det. Tråkigt första intryck här :/

#14 Det är ingen fara 🙂 Lätt att skriva fel eller att missförstå 😉

#15 Ja, tyvärr är det så :)

Jag som många andra föräldrar, blev övertalad av sonen på 10år:-S Han ville ta hand om sin fasters gris som hon inte längre hade tid att ta hand om. Sonen hade kaniner för några år sedan, tröttnade, o vi föräldrar fick ta hand om dem. Misstänkte starkt att detta skulle upprepas så han fick ta hem marsvinet på prov. Varken jag eller min man visste ngt om dessa djur(jag blandade ihop dem med hamstrar ;-)))så det var för oss att börja vrålplugga!! Tog inte många minuter innan vi förstod att de måste ha en kompis, och denna lilla tös hade varit ensam i ett halvår :-( Jakten började o av en händelse hade en uppfödare i närheten,en unge till salu. Vi åkte dit, fick massor av råd o tips, och lilla Gerda fick komma till oss:-) Tilda (den äldre honan) var dock inte så social och rent av elak mot den lilla, så vi pratade med uppf om hur vi skulle lösa detta o bestämde oss för att prova med att sätta in en äldre,lugn hona, o se om det hjälpte. Och det gjorde det :-)) Meeen, sonen hade tröttnat, och fast var både jag o min man:-))) Idag har vi 9 st underbara tjejer, som vi bara älskar, o gör så gott vi kan för att skämma bort så mkt som möjligt :-))

Här var det föräldrarna som överaskade barnen 😃 För ca 5 år sedan, vi satt vid köksbordet och åt vild kyckling (inte vild  egentligen, mamma kallar den bara så för att det är enbär med i receptet) med hasselbackspotatis. Det var Torsdag, och i Mars-April. Pappa sa:

-Vi ska åka till Eragons på Lördag! (Lite lurigt)

(Jag)- Vad är det för någonting?

(Lillasyster)- Det är säkert något tråkigt varuhus med datorer och sånt…

(Pappa)- Nej, ni kommer nog tycka det är roligt. Kom ska ni få se!

Pappa slog upp datorn och klickade sig in till Eragons hemsida. Jag fattade inte först, men när pappa förklarat för mig så kom glädjetårarna! Jag skulle få mitt allra första djur!

Vi kollade på marsvin som var till omplacering, och på en bild var det två grabbar. En hårig, lite större kille. Och brevid honom, en tre månaders väldigt tunn och timid ung hane. Jag visste precis att det var dom vi skulle ha!

Och på Lördagen åkte vi till Eragons, och möttes av hö lukt och tjutande och pipande. Och en stor hund mitt i allt ihopa. Så vi gick in, och vi fick se många andra, riktigt fina marsvin. Men jag hade bara en tanke: Melvin. Den lilla ungen på dataskärmen. Så vi fick se dom, och det var kärlek vid första ögonkastet.

Lufsen var ca 6 månader gammal då, och minns inte vikt. Melvin var 3 månader gammal, med ett brutet och felläkt ben och hack i öronen. 585 gram vägde han.

Idag lever inte Lufsen, men Melvin gör. Han är 5 år nu, fyller 6 år den första Januari nästa år. 

Det var så jag fick upp ögonen för marsvin!

Min föredettas bror hade ett marsvin vid namn Molly som inte blev skött ordentligt. Hon bodde själv i en bur som var minsta lagliga mått. De hade tänkt ta bort henne då de inte visste hur gammal hon var. Jag tog hand om henne och vid nyår så hämtade vi en unge som sällskap. Hon gick bort för tre veckor sen efter 8 månader hos mig så vi skyndade oss att köpa ett till marsvin som sällskap till Lucy som lämnades kvar så nu har jag mina tjejer Lucy och Ziva