Nu ska jag berätta något. De flesta vet att jag sensommaren/början på hösten 2011 grodde en liten dröm. En dröm som jag inte ens visste om den var möjlig. Att bli den första att ta fram och avla magpie rexar.

Det har sedan dess fötts många kullar här. Selfar. Nonselfar. Semipettar. Det har gått bra. Och det har gått riktigt illa. Jag har fått se underbara krabater komma till världen, och jag har fått se underbara krabater dö till följd av mina beslut i aveln. Det har varit underbart och det har varit en mardröm.

Jag har haft en jobbig känsla, som sagt att jag inte sysslar med det jag vill. Rexarna. Jag har många gånger tänkt att om jag struntar i teckningen, och bara kör på som jag vill, så får jag se mina rexbarn någon gång. Men jag har hållt i mig. Och fortsatt på planen.

I somras insåg jag att jag kommit längre på vägen än jag trott. Jag törstade efter att få se de där rexarna födas, rexarna som ju är den rasen jag tycker om allra mest. Som är den rasen jag vill syssla med. Som jag känner mest för. Inte alla selfar och nonselfar mina burar fylls med. Det har stundtals varit svårt att se att dessa selfar och nonselfar (som givetvis är underbara och oerhört vackra oavsett pälslag) faktiskt bär på allt det där jag längtar efter, och om jag bara gav det tid så skulle det snart komma till mig.

Nu är jag där. 2 år senare. Nu just idag, hände något högtidligt.

Redets Martina flyttade ihop med "Nums" Chifu.

Statistiskt sett ska 50% av ungarna bli rexar. Inte nonselfar. Inte rexbärare. Rexar. (25% blir bärare och 25% blir nonselfar).

Och räknar vi på färger och teckningar så ska ynka 6,25% av ungarna bli magpies, och 6,25% bli harlequin.

Som synes en löjligt liten siffra, och chansen att både teckningen och rexpälsen ska hamna på samma gris är minimal, jag vågar knappt ta reda på hur liten chansen är. Men den finns där. Chansen finns.

I början på nästa år skulle det första avelsparet med chans på rexpajs sättas ihop, men nu blev det tidigare på grund av att Martina tappade sin kull i somras.

I November kan min första rexpajs eller harlequin födas. Och jag lär nog inte få en blund innan dessa ungar är ute. 😃