Jag vill dela med mig av detta då djuraffärsdiskussionen har varit på tapeten rätt mycket den senaste tiden på MiF, och det är viktigt att den fortsätter vara det. Tillsammans vill vi sträva mot bättre & bättre levnadsförhållanden för marsvinen och samtidigt höja deras status som familjemedlemmar och husdjur. 

Eftersom jag inte har tillgång till bil är jag mycket begränsad gällande var jag kan köpa hö ifrån. Jag brukar därför köpa från en djuraffär här i stan och jag tycker att det är väldigt fint hö mestadels av tiden. Nu har jag däremot precis hittat en annan "hö-källa" som så vänligt kan köra hem hö till mig så det känns helt underbart bra. Innan denna höleverans anländer i dagarna behövde jag idag cykla ner en sväng till djuraffären för att köpa en mindre säck. Jag har en gång tidigare stigit in i butikens "Smådjursrum" och då var det några saker som jag reagerade på, bl.a. husen med riskabla fönster, höhäckar utan lock och "tipset" jag fick: "Nu är ju marsvinen väldigt rädda men det är jättebra att bara ha en sådan här hylla som de kan sitta under. Då kan man ju se dem!" Där under hyllan som är fäst i burgallret sitter flera små marsvinsungar och trängs, allt var superläskigt. Som om huvudsaken för skrämda små marsvin är att människorna kan se dem?

Idag klev jag in i "Smådjursrummet" igen. Det tog emot. Vad skulle jag se? Skulle det ens vara några konstigheter? Om jag upptäckte något tokigt, skulle jag våga säga till? I två burar satt det varsitt par med skinnys. På burarna satt en lapp "Endast för visning, är ni intresserade så ta kontakt med personalen". Jag antar att dessa marsvin kommer från en uppfödare och att denna uppfödare då samarbetar med djuraffären. Skinnysarna såg ut att ha det.. ja, sådär. Det fanns bara ett hus per bur och det var mycket ont om hö. Nu är det ju inte en riktigt rättvis situation heller, gällande framförallt höet. Här kommer jag och granskar kritiskt, för det är ju inte så att mina marsvin har stora, fräscha högar med hö varenda minut av dygnet. Men å andra sidan, att utfodra djuren ingår ju i personalens arbetsuppgifter. Jag fortsatte att kika runt i burarna - hamstrar, gerbiler, mer hamstrar, två stora kaniner.. "Oj vad litet de bor, och endast ett hus att dela på där med..", tänker jag. Vad kikar ut ur huset i buren med kaninerna helt plötsligt om inte en liten marsvinsunge? Marsvinet rusar ut ur huset och springer rakt in i de stora kaninerna, tvärvänder förskräckt och in i huset igen. Mitt hjärta blev alldeles ledset och jag utbrister "Men lille vän!". Jag ställer mig upp efter att ha suttit på huk en stund vid golvburarna. Kikar ut och ser efter om personalen är i närheten eller om de kanske är på gång att fylla på hö eller något annat mycket nödvändigt. Nej, kön i kassan är lång och det tas betalt för fullt. 

Jag stegar ut ur rummet med djuren och går för att hämta min säck med hö. Länge står jag och pillar på säcken. Ska jag säga något? Ja, det måste jag, för marsvinens skull, för marsvinsungens skull. Jag kommer inte kunna sluta tänka på detta annars. Bestämmer mig för att jag ska säga till, jag kan ju säga det schyst, men bestämt. Men det är otroligt svårt att kritisera någon, för kritik blir det ju faktiskt, på ett konstruktivt och ödmjukt sätt. Nu ska man ju inte tänka så, för det finns ju andra ställen för mig att köpa hö på, bara att de ligger längre bort, men jag vill ju heller inte komma i kläm med butiken. Hjärtat bultar faktiskt, och det förvånar mig. Jag brukar inte ha problem med att säga vad jag tycker, ej heller att stå upp för varken mig själv eller andra.

Jag tar säcken med hö under armen och styr stegen mot kassan. 

Jag: "Hejhej! Denna säck vill jag ha."
Personal: "Hej, ja det ordnar vi."
Jag: "Jo, jag var inne i ert "Smådjursrum" nu, och ja, jag vet inte om ni redan är medvetna om det, men att hålla kanin och marsvin ihop som ni gör är inte alls speciellt bra för djuren."
Personal: "Eh.. mhh.. Jo, alltså ja det vet vi.. Hur tänker du då?"
Jag: "Det är ju så att marsvin och kaniner faktiskt är av helt olika djurarter, de talar inte samma språk och är i behov av olika foder. Det är väldigt lätt att en kanin råkar skada ett marsvin, speciellt en liten unge som jag såg att ni hade." Jag berättar även om bakterien från kanin som kan leda till döden för ett marsvin, och under hela tiden som jag pratar tittar personalen ner i disken. Jag får inte ögonkontakt en enda gång. 
Personal: "Våra kaniner har inte den bakterien. Vi har aldrig haft problem med det än så länge." 
Jag: "Hmm.. Okej. (Om jag skulle fortsatt argumentera här skulle jag inte kunnat sköta det snyggt, och det tycker jag är viktigt att man försöker göra. Annars är samtalet förgäves. Det gick för fort och jag var inte förberedd) Ja, anledningen till att jag sa till var ju för att jag tänker på marsvinens bästa. Jag har ett större antal marsvin själv och jag föder upp så.."
Personal avbryter mig: "Föder du upp, jaså? För försäljning då eller?"

Här blir jag stum. Jag bara tittade på mannen som frågade mig om jag föder upp marsvin för att sälja dem. Jag måste gapat för jag kände efteråt att jag var alldeles torr i munnen. Det var egentligen ingen överraskande fråga från en butik med vinstintresse, men ändå. Jag kände mig kränkt, faktiskt.

Jag svarar ändå: "Nej. Jag föder upp marsvin för att behålla dem själv. Jag älskar djuren och har inget intresse av ekonomisk vinst."
Personal: "Okej.. Ja, men du kan ju höra av dig om det skulle.. När du vet, ja.."
Jag: "Vad syftar du på..?"
Personal: "Om du skulle ha ungar att sälja. Det är väldigt svårt att få tag på marsvin, på seriösa som säljer till oss. När man har dem till salu så vill ingen ha och när man inte har det så vill alla ha", säger han och skrattar.
Jag: "Det kommer jag inte att göra. Jag och många andra uppfödare med mig resonerar så att vi själva vill utse ett lämpligt hem till våra marsvin och inte sälja dem till djuraffärer. Vi vill möta köparen och själva informera och dela med oss av våra kunskaper. NI däremot, är väldigt välkomna att hänvisa era intressenter till MIG. Då finner de marsvin hos mig, och tillbehör hos er. Men några marsvin lämnar jag inte direkt till djuraffär." Här ville jag egentligen också ta upp grossistfrågan, men eftersom jag faktiskt inte känner mig tillräckligt insatt med säkra källor att hänvisa till, så hade det varit att ta sig vatten över huvudet.
Personal: "Um. Okej."

Efter detta följer en liten diskussion som startade med att jag fick frågan "Vad tar ni för era marsvin?". Vi pratar om att det är viktigt att inte ta ett allt för lågt pris och att man inte bör göra skillnad på kön eller ras. I denna diskussion hoppade ytterligare en anställd in. 

Överlag tycker jag att jag fick ett "helt ok" möte. Jag hade förväntat mig en mycket starkare reaktion från personalens sida. Eller, den var ju väldigt stark, men uttrycktes inte typiskt starkt. Den var snarare tyst, arrogant och helt utan ögonkontakt till och från. Flera av mina frågor och konstateranden blev totalt ignorerade. Anledningen till att marsvinsungen satt med två stora kaniner var att de andra marsvinen redan satt i par, så det fanns ingen kompis över till honom. Detta är ju heller ingen giltig förklaring. Det finns flertalet lösningar som är bättre för den lille än den nuvarande situationen.

Jag vet inte riktigt vad jag fått ut av att ha sagt till. Kunde jag gjort bättre ifrån mig? Kunde jag ha varit hårdare? Svar ja. Jag hoppas att någon liten tanke fastnade hos personalen. Det tror jag att det gjorde. Och det var det som var mitt syfte.