På 80-talet drev systrarna Lundqvist en djuraffär i Stockholm. De var också väldigt marsvinsintresserade, så de höll själva på med lite avel. Det var just i denna djuraffär som lunkaryan såg dagens första ljus. Systrarna uppmärksammade att en liten hane hade fått en mycket speciell päls, och tack vare sitt avelsintresse så tog de själva vara på honom och förde hans anlag vidare. Systrarna insåg på ett tidigt stadium att de förmodligen fått en sk. mutation och tog tillvara detta på ett förståndigt sätt. Mutationen visade sig genom att marsvinet fick en mycket sträv och vågig päls. Man använde långhåriga marsvin i förädlingsarbetet och redan från början eftersträvade man att få ett peruanliknande marsvin, men med denna speciella kvalité på pälsen. Namnet lunkarya kommer sig av att den ena av systrarna kallades för "Lunkan". "Rya" kommer sig av vårt svenska lantrasfår ryafåret då lunkaryans päls väldigt mycket påminner om ett ryafår.

Genen som ger denna speciella kvalité på pälsen är dominant. Det betyder att det bara behövs en gen för att anlaget ska slå igenom. Men det betyder också att genen för lunkarya aldrig kan ligga dold utan en av föräldrarna behöver själv vara lunkarya för att ungarna ska bli det. Det finns förmodligen modifierade gener som påverkar kvalitén på pälsen, då strävheten kan skilja mellan individerna.

Idag är Lunkarya en officiell ras upptagen i Svenska Marsvinsföreningen med full standard. Den variant som vi kallar för Lunkarya är ett långhårigt marsvin där pälsen växer som den gör på en peruan, dvs har två höftvirvlar som kastar fram pälsen över ryggen och över huvudet och marsvinet har en lång lugg. Men den finns också som sheltievariant och coronetvariant. Idag har inte dessa varianter egna namn, utan kallas vanligtvis för "lunkaryasheltie" eller "lunkaryacoronet".

Den finns också som en korthårig variant. Pälsen är då betydligt kortare än på en vanlig lunkarya, men längre än på ett släthårigt marsvin. Även här ska kvalitén vara så sträv som möjligt och lockig. Vi kallar dessa varianter för curly (saknar de två höftvirvlarna) eller rosettcurly (har höftvirvlar). Det finns några få uppfödare av denna variant också, men än så länge för få för att rasen ska få officiell standard.

I sitt temperament är Lunkaryan ett mycket socialt marsvin. Pälsen är inte lika svårskött som på en peruan, då den inte har samma förmåga att trassla ihop sig som på en mjukare päls. Riktigt sträva Lunkaryor är svåra att hålla i lång päls då hårstråna helt sonika går av när pälsen blir för lång.

Avla ALDRIG med andra lockiga raser eller bärare av dessa dels finns det idag så många bra Lunkaryor att tillgå sedan är det främsta skälet att du till slut inte vet vad du har för gener .De andra lockiga långhåren har en recessiv gen helt olik Lunkaryan dominanta.Även om din Lunkarya ser ut som en Lunkarya kan den bära på andra lockiga gener.Detta är förödande för Lunkaryarasen.Många års arbete med att hålla rasen ren från andra lockgener och att få rasen så sträv som möjligt går då förlorad.Välj din Lunkarya med omsorg.Finns det något annat än Lunkarya i stamtavlan fråga uppfödaren om det djurets bakgrund,chansa inte.

Idag finns det så många Lunkarya av god kvalité att det inte behövs paras in något annat långhår.Om du parar in tex en rexfri peruan tar det ca 3-4 generationer innan du har fått tillbaka den sträva päls som är det unika och rastypiska för en  Lunkarya .Du förlorar så mycket i pälsen unika struktur och strävhet.Det är viktigt att behålla rasens originalitet .