Tyvärr skulle inte kastrering hjälpa överhuvudtaget. Det enda en kastrering gör är att marsvinet inte kan producera ungar. Temperament och liknande ändras inte.

jaha okej.

Jag läste någonstans här att någon hade haft en aggressiv hanne och i kommentarerna var det någon som tipsade om det.

Har du några andra tips på hur jag kan göra?

Nu vet jag inte vilken tråd du läste, men kanske de menade att man skulle kastrera och sätta honom i en honflock? För det brukar fungera bättre :) 

Jag vet faktiskt inte. Hur gamla är marsvinen? Är de några månader kan det vara "tonåren" som gör att det blir lite osämja. Finns det plats för en större bur eventuellt? För det kan göra att hanpar fungerar bättre. Kanske testa att ha två av allt (2 hus, 2 höhögar, 2 matskålar) så de inte behöver bråka om något? Jag har inte haft problem med hanar så jag har dåligt med erfarenhet av detta. Men det dyker nog snart upp någon med bättre erfarenhet. Men om de gått ihop en längre tid skulle jag tänka mig att de helt enkelt gör upp om rangen och att de snart är sams igen :)

Hej Jolinak!👋

Dina marsvinshanar är i den så kallade "slyngelåldern". Våra hanar började också slåss då. Om du följer rådet om två av allt här ovan i #3, så kan det underlätta.

Försök att ha is i magen! Det är för att komma på vem som ska vara boss i buren de slåss. Det brukar lugna ner sig när de hittat sina positioner. Oftast ser det värre ut än det är när marsvin slåss. Tvätta av eventuella sår och försök att låta hanarna göra upp utan allt för mycket inblandning.

#1 Det där är inte riktigt hela sanningen. Det kastrerade marsvinet ändrar inte beteende. Så långt stämmer det. För marsvin har "hanigheten" i huvudet, inte i testiklarna. En kastrerad hane uppfattar sig själv som en intakt hane. Den som ändrar sig är den andre hanen. Han känner att den kastrerade inte luktar hane och uppfattar inte längre kastraten som en konkurrent om herraväldet i buren.

Vi blev tvungna att kastrera vår ena hane på grund av sjukdom. Då hade marsvinen slagits nästan varje dag i två månader. Vi hade börjat undra om vi skulle bli tvungna att lämna bort en av dem. När operationen var över och den opererade var något så när läkt, fick vi släppa ihop marsvinen igen. Det var kav lugnt i buren. Inte ett uns av bråk.

Sen dess håller marsvinsgrabbarna ihop som ler och långhalm. Visst grälar de lite om maten eller ett hus ibland. Men det är bara smågnabb. Bossen i buren behöver bara resa raggen och varna lite, så lugnar hans busige fosterbror ner sig.

Men vi var verkligen tvungna att kastrera - hade inget val om marsvinet skulle ha en chans att överleva sin sjukdom. Vi hade säkerligen inte valt att kastrera ett marsvin enbart för att få fred i buren.

#4 Aha där ser man! Har läst överallt här att det inte på något sätt hjälper att kastrera, men nu har jag lärt mig något nytt :) 

(Och du läser bättre än mig och såg hur gamla de är, vilket jag missade :P).

# 0 Det är tyvärr inte säkert att den okastrerade inte upplever att kastraten är icke-hane. Jag vet flera fall att det inte blivit så.

#4 Det var skönt att det blev bra med dina hanar, när den ena blev kastrerad 🙂

Om det är, som du skrev, att de känner att den kastrerade inte luktar hane och uppfattar inte längre kastraten som en konkurrent om herraväldet i buren, hur kan det då komma sig att två kastrerade vill slåss? De borde båda då känna att det inte luktar hane och då har de inget herrevälde att slåss över.

Eller förstår jag kanske inte hur du menar? 🤔

Jag har två hanar som slåss. Jag har försökt sätta ihop ute i stooor gräshage med flera rör-gömme. Även provat i stooor box inne. Det går inte.

Jag har en kastrat också, som gått med annan kastrat utan problem. Provade den "snälla" av hanarna (som slåss) om de kunde gå tillsammans. Men tyvärr gick det inte heller.

#0 Hoppas det löser sig med dina hanar. De är i den värsta åldern nu och det kan bli bättre. Jag håller tummarna!

#6 När vi var hos veterinären och tog stygnen från den kastrerade sade hon att vi borde kastrera den andra hanen också, just för att han inte skulle se vår kastrat som en hane. Han skulle vara ett "det" för den andra hanen, uttryckte hon saken. Vi hade ingen som helst lust att utsätta den friska hanen för en operation om det inte blev alldeles nödvändigt. Så vi bestämde oss för att avvakta och se hur det gick.

Därför har jag ingen aning om varför två kastrerade hanar slåss. Men jag tänker på att även honor gör upp om rangordningen i buren. Rent spontant tror jag att det blir ungefär samma sak med två kastrerade hanar. Rätta mig om jag har fel!

Att maktfördelningen var så kristallklar efter operationen kan ju också bero på att den nyopererade var så pass mycket svagare direkt efteråt att det gav sig självt. Men då borde de ju ha börjat slåss igen när kastraten piggade på sig.

Den kastrerade är nu tyngre än den andra och skulle väl egentligen kunna hävda sig rent fysiskt. Men eftersom den intakta hanen har ett mycket större tålamod med sin kompis efter kastreringen, så blir det aldrig riktigt aggressivt i buren. Han bryr sig inte helt enkelt.

Det som blir lite jobbigt för kastraten är när hans burkompis blir kärlekskrank. Han springer efter och uppvaktar kastraten stup i kvarten. Och precis som honor som lessnar på envisa hanar som inte vill ta ett nej, så kissar han mycket pricksäkert på vår stackars intakte hane. Den stackars kärlekskranke hanen har ju faktiskt ingen aning om hur en riktig hona ska lukta. Dessutom har han stora vita pälspartier framtill, så det blir en hel del tvättning av honom när han är som mest till sig.

Så, ska jag vänta två månader och se om det blir bättre, skaffa större bur och två av allt och om det inte fungerar ska jag prova kastrera den mest aggressiva?

#8 Allt funkar väl inte lika överallt. Jag kan bara berätta hur det blev hos oss.

Vi var på väg att välja en hane att omplacera. Två månader med ständiga slagsmål är lång tid. Vi var också jätteoroliga. Men precis som hos dig hade vi inte plats med en bur till. Så vi kunde inte sära på dem. Dessutom har jag läst i många trådar här att det inte hjälper i långa loppet. I alla fall inte om man tänkt att sätta ihop marsvinen igen. För då börjar de om från början med sin maktkamp, så fort de hamnar i samma bur igen.

Ni har ju dilemmat att du och din syster äger var sitt marsvin. Omlacering av ett marsvin blir, som du sade, inte något tänkbart alternativ för er. Ett val av vem man ska behålla är ju då så gott som omöjligt. Men jag tror inte att min son (som är husse till båda) skulle ha kunnat välja ett av marsvinen heller. Då hade vi föräldrar varit tvungna att bestämma. Sonen hade blivit ledsen i vilket fall som helst.

De som har gott om plats kan ju dela på marsvinen och skaffa två bebispojkar, så att det blir en stor och en liten hane i två burar. Det brukar gå bra med maktfördelningen då.

Att vår ena hane blev sjuk löste problemet åt oss. Men jag kan naturligtvis inte påstå att du och din familj kan lösa problemet genom att kastrera den ena. Det hade vi inte gjort om vi inte varit tvungna.

Börja du med att ge dem var sin matskål i var sin ände av buren och lägg även höet i var sin hög. Placera husen så långt från varandra som möjligt, så att båda kan dra sig tillbaka och ha nära till sin egen matplats.

Jag hoppas att det snart lugnar ner sig i buren hos er. Skriv gärna här och berätta hur det går! Kanske någon uppfödare med mycket större erfarenhet än jag hittar denna tråd och kan råda dig bättre. Jag kan som sagt bara dela med mig av vad som hände hos oss.

Lycka till!