Ja, det finns nog abessinier här, men kanske inte så mycket som av andra raser :)

Själv har jag en. Han är sååå söt med sina virvlar. Lite annorlunda än alla mina self och crested i cream och lemon. Han är nog en av de marsvin jag har fått jobba mest med, det klickade verkligen inte i början med oss. Vid tonårsåldern blev han väldigt agressiv mot andra marsvin och även människor. Jag vet inte hur många gånger han bitit mig eller någon annan i fingret så att blodet sprutat. Jag har flera gånger fått åka med andra marsvin till veterinär när han rymt och hoppat över 60cm burkant och huggit på de andra. Ett marsvin fick även somna in efter en olycka som han orsakade. Det var verkligen tungt. Men jag får nog skylla på mig själv. Han bodde först ihop med två andra hanar och det passade honom tydligtvis inte. Han fick senare flytta ihop med en liten ny unge men fortsatte att rymma till de andra. Jag vet inte vad som tillslut hände, kanske åldern hjälpte till och han entligen fattade att de andra marsvinen inte är till hot. Lilla Käpy blev hans trygghet och bästa vänn, som han inte kan släppa blicken av. Jag har även fått handskas mycket med honom, muta honom och få honom att fatta det inte är tillåtet att bita människor för den delen heller.

 Jag tror han aldrig kände sig tillräckligt trygg och blev därför väldigt aggressiv mot alla andra. Det är nu först under senaste tre månaderna som jag entligen lärt mig att njuta av hans sällskap igen i fulla drag. Sådan som han var när han flyttade till oss. Nu kan man igen se honom popcornskutta i buren och försiktigt slicka fingrarna när man har honom i famnen. Fast genast när han inte känner sig tillräcklit trygg så kan han börja smått bita på fingrarna. Visst hade han tidigare också bra dagar. Det var inte dagligen som han rymde eller gjorde något annat dumt, bara några gånger i månaden, men efter alla olyckor som han orsakat så har det räckt rätt länge före jag kunnat lita på honom igen tillräckligt mycket.

Får jag presentera min finaste Kooka-Burra ❤️ Det knäppaste, dummaste, finaste, sötaste och bästa abessinier jag någonsin kommer att ha, men hoppas inte den sista. 🌺 Han har det lilla extra, då när han vågar och vill visa det 🙂

Nej då abbysar är inte alls "ute" tvärt om så upplever jag att de verkligen har sin trogna beundrarskara och är en av de raser det avlas mest på. Alla i Marsvinssverige hänger inte här på MiF.😉 Kolla på Svenska Marsvinsföreningens SMFs hemsida så får du en mycket bättre bild av vad som föds upp i landet. Där kan du också hitta abbyuppfödare. Jag tror det är svårt att säga vilken ras det avlas mest på för det är ganska väl spritt mellan raserna men på utställningarna brukar det vara mest abbysar och långhår.

Visst kan man avla fram fina marsvin med tydliga egna avelsmål utan att ställa ut det är så mycket mer som är viktigt framförallt djurhållningen. Så visst kan man föda upp marsvin med vilka mål man vill och göra det på ett bra och ansvarigt sätt precis som man kan sköta det illa trots att man springer på utställningar. Personligen tycker jag att man får föda upp hur man vill och vilken typ av marsvin man vill bara man i första hand tänker på marsvinens bästa. Däremot vill jag opponera mig mot just din idé att föda upp marsvin med bra temperament. Marsvin är mycket jämnare djur temperamentsmässigt än andra många djurarter som tex.kaniner och hundar de få marsvin som kan tänkas ha dåligt temperament är lätträknade och ska naturligtvis inte användas i aveln. Så att avla endast på temperament känns onödigt och som något som bara låter bra att säga men som inte egentligen har något innehåll.

Visst kan man föda upp rastypiska djur på egenhand men att ställa ut dem ger så mycket hjälp och gör det hela så mycket lättare. Själv kände jag mig väldigt skeptisk till utställningsvärlden när jag började föda upp rasmarsvin. Jag tänkte att utställningarna var ett nödvändigt ont för att få hjälp med mina avelsmål. Det visade sig att jag insåg att den hjälp jag fick var ovärderlig och jag upptäckte till min förvåning att det var fantastiskt inspirerande och trevligt att besöka utställningarna. Det är faktiskt helt underbart att att då och då mingla runt en hel dag och bara prata marsvin med andra jättetrevliga marsvinsnördar,

Det behövs absolut fler småskaliga ansvarstagande rasuppfödare och utställare innom SMF. Inte minst för att det behövs duktiga uppfödare som konkurrerar ut djuraffärernas oetiska massproduktion av marsvin. Min dröm är ju att du börjar föda upp abbys och springa på utställningar med oss andra nördar.🙂

Här finns både renrasigt och pet! Helt klart en ras nära hjärtat för mig…

Jag måste få flika in med att jag upplever just abessinier som väldigt populära. Ett exempel är på utställningar där det nästan alltid verkar vara flest abbys. Det blir nästan lite "Din plats i kön är nummer… 1000. Tack för att du väntar" 😃

#1 Han verkar vara en stor personlighet i en liten gris 😉Det är ju inte alla djur som får de önskvärda egenskaperna och tycker det är riktigt hedervärt att du lagt ner så mycket energi och tid på honom. Många andra hade nog tyvärr gett bort honom eller kanske till och med avlivat.

Kooka-Burra vilken sötnos! Riktigt snygg bild!

#2 Det kanske märks att jag inte haft marsvin på några år men med temperament så menade jag att man t ex inte har som huvudsyfte med sin avel att få fram utställningsdjur utan kanske avlar mer för sällskapets skull. Jag har ingenting emot utställningsdjur eller att man ställer ut sina djur på utställningar. Det är säkert så som du säger, ett väldigt bra sätt att träffa kunniga och andra marsvinsnördar 😃har alltid varit intresserad av att bli uppfödare men tycker att det är riktigt svårt med genetik, trots att jag läst kursen Genetik och är utbildad djurvårdare så känns det ändå som kinesiska för mig. Det var det enda ämnet jag hade svårt för.. Men har många vänner som är duktiga så det finns ju hjälp att få. Jag var bara lite nyfiken på era åsikter kring ämnet, jag har inga marsvin just nu men kommer skaffa inom en snar framtid.

Jag tycker att man ska bojkotta att köpa djur från djuraffär, har själv praktiserat tre månader i en och någon vecka i en annan och där lät dom t ex guldhamstrar gå för länge med varandra så de åt upp varandra.. möss som står i förrådet i små trånga burar utan vare sig bo eller ordentlig mat och får föda kull efter kull.. Har anmält båda djuraffärerna men fick aldrig veta om det gav någonting. Däremot vet jag att det finns bra djuraffärer som har bilder på djur men inte säljer några djur. När de har djur inne i butiken så kommer alla djuren ifrån uppfödare som ger stamtavla osv, säljs inte djuren så tar uppfödaren tillbaka djuret. Det tycker jag iaf är en bra djuraffär, kommer dock inte ihåg vart den låg.

Man ska ju aldrig säga aldrig,
hade kanske varit lättare om man känt någon mer som är grisgalen, men tyvärr så är det birdies som gäller för mina vänner.

#4 Oj! Vad roligt men då borde de ju finnas gott om dom här också tycker man ju. Fast.. kanske inte lika roligt för alla med abbysar som får vänta så länge.. 😉

#5 Haha ja alltså, nu är dem ju inte 1000, men de är många 😃 Precis, haha!