?

Nä jag vet inte vad det kan vara. Känner inte igen det. Kan de ha fått i sig något giftigt som mögligt hö, eftersom det är alla samtidigt? Jättekonstigt.🤔

#1 Jag har gått igenom höet, det är fläckfritt. Jag börjar undra om jag blivit galen. Visst GÅR ungar, de skuttar inte så här! Mina marsvin har fått granngårdenmusli sedan en och en halv vecka tillbaka, men inte kan väl det vara orsaken? Jag har aldrig sett på maken, och alla verkar så himla oberörda, ingen är ju synbart sjuk, de bara…. studsar omkring. Vissa mer och andra mindre, men alla gör det.

Jag kan bara spekulera över möjliga orsaker som du säkert redan varit inne på. Virus eller annan infektion, förgiftning, nervskada etc.

För ett par veckor sedan skuttade Creamba omkring som en hare. Hon hade även uppenbart ont, men det kanske inte dina ungar har, eller att det märks. Hursomhelst träffade jag en duktig marsvinsveterinär som kom fram till urinvägsinfektion. Då hade jag inte uppfattat några symtom alls, men hon hade bakterier i urinen och förtjockade väggar i urinblåsan. Enligt veterinären kan de ibland yttra sig på det sättet att de skuttar. Lite långsökt kanske, men kan vara värt en tanke i alla fall. Kanske du har ett vuxet marsvin som har urinvägsinfektion utan att det är tydligt. Sen kan hon kissat ut bakterier som ungarna smittats av när de rör sig i spånen.

Lukta dina marsvin i rumpan så lär du märka om det är så.

Hoppas för övrigt att det är något snabbt övergående. Du har väl fått din beskärda del av elände så det räcker

UVI låter som en väldigt lång chansning med tanke på att det isf drabbat allihopa. Mamma hade UVI under dräktigheten men behandlades mot detta och är behandlad och symptomfri sedan innan ungarna föddes. Ingen luktar heller någonting.

Jag är helt övertygad om att detta rör sig om c-vitaminbrist i olika stadier på ungarna. Isidor längst gången, Isabelle mindre gången, och de andra två knappt märkbart men ändå påverkade.  

Alla är märkbart bättre idag, medan Isidor är den som har det svårast såklart. Eftersom jag filmat honom varje dag kan jag konstatera att han blir bättre. Han matas med nyponsoppa med askorbinsyra många gånger om dagen, och från och med idag även fortimel eftersom han tappat ner sig till 160 gram.

Eftersom jag ett tag började undra om det var jag som var galen, att ungar faktiskt skuttar omkring så där i stället för att gå, har jag gått igenom videos jag filmat sedan de föddes och jag kan se att de har gått helt normalt tidigare. Idag går Isak och Isadora helt okej, Isabelle skuttar men har inga andra problem förutom att hon burrar upp sig och kisar som de gör när något inte stämmer, och Isidor skuttar men är pigg och stark i kroppen, men har absolut mest problem.

Då jag ser förbättringar på alla efter så kort tids behandlande med C-vitamin i stora doser kan jag inte dra någon annan slutsats än att dessa ungar har fått i sig alldeles för lite c-vitamin, något jag inte alls hade trott. Men är man liten i en stor flock antar jag att det inte är helt ovanligt att man blir utan mängden man behöver.

Nu hoppas jag att detta är rätt slutsats jag dragit, skulle förbättringen stanna av eller någon börjar dippa åt andra hållet i stället, får vi åka in med allihopa och överväga både behandling och avlivning, men jag hoppas innerligt att det är detta som är problemet. Är det så, så upptäcktes det oerhört tidigt. Det är viktigt att kunna läsa av sina marsvin, och känner man att något yttepyttelitet i magen inte känns rätt trots att marsvinet ser okej ut, då är det något som inte är rätt, och sådant kan rädda de små liven.

När jag nu tänker tillbaka på sista veckan så har jag inte följt magkänslan så tidigt som jag skulle kunnat göra. Jag har reagerat på att Isidor som började gå upp så fint började tappa i vikt men inte gjort någon stor sak av det. Jag har reagerat på att Isabelle sett uppburrad och risig ut med kisande ögon ett par gånger, men inte heller då gjort någon stor sak av det. Inte förrän jag nu började pussla ihop alla bitar förstod jag att detta har kommit krypande med minimala steg under senaste veckan. Så trots att jag upptäckte att något var fel tidigt hade jag kunnat upptäcka det ännu tidigare, men frågan är om man ändå hade förstått orsaken genom att bara uppmärksamma en viktnedgång.

Hur som helst så tror jag att Isabelle, Isadora och Isak kommer klara sig ur detta ut några bestående men väldigt snabbt. Det är hos Isidor oron sitter, och där vet jag inte hur det kommer gå. Men vi härdar ut och käkar askorbinsyra och fortimel ett tag till, och så länge framstegen fortsätter komma, stora som små, så fortsätter vi och håller tummarna att bakslag håller sig borta. Kommer de trots allt har vi världens bästa veterinär en kvart bort.

Tänkte skriva om C-vitaminbrist igår, men hann inte. C-vitaminbrist visar sig inte bara i förlamning, även om de blir förlamade i "slutskedet". Innan dess kan man märka stelhet i leder, skuttande gång och att de liksom verkar ha svårt att koordinera benen med varandra.

För ca 15 år sedan köpte jag två syskon som fått en väldigt tuff start. De hade c-vitaminbrist vilket visade sig genom att de använde bakbenen väldigt dåligt, skuttade liksom fram. Det gick över väldigt fort med bra kost och de var helt normala som vuxna.

Jag har också sett c-vitaminbrist hos en äldre hona som matades lite sådär "på gränsen". Grönsaker varje dag, men inte några stora mängder och det här var mitt i vintern då vitaminnivåerna i kålen är lite sådär. Det här var som sagt en äldre hona också som förmodligen var lite nedsatt och behövde mer c-vitamin än normalt. Hon använde nästan inte sina bakben alls när det upptäcktes. Efter att ha fått mycket c-vitamin övergick hon efter några dagar till att skutta med bakbenen, men återfick tyvärr aldrig 100% funktion i bakbenen utan rörde sig väldigt stelt. Levde dock åtminstone ett år efter det här och verkade må bra i övrigt.

Precis som föregående inlägg så visar sig C-vitaminbrist först genom att dom går konstigt, så troligen är det så att dom fått i sig för lite, har haft likadant på en unge en gång, men men stora doser c-vitamin flera gånger om dagen, så rättade det till sig på bara ett par dagar.

Tack för era svar, det känns oerhört skönt att höra att min misstanke verkar stämma, och än mer skönt att komma hem efter att ha varit borta sedan i eftermiddags och mötas av en Isidor som går helt ordentligt med benen, om än med lite annorlunda stil. Men han går!

Nu har han dock diarré, det måste bero på all mängd nyponsoppa och fortimel han fått i sig va? Jag är osäker på om jag ska ta bort det eller om han behöver det?

Varför nyponsoppa och fortimel? Jag skulle ge ren askorbinsyra på valfritt sätt. Sen skulle jag fundera över vad de får för grönsaker till vardags. Normalt bör man utfodra så att de får den c-vitamin de behöver, med god marginal. Annars ge tillskott eller något foder med stabiliserad c-vitamin för att vara på den säkra sidan.

Efter att ha läst runt på fler symptom för c-vitaminbrist än svårt att gå kan jag se att både diarré och spontana blödningar ingår som symptom. Isidor har under tiden jag varit iväg haft ganska mycket diarré vilket jag kunde se på att hans mysmatta var väldigt nersölad, men ¨på den timmen jag varit hemma har det inte kommit mer.

Jag såg även att det kom rent blod då han kissade. Trots det luktar han inget illa alls i baken.

Jag undrar därför om någon vet om dessa spontana blödningar som kan ske, även kan ske genom urinröret?

Mitt bästa knep för att få i marsvinen extra C-vitamin är att servera "dubbelgurka": Två gurkskivor med en rejäl dos askorbinsyra emellan. Det blir en som en gurkdubbelmacka. Mycket uppskattat av grisarna de gånger de fått det.

Hoppas de små liven piggar på sig fort.

Krya på dig Isidor ❤️

#8 nyponsoppan enbart för att blanda askorbinsyran i något, och fortimel fick han igår eftersom han hade gått ner sig till 157 gram. Han har dock inte fått något av det sedan jag upptäckte att han hade diarré. Grönsaker får de alla så det ska räcka och bli över. Varken blod eller diarré har kommit sen igår kväll och idag använder han sina ben helt fint! Jag blir förvirrad, men glad.

Eftersom det är flera som påpekat vikten av utfodring på ett eller annat sätt, även via mail, sedan jag la upp tråden vill jag skriva att det är inget fel på min utfodring, och det känns lite förolämpande när det kommer tips på vilka grönsaker som är bra för c-vitamin och att marsvin ska ha hö, grönsaker och ev kraftfoder.

Jag är inte nybörjade på marsvin, jag har god erfarenhet av marsvin både kunskapsmässigt och egna upplevelse, och c-vitamin är något jag kan.

Jag har gott om erfarna vänner och bekanta som även de har år av erfarenhet själva, och diskuterar ofta foder.

Trots detta har det nu hänt att vi råkat ut för c-vitaminbrist, och det visar i alla fall mig att man inte kan vara säker trots att mängden man serverar ska räcka gott och väl långt över behovet per marsvin. Alla mina marsvin har ätit av allt som serverats, ändå hände detta. Att ha ungar i en flock har varit nytt för mig denna gången, och jag har älskat att se hur annorlunda de formats än när de går själva med mamma och kanske någon till. Det har varit väldigt nyttigt för dom att få födas och växa upp i en flock, men de har också haft många vuxna tjejer att slåss om maten med. Och nu sitter vi här.

Jag är dock ändå mycket tacksam för alla tips och råd och erfarenheter som delas i denna situation, både för mig själv och mina ungar, samt andra som kan komma att dela denna situationen i framtiden.

Jag tror du gett tillräckligt _Charlie, bara kanske att ungarna inte fått äta tillräckligt för andra flockmedlemmar? Det "löser sig" ju genom att man kanske ser till att ta upp de och ge de en chans att äta ostört från andra :) Du om någon ser nog till att ge dina ungar vad de behöver :)

#13

"Det har varit väldigt nyttigt för dom att få födas och växa upp i en flock, men de har också haft många vuxna tjejer att slåss om maten med"

Personligen tycker jag inte att ungar ska behöva slåss om maten, vare sig sinsemellan och framförallt inte med vuxna marsvin… Har haft ungar som växt upp i flock och det har fungerat galant. Man öser på med grönsaker på flera olika ställen i buren så att samtliga marsvin kan i lugn o ro ta till sig det de vill ha.

#15 Slåss om maten var väl fel uttryck om det togs bokstavligen, hade jag sett att ungarna behövde slåss om sin mat hade jag givetvis gjort något åt saken. Flera vuxna att konkurrera om maten med menade jag, och alla har ätit. Jag låter ingen slåss om maten, då är något fel i boendesituationen och åtgärdas.

#16

Tror att formuleringen i detta fall kvittar. Alltså det ska inte vara någon konkurrens alls, maten ska vara tillräcklig för alla och kunna intas i lugn o ro av samtliga i flocken. Det har uppenbarligen inte skett nu. Ungarna hade inte haft foderrelaterade problem såsom c-vitaminbrist om de fått i sig det de behöver. Så nej, alla har inte ätit tillräckligt.

Jag försöker inte på något sätt attackera dig eller trampa på tårna, men finner det konstigt att du diagnostiserat en bristsjukdom men anser samtidigt att flocken utfodrats korrekt och att dina kunskaper i ämnet är alldeles tillräckliga. Någonstans brister det ju 🤔

Jag håller med #17 förstår verkligen inte detta resonemang. Alla mina ungar växer upp i flock och jag ser bara fördelar med det. Anser snarare att de vuxna lär ungarna att äta rätt mat. Jag kan verkligen inte se att det skulle finnas några problem för ungarna att få i sig grönsaker om marsvinen får en tillräckligt stor giva. Jag ser heller inget problem för ungarna att få i sig tillräckligt med C-vitamin om de får färska C-vitaminrika grönsaker i lagom mängd.

Det här mysteriet gör mig bara förbryllad. För matar du rätt ska inte detta behöva inträffa. Därför undrar jag fortfarande om det kan vara något annat som en förgiftning. Jag är ärligt talat väldigt osäker på hur C-vitamin brist ser ut eftersom jag aldrig sett ett drabbat marsvin (vad jag vet) men dessa symptom skulle väl kunna vara npågot annat också väl?

Så vad är det ni säger? Att jag inte gett tillräckligt mycket. Jag vet att ni säkert vill väl, men dessa antaganden gör mig oerhört ledsen och rent av kränkt som marsvinsägare. Dumförklarad. Ja det är ju jätteskönt att kunna säga att någon annan brustit så oerhört att denne åsamkat sina ungar sjukdom, Och att man själv varit ofelbar. Men hädanefter håller jag mina problem och behov av råd utanför MIF. Jag trodde att folket här kände mig så väl vid detta laget att de inte tvivlade på min förmåga att utfodra marsvin. Att något brustit nu är jag givetvis införstådd med långt innan folk började kasta det efter mig, men det är lätt att påstå sånt när man inte själv sett vad de får och hur harmonin i flocken är.

#19 Jag tycker inte någon har anklagat dig för att göra fel bara att det du skriver att du gör stämmer inte med resultatet. För om  du matar rätt får inte ungarna C-vitaminbrist vare sig de bor i flock eller inte. Därför försöker vi gå till botten med detta för att hjälpa dig lösa problemet. Jag tror inte ens det måste vara C-vitaminbrist det är väl inte på något sätt bevisat? Vi vill ju väl och vi vill hjälpa dig inte anklaga heller.🙂

#19

Tycker att det är jättetråkigt att du känner dig kränkt o dumförklarad när folk försöker hjälpa dig med situationen. Jag har bara försökt få det att framgå att det du skriver säger emot sig självt. 
Utifrån det du skrivit här är jag inte det minsta förvånad över att folk skickat pm osv med fodertips. Och det är inget man ska känna sig kränkt o ledsen över, utan ta till dig den stora kunskapen som många på MIF besitter.

Som Godisgrisen skriver, matar man marsvin korrekt kommer dem inte att lida av foderrelaterade bristsjukdomar. Om marsvin har c-vitaminbrist har de inte utfodrats korrekt. Bristande mat = Bristande hälsa. Det är verkligen inte svårare än så, så varför blir du kränkt när du får höra den enda rimliga lösningen på ett problem du själv uppgett? Ungarna har enligt dig blivit bättre med askorbinsyratillskott, så det pekar mot c-vitaminbrist. 

Det kan faktiskt vara mycket värre än att du skulle ha bristande utfodring. Om din diagnos på ungarna stämmer, trots att du matat dem korrekt så måste dem nästan ha rejäla fel i sina system som gör att de inte kan ta upp c-vitamin i kroppen. Det tycker jag är ett brutalt mycket värre alternativ, för ungarna kommer i sådana fall inte att kunna klara sig på normal marsvinskost. Om fallet skulle vara så, c-vitaminbrist o att det är ungarna och inte utfodring det är fel på, bör du se över dina avelsdjur och definitivt inte sälja bebbarna.

Min tanke med urinvägsinfektion var utifrån att jag inte ens övervägde C-vitaminbrist på så små ungar. Om det är det de har kan en infektion försämra upptaget av viktiga vitaminer och mineraler och orsaka brist.

Talar säkerligen för fler än mig själv när jag säger att jag hoppas verkligen inte att du försvinner från Mif. Vi behöver duktiga, kunniga och fina människor här. Det vore oerhört tråkigt, på riktigt.

Men nu tänker jag bara spotta ut mig lite ideer för att få tankarna att rulla hos alla, och jag vet ju att du, _Charlie är oerhört kunnig och då det verkar som att de flesta tagit upp maten så struntar jag i det och tänker mer… knasigt kanske är rätt ord. Mest för att tänka utanför boxen.
Vet du om det var Isidor som började med beteendet eller det var det att du märkte det på honom först? Jag funderar på om ungarna kanske "härmat" honom. Inte för jag vet varför men de är ju "barn" som ska testa allt o röra vid allt. Hur beter sig de vuxna marsvinen? Visar dem några konstigheter? Det hela känns mycket märkligt.. Går de fortfarande konstigt eller det har lagt sig? Eller har de ändrat något i stilen eller vad man ska säga. För har de ändrat gå/skutt stil så är det ju ett tecken på att det inte är för att de har ont. Då hade de antagligen rört sig mer.. monotont samt stillsamt. Har du möjligtvis någon video du kan visa? Hade varit intressant att se. Sen skulle jag också vilja tipsa dig om att söka runt på youtube. De har oerhört många videos och det kanske är någons ungar som gjort liknande? Jag har ingen aning om hur det ser ut och har lite svårt att tänka mig in i det då det var längesedan jag såg eller hade några bebisgrisar. Rent spontant känner jag att det är en fix idé dem fått, men som sagt jag vet ju inte alls hur illa/konstigt/skumt det ser ut.

Hoppas verkligen du och dina agoutigrisar (med flera ;)) stannar med oss. Uppdatera gärna om hur det går. Kram.

Man får gärna tycka att det är larvigt att känna sig dumförklarad när andra vill hjälpa. Det finns många olika sätt att leverera samma hjälp, och ibland kan det finnas bättre sätt än att haspla iväg inlägg och mail med allt man tycker och tänker.

Jag har fått höra saker som att det är uppenbart att jag utfodrar mina marsvin fel, för annars skulle inte allt som vi drabbats av ha hänt. Som om våra 2 års senaste problem alla haft en grund i fel utfodring.

Ellas brutna ben, ja hon åt nog fel foder. Nelson som halkade på hustaket och vrickade benet fick nog fel mat. Kullen som föddes dag 66 varav 4 av 5 ungar dog berodde nog på fel utfodring, och den gången Nellans ungar fastnade under födseln berodde nog med på fel utfodring. Eller?

Matskålen fylls upp med kraftfoder varje morgon, höet finns framme i lagom riklig mängd dygnet runt och 2 gånger om dagen serverar vi grönsaker.

5 gram paprika är vad som krävs för ett vuxet marsvin per dag, ändå går det åt kilovis med paprika av alla färger, persilja, vitkål, kålrabbi, savoykol och mycket annat varje vecka. Men vad vet jag, jag verkar ju inte ha någon koll alls på c-vitamin.

Ett par/tre gånger i veckan serveras även kligröt med mängder av askorbinsyra.

Flockburen består av 4 ungar (varav 2 pojkar som snarast behöver flytta ut), 3 unghonor och 1 vuxen hona. Det är en oerhört harmonisk grupp, där alla visar om och om igen dagligen att de mår riktigt bra. Det finns inte ens gruff i buren, och därför blev jag så oerhört chockad över c-vitaminbrist, eftersom ungarna VISST det äter ostört.

Jag tror att vem som helst som hållt på med marsvin och varit så engagerad i dessa under flera år, som plötsligt fick mail som innehöll meningar som "Vitkål är jättebra för c-vitamin, det kan man ge varje dag" eller "Man måste ge c-vitamin varje dag till sina marsvin" eller andra helt larvigt uppenbara tips som ni vetat och följt under alla era år med marsvin, hade blivit lika stött som jag blivit idag.

Jag tror att vem som helst som fodrade sina marsvin korrekt, som jag gör, hade blivit precis lika stött som jag, om de fått sagt till sig att det är uppenbart att de fodrar sina marsvin fel, för annars skulle inga dåliga saker ske.

JAG har aldrig sagt att mina ungar har C-vitaminbrist. JAG har inte sagt det. Jag har sagt att jag SER inga andra möjliga orsaker till symptomen, eftersom detta drabbade mer eller mindre alla 4 ungar. Sen drog alla med på att detta absolut var C-vitaminbrist, och boven till C-vitaminbrist är felaktig utfodring, och därmed blev jag automatiskt utnämnd till den okunniga marsvinsägaren som nu så larvigt känner sig kränkt när alla andra bara vill vara så snälla och hjälpa till. På sina rättframma och burdusa vis.

Sockervadd är det värsta jag vet, men sitter man förtvivlad över att ens ungar börjar insjukna en efter en och man börja inse att man själv möjligtvis åsamkat detta omedvetet är man inte så jäkla stark, man är så in i helsikes skuld- och skamfylld att man sätter sig och öppet skriver och ber om råd på mif. Det finns många sätt att säga en sak på. Det vet vi nog alla här.

Vi har i eftermiddag varit och undersökt Isidor.

Han har ingen urinvägsinfektion.
Hans leder är mjuka, icke visat ömmande, icke svullna.
Han har pigga nyfikna ögon, och ett sprudlande och charmerande nyfiket humör.
Aptiten är stor.
Kiss och bajs fungerar idag som det ska.
Ingen vätskebrist.
Men allra viktigast av allt, han har ingenting som tyder på C-vitaminbrist.
Alls.

Hans andning är något påverkad, men det kunde även bero på att vi åkt långt. Möjligen något snorig.

Att magen pajade igår och han började blöda vilket jag trodde kom från kisseriet men i själva verket bör ha kommit från tarmen beror med största sannolikhet pga att han fick så mycket fortimel att han glömde av sitt hö. Vid kraftig diarré är det lätt att blodkärl brister. Samtidigt som jag slutade med fortimelen avstannade både diarré och blödningen.

Hur som helst. Han har troligen en virusinfektion. Alla 4 ungar. Isidor är den som varit sjukast, och de andra 3 är friska idag. Det finns ingen behandling mot virus utöver vila, värme och vätska, och det ska han få över helgen. Han har fått extra vätska i nacken, flera olika vitaminsprutor, och en hel påse CC med hem. Kvarstår besvären eller de kommer tillbaka sätter vi in antibiotika nästa vecka, men han har bättrat på sig så mycket på några dagar bara att jag tror det är över snart. 

Hur som helst, tack till alla som har hjälpt. För det är det många som har. Och det är jag väldigt tacksam över, även om det lätt glöms bort bland de inlägg och mail som fått en att vända taggarna utåt. Men hädanefter låter jag bli att be om råd i en redan utsatt situation.

En sista sak. Om någon tar illa vid sig av ett inlägg eller mail du skrivit. Låt den personen ha rätt att känna så. Tar en person illa vid sig av något du skrivit så kunde det du skrivit tolkas på det sättet, även om du inte menade det, och då är det dags att fundera på om det du skriver kan uppfattas kränkande av någon annan, innan du skickar det.

Jag har blivit tillsagd att mina känslor idag inte var befogade, för personen ville bara hjälpa. - Säg aldrig till någon att denne inte har rätt att känna som den gör.

#24 Vill trycka på bra inlägg knappen 200 gånger! Hoppas det reder ut sig helt nu för dina bebbar. Otur har vi alla i perioder.

Om ungarna har en infektion så kan det mycket möjligt vara därför de har fått brist. Ett sjukt djur behöver mycket mer c-vitamin än ett friskt (jag vet att du vet detta redan :-)) och ibland blir det fel även om man vräker på grönsaker. Se på de stackars marsvin som går ensamma i en pyttebur med bara lite sallad och hö på lördagar som ändå blir åtta år gamla. Alla djur är olika känsliga och vissa är känsligare än andra. Kanske har det blivit för mycket för dina små så de av någon anledning har behövt mycket mer c-vitamin än tabellmarsvinet. Mamman fick väl antibiotika under dräktigheten? Även sådant kan spela in och göra dem känsligare i början av livet.