De som avlivats hos veterinär har jag lämnat kvar för allmän kremering. Skulle något marsvin dö hemma så åker jag till veterinären med kroppen för kremering (allmän).

tar sig till en skog och gräver ner dem?

Är man hos veterinären kan ju denne ta hand om kroppen/-arna.

#2 men man får väl inte begrava dem i skogen?

#3 Man får inte begrava dom i sin trädgård över huvudtaget. :)

http://www.jordbruksverket.se/download/18.e01569712f24e2ca09800011973/1304944447523/2011-021.pdf

Om inte kommunen man bor i bestämt annat.

Jo, det får man.

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/produkterfrandjur/dodadjurochslaktbiprodukter.4.207049b811dd8a513dc80003872.html

Ungar slänger jag i soporna. Trodde jag skulle göra det med vuxna också, men när väl en dog kändes det bara helt fel. Så jag lämnade in honom hos veterinären för kremering.

Om jag har något djur som måste över till andra sidan (äldre, skador, sjukdom osv) så tar min man hand om det. Han skjuter dom. Det går fort. Sen vet jag inte vad  jag han gör. Om vi haft vuxna som dött hemma i buren har vi fryst ner dom & sen slängt i soporna. Fy vad hemskt det låter… Vi har redan en djurkyrkogård i trädgården…

Soptunnan blir det för döda marsvin, inte nåt konstigt med det. Större djur har vi begravt i trädgården, både kaniner och hundar.

Och jag som bor mitt i skogen lägger ut döda marsvin eller kaniner till räven.

Gräver ner i skogen, har egen mark hos föräldrarna. Är det hos vet blir det kremering..

Soporna skulle jag nog inte klara. Även om kroppen efter döden bara är ett tomt skal, så känns det fruktansvärt fel. Men det kanske skulle gå om det vore dödfödda ungar, men jag är ingen uppfödare så jag vet inte.

När något djur tvingas lämna oss så begraver vi eller kremerar och får med oss en urna. ♥ Skulle aldrig klara av soptunnan..

#12 vad syftar du på? Jag har virat in mina bortgångna marsvin i en handduk och lagt i en ihopknuten plastpåse för att sedan lägga i soporna. Finns inte överdrivet många alternativ när man bor i lägenhet och inte får gräva ner djuren på kommunens mark. Självklart önskar jag att jag hade en "egen" skog där se kunde grävas ner men det har jag inte nu. Individen och själen betyder för mig, inte det tomma skalet.

#12 Men alltså hur man hanterar djuret efter dess död har väl ingenting med hur man hanterar det under levnadstiden att göra? Jag vet inte vad jag skulle göra, jag skulle inte palla begrava dem, men att bara slänge i soptunnan skulle nog kännas fel. Så gissningsvis kremering hos veterinär.

#12 Var snäll och tänk på hur du uttrycker dig. Vi är alla olika människor med olika värderingar. Det finns flera olika sätt att ta hand om det döda marsvinet. T. ex kan man begrava dem. Då bör man dock se över att man får det i den aktuella kommunen. Man bör även tänka på att rovdjur kan gräva upp dem och äta upp dem. 

Jag vet inte vilka svar som fick dig att känna så, men det är inte ett bra sätt att uttrycka sig på. Jag har inget bra ställe att begrava på, därför får jag slänga mina döda djur. Det kändes hemskt första gången, men hur den döda kroppen tas om hand är mindre viktigt i mina ögon. Det är viktigare att mina marsvin får bra mat, blir omhändertagna och älskade. Det är vad som är viktigt för dem. 

Och att gräva ned döda djur i skogen kan ibland vara nästan som det #10 beskriver. Rovdjuren kan gräva upp dem för att äta. 

Det finns som sagt många sätt att uttrycka sig på. Ett bra sätt är: "Jag begraver mina, jag skulle inte vilja göra något annat", inte "Du/ni gör fel" eller "ni borde inte ha djur" (för hur kan hur man gör med döda djur påverka huruvida man ska ha levande djur. Det är ingen här som slänger levande djur…)

Låt nu huvudet arbeta innan fingrarna rusar iväg över tangenterna! Jag önskar att vi kan fortsätta prata om ämnet utan att det blir en sån där tråd där medlemmar blir ledsna och sårade alldeles i onödan. Jag vänder mig till alla som har åsikter i frågan.

Ämnet är känsligt, så det finns extra anledning att vara hänsynsfull.

TS fråga är intressant. Jag bor själv i lägenhet och har ännu inte tänkt på hur jag ska göra när den sorgliga dagen kommer. Kanske lika bra att ta sig en funderare på det.

Jag bor i ett hus på landet. 

Begraver ute på en "äng" som tillhör tomten. Perfekt är det.

Men är det vinter och så, då går det ju inte, då måste vi tyvärr kasta kropparna, inte mycket till val.

#4 Jo, det är så olika, beroende på kommun och så. Så gäller inte alla att man inte får 🙂

#12 Ingen tvingar dig att läsa heller. Och tänk på vad/hur du skriver. Extremt respektlöst av dig.

#19: Vad är det för hjärtlöst med det? Är det på något sätt bättre att lägga dem i blöt, kall jord för maskarna att kalasa på? Tänk dig för lite grann innan du kallar beteenden för sjuka. Ritualer runt en död kropp har ingen betydelse för den som är död.

#19 Jag kan bara svara för mig själv, men personligen är jag stolt över att lägga ut mina döda djur i skogen åt rävar och andra rovdjur. Jag respekterar "circle of life" och tycker det är underbart att mina döda husdjursvänner får föda mina skogsvänner, enkelt förklarat. Från min sida är det inget slit och släng utan en fin handling. Jag tycker det är slöseri att slänga i soporna , men har folk inte möjlghet att göra annat så är det fine by me. Det är som sagt ett skal.

Det sista marsvinet som jag begravde var en hona som var otroligt älskad och som dog alldeles för tidigt. Jag var väldigt, väldigt ledsen. Några veckor senare gick jag förbi platsen där hon begravts bara för att hitta hennes grav uppgrävd och hårtussar liggande utspridda. Sedan dess blir det begravning i soporna. Det kändes hemskt första gången, men man vänjer sig.

Okej. Det kvittar egentligen om vi alla har våra egna åsikter då alltid någon hänger upp sig på någon annan. Men i detta fallet så tycker jag vad jag skriver. Jag har själv haft och har tre marsvin. Mitt första egna marsvin dog för ett par årsedan och hon blev väldigt gammal jämfört med vad åldern säger att ett marsvin kan bli. När hon dog så begravde vi henne på den plats hon älskade att vara och äta gräs på sommaren och leva livet. JAG skulle ALDRIG få för mig att slänga henne i soptunnan från min egna åsikt. JAG kände att jag ville ge henne den värdighet som alla individer förtjänar att få. Att bli jordbegravd är också rätt märkligt, MEN det är något som är naturens lag. Detta blir min sista kommentar på detta ämne då jag lämnar era åsikter med mina.

#19 Nu kan ju omöjligt veta om du blir mer ledsen av vad folk skriver här än av vad folk blir av vad du skrev. Speciellt som att du är den som kommer med anklagelser här, när alla andra låter folk göra vad de vill.

Folk hanterar döden och sorg på olika sätt. Jag skulle inte vilja ha en grav för mina marsvin eller en urna att ta med hem, för jag vill kunna gå vidare. Det betyder inte att jag inte älskar mina marsvin eller att jag inte kommer sörja dem, det betyder bara att det är så jag känner inför det hela.

Att du begravde ditt marsvin som du älskade är jättefint eftersom det var viktigt för dig, men alla kommer inte att känna så.

Sen vet jag inte hur du får det till "att bli jordbegravd är naturens lag" - begravning är ju ett högst mänskligt påfund. Dör ett djur i naturen ruttnar det ju oftast, eller blir uppätet, eller i vissa fall så blir det till ett fossil och grävs upp av forskare 65 miljoner år senare.

Men som sagt, om du vill ge dina marsvin en begravning därför att det känns viktigt för dig har du såklart rätt att göra det, men du har faktiskt ingen rätt att säga att folk som inte känner likadant inte borde ha husdjur. Det viktigaste är ju att folk tar väl hand om dem när de lever.

Jag håller då med om att det inte var speciellt schysst att säga att dem inte borde ha djur bara för hur dem hanterar dem när dem är döda. Dock skulle jag inte kunna slänga mina djur i soporna, men det betyder inte att det är något fel med det och när jag tänker efter vill jag inte heller att dem ligger under jord och blir uppätna av äckliga saprofyter, eller blir uppgrävda osv. När våran katt dog kremerade vi honom, och begravde urnan under jord på hans favorit plats i trädgården. När mina marsvin dör, skulle jag helst föredra att göra som binajis (aldrig riktigt slagits av den tanken föns nu) och lämna ut kroppen till något rovdjur. Jag minns hur skrämd och ledsen jag blev när jag hittade min mosters kanin död i inhägnaden för att något rovdjur hade tagit honom när jag skulle gå ut och ge honom mat. Men det var bara för att han levde när djuret tog honom. Det är en stor skillnad.

Eftersom jag just nu äger mina första marsvin och bara varit ägare i ett år så vet jag inte riktigt hur det blir. Men eftersom vi har begravt alla våra djur (förutom 2 gerbiler) så kommer säkert marsvinen också begravas i våran trädgård. Dock kommer jag säker begrava de på ett annat ställe än våran vanliga gravplats där jag kan göra det fint utan att hundarna förstör. Med de andra djuren har de antingen legat i en skokartong eller en egen snickrad kista så då kommer de också få det 🙂

#23 När man läser på ett forum får man ändå tänka på hur man uttrycker sig. Man bör också kunna vara öppen för andras åsikter. Därför frågar jag dig: Varför ska jag inte få ha djur för att jag måste slänga kroppen i soporna? Varför ska Binajis inte få ha djur för att hon ger djuren till rävarna? Det handlar om skalet, och det handlar om ett dött djur. Du vet inte alls hur vi tar hand om våra levande djur. Jag säger inte att mina marsvin har det bättre än alla andra marsvin, men mina marsvin får i alla fall hyffsat rymliga burar, c-vitaminrika grönsaker varje dag, fint hö som jag åker flera mil för att köpa och otroligt mycket kärlek. Är inte det värt mer än en begravning?

#19 Ge då förslag på andra alternativ om man inte kan gräva ner?
För mig är det inte hjärtlöst om man måste slänga i soporna eller liknande, om man inte har annat val.
Hur hade du t.ex tänkt vintertid?
Alla här inne älskar sina marsvin, sedan får du såklart ha dina åsikter men inga här inne är hjärtlösa mm bara för att de väljer att t.ex slänga i soporna… Faktiskt elakt att säga så anser jag.

Jag tror att elinskane har förstått vad ni vill säga. Ingen idé att gå på henne mer.

Bättre då om vi kan fortsätta diskutera TS ursprungliga fråga. Det rent praktiska är nog så svårt att lösa.

Det känslomässiga när man förlorat ett kärt husdjur är betydligt svårare. Vilken etik man har kring död och begravning eller annan hantering av kropparna efter döden är så olika. Ingen har rätt att döma någon annan.

Jag tycker i alla fall att vi lämnar missnöjet med hur andra uttryckt sig åt sidan nu.

En sak man dock bör tänka på om djuret skall begravas utomhus är att det inte får ha mediciner i kroppen som kan ha påverkan på miljön runtom, och sen att det är lag på att djur som grävs ner ska ligga så djupt under markytan att de inte blir uppgrävda av andra djur.

Samma med kroppar som (de som gör så) läggs ut till vilda rovdjur, att man är noga med att det avlidna djuret inte har mediciner och liknande i kroppen. 

Frågan är, får man lägga ut självdöda tamdjur på det sättet enligt lag?

Undrar samma med att lägga kroppen i hushållssoporna?

Jag har själv fått lägga min förra guldhamster i en låda i soptunnan, ingen höjdare, men ett sånt djur är såpass litet och det var vinter och fruset i marken så jag hade inget annat val. Samma sak när jag haft små/nyfödda djurungar som inte klarat sig.

Själv begraver jag mina avlidna husdjur i en skogsglänta bakom huset, när det är möjligt grävs graven med traktor, annars djupt med spade. Jag brukar ha djuret i en skokartong i papper med något mjukt som kroppen ligger på i (hö/halm/naturvänligt papper). Alltid biologiskt nedbrytbart och ofarligt för naturen.

Sen hälls jord över kistan/lådan, försiktigt (i mitt tycke känns det bäst så), och jag hämtar stora stenar om det behövs att lägga ovanpå graven. För att undvika att något djur gräver+märka ut platsen. Gravsten, mao. 

Detta med begravning är ett mänskligt påfund (som ni skrivit tidigare) men det är (oftast!) lagligt att begrava sina avlidna fyrbeningar på egen hand i Sverige. Gränsen går tydligen i "storlek get" ang. vilka tamdjur som får begravas av en privatperson i naturen. Själv brukar jag också plocka blommor och lägga på platsen, och eventuellt prata några sista ord till djuret. Bara för min egen skull för att kunna gå vidare…

(Förlåt för lång text igen…)

Jag har inte haft marsvin som gått bort hos mig men jag har däremot haft degus, hamster och andra smådjur. De har jag grävt ner i trädgården här hemma och på en äng som ligger ganska där jag bor.

Det finns ju också minneslundar för husdjur kom jag på! Så om man kontaktar en veterinär och låter djuret kremeras (om det måste bli det först) så kan man leta upp en minneslund sen kanske?

#33 Brukar kosta en hel del tyvärr. Kremering kostar ju, och en del minneslunder med har jag får mig, om man gräver när där eller så (vad jag läst).
Och inte alla ställen det finns på heller, här finns t.ex ingen i närheten.

Och dör djuret hemma, så kontaktar jag ingen veterinär.
Mitt förra marsvin Alvin, när han dog, oducerade de honom, sedan fick de behålla kroppen och göra det de kände var bäst.

Ja, visst kan det kanske kosta pengar, men hon ville ha alternativ, och det var det jag skrev.

Vi brukar begrava dem vid hus knuten har gjort så sedan barnsben med alla våra djur..

När jag var liten dog mitt sista marsvin hemma. Sorgen var så stor; total förtvivlan. Jag hade aldrig klarat av om mina föräldrar skulle ha lagt kroppen i soporna. Min pappa och jag gick ut i skogen och han grävde en djup grop på ett vackert ställe. Vi begravde lilla Piggelina med en liten bön och en sorgsen sång. Sen lade pappa två stora stenar över som jag lade blommorna jag plockat på.

Inget djur försökte gräva upp kroppen. Det var en tröst för mig som tioåring att tänka på mitt marsvin i någon sorts djurhimmel. Länge gick jag dit och lade blommor på min lilla marsvinsflickas grav.

Kan tipsa om en väldigt fin bok - egentligen en barnbok - när ett marsvin dött: Den heter Adjö Herr Muffin och är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Anna-Clara Tidholm.

Boken kan vara en tröst att läsa, även för vuxna. Den är så klokt skriven, med fina bilder. Bara att någon överhuvud taget skriver en bok om när just ett marsvin är gammalt och på väg att dö är ju fantastiskt.

Hej!

En svår fråga. Men inte oviktig. Vi har grävt ner i skogen, på vintertid har vi lagt marsvinet i frysen till jorden tinar ute.

DET kanske kan kännas värre än att lägga dem i soporna för vissa. Lite märklig känsla är det… Brukar lägga marsvinet i ngn form av mjölkkartong. Eftersom vi har ngt annat i mjölkkartonger i frysen så vet man vad det är.

Alternativet på vintern är ju annars att slänga bort marsvinet på något sätt. 

Har man inte heller plats i frysen så finns det inte så många olika alternativ.

Jag tycker att man får göra som det känns bäst för en själv. Djuret är ju borta så för djurets del gör det inte ngn skillnad. Det är mer för egen del om man vill "hedra" djuret med en begravning. Vissa marsvin minns man ändå alltid mer än andra….

Det finns djurkyrkogårdar för dem som vill ha djuret begravt.

Ett marsvin i soporna tror jag inte är ngt som är otillåtet. Då skulle man inte få slänga kyckligrester heller kan jag tycka. (Ursäkta den makabra liknelsen, hoppas ni tar det på rätt sätt, jag menar INTE att vi käkar marsvin, men deras storlek kan man ju ändå jämföra….)

Till skillnad från om man la en större hund i soporna.

Jag är den blödiga typen, där djuret ska ner i en låda, lite hö och eventuellt blommor. Grävas ner på ngn fin plats. 

Det känns liksom mer rätt för mig. Speciellt om det varit att marsvin som "varit mer än andra" . För hos mig har det varit vissa marsvin som verkligen stuckit ut i sina personligheter.

Man ska respektera att vissa vill begrava, göra fint och "göra ett avslut" det är jätteviktigt för vissa. Efter en sådan ceremoni kan många gå vidare. Så gör vi med människor och jag tycker man kan göra det med djuren också.

En del behöver inte detta avslut, de har gjort det på ett annat sätt, det ska också respekteras. Precis som man själv väljer att gå på begravning eller inte när det gäller människor.