Det kan ta olika lång tid för marsvin o bli tama. Jag kommer inte ihåg när mina första honor blev det, för det var ett tag sen. Men det var inte så jätte längesen jag köpte en till hona som jag tyckte blev tam jätte fort, för hon hängde bara efter de andra. :)

Okej :) Hade två marsvin för ett tag sedan, och jag kommer inte ihåg hur lång tid det tog för dem.. Kändes som att de blev tama och skrek efter mig direkt :) Menmen, har bara haft Kanel & Kokos i ca en vecka, så får väl se vad som händer, hoppas de blir mer sociala :)

Kan ta olika tid. Vissa av mina har blivit det snabbt och vissa har det tagit många månder, alltså just i buren.

Åh vilka fina små grisar 😃
Precis som de andra säger, så tar det olika lång tid. Fortsätt befinn dig vid buren, prata med dem och locka med gotte. Hantering är ju också viktigt, även om de inte tycker att det är supermysigt ännu 🙂

En av mina honor blev tam otroligt fort. Köpte henne när hon var nio veckor gammal och kan inte minnas att hon var skygg alls. En annan hona köpte jag två-tre månader senare och hon är fortfarande lite småfeg. I år har de bott hos mig i hela fem år! Det är väldigt olika. Alla marsvin är olika och en del blir tama väldigt fort medan man måste kämpa med andra för att ens få de att komma fram och nosa på handen🙂

Mina två nuvarande grisar är superolika i "tamhet". Ena är ca 13 veckor och var nästan tam redan när han kom, springer inte iväg när man ska ta upp honom eller någonting, medans den andra fortfarande tycker det är lite läskigt att bli upplyft och han är 3,5 år. Så det är som alla andra sagt väldigt olika :)

Vilka skönheter :)

Tack för svaren! Och erikam och emaaslund - vet, de är helt gulliga.. <3 :D Men ni som har lite mer försiktiga marsvin, piper de ändå efter mat och sånt? :)

#8 Lily, den fega, är framme väldigt ofta och tjuter och har sig. Hon ska ha mat först av alla. Om någon annan får före henne försöker hon stjäla grönsaken. Hon är rätt tuff och nyfiken av sig och kommer ofta fram och nosar på handen. Sen flyger hon iväg till första bästa gömställe. När man försöker klappa henne försöker hon också att springa iväg. Men det första året var värst, då vågade hon i princip ingenting. Så det är små små steg som gäller med henne :)

#9 Okej, vad kul! :D Då är hon ju inte så "feg" ändå. Så det finns kanske hopp för mina rackare också.. :) Haha, det där lät kanske hemskt, men vill ju gärna ha ljudliga och ivriga marsvin :)

#10 I jämförelse med t.ex Doris är hon rätt feg ;) Det får ta den tid det tar. Man får ha tålamod.

Tänkte meddela er att rackarna har blivit riktigt sociala! :D Blev det dock för väldigt länge sen.. Tog kanske en månad eller något :) Nu är de riktiga skrikkörvar! :D