Nums första magpierex
Igår kväll märkte jag att något inte stämde. Martina satt i en position som direkt sa mig att det var på gång. Det var 66 dagar sedan hon sattes med hane, och jag hade misstänkt länge att de måste parats redan samma dag.
Klockan 2.30 i natt, efter 4 långa timmars värkarbete, kom han ut. Han som jag väntat på i snart 2 år. Han som jag med varje kull, kommit ett steg närmre. Han varje kull varit noga planerad för just hans skull. Han jag startade hela min avel för. Han kom. Och han var perfekt. Han var så perfekt att ord inte kan beskriva.
Slapp och stilla. Men med lungor som kämpade för luft och ett hjärta som pickade hårt.
Mamma var trött, och ville inte vara med mer. Jag slet upp den lille och gnuggade honom frenetiskt. Jag gnuggade och gnuggade samtidigt som jag upprepade ordet "Kämpa".
"Lev. Lev. Lev. Lev. LEV!"
Ett sista andetag togs och det lilla, lilla hjärtat slog inte mer.
I natt klockan 2.30 gick min dröm i uppfyllelse, för att minuter senare trampas på, krossas, och kastas in i elden med ett hånflin.
Det har nog aldrig varit så svårt att förlora en unge. Det har nog aldrig varit så svårt att förlora ett marsvin. Det har nog aldrig varit så svårt att acceptera. Att han kom. Han fanns. Han levde. Och nu finns han inte mer.
Jag önskar så att jag fick se honom vingla på rangliga ben. Jag önskar så att jag fick se honom busa, växa, äta, frodas, utvecklas och bli stor. Jag önskar så att jag fick se honom leva.
Det fanns en så liten chans om bara 6% att han blev till. Och han blev till. Att man kan dela så många tårar för ett marsvin man fick ha hos sig i bara några minuter är otroligt. För hur jag än kämpar för att hålla dom inne så kommer dom. Bränner, rinner, forsar.
Jag har tagit så fina bilder på honom, och jag önskar så att jag fick visa upp honom. Jag vet att ni är så många som väntat och längtat efter honom med mig, och jag tror att ni är många som skulle vilja se honom, trots att hans hjärta inte längre slår på bilderna.
Moderator som läser: Får jag snälla lov att visa honom?
- Marsvinsmys - Handgjorda mysgrejer till marsvin.
- Nums Marsvin - Vår uppfödning av finaste marfisarna.
Beklagar förlusten.😭Förstår dig och vet hur du längtat. Förstår din dubbla smärta att mista en unge vilken som helst och att mista det man strävat efter. Blä!
Inte för att jag vet om det muntrar upp dig en i egenskap av uppfödare av magpie så kan jag ju säga att jag varit där. Jag har också mist ungar som var de jag väntat på. Den unge som troligen varit bäst tecknad av alla som fötts här var en black magpiehane som föddes för snart fyra är sedan. Han var stendöd då jag hittade honom. I min senaste kull som föddes för fyra veckor sedan var det tre hanar. Fina ljuvligt söte Röjar Ralf som är en medelmåttigt vältecknad black magpie men han lever åtminstone och två döda black harlequin. Den ena av de döda var utan tvekan tecknad som en champion.😕
![[rumelle]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Åh Charlie! Jag beklagar så mycket. 😕
Vet inte om jag kan säga något som tröstar egentligen men massa styrkekramar ska du ha. ❤️
Men det var själva f……. :'(
Håller med Eulwen…
Och som du säger, många som väntat. Kram _Charlie
Beklagar verkligen _Charlie! Fy vad jobbigt :(
Jag kan inte riktigt svara på om du får lägga ut bilden. Jag ser dock inget problem med det om du gör den klickbar och varnar för vad andra kan anse är känsliga bilder. Men fråga Sandra-B för säkerhetsskull.
Hälsningar Malin <3
Medarbetare på Marsvin ifokus
Min hemsida
Du kommer att lyckas! Fortsätt!
Tack så mycket för era svar.
Efter att ha pratat med Sandra har vi kommit fram till att bilderna inte ska publiceras, och ist har jag lagt in dem på min hemsida.
Så, vill man inte se två helt perfekta men avlidna marsvin som ser ut att ligga och vila eller sova, så trycker man helt enkelt inte på denna länken:
Jag kan även berätta att lemonagoutiflickan kom en hel timme efter att pojken fötts, alltså ca 5 timmar efter att förlossningen startat. Martina krystade ut hennes huvud och framben, och sen stannade värkarna helt. Martina var utmattad och fick panik, och började springa runt i buren med denna lilla flicka släpandes i marken. Jag lyfte upp henne och försökte få igång värkarna igen, samtidigt som paniken växte sig enorm inom mig då jag faktiskt inte vet hur länge en unge klarar sig hängandes utanför så där. Efter att ha suttit på mina händer för att avvakta i något som kändes som en vidrigt lång evighet, lyfte jag upp Martina och började lirka bebisen, med vetskapen om att om man drar en bebis utan värkar sliter man med hela livmodern. Det kom ingen värk och till slut drog jag ändå. Hon gled ut, och livmodern stannade kvar. Flickan mådde lika dåligt som sin bror, och trots upprepade försök att få igång henne andades hon ut och följde med sin bror över regnbågsbron efter bara minuter i livet.
- Marsvinsmys - Handgjorda mysgrejer till marsvin.
- Nums Marsvin - Vår uppfödning av finaste marfisarna.
Så sorgligt att de små liven inte klarade sig, Charlie.😕
Du hade väntat så länge och så miste du den lille magpierexpojken när han väl kom. Så gråt ut ordentligt! Det kan du behöva.
Ska jag försöka hitta en liten gnutta ljus i mörkret så är det att; har det lyckats en gång, så finns det bra chanser att det lyckas igen. Fast jag förstår att du kanske inte orkar tänka framåt just nu.
Varm sympatikram
Medarbetare på Marsvin i Fokus
”Be true to yourself and you will be false to nobody.” Shakespeare
Å så ledsamt…… Beklagar. 😕
R.I.P(vila i fred söta och fina bebisar) 🌺
Starta ny diskussion