Vår "historia"
_Långt inlägg!
_
Jag tog emot Astrid, snart 2 år, på kvällen den 13/11. Hon hade då bott ensam i över ett år, och heller inte fått sina klor klippta på över ett år. Det berodde enbart på okunskap i den tidigare familjen, inget annat. Dom var inte elak på något sätt, utan det var ren okunnighet.
Astrid har varit väldigt skygg (och det är klart hon blir det utan en vän), och det är en av anledningarna till att familjen inte ville ha kvar henne.
På den senaste tiden har dom bara sett till att hon haft mat och vatten, inte så mycket mer.
C-vitamin verkar hon i alla fall ha fått, då dom har gett henne bra med grönsaker. Dock har hon förutom sitt hö, fått enligt mig "skräpmat", dvs gnagarblandning. Det verkar hon dock inte ha ätit så mycket av, hon tycker inte om det.
Hon är väldigt underviktig (kan tänka mig att det beror på depression och dålig typ av mat) och har tappat päls på sidorna. Hon är även päronformad och har skorpiga bröstvårtor, vilket får mig att direkt tänka på äggstockscystor då jag sett många fall av det tidigare. Det verkar inte vara något hon lider av ännu i alla fall.
Jag har kollat och kollat i pälsen efter tecken på Ohyra, men det finns det inget som tyder på.
När jag fick hem henne på kvällen så lyfte jag upp henne för att göra en lättare hälsokontroll, så jag visste vad jag tagit mig an, och hur jag ska göra det bästa för henne.
Hon sprattlade en hel del, och var inte helt med på notorna förrän jag höll henne tätt intill mig i famnen, då lugnade hon sig. Efter det gick hanteringen jättebra, jag vill tro att hon kände trygghet.
Det första jag lade märke till var klorna, som var skruvade. Dem klippte vi på en gång, och det gick bra!
Dom är fortfarande grova och fina är dem inte, men jag klippte så gott det gick.
Efter det kollade jag tänderna, superfina! Hade väntat mig betydligt värre. Öronen var också väldigt fina och rena.
Sen lade jag märke till bröstvårtorna. Jag tvättade dem försiktigt med ljummet vatten och sedan smörjde jag in dem med vaselin.
Jag kände igenom hennes mage och hon reagerade inte när jag tryckte/kände på den.
Könet och Talgkörteln såg väldigt bra ut.
Pälsen kollade jag igenom efter Ohyra, utan resultat.
Huden är mjuk och smidig, det är bara det att hon tappar en hel del päls och har ojämnt långa strån på sidorna av magen.
Igår den 14/11 satte jag mig för att leta efter en vän till Astrid. Jag fick napp nästan på en gång, och jag vill tacka alla som hörde av sig och visade mig sina ungar, ni är guld värda och att ni var så snabba!
Idag den 15/11 fick jag hem en unge från Linnea1990 här på forumet.
Först hade jag dem båda lösa på golvet, och det gick över förväntan. De lämnade knappt varandras sidor, och Astrid var som förbytt!! Inte ett dugg skygg längre! 😃
Den lilla ungen började försöka dia på Astrid, något som hon helt fann sig i.
Efter ca en timme ute på golvet, med lite morotsknaper, så bestämde jag mig för att prova hur dom beter sig i buren.
Jag tog en annan bur än den som Astrid tidigare bott i, för att undvika bråk pga hennes revir osv.
Dock började Astrid att jaga den lille lite smått, inget allvarligt men jag ska hålla stenhård koll på dem. Men nu verkar det återigen lugnt. Jag har satt in två hus och två matskålar för att undvika bråk. Men just nu ligger de i samma hus och myser 😍
För Astrid väntar nu en hel del "tjockismat" samt foderbyte. Hoppas innerligt att hon kommer att börja må bättre nu, och än så länge verkar det lovande!
Nu har jag säkert glömt en massa, men jaa.. Det här är vår historia hittills!
Gud så tragiskt liv Astrid levt har du kollat att hon inte har Ohyra ? De är många med okunskap om marsvins skötsel tyvärr
Fy vilken tråkigt liv hon antagligen hade innan hon kom till dig, nu måste hon vara jätteglad över att ha fått en kompis, kärlek och ompyssling. De är säkert äggstockscystor hon har, men så länge hon inte lider av det är de ju inget farligt. Hade ett marsvin som hade äggstockscystor, och de va väldigt stora sa veterinären när vi skulle avliva henne, men inte pga äggstockscystorna. Men hon mådde aldrig dåligt av de:)
#1 Har letat och letat efter Ohyra och inte funnit ett enda tecken på det.
#2 Ja, nu kan det bara bli bättre hoppas jag! 🙂
Jag hoppas att cystorna inte växer sig gigantiska, hon är ju bara 2 år det lilla pyret 😕
Än har hon inte så stora knölar, men jag tycker att det ändå är väldigt tydligt att det är knölar där.
Låter som Astrid hittat ett riktigt hem! Bra jobbat!
Bra att du letat efter de
#5 Det står även i texten 😉
Vilken härlig historia! Fantastiskt :)
gud så mysiga de ser ut tillsammans :)
har hon fått något namn än?
#8 Nej, inte ännu.. Men jag håller på och klurar för fullt! 🙂
härligt 😉
naaw! så bra att de funkar så bra :) systern flyttar imorgon :)