Hera fick somna in i mina armar för några timmar sedan. Veterinären konstaterade att hon hade en förslitning (artros) i armbågsleden, som tyvärr inte går att fixa. Det är inte rättvist att låta henne gå runt med smärta och att hon blir mobbad av flocken, så jag tog beslutet att avliva henne eftersom det bara skulle blivit värre med tiden. Hon har haft problem med hälta i perioder, något jag först trodde var vanlig stukning, och på senaste har det bara blivit värre och värre. Att medicinera med metacam tar bara bort smärtan tillfälligt och eftersom det inte hjälpte märkvärdigt mycket senast hon fick det så var det heller inget alternativ.

Tårarna rann och det gör de fortfarande… det är inte rättvist. Vi skulle ju ha flera år framför oss tillsammans. Hon var en underbar hona, otrolig social, busig och orädd. Vi kommer sakna henne så här hemma.

Vila i frid Älskling.