Ja det skulle jag kunna göra om det är som du beskriver. Om jag däremot fick en känsla av att personen (oavsett ålder) hade noll koll och verkade köpa på sig för mycket djur eller på andra sätt inte klarade situationen skulle jag nog undvika att ha med det att göra. Det är klart att det är större risk att en väldigt ung och ivrig människa  tappar kontrollen över en uppfödning än en äldre och förhoppningsvis mer eftertänksam person men åldern i sig tycker inte jag borde vara det som avgör.

Jag håller delvis med #1, men det jag funderar över är hur "bra" det egentligen är att en minderårig sysslar med avel. De kostnader som uppstår, ofta oväntat, kan en minderårig i de flesta fall inte ha råd med. Då krävs det ju att det finns engagerade föräldrar som ställer upp med det som krävs - och det kan ju bli en del med dräktiga honor. Visst kan personen i fråga ha ett extrajobb där denne kan utöka sin inkomst och sköta den biten själv, och å andra sidan är det ju inte givet att en myndig person egentligen är "mogen" för att föda upp djur. Men det var något som slog mig när jag reflekterade över vad mitt svar skulle bli. Men ja, jag skulle kunna köpa djur av en minderårig uppfödare OM personen levde upp till de krav som jag har på en myndig uppfödare.

När jag köper marsvin vill jag gärna få en trevlig relation till säljaren, även om den bara skulle vara kortvarig. Jag vill gärna se att säljaren är mån om sina djur och att man är engagerad i dem, deras nya hem och i vem jag som köpare är. Jag har lärt mig otroligt mycket varje gång jag köpt ett marsvin och jag vet mycket tack vare det vilken slags uppfödare och säljare som jag själv vill vara. Jag har mött otrevliga, oengagerade och likgiltiga uppfödare, vilket såklart är jättetråkigt för mig som entusiastisk och intresserad köpare. Däremot har jag mött minst lika många supertrevliga, glada och frågvisa uppfödare som jag hållit kontakten med. Det viktigaste för mig är att jag kan bilda mig en uppfattning om personens djurhållning och att säljaren visar intresse för hur dennes djur kommer att få det i sitt nya hem.

Jag skulle kunna köpa  av en minderårig om den är seriös och vill marsvinen väl då kan jag köpa 🙂

Ja.. Det är inte säkert att en vuxen uppfödare skulle vara bättre. Åldern har inte alltid med ansvarstagandet att göra. Huvudsaken är att man är påläst om hur det ska gå till och van vid marsvin innan man börjar. Jag avgör inte efter ålder utan efter marsvinets hälsa.

Ja jag ser inga svårigheter med att köpa av minderårig, så länge den lever upp till mina krav jag har på uppfödare. Det enda jag i så fall vill är att föräldrarna är med på noterna och förstår vilka kostnader som kan komma.

Nej, jag skulle inte köpa någon levande varelse av en minderårig.

Jag skulle däremot köpa ett djur av den minderårigas förälder. Jag anser att minderåriga inte ska ha huvudansvar för levande varelser, och därmed inte heller huvudansvar för en uppfödning.

Helt OK med minderåriga som är en del av en uppfödning. Men inte minderåriga som driver en uppfödning.

en sak jag undrar är vad ni klassar som en minderårig?

#7 minderårig=under 18.

Ja. Sen hade jag nog varit mer "misstänksam" och frågat mer osv. Eventuellt velat att personen i fråga skulle ge tips och råd som bevisade (eller vad man ska kalla det) att han/hon vet vad den gör. Men annars ser jag inga som helst problem med det, så länge personen verkar seriös och inte är ute efter pengar, slit&släng-avlar eller liknande :)

Bra inlägg av #2 men det finns en juridisk sida av myntet också….

http://www.konsumentverket.se/foretagare/Avtal-och-villkor/Att-inga-avtal/

En minderårig dvs under 18år får inte ingå avtal….Svårt!

Jag har haft marsvin sedan jag var 9. Importerade när jag var 16. Ja jag skulle definitivt köpa av en i åldern 15-17 år. Grejen är att jag kunde nog mer då än nu. Fick ta över genetiklektionerna på gymnasiet då läraren blandat ihop allting :)

Mina marsvin hade det väldigt fint och bra. Tror faktiskt att ungdomar i den åldern kan göra ett antistatiskt jobb då de ofta "bara" har skolan och sedan sitt intresse.

När vi fött upp på senare år har man haft barn, hundar, jobb, extra jobb, studier, matlagning, tvätt, handel och allt annat som hör till vuxenvärlden.

Min åsikt.

Kostnader stog jag för själv. Cyklade till de butiker jag behövde för att få hem spån, hö och havre som jag hade på den tiden.

Fick betala allt själv, marsvinen, resorna, eventuella vetrinärer, ta ledigt från skolan och ta buss/tåg.

Däremot ställde pappa upp med att ta hem en snickare som byggde burar och isolerade förrådet, drog in el mm så jag fick en helt egen plats för mina marsvin. Men sköta det fick jag göra själv.

Var 14-15 då.

Mitt första marsvin fick jag sköta själv från jag fick köpa det då var jag 9 år. Nu var  det ju så att pappa var djurvän och lånade marsvinet på kvällen när han tittade på tv :)

Hade jag misskött det på ngt vis hade han reagerat.

Men han behövde inte reagera för min Lufsen var mitt allt. Han var med överallt. I cykelkorgen, på semester, när jag jobbade på bondgården…

Nä det är inte åldern det beror på om djur har det bra eller inte!