Det där är så himla svårt. Det har funnits stunder då magkänslan inte har varit rätt och man kan inte riktigt sätta fingret på vad det riktigt är. Då har vi i vår uppfödning sagt som det är, att det inte känns helt rätt. Det är livslånga, kärleksfulla hem vi söker till våra små pärlor. Det är alltid bäst att säga som det är, då kan man föra en diskussion med den köpare som det "inte känns rätt" med. Kanske ändras magkänslan då? Jag tycker man ska lita på det man känner, för det är oftast rätt. Ibland kan man känna fel och det är därför jag tycker man ska ha en öppen dialog om det tillsammans med sin eventuella köpare.

Och det andra "problemet", som jag personligen tycker är mycket svårare… Det finns alltid bättre och smidigare sätt att tala om saker som inte är så bra, att välja sina ord rätt. Det är svårt att tänka sig in i situationen då jag själv inte varit i en sådan, där jag känner att jag behöver "varna" någon. Egentligen har man inte riktigt med det att göra, eller har man..?  

🙂

Har man inget kommit överens om så är det väl bara att säga att man inte har något djur till salu? Det är väl bara att påstå att djuren är tingade eller liknande? Eller vara helt ärlig och säga att det "inte känns rätt" att sälja ett djur till personen ifråga av viss anledning… Själv är jag noga med vart djur från mig hamnar, är inte blivande ägare "med på tåget" så att säga, så blir det inget köp från mig. Klart man vill få djur i behov av nytt hem/ungar man fött upp sålda, men (i min värld) ska djurets bästa komma i första hand. Därför frågar jag alltid ut personen innan jag bestämmer om denne är passande för djuret det handlar om;) Sen kanske just jag är lite kinkigare då det i mitt fall handlar om just cuy…

En sak har jag lärt mig (på fler plan i livet=P), att lita alltid på magkänslan/sin intuition. Känns det inte "rätt" så finns det troligtvis en bakomliggande anledning.

Jag tycker man ska "varna" någon som ska sälja ett djur till en person man tycker verkar tveksam eller t om olämplig som djurägare. Så länge man inte snackar skit eller kommer med grundlösa antaganden. Det är alltför många djur som far illa för att de hamnar i fel händer.

Jag hoppas verkligen att jag aldrig hamnar i den här situationen. Om man har sett vad personen gör/skriver så är det ju ganska lätt att bilda sig en uppfattning men hur ska man kunna tala om varför man inte vill sälja? Att hålla en dialog är jag usel på och om jag träffar en person utan att veta någonting innan så kan man lura mig till månen.

Om man hör saker av andra så kan det ju lika gärna vara lösa rykten och skitsnack och då kanske man missar ett bra hem. Eller kanske själv sprider vidare vad man har hört och helt plötsligt har någon fått dåligt rykte utan att ha förtjänat det.

Det hör på sätt och vis ihop med att varna. Hur det man att varningen stämmer?

Angående att varna så står jag just nu i ett par sådana situationer och jag kommer nog inte att varna säljarna trots att jag vill för det kan bli så fel. Samtidigt så har jag själv stått i situationen att jag har sålt/lämnat på foder till en djurplågare och jag har i efterhand fått reda på att många visste vad det var för människa. Jag önskar att någon hade varnat mig för då hade kanske mina djur fått leva istället för att dö i misär :'(

Om jag träffar på en köpare som kändes "fel" för mig och sedan får reda på att samma person söker djur hos en annan uppfödare är det en självklarhet för mig att göra den andra säljaren uppmärksam på att det kan vara en olämplig djurägare som hört av sig. Vad ligger det för skada i det? Vad som kan bli fel är att djuren hamnar i fel händer för att man inte tycker man har med det att göra. Var går gränsen? Har ni något att göra med att grannen slår sin hund? Kanske inte, men där handlar man på ett eller annat sätt. Nej, såklart ska man kunna varna andra uppfödare. Köparen kan ju ha snappat upp vad som inte funkade hos mig och kör en annan taktik hos nästa säljare. I slutändan gnagde magkänslan av en anledning och det är ju ändå säljaren som avgör, och har man då tipsat om saker att vara extra uppmärksam på kan det ju sluta jättebra :)

Jag vet inte riktigt hur man ska neka, jag har inte varit i den situationen än. Men gällande att varna andra tror jag det finns olika grader där man "bör" varna. Det viktigaste är väl att inte skriva "Hen bör du inte sälja till för att" utan mer "Den personen har varit intresserad av djur hos mig och jag ville uppdatera om hur jag resonerade när jag nekade".

Jag har full förståelse för dina funderingar. Dom är alldeles rätt! Jag tror inte att en hund eller hästuppfödare skulle sälja till "fel" person. Det blir farligt, det blir omplaceringar o djur som kommer i retur. Stå på dig om du hamnar i situationen. Du har absolut ingen skyldighet att sälja till någon och absolut inte till nån som känns fel!

Rätt djur ska till rätt person!

När jag hade en kull kaninungar som jag skulle sälja så va det en familj som va och tittade och ville ha två stycken. Jag fick direkt dåliga vibbar, barnen hanterade kaninerna mycket ovarsamt och föräldrarna bara skrattade åt barnen, som om de var leksaker.. Jag bestämde mig då direkt för att inte sälja till dem. Som tur va så skulle dessa personer inte köpa direkt utan de skulle bara kolla och sen höra av sig ang tingning. Jag sparade deras nummer i telefonen så jag visste när jag inte skulle svara.. 

jag är feg, jag klarade INTE av att säga att jag inte säljer till dem, utan jag undvek dem istället.. Tycker sådant är jättejobbigt, men har faktiskt bara råkat ut för det en gång. 

En kvinna köpte en gång två marvinsungar av mig för väldigt länge sedan, hon köpte dem till sin dotter. Jag sa då som vanligt att jag vill att de hör av sig till MIG om de inte vill ha kvar dem, de ringde typ 4 år senare och sa att dottern tröttnat och frågade om jag ville ha tillbaka dem. Blev så glad över att hon faktiskt gjorde detta!! Sjukt att hon ens fick tag i mig efter så lång tid. Var så skumt när de kom, den lilla dottern hade blivit tonåring! Visste direkt vilka marsvin det var när de ringde och blev glad över att se dem igen och de levde sina sista år hos mig ❤️. Tänk om man hade kunnat lita på att alla faktiskt hörde av sig om de inte kunde behålla sina djur längre..