Enligt min erfarenhet så är marsvin väldigt skygga djur. Men jag har lyckats få ett av mina marsvin att frivilligt hoppa upp i min famn, men det är mer för att han är nyfiken och vill se om jag har något gott att ge honom. Då kan jag få klappa lite försiktigt på honom, men han är inte särskilt förtjust i det, nej. Jag skulle inte kunna säga att marsvin är några gosiga djur, men de är fortfarande helt underbara och älskvärda. :)

Okej, ja då är de lite lika mössen, som också kan vara rätt skygga men fortfarande riktigt roliga djur :)

Jag tycker att det verkar vara väldigt individuellt hos marsvinen. Jag har flera som direkt kommer fram när jag kommer. En del drar sig undan om jag skall klappa, först, men jag får efter en stund och en del låter mig klappa hur mkt som helst.

Jag har ett marsvin som jag kallar för min lilla gosegris och som är väldigt social och verkligen söker kontakt. Hon kommer alltid fram, i buren och på golvtid och älskar att bli klappad. Sitter jag med på golvtid hoppar hon upp i famnen på mig för att få en egen gosstund. Efter en stund när hon känner sig nöjd går hon ned igen. Detta har hänt måånga ggr så det är ingen engångsföreteelse.

Sedan har jag andra marsvin som fortfarande blir jätterädda om jag rör mig hastigt när de inte väntar sig det. Jag har lagt mkt tid på samtliga marsvinen men ändå uppvisar de så olika temperament och kontaktsökande.

 Marsvinet jag beskrev ovan är ett av de jag haft längst, snart ett år, medan det marsvin jag köpte som kompis till henne är hennes totala motsats och är den blygaste och räddaste individen jag har. Mina två senaste tillskott har jag haft i ca 2 månader och de är redan bra mycket längre kommna än vad hon kanske någonsin kommer på den biten…

Jag tror att det beror på vad man menar med tama. Nej, marsvin är inga hundar som följer efter en och ber om att få sitta i famnen. Men jag anser absolut att de kan bli tama. De uppskattar verkligen mänskligt sällskap, många marsvin sitter gärna riktigt långa stunder i famnen och myser. De är nyfikna och uppskattar att springa på golvet och vara med och se vad som händer. De kommer fram till burkanten och plockar grönsaker ur handen. De kommunicerar med människor genom tiggande läten. Sen är inte alla marsvin exakt likadana. Vissa är mer mysgrisar och andra har inte riktigt ro att sitta stilla utan vill helst utforska omgivningen. De tar också olika lång tid på sig att bli ordentligt tama och man måste ägna sig en del åt dem för att de verkligen ska visa sin fulla potential. Sen har de har alltid kvar något mått av flyktinstinkt som gör att de kan reagerar på plötsliga ljud och rörelser, speciellt om man böjer sig hastigt över dem t.ex. Trots det lär sig många marsvin att sitta helt still i buren när man plockar upp dem. Jag tycker inte alls att det går att jämföra med möss (som jag också har haft).

Min erfarenhet är att de inte tycker upp själva infångandet men att de kan vara nog så tama när man väl fått upp dem och att de njuter av att bli kelade med. Mina brukar springa ett par glädjevarv och göra några popcorn-skutt efter att jag har haft dem uppe och de har fått mysa i en filt i mitt knä. Tolkar det som att de gillar att bli kelade med. Men de försöker alltid komma undan när man lyfter upp dem. :P

Okej, kul att höra olika erfarenheter.

Jag skulle nog säga att mina är tama. De springer inte iväg när jag närmar mig buren, utan ofta kommer de fram till mig, eftersom de vet/tror att de ska få mat. De har inga problem med att jag klappar lite på dem, och nosar oftast på handen om jag klappar dem lite på huvudet.

Om jag börjar ställa upp rasthagen kommer de båda fram och piper och väntar på att bli upplyfta, eftersom de vet att det vankas grönsaker.

Andra människor tycker de är lite läskigare dock, speciellt om de inte träffats förut, men de har blivit mycket lugnare den senaste tiden än i början när jag hade dem.

Bra att det här tas upp! Är en ny marsvinsägare, har haft dessa tre enbart i snart två månader. De är i vardagsrummet och varje gång man går in för att vattna blommor eller annat så smiter de till sina hus. Alla utom en. Hon vill gärna bli upplyft (springer inte iväg när de förstår att de ska upp) utan väntar och klagar när man ska lägga tillbaks. Men det är vår sjuka gammelhona (jepp, vi trodde ju att hon var lite stor i hullet…). De andra varierar det. Vissa gånger myser de riktigt i famnen, andra gånger vill de bara till hagen.

Vad jag vill säga är att det var skönt och läsa allt det här och nu känns det att vi gör något rätt och att man inte ska ta åt sig för att de springer in i huset.

MIna bor i vardagsrummet där vi spenderar mycket tid och de är väldigt sociala. Så fort vi går förbi så kikar de fram för att se om något ätbart kommer. En av dem kliver upp i min hand när jag sätter ner den för att ta upp den. Två av mina fyra marsvin gillar att komma upp, två gör inte det så jag tror att det beror på marsvinets personligehet, gener, miljön de lever i osv.

Jag skulle säga att det är näst intill omöjligt att få ett ungt marsvin riktigt tamt, brukar komma med åldern. De marsvin jag har haft som varit väldigt orädda och väldigt tama har också blivit det med åldern och nått denna riktiga tamhet först vid hög ålder.

Instämmer med föregående, otroligt individuellt. Enligt mig är det i många fall så att marsvinen blir det man gör dem till. Jag hade en hane som bara var åtta månader när han gick bort, men han blev otroligt tam hos mig. Han kunde spatsera lös i lägenheten tillsammans med burkompisen och en gång tog han sig in i sovrummet och skrek så jag vaknade, för att sedan springa tillbaka till buren. Jag tolkade det som att han ville ha något gott. Han kunde även komma knatande ut i köket när man använde skärbrädan, då satte han sig på golvet och tiggde. 

Sedan har jag också haft marsvin man behöver "jobba" lite mer med för att de ska bli tama. Marsvin är flyktdjur och så är det bara, precis som Ida skriver så kommer de aldrig kunna jämföras med en hund som söker närhet. Det betyder ju självklart inte att marsvin hatar att mysa i famnen, vissa finner sig riktigt bra i det medan andra föredrar att inte göra det.

Men låter man ett marsvin sitta i sin bur, kasta in lite grönsaker och inte hantera dem speciellt mycket, självklart blir de inte tama då. Det skulle ju å andra sidan inget djur bli.

Visst kan de bli tama, mina är som små hundar och när de kommer fram och hälsar slickas de och hoppar upp i famnen. Men såklart så gillar inte alla marsvin att bli upptagna, de är ju flyktdjur så det är bara naturligt.

Samson var en riktig mysgubbe men också en äventyrare som inte riktigt hade ro att sitta för länge i knäet och mysa, det berodde helt på dagsformen och vilket humör han var på, och han talade gärna om, om han inte hade tid att sitta still. En otroligt härlig och underbar gubbe var han, och det var så roligt för honom hämtade jag när han var liten, så han hade följt med från början och var lös i lägenheten och tog för sig och kollade upp allt - En riktig mysfarbror :-) Men hans fru Zooie som vi köpte på djuraffär, var väldigt traumatiserad när hon kom och var nervös och kissade på sig varenda gång vi skulle lyfta upp henne från buren och vågade inte lämna sina hus i buren. Hon var alltid stel och kunde inte slappna av och direkt hon blev skrämd läckte det, det tog nästan tre år för oss att bygga upp ett förtroende att hon kunde vara lugn och lita på oss. Men sen var hon mycket sjuk och vi behövde stödmata och ge henne medicin m.m. Och det lärde hon sig fort att kommer pipetten fram så ska man ta medicin och så får man gott efteråt. Hon var en underbar gris men mycket speciell :-)

Har tre stycken hanar på 14 veckor som är riktiga kelgrisar…så fort man kommer hem så börjar dom tjuta och vill ha sällskap=mat :). När man tar upp dom i famnen så brukar två av dom krypa upp och lägga sig på halsen under hakan och somna där. Det är riktig gulligt när dom lägger sig på sidan och sträcker ut båda bakbenen. Så avslutningsvis vill jag nog påstå att marsvin kan med rätt engagemang och kärlek bli riktigt tama och gosiga. Tänk bara på att alltid hålla fräscht och rent i boet och mycket utetid så får ni oxå glada och friska djur.

Alla marsvin jag har haft har varit väldigt tama, dom ställer sig på burkanten, springer fram och hälsar osv.

Men nästan alla har varit skygga i början

Jag har en ung kille på 3 månader här hemma som är snygg men han är jättegosig i famnen. Sen har jag en 4-årig kille som bara går att plocka upp och han är så himla gosig. Så det beror helt på. :) Jag har även jag mött skygga marsvin. Men jag håller på med mina några timmar per dag och tar gärna med dem överallt i huset. :) Så de är väldigt tama och de blir bara tamare och tamare. 🙂

Det beror nog mycket på vilket psyke och personlighet dom har med.

Min snowie är det tamaste marsvinet jag träffat och han vill väldigt gärna gosa och springer fram när man kommer, men sedan har jag även en som är såå orolig av sig och springer för livet, det är lilla teddy det, men hon gillar när man väl har henne i famnen.

Kanske har något med att göra att snowie är född hos oss eller så är han bara cool :D

Jag tror att marsvin är väl "utsatta" i det vilda så det måste väl vara instinkt att springa när något "kommer över dom" eller?
Dom flesta springer ju inte när dom väl är i knät.

Ja det GÅR att få dem så tama att de kommer upp själva. Jag har en sådan. Har haft en tidigare. Min son hade en som gjorde likadant.

Varför just de blev sådana vet jag faktiskt inte. Tycker vi gosar med alla. Men vissa fastnar liksom mer….

Tamhet är färskvara. Så hanterar man inte marsvinen på ett tag av någon anledning så riskerar man att ta några steg tillbaka. De kan bli lite skyggare ett tag. Men det går ganska fort över om man sen sätter igång att hantera dem som vanligt igen.

Sen är det, som flera sagt här ovan, individuellt med tamheten. Man märker skillnad. Här blev det så småningom så att den som var skyggast från början är mest tam nu. Han är väldigt lugn och stabil, medan den andra är mer nyfiken och framåt men mer känslig för plötsliga ljud och när någon de inte känner så bra kommer nära buren lite för fort.

Klart de kan bli tama!

Som andra skrivit så är det väldigt individuellt. Det är så många faktorer som spelar in, gener, miljö, och hur människan uppfattas av marsvinet.

Hantering är jätteviktigt om de ska bli trygga husdjur. Jag har Cuy själv, hade för ett tag sen första kullen av rasen hos mig. Just för att jag vet att de är lite närmre marsvinets ursprung beteendemässigt så har jag verkligen ansträngt mig när det gäller hanteringen av ungarna. Ingen av föräldrarna är tama, jag har fått kämpa med dem men har fått nöja mig med att kunna ha dem i knät en stund när jag lyckats "fånga in" dem utan att de bokstavligen flyger ner på golvet. Sen var ju mamman 8mån och pappan över ett år när jag köpte dem också.

Hursomhelst: När ungarna var drygt en vecka gamla kunde jag ha händerna i samma bur utan att de flydde. Nu är ena "ungen" (6 mån) kvar hos mig fortfarande och räds inget! Jag har flera petmarsvin som är bra mycket räddare av sig. Så hantering på ett lugnt sätt, att se till att omgivningen runt buren är lugn och förutsägbar för marsvinen, lyfta upp dem innan de springer runt och stressar upp sig räcker långt. Jag brukar börja med att lyfta upp rädda marsvin när de ändå är i ett hus.